• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat fälttävlan i Boxholm - vår debut!

    Idag har jag och Aleccis gjort något så roligt som att starta vår första fälttävlan! H90 i Boxholm.
     
    Klockan ringde 04.30, och vid 06.30 rullade vi från gården. Aleccis färdigbroddad sedan dagen innan och med halvdana knoppar á la undertecknad. Bilen packad som aldrig förr och tillsammans rullade vi... till stan ungefär. Sedan sköljde panik-vågen över mig. FANIHELVETESJÄVLASKIT! Jag hade ju glömt hjälmen! :( Vänder, men kommer en bit tills jag inser att jag ju slängde med den fula vardagshjälmen som reserv. (Packade den kassen dagen innan och kom inte ihåg det direkt), så jag vände igen och fick helt enkelt klara mig med den. Det är ju inga fel på den mer än att den är jävligt ful, haha.
     
    08.10 anlände vi och fick snabbinfo om platsen; en kilometer mellan parkeringen och hoppbanan, sa parkeringsvärden. Sekretariat, dressyrbanor, servering mm längs vägen. Efter lite snabbcheck av hur det går till, stoppa in nummerlapp i lapphållaren(?)/-västen och sådär, så tog vi ut kära hästen och så började jag åka runt på henne.
     
    Men det där med att rida fram inför dressyr..? Hur gör man ens? Hur ska man tänka, känna, vad ska man leta efter, inte göra? Hur lång tid tar vad? När ska man röra sig bortåt? Hundra frågor, okoncentrerad ryttare och häst (pga ryttaren). Kände inte igen varken mig eller hästen (pga ryttaren) och vi sög (pga ryttaren). Hade sjukt långa tyglar (såg jag på filmen sen) och det var inget bra alls. Förr hade jag svårt att få henne att gå på ett spår, men nu sedan jag hittat hur jag ska rida fram henne till min hand så går det mycket bättre. Men inne på banan kunde rumpan minsann inte gå i närheten av staketet och ibland inte framänden heller. Suck. Men hon reagerade inte på staketet i sig, utan jag tror jag motar henne med min ridning på något vis. Skjuter iväg henne omedvetet, eller så.
     
    Hela prestationen var rätt... skitdålig, ärligt talat. Men för att få starta terrängen måste man få över 50%, så mitt mål var att få över 50%. Därför var det en liten, liten lättnad när vi precis tog oss över 50-sträcket. 52% slutade vår "uppvisning" på. Och inte helt otippat; sist efter dressyren.
     
     
    Det var gemensam bangång klockan 10, och eftersom jag är asnybörjare på det här ville jag gärna gå den. Därför stressade vi lite och försökte starta hoppningen så snabbt som möjligt. Sadelbyte, bettbyte, på med skydd - hoppa fram, in på banan och starta. Hon kändes bra, men jag skulle nog tagit mig lite mer tid att komma in i hoppsits/-känslan. Jag kom aldrig tillbaka riktigt utan satt framåtlutad och gav dåligt med stöd. Försökte rida ordentligt genom svängarna men uppenbarligen var det inte tillräckligt bra då vi fick ett stopp. Hon förvarnade inte alls, utan bjöd och det flöt på och kändes bra. Men stopp. Resten, både före och efter, var trevligt. Lite ojämnt kanske, men en relativt trevlig runda annars. Inte i en bom, och pigg och glad. Efter banhoppningen klättrade vi upp några platser och låg femte sist istället för helt sist, alltid något.
     
    Sedan fick de ta hästen medan jag kutade allt jag orkade upp till bilen för att byta skor och hämta banskissen och sedan springa ifatt de andra. Jag kom ifatt till femte hindret och gick sedan med dem. Banan kändes okej, men lång jämfört med en vanlig hoppbana (såklart). Så jag med mitt dåliga närminne blev lite osäker på om jag verkligen skulle komma ihåg alla stigar, hinder osv. Efter veterinärbesiktning och frukost (nej, jag hade inte ätit en endaste smula innan dess. Något hungrig, ja. Nu var klockan nämligen 11-11.30 någonting) så gick jag terrängbanan en gång till, men denna gång med mor och E.
     
    Tre timmars dö-tid efter det, som ändå var ganska skönt med tanke på stresstempot på morgonen/förmiddagen. Terrängen drog igång klockan 14, och först ut var dagens högsta klass CNC*. Jag tänkte direkt på hur "hårt" de värmde upp sina hästar. De va flåsiga, och många var väldigt svettiga redan innan start. När de sedan kom upp på sista sträckan såg de ganska tagna ut. Häftigt att se ändå hur det fungerar eller så. Vad jag däremot inte är så glad i var de spöslag som delades ut på just den sträckan. Men jaja, visst är det en säkerhetsgrej också om hästen inte anstränger sig så det blir fel/farligt. Nu var slagen snarare "kom igen då!" än "stryk", men ändå. Jag är glad att jag inte rider med spö faktiskt. Det ser inte trevligt ut.
     
