• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat P&J Bratteborg med Aleccis (30/6)

    Förra veckans tisdagskväll tillbringades i Bratteborg. Det var innan den riktigt heta värmen slog till, men det var ändå varmt och soligt. Klockan 18 gick första starten på P&Jn som hade ett 80-tal starter framför sig. Det skulle med andra ord bli en lång kväll. Det stod inget om någon paus för de som skulle starta senare, så vi rullade in i tid. Aleccis fick sedan stå länge i transporten och vänta; först drygt en timme medan vi åkte, och sedan ytterligare nästan tre medan vi väntade. Klockan 22 var det äntligen vår tur!
     
    Aleccis var suuuperfin på framhoppningen! Verkligen helt perfekt på hinder och bästbästbäst. Jag vet inte om vi alla föredrar när hästarna är exakt likadana - med största sannolikhet inte alls, garanterat inte ens i närheten - men när hästen är ren jävla perfektion, och är precis så som den är när den är som allra bäst. Det stavas Aleccis. Så kär i henne och så jävla glad att hon är min när hon är precis sådan. :')
     
    Det är ju när hon ser ut som på bilden nedan som hon är perfektion.
     

     
     
    Har fler bilder från framhoppningen som också kommer att komma upp.
     
    Vi hade anmält oss till två starter i 115 cm, så vi gick ut sist av alla. Dessutom hade vi ingen start emellan oss, men vi fick en kort liten skrittpaus från målgång till andra starten. Jag räknade med att hon kunde vara frågande och osäker på höjden och att det kunde bli stopp - hon måste få självförtroende på hindren hon ska hoppa. Även om hon tveklöst flyger över 115 på framhoppningen, så är det ju nya hinder på banan sedan - även om det i stort sett bara är färg och form som kan skilja, om man ska vara sådan. Därför räknade jag också med mer motgång i första starten, men en bättre start i vår andra runda sedan, men vi kommer dit.
     
    115 cm, start 1
    Hinder 1, 2 och 3 var hur bra som helst. 4an rev vi frambommen med bak. 5an sedan bjöd hon på, men vågade inte hoppa. Kom igen, men samma sak igen. Och när hon stannat sådär, två gånger - då får man i regel inte över henne utan man måste bryta mönstret. Jag har äntligen lärt mig det nu, och i stort sett alltid går det att lösa genom att komma från andra hållet. Bryta mönstret, bryta mönstret. Så jag kollade runt för att se så vi fick plats och red sedan en ny anridning, men från "fel varv". Hon hoppade och drog iväg på fyra galoppsprång fram till oxern som var hinder nummer 6. Nästa hinder blev däremot ett stopp, som kändes rätt larvigt. Kom igen, från samma håll, och hon tänkte stanna igen - men jag kunde hålla om och få över henne ändå! (Typ första gången någonsin som det går att hoppa när hon tänkt stanna!) De sista båda hindren gick med bra och vi avslutade rundan med ändå en bra känsla. Faktiskt. Vi är orutinerade, och varje centimeter över 110 är som en bergsklättring. Men samtidigt är vi äntligen redo för precis den utmaningen! Så trots stoppen känns det som vi ska vara här. Det känns rätt.
     
     
     
    115 cm, start 2
    Denna gång hade hon sett och hoppat alla hinder (och på sätt och vis "lärt känna dem"). Då vet jag att hon hoppar så länge jag sköter min uppgift. Här flöt det på riktigt, riktigt bra. Ett sådant språng som det blev över 4de hindret, dvs stort och långt, brukar få henne lite "rädd" och kan få henne att stanna på nästa sedan. Men jag var noga med att ta tillbaka henne extra mycket så jag kunde rida henne framåt med stöd på kommande hinder. Samma linje blev återigen fyra galoppsprång, jag hade hellre försökt rida på fem men när vi båda ser ett framåtläge på de där stora fyra galoppsprången så vill man inte bråka. Det är ju lite fördröjning att försöka få ihop henne, så oftast hinner jag inte och då är det mer rimligt att låta henne gå. (Vilket givetvis inte är en bra lösning långsiktigt.) Hinder 7 gick bra men fram till 8an blev det väldigt stressigt, jag släppte yttertygeln (där hade hon alla dar i veckan dragit bredvid förr i tiden, av just den anledningen - så det känns såå bra att hon inte påverkas av en sådan tabbe längre <3), men hann få tillbaka den. Däremot gick vi på ett språng för lite men hon hann med och fick tillräckligt med höjd i språnget för att ta hindret ändå. Sista hindret försökte jag safe:a upp och ta tillbaka henne lite - men då förstörde jag bara och vi rev sista hindret. Men 4 fel i 115 cm med bra känsla, men det gick helt klart för fort, är ändå rimligt och som sagt känns det som vi är helt rätt.
     
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.