• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Årets sista hoppträning

    Igår var det hoppträning på schemat - årets sista. Nu är vi inne i den tiden på året där det är uppbyggnad som gäller; så styrka var tanken, med inslag av hinder. För annars skulle vi bli för rostiga, sa L. Gärna för mig. Jag föredrar hinder framför bomjobb/sockerbitshinder alla dar i veckan. Är ju inte bara mycket roligare, utan även betydligt lättare för mig att rida A mot ett hinder än mot småkrafs på marken, hahaha. Sen är ju inte jag dummare än att jag begriper att vi, av precis den anledningen bland annat, behöver nöta småhinder, studs, små serier, och tusen miljoner bommar i olika varianter och sammansättningar. Det är lite som ett nödvändigt ont, fast inte så ont ändå. Jag menar, det är ju liksom inte dressyr ;)
     
    Två diagonala studsbommar (2,5m mellan) med ena änden på en sockerbit och andra i ridhusunderlaget, fyra korta galoppsprång till en oxer, fyra korta galoppsprång till två diagonala studsbommar igen, på ena långsidan. På den andar var det nästan likadant, fast tvärtom; oxer, tre korta galoppsprång till två diagonala studsbommar, tre korta galoppsprång till en oxer. Bommarna i första långsidan reds även som en bruten linje till två räcken på respektive diagonal.
     
    Uppvärmningen var, utöver lite trav och galopp på a/c-volten över bommarna liggandes på marken, att rida studsbommar till räckena, därefter byggdes det på med långsida varierat med diagonal och långsida. Tanken var att komma nära hindren, så hästarna måste hoppa upp sig och därför inte hoppa speciellt höga hinder. Sista vändan höjdes räckena på diagonalen till 120, medan oxrarna på ena långsidan längdes och höjdes någon dm, medan den andra långsidans oxer höjdes till 110.
     
    Aleccis var från början ganska tråkig i munnen och var det hela träningen igenom. Inte tråkig på så vis att hon gick emot och inte gick att reglera, utan hon följde inte mina tygeltag och var med andra ord svår att ställa. Detta var symptomet - problemet var snarare att hon var stel i sidorna. Men vi är inte där för att böja sönder hästen och definitivt inte för att bråka med hästen ("vågar" ju inte heller "RIDA-RIDA" henne på marken med pelhamet, utan låter henne gå rätt fri. Glad häst ger glad ryttare!), så jag försökte bara ge tydligare ledande tygeltag och hoppades att det skulle bli bättre under träningstimmen.
     
    Generellt hade vi en ASBRA träning! Hon var så lugn och fin genom hela träningen - alla språng! Och jag var med lugn. Händerna kröp upp lite (omedvetet), vilket de lätt gör när jag inte tror att vi ska få plats. Annars kändes det bra. Jag har dock kommit in i en ovana att jag glömmer att räkna galoppsprång ibland, så på tre-trelångsidan tappade jag bort mig totalt och råkade rida på två en gång. Gjorde om direkt och då var det inga konstigheter. (Svårt att räkna till tre liksom, haha!) Även om det inte var något direkt som stack ut från träningen så, så var det ändå helheten som gav mig en sådan jävla bra känsla. Åh, bästa hästen! Vill bara krama och pussa ihjäl henne <3 Framåt och initiativrik kommer hon ju alltid att vara, och det är egenskaper som jag älskar, även om de kan stjälpa oss ibland när hon låser mig ute ur vårt kommunikationssystem, höhö. Det viktiga för mig var att ha henne fortsatt lugn då det ju är hela denna veckas långsiktiga plan som ska avslutas med två lugna rundor i helgens starter. Det var nog det som gjorde mig extra glad och nöjd med henne/oss igår. Skönt att avsluta träningsterminen med en av de känslomässigt bästa träningarna. Det är precis så det ska gå till!
     
    Nu väntar lite studsjobb i skogen över de stubbar och pinnar jag kan hitta. (De har skördat och krossat lite av mitt material, en även lagt undan en del = vilket jag är jävligt glad för! De hade liksom lätt kunnat krossa allt, och det hade varit lite jobbigt... Detta då de använt platsen i skogen där jag passar på att hoppa som, ja, vad heter det? Lossningsplats? Staplingsplats är det jag syftar på i alla fall, tills dess att timmerbilarna hämtar det. Men nu verkar det vara fritt fram för lite studsträning igen!
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.