    När jag red fram nämnde jag detta med "hård framridning" och fick då höra att hästen ska upp få upp flåset (andra andningen, antar jag) och gärna ta några race innan start. Jo tjena, haha, det skulle bara bli farligt tänkte jag. Jag måste ha hört fel för rätt som det var, var det vår tur och jag - som trodde jag hade 2-3 ekipage(!) kvar - hade inte ens låtit Aleccis återhämta sig efter att vi tagit några fler språng och rullat på i galopp efter en tidigare kortare paus. Så kände lite dåligt samvete där. När de andra, som hade koll på sin starttid och uppenbarligen hade hört bättre, kom in i startfållan sa funktionären där inne "3 min", "2 min", "1 min", "45 sek", "30 sek", "15 sek", "10 sek", "5 sek", "rid". Men då vi var sena sa hon "30 sek" när vi kom dit(!). Aaah! Kände lite stress där ja! Så försökte starta kameran på huvudet så gått jag kunde. (Hade tänkt sitta av för start, ta av hjälmen och dubbelkollat så den startat, men kunde såklart inte det på några sekunder!) Rätt som det var sa hon "15 sek" och jag började tänka lite framåt och kände hur Aleccis stod emot. Gjorde en volt i trav och då var det dags att rida iväg.
     
    Hon stod emot i början men sedan fick jag igång henne. Ville inte hetsrida men ändå tänka framåt, hålla ihop och stötta henne över första hindret och blansera upp och safe:a lite till både andra och tredje som var dels spektakulärt (hinder två) och vårt enda "problemhinder" på träningen (hinder tre). Därefter flöt det på bättre. Travade genom båda vattenhindren eftersom jag vill "bygga" henne; självförtroende. Jag vet att hon är obrydd på vatten, men vill ju ändå att hon ska "hinna med i huvudet" och inte sparka iväg henne hetsigt så hon inte hinner se vad som händer. Travade även nedför de brantaste nedförsbackarna; båda inför vattenhindren som var fjärde samt näst sista hindret. Där emellan var det grind, stock över grav, stockar som upphopp + på marken som kombination, en trakhenergrav, någon låda typ, stockar på båge som kombination, stenmur, palissad, steeplehäck och en till palissad som var första hindret samt en bro som var andra hindret då, och även en rödmålat trädstam, alltså innan man kom till första vattnet. Aleccis bara rullade på och över alla hinder! Så himla fantastisk! Där uppe satt jag och försökte hålla igen litegrann så att vi skulle hinna sikta på rätt stigar och sådär, haha. Var ju lite orolig att vi skulle missa någon sväng och det fanns inte ens chans att hinna tänka på vilket hinder vi precis hoppat eller skulle till, eller ens numret, så det var bara att försöka lita på känslan.
     
    In i mål efter en felfri terräng! Bästa hästen! Men vi fick massa tidsfel, haha. Var inne nästan en minut(!) efter optimaltiden. Say whaat?! Okej att vi kunde haft bättre tempo i början, även i nedförsbackarna, galopp i vattnet - men det gick inte sakta mellan 4-14, inte alls! Däremot kan det ju ha känts fortare än det var just pga obalans och osäkerhet på vart vi skulle. Så med mer träning och framför allt jämnare tempo så knappar vi in en del på den. Jag var riktigt, riktigt nöjd med Aleccis när vi kom i mål. Resultatmässigt jämfört med våra medtävlanden så kom vi tionde sist. Så, lite bättre (mindre dåligt) än jag drömde - ordagrant. Men vi kan bättre än så! Måste bara jobba ännu hårdare på dressyr-biten.
     
    Tänk, att när jag köpte henne gick det knappt att rida ut för hon var så tittig och osäker, vände och hade sig, vi kom inte över järnvägsövergången så jag fick hoppa av och hon klev inte i vatten/vattenpölar. Nu har hon gått båda (om jag räknar lite optimistiskt) sina terrängstarter (pay & crossen i Vissmålen förra året, och vår H90-debut idag). Så fort hon fattar att det är hinder (vilket hon gör!) så bara går hon <3 Så efter lite halvtaskig start så åkte vi hem ganska nöjda ändå ;)

    Tills jag kom hem och märkte att headcam:en aldrig startade :( Jag måste ha tryckt på inspelning innan den han starta ordentligt så det blev aldrig inspelat. Fan :(
     
    Fick bilder både av Emma och Rebecca - kolla in min fina häst! Tusen tack, tjejer! :')
     
    Framhoppningen (lite osäker på om första är det, men resten är i alla fall det).
     
     
     
     
     
    Från banan!
     
    Första hindret:
     
    Andra hindret:
     
     
    Mellan andra och tredje hindret:
     
    Tredje hindret:
     
    Sista hindret, nummer fjorton:
     
    Målgång:
    <3


    Kommentarer
    Evelina Blomqvist

    Vilka skitfina bilder rent ut sagt :D

    Svar: Men eller hur! *hjärtanögon* Såå glad att jag fick bilder därifrån :D
    vinna.blogg.se

    2015-08-09 @ 15:02:00 | URL: http://epicevelina.blogg.se/


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.