• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat Mjölby RK (Mantorp) med Aleccis

    Hemma från en bra dag i Mantorp/Mjölby RK!
     
    Jag måste säga att vi hade lite tur till en början. Avresa fem minuter efter planerad tid (vilket är BRA), så var nöjd och började rulla. Nöjd tills jag ber Kelly dubbelkolla equipe och ser att de ligger bättre till (dvs sämre för oss) än vad jag trodde. De har högre tempo än jag räknat med. Körde dit och det flöt på bra. Vi rullade in, med det jag beräknat, skulle vara en halvtimme tillgodo - men de var en halvtimme tidiga. Så vi kom typ i sista minuten/nästan perfekt. Lite tid hade ju inte gjort något, men vi hade inte kunnat komma senare. TUR!
     
    Framridningsmöjligheterna var urusla, tyvärr. Då det frusit (inte deras fel, såklart) så fanns det bara själva tävlingsridhuset och framhoppningsridhuset att rida i, så alla snirklade runt i skritt och väntade på sin tur att få komma in och... ja, börja hoppa fram. Personligen skulle jag i detta fall definitivt ha önskat en framridning i båda varv - just pga att man bara lyckats skritta fram innan man kom in där. Några varv i trav och galopp med lite volter och annat smått och gott hade inte skadat. Men nu valde de att hålla framhoppningen i ett varv, och det kändes inte direkt som optimal uppvärmning. Det är väl mer en "bekvämlighetsgrej" för varken jag eller Aleccis är direkt känslig, och det var ju dessutom lika för alla - som det brukar heta.
     
    110 cm A:0/A:0
    Det började sådär med ett omtramp före första hindret. Jaaa men bra början då! (Vad duktig man känner sig, menar jag, hahaha.) I landningen efter andra hindret frågar Aleccis om vi inte ska svänga, varav hon är på väg att dra vänster, haha, gulle, hon laddade för omhoppning redan ;) Men vi skulle framåt. Hela rundan igenom kände jag mig obalanserad i mig själv, min sits, min ridning... rubbet. Dessutom så blev det gång på gång att jag var på väg att sätta Aleccis i skiten (ingen stor skit, bara små skitsaker - men som stör flytet) och jag kände verkligen att "ALECCIS GÖR FAN DETTA BÄTTRE SJÄLV!" och det kändes definitivt som att hon höll med mig, eller ja, om sanningen ska fram så räknade hon ut det mycket tidigare, HAHA, hon är bäst <3. Så det blev lite kompromiss och rundan i sig kändes inte superbra - men Aleccis var underbar! Hon bara kör och kör. Jag talar om vilket hinder som är i vilken ordning och så fixar Aleccis resten. "Här, varsågod!" sa jag, och gav henne både ratt och pedaler. 0+0 fel, 2a placering. Hon förtjänade den där andraplatsen, jag tar inte åt mig någon som helst ära. Däremot ska jag vara lite dryg och irritera mig på ÅTTA HUNDRADELAR, för det var så mycket långsammare vi var efter ekipaget som vann. Vafan, åtta hundradelar - det är ju ingenting! Det skulle ha gått liiite fortare, höhö.
     
     
    Älskar bilden!
     
    In i transporten och vänta, ut för prisutdelning och ärovarv, in i transporten och vänta igen. Ny lång framskrittning och redo för nästa start! Jag hann förresten se ett par starter innan vi tog ut Aleccis och det ekipaget som vann förra klassen var ett av dem jag hann se. Hon red alla vägar som jag hade tänkt att ta, och de red fort. Jahapp, bara att rida in och satsa sen då ;) (Hur var det nu med behärskningen?)
     
    115 cm A:0/A:0
    Lät henne gå på lite framåt mot ettan (var rädd för att råka erbjuda henne ett omtramp igen), linjen gick bra men däremot fick vi dåligt med höjd över b-hindret i kombinationen. Touch, rull, rull. Men den låg kvar. Fem-sex var hon snällast i världen, sju-åtta kändes bättre. Min plan, när jag gick banan, var att låtsas att även nian (kombination) var med i grunden, fast att den inte var det, för att rida ordentligt mot det då det kändes lättrivet sådär ur sväng. Men Aleccis flöt med där runt i svängen och hoppade så fint så. Lät henne älga iväg över tian, vänder runt och ser då att nästa start står precis framför nästa omhoppningshinder. Ropar "akta!" och flyger över. Alltså hon var såå fin, kom lite snett över de hindren och hon hoppade luftigt och fint. Skulle hålla vänster efter elvan för att vända upp "tillbaka" mot tolvan, ett räcke. Det kände jag var en stor chansning. Hade hindret varit lägre så fine, men nu börjar 115 cm bli höjd och vi brukar definitivt inte idiot-rida i omhoppningarna (har ju bara ridit en 115-omhopp tidigare). Men jag försökte rida väl. Fick tillbaka henne, fick med henne i svängen, fick henne rak och hon gjorde allt hon kunde. Men jag fick inte riktigt höjd i henne (skulle haft mer tryck, men det försvann när jag fokuserade på att få tillbaka henne och lyckas med själva svängen), så vi rev det. Iväg på sju (rätt antal) språng till avslutande hinder tretton, en oxer. 0+4 fel, 8e placering.
     
     
    Grejen var att jag gjorde mitt bästa, och utmanade oss lite (även om jag inte hade tänkt det när vi åkte till tävlingen), men när bommen föll var det liksom "jaha, nej men då åker vi hem nu då". Så döm om min förvåning när Kelly ba: "ni ligger sexa". GÖR VI?! Haha, jag tänkt inte på att man ju faktiskt kan bli placerad på fyra fel om man har lite flyt. Föll ner två platser, men det räckte som sagt till en placering ändå. Helt okej, helt okej alltså. Satsa, chansa, misslyckas lite, lyckas lite och så en tröstplacering på det. (Eller nåt.)
     
    Jag kan ju även tillägga att vi var över en sekund snabbare än den som vann till slut. Sååå, när jag får till allt på en gång; tillbaka, sväng, rak häst, tryck, avstånd... Ja, ni hajar. Ibland är jag lite missnöjd när jag tabbat mig just för att jag inte kan behärska mig och så river vi för det går för fort, t ex. Men idag är jag inte missnöjd. Jag visste att det var en chansning, den höll inte men känslan var bra och jag försökte. Jag är nöjd. Vi avslutar tävlingssäsongen på bästa tänkbara sätt.
     

    Och tusen miljoner jättetack för idag, Kelly! :D


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.