• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Sits och följsamhet - svagheter i hoppsitsen

    Senaste tävlingen, när vi var i Mantorp/Mjölby RK, så var det kallt och ingen av oss hade väl egentligen hunnit vänja oss. Kavaj, ett lager ridbyxor och tunna stövlar är inte i alla fall vad som tillhör min "vintergarderob" men är man på tävling så är det precis det som gäller!
     
    Det var med andra ord SVINKALLT. Kyla ger spänning och spänning ger långt ifrån smidighet och följsamhet. Det stör mig lite, de rundorna vi gjorde. Jag kände ju redan i första klassen hur jag inte alls var "ett" med Aleccis, utan mest hängde på tvären och var i vägen till 100% och la henne riktigt kasst flera gånger. Eller ja, i alla fall två - båda gångerna på samma hinder, nämligen hinder 1/9. Som om jag aldrig ridit på hinder tidigare! Störande att presentera dem så till min älskade häst! I andra klassen frös jag så gräsligt, fötterna var isklumpar och det blåste rakt genom hela överkroppen. Men ändå följde jag med snäppet bättre (fast la henne illa till framför allt ett hinder) - tills vi skulle hoppa omhoppning. Då när jag ser att nästa start rider precis framför nästa omhoppningshinder och jag ropar att hon ska akta på sig, så tappar jag allt och får inte alls till den ridningen, men gav Aleccis ett framåtläge som hette duga - och som gav stora problem i landningen när det var tänkt att vi skulle svänga. En fokus-miss.
     
    Jag känner såhär: Jag måste jobba hårdare med sitsen. Ju mer den sitter i ryggmärgen ju mindre är jag övertygad om att den "lever sitt egna liv" i såväl kyla som oförutsedda händelser som får en att tappa fokus. För det första så bara måste, MÅSTE jag få ner händerna. De har vandrat uppåt sedan första gången jag hoppade med Aleccis. De är helt hopplösa och jag märker inte själv hur de flyger upp - men det gör Aleccis, såklart. Och det ger betydligt sämre förutsättningar att klara hindret framför oss. Sitta tillbaka, spänna upp magen och hålla skänklarna stadiga på plats. Framför allt skänklarna och bålen ger stabilitet såväl före, men absolut i språnget samt i landingen som jag emellanåt har svårt för. Starkare bål och tänka på att skänklarna nästan ska "framåt" i sista galoppsprånget innan hindret så det finns ett stöd och balans när vi sedan ska landa. Finns det stöd för skänklarna och balans så kommer jag upp fortare med mitt överliv och hinner då får tillbaka Aleccis innan nästa hinder - utan att behöva gör den där grova förhållningen som numera, tyvärr, kommer på rutin snarare än på känsla; "behöver jag göra en förhållning?". Lägre händer, balans i sitsen, följsamhet. Där har vi det!
     


    Kommentarer
    Erica Svensson

    herreminj*vlar vilket skutt! haha

    Svar: Ja, haha, hon såg inte att det var vatten förrän hon var över. Så då fick hon länga ut lite :P
    vinna.blogg.se

    2015-12-01 @ 00:23:28 | URL: http://eeckisdonna.blogg.se/


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.