• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat lok-reg. stilfälttävlan/stilterräng i RK Udden med Aleccis (25/9)

    Detta är Lindas egna ord om tävlingsformen, citerat från hennes hemsida:
    "Sedan 2011 har jag jobbat med att få fram en ny tävlingsform i fälttävlan kallad ”stilfälttävlan”. Jag jobbade i tre år i Tyskland med att utbilda unga hästar och ryttare. Där tävlade jag mycket i stilbedömning och det var för mig ett helt nytt system jämfört med i Sverige. När jag sedan flyttade hem till Sverige igen funderade jag på hur det skulle kunna gå att införa det systemet även här. Under våren gick jag en utbildning i Tyskland för att bli domare för stilfälttävlan, och har efter det arbetat fram ett koncept anpassat till våra svenska förhållanden. Målsättningen med den nya tävlingsformen är att utbilda unga ryttare och hästar, för att på lång sikt få fram fler ekipage till landslagsnivå.  Under 2012 kommer det att arrangeras stilfälttävlan i Sverige och det kommer att vara mitt ansvar att utbilda stildomare över hela landet, så att det blir genomförbart."
     
     
    Jag var lite i valet och kvalet om jag skulle åka på stilterrängen eller inte. Men fördelarna vägde upp nackdelarna, och vi åkte! Fördelarna var att stilterrängstarter gäller som kval om man är felfri, och det är en fördel om Aleccis sett hindren inför vår andra fälttävlan två dagar senare på söndagen sedan, och det är alltid bra att få kritik på sin ridning. Nackdelen var att det var två timmar att åka och kunde kännas lite ovärt att åka så långt för att hoppa en klass - som troligtvis skulle vara rätt simpel för oss (efter att ha kollat på youtube, haha).
     
    Så min plan var följande; jag kollade upp om det skulle var okej att efteranmäla oss till en debut i 100 om vi var felfria, för då var vi kvalade (två felfria rundor på hinder i 90, tidsfel saknar betydelse), och det gick bra. Så tanken var att hoppa 90n felfritt och debutera 100 efter en efteranmälan på plats.
     
    Det var lite halvlömskt av mig att göra så, eftersom vi säkert skulle klara (ta oss igenom, men kanske inte felfritt) en 100-klass i terrängen med vissa utmaningar men vi är inte redo för 100-dressyren som dessvärre (höhö) ingår i en "riktig" fälttävlansdebut i H100-klass.
     
    Vi åkte ner, besiktigade, gick banan uppsuttet - och jag gick alltså två banor uppsuttet, så det var lite att hålla redo på och inte blanda ihop banorna, samtidigt som jag behövde hålla fullt fokus på just första banan för att kunna rida den bra för att i så fall kunna starta den andra. Det där med att gå även den andra banan och liksom ta för givet att vi ska kunna starta är ju inte alltid bästa sättet att förbereda sig på ;)
     
    Därefter var det framridning, framhoppning och så småningom dags att hålla sig beredd. Aleccis kändes lovande.
     
    ST90H (Optimaltid; 2.20 min, längd; 1120 m, tempo; 480 m/min.) Stildomare: Linda Algotsson.
    Hela rundan flöt på himla bra och vi höll en bra galopp utan att hon drog iväg alldeles för mycket. Aleccis ligger ju alltid på, men det var reglerbart och inte hetsigt. Hon kollade inte på något, tvekade inte heller på något hinder och min plan höll. 0 fel på hinder, vi var inom optimaltiden (vår tid; 2.18 min), och fick 6.9 i stilpoäng. Kritiken minns jag inte ordagrant, men den var bra och jag tycker hon hade rätt.
     
    Bedömningen var att jag hade en bra grundsits och potential (<- blev extra glad för det), men att jag fick ostadigt överliv samt fladdrande, höga händer i anridningen mot hindren och därför åker Aleccis huvud upp och hon får svårare att uppfatta hindren. Min uppfattning är att det är lite annorlunda (men att det såklart bottnar hos mig), hon tar upp huvudet för att hon går emot min förhållning och då har jag hamnat i detta fladdrande läge som nu blivit permanent. Som tips fick jag att istället ta mantag för att få stadigare händer och börja med förhållningarna "där nere". Lyssnar hon inte då så visade hon mig hur jag kan använda överlivet och på ett relativt litet vis få bättre gensvar.
     
