• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Hoppträningen

    Det var som jag trodde... Hoppträningen var inte en av våra bästa. Redan när vi kom dit så var hon mer uppe i varv och laddad än vanligt. Dessutom glömde jag grimskaft, haha. Men det är ju rätt överskattat att binda upp hästar så vafan, det gick bra ändå.
     
    Jag tycker inte att träningen den här gången var lika bra som vanligt heller faktiskt. Kanske komprimerades den av att vi var sex stycken? Kanske var det för hästarnas skull? Men inte för min, inte för vår - jag och Aleccis. Först galopperade vi, en i taget, över fyra bommar, två varv åt båda hållen två gånger som uppvärmning efter den vanliga framridningen. Sen hoppade vi en bana runt metern en gång och sen hoppade vi en längre bana lite högre. Och sen var vi klara. Alltså, det hade säkert varit typ perfekt om jag hade skött min del och hoppat Aleccis mer sedan sist, men jag har inte kunnat det då inte klaffat i min vardag. Men när Aleccis var hyper och jag rostig - nej, det var inte lagom. Vi hade behöver fler språng. Jag var inte redo för de högre hindren när det var vår tur och hade inte det självförtroendet, stödet och lugnet som behövs utan det blev en "grej" av det. Vilket Aleccis känner direkt, och hon frågade flera gånger om vi verkligen skulle hoppa. Det var inget som syntes märkte jag, men jag kände det. Positivt nog så var det bara att hålla om så hoppade hon utan tvekan, men det var inte den självklara känslan som det varit den senaste tiden. Konsekvenserna var att jag inte fick till anridningar, fick släppa iväg henne ibland, inte hade kontrollen efteråt, i sprången "skyndade" hon sig och vi rev några hinder eftersom jag red henne på ett uppmuntrande flackt vis...
     
    Jag tror att en sådan relativt liten grej som att hoppa 1m's banan igen hade hjälpt lite. Några fler språng, lite mer flyt och inget avvaktande - innan höjningen. Men det var jag för seg i skallen för att "upptäcka".
     
    Från och med nu kommer Lasse sätta mer press på oss för nu är det dags att vi blir ännu bättre. Vi vill ju bli bättre, kunna hoppa högre och utvecklas. Och då krävs högre precision. Numera kommer han väva in högre hinder för att träna ögat på att hitta rätt avsprångspunkt även när hindren blir högre. Men detta framför allt när vi varit ute och tävlat mer och kommit längre in i säsongen. Det känns bra.
     
     
    Vad gäller Aleccis så vill jag verkligen hoppa henne en gång till innan tävlingen. Jag vill ha henne lite lugnare i skallen, och då behöver hon se lite fler hinder. Frågan är hur fasen jag ska få in det i veckan före lördag.
     


    Kommentarer
    emelie behrmann

    Så jävla imponerad av hur du lastar dina hästar! Ser så lätt och smidigt ut!

    Svar: Ja, även om jag tar det för givet så är jag samtidigt tacksam. <3 De är bäst :')
    vinna.blogg.se

    2015-03-27 @ 02:59:37 | URL: http://komkoma.blogg.se/


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.