Kvällens hoppträning har både toppar och dalar.
Min ridning är så hemsk! Jag rider stressat och sjukt obalanserat. Jag fattar inte vad jag håller på med?! Nu jävlar blir det ridning utan stigbyglar. Galopp, galopp, galopp. Sitta över hästen, ner i sadeln, balans och allt sådant. Sluta vingla och ramla omkring där upp på hennes stackars rygg. Detta var det negativa. Plus att jag blir så osäker på om jag ska komma ihåg hela banan så tvekar lite där och litar inte på att jag ska minnas. Så jao, min insats var helt klart dagens negativa skiiiiit.
Men vilken häst jag har! :') Alltså ååh, så himla underbar är hon! Nu börjar det verkligen släppa, hon går och går och går. Och när jag rider halvdant/otydligt/blir kvar för sent eller liknande så kan jag bara rädda, visa eller mota med att lägga emot ett ben lite försiktigt och så går hon klockrent. Rev något hinder gjorde vi faktiskt, men det kändes så väl att jag inte blev klar. Men detta evigt vägrande/utbrytande vi höll på med för bara några månader sedan... Alltså det är en helt annan häst jag sitter på!
Så nu när hon börjar gå på och hoppa som en normal häst (haha) så kommer jag så småningom, sakta men säkert, kunna koncentrera mig på mig och min inverkan och om ytterligare ett tag förväntar jag mig att vi tillsammans kommer vara ett mycket stadigare ekipage. Jag är så glad över min fantastiska häst!