• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat midsommartävlingarna i VRF med Aleccis

    Jag beslöt mig för att bara hoppa uppvärmningsklassen, en 110 cm bed A.
     
    Eftersom jag åkte själv (ringde in filmning som kom några minuter innan start och åkte precis efter start - det intresset liksom... Men bara det blir film så är jag nöjd.) så tog jag ut Aleccis efter bangång och det var lite tajt om tid då de hade tre ekipage på banan och en simpel bed A så det rullade ju på rätt fort.
     
    Tänkte på att inte bli stressad av det utan istället köra på och rida fram lite effektivare istället. Började hoppa fram och det kändes väl helt okej, men inte pang-bra. Hon stannade på första försöket på oxern. Där och då kom jag på att jag ju lovat mig (och henne) att, framförallt efter den dåliga ridningen sist då vi startade 110 i Svarttorp, rida ur svängarna bättre - inte bromsa genom dem. Så jag red henne, bakifrån och framåt, fram till en mjuk men stadig hand, med lite mer tryck. Kom igen och då var det inga konstigheter. Hoppade oxern ett par gånger till och avslutade med ett räcke igen innan vi var redo.
     
    Först kändes det nämligen som en sådan där dag när man försöker och experimenterar lite men inte hinner få till det. En dag med stopp och kanske till och med uteslutning. Sedan var det ju på gräs, och det var inte torrt men inte heller dyblött - but still. Gräs är gräs. Och sist, på träningen på gräs som var där så gick det ju inte så bra direkt, så jag räknade inte med stordåd. Men samtidigt kändes det bättre då jag kom på mig själv med att rida henne mer framåt - utan att liksom gasa.
     
    110 cm bed A
    Inne på banan ville jag både rida framåt och plocka tillbaka henne. Inte bara rulla runt och "somna", utan hålla igång trots att vi hade så gott om tid. Hon kändes bra på gräset, trots allt (bland annat tack vare terrängträningen som till stor del var på genomblött gräs dagen innan i guess). Men jag var noga med att verkligen hålla ihop henne till ettan, stödsmackade och höll om rejält. Kände att kommer vi bara igång där så får vi lite gratis, så att säga. För ja, hon kändes lite velig, men ridningen höll och hon hoppade. Då släppte lite och jag kunde koncentrera mig mer på ridningen än att försöka "övertala" henne, eller så. Tvåan gick bra, samma med trean. Kanske inte de snyggaste sprången där över då de blev lite "ryckiga" men sedan släppte det riktigt bra över fyran. Det syns och märktes så väl att det var där och då som hon började bli obrydd av underlag, bana och plats (som hon reagerade starkt på förra året - gräsbanan alltså). Efter fyran kommer dessvärre första problemet - jag får inte tillbaka henne efteråt och hon flyter iväg. Svängen till femman blir inte som tänkt och anridningen blir en bra bit längre än jag planerat. Var noga med att rida henne framåt och stötta ordentligt, men ser sedan att jag rider in henne mot ett mellanläge, så jag "släpper" för att ta lite i henne och sedan hålla om igen - men icke. När jag släppte så gjorde Aleccis det också kan man säga. Med facit i hand skulle jag ha gjort mycket annorlunda; bättre ridning efter fyran från början och sedan rida av mot det läget och ta försiktigt i henne MED stöd fortfarande. Stopp där, men det kändes så väl att det var mitt fel så jag klappade henne och kom igen. Siktade bättre på andra försöket men sedan sa hästen hejdå. Det skulle inte vara fem språng till sexan, haha, men det blev det. Det var bara att hålla i sig... Men sedan fick jag ju samma "problem" efter sexan; hon flöt iväg efter och det tog ett tag att återfå balans, rytm och kunna svänga till nästa hinder. Sjuan rev vi. Frambommen nedtouchad av bakbenen - standard. Sprången är för snabba och hon hinner inte upp. Lite vingligt till kombinationen men det gick bra. Något fort och lite trångt där inne, men inget som ställde till det. Vänstersväng och ett räcke kvar med vattenmatta som gick bra. Två tidsfel på det och vi gick i mål med 10 fel.
     
     
    Rundan kändes BRA, och jag var nöjd. Den var så lärorik och viktig. Mycket går att förbättra men det bästa var att jag hittade en ridning som matchade henne. Jag red så som jag behövde och så som hon ville. Det känns verkligen som den ridningen (då jag numera fastnat i "backa-av", framförallt i och ur svängar, som sagt) är precis vad som behövs för att ta oss vidare och den kan jag utveckla. Nu ska det tränas och tränas så den blir permanent!
     
    Efter målgång fick man rida an en större mer spektakulär vattengrav om man ville på utvägen. Jag tänkte att det ju inte spelar någon roll så det kan man ju alltid prova. Stannar hon så stannar hon liksom. Så efter målgång fortsätter jag sedan rida och siktar på vattnet, med en liten mur framför. Aleccis ser hindret, bjuder och hoppar det klockrent, som hon aldrig gjort något annat! Så himla roligt! Tyvärr visste inte filmaren detta så jag visste att det inte skulle finnas på film. Men jag fick senare på kvällen bild skickad från språnget!
     
     <3


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.