     
    Det kändes på Aleccis att hon gjort en start, men hon var inte trött, utan snarare inte lika på. När hindren väl dök upp framför henne så var hon som innan, möjligtvis lite lättare att reglera men samtidigt lite springig. Ja, inte riktigt så fräsch som i första men ändå inte så det skulle bli farligt. Hon hade ork kvar och vi hade möjlighet att göra en bra runda.
     
    Framför allt ett hinder visste jag skulle bli vår största utmaning; nämligen nummer 7 "arrowhead". Sedan skulle snarare 6abc bli intressant och roligt med snabba beslut, över stock, genom vatten och över stock på båge, samma med 8abc som var coffin; stock, grav, stock på rakt spår. Den tredje kombinationen som skulle bli intressant men fortfarande på ett roligt sätt, var 11ab; hinder, ett galoppsprång och nerhopp som var ett hinder man hoppade i nerhopp, ganska högt (kan inte korrekta termen på den hindertypen). Jag såg inte alla men det jag såg var att vissa red väldigt försiktigt i den sista komplexet(? tror det heter så när det är kombination?) så hästen till och med hann ta två små galoppsprång mellan hindren för att hinna se nerhoppet. Jag planerade att rida lite likadant; lugnt och fint så hon hann med att se sig för. Resten av hindren var inget komplicerat. 
     
    Man uppfattar inte riktigt hinder 7 framifrån (på filmen), så jag slänger upp två bilder. Numera vet jag att vi fixar dessa hindertyper, men för säkerhets skull ska vi träna precision så att smalhinder aldrig mer kan ställa till det för oss; varken i hjärnan eller fysiskt.
     
    Arrowhead.
     
     
    ST100H debut (Optimaltid; 2.42 min, längd; 1350 m, tempo; 500m/min.)
     Vi startade och Aleccis bjöd in till samma tempo och hoppade glatt över allt som kom i hennes väg; ett, två och tre var inget konstigt. Fyran kom vi lite nära, och mot femman skyggade hon lite sidled vid vattnet men hindret bjöd hon på. När hon såg typen ("pil", smalare till vänster, bredare åt höger, relativt långt) backade hon av lite men stod inte emot. Igenom pliktporten och hoppade första svårigheten perfekt stock-vatten-stock. Sen kom hindret jag verkligen planerat att vara tydlig mot. Rama in, och hålla henne rak och balansera upp så hon skulle förstå. Hon bjöd, men det märktes att hon inte var säker på om hon verkligen skulle ta oss över det där, eller om det verkligen var det jag menade. Nytt försök och hon bestämde sig fort och blev lite studsig i anridning. Över hindret blev jag så glad att jag fullkomligt slängde mig över halsen på henne och glömde nästan bort att vi snart skulle landa och att jag skulle lyckas kravla mig upp i vettig sits igen, haha. Åttan, med sitt lite smalare a-hinder, breda grav och inbjudande c-hinder var inga konstigheter. Möjligtvis att vi inte riktigt gick på rätt antal galoppsprång för det gick lite fort in, kändes det som. Minns inte om det blev något halvsteg eller hur det blev. Nian som var ett upphopp kom vi stort på men Aleccis tog i och flög över. Grejen var bara att hon hoppade rätt högt så jag daskade i hjälmen i trädgrenarna så jag tappade hjälmkameran, haha. Sedan var det dags för sista svårigheten, men jag hann inte riktigt få ner henne i tempo, utan hon sprang glatt på och tog hindren som hon aldrig gjort annat. Skutt, ett galoppsprång, och ner. Helt okomplicerat och utan att vilja kolla. Hon litar blint på mig, tillsammans med hennes enastående hinderuppfattningsförmåga. Wow! Bara ett hinder kvar som vi hoppade bra och så in i mål. Stilpoäng; 7.0 så en förbättring, men däremot avdrag -0.5 för hinderfel och -1.7 för tidsfel (vår tid; 2.59 min.), en total summa på 4.8.
     
    Denna runda försökte jag tänka på mitt överliv och händerna, vilket Linda också såg och berömde mig för. Som hon sa så var det bättre framför allt i början (när jag kom ihåg att tänka på mina brister, haha), och hon rekommenderade mig att eventuellt använda martingal om hon slänger med huvudet. Men det är jag inte särskilt intresserad av, ärligt talat. Den dagen någon erbjuder oss en OS-plats förutsatt att jag slänger på en martingal, så kommer jag göra det - det har ni mitt ord på ;)
     
    Tekniken var inte riktigt på vår sida. Det blir bättre fokus efter hinder nr 4.


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.