Dressyr är svårt - det är därför jag hoppar
Hey folks!
Hästarna springer på, jag jobbar och sliter, planerar och, ja, där har vi det! Det kan jag dra för er.
Efter mitt och Aleccis askassa dressyrpass igår så pratade jag lite med en "dressyrmamma". Jo, alltså vad gällde passet så började det inte så illa. Men sen ville jag rida igenom ett program (det vanliga, eftersom jag bara kan ett utantill) och det enda jag ser framför mig är hur det står "sned uppridning", "dålig halt", "ojämn volt", "ojämna bågar" och blablabla. Och ja, jag hade tålt det om det var Pärla, Lillis, Mellonie eller vem fan som helst. Men jag tror inte jag kommer klara av att läsa allt negativt skit om mig och Aleccis. För oss är det för fan en OS-bedrift att bara kunna trava efter att vi har galopperat...
Sen brukar galoppen vara vår bättre grej just nu. Men galoppen var katastrof. Från fattning och ALLT. Kämpade på, provade programmet igen och nej, det gick inte alls. Det kändes som jag verkligen tagit mig vatten över huvudet. Aleccis är för svår för mig. Svår i huvudet. Jag kan inte rida henne. :(
Men så pratade jag som sagt om detta och fick höra att det är vanligt att man bara ser det negativa just när man tränar på program, och det kan nog stämma! För hade jag inte börjat oroa mig för att jag inte hade fått till det, så hade jag aldrig gjort någon grej av det... Hon var kanonfin i början, innan hon blev springig och innan jag ville för mycket.
Det jag skulle komma till är i alla fall att vi bokat in ett pass! Så i början på nästa vecka ska vi se om jag kan få lite tips att ta med mig.


Kommentarer
Trackback