• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Drar ner hjärnaktiviteten på tomgång igen

    Sådärja! Sedan sist har jag avverkat mitt dygn i lastbilen, fast uppdelat på två pass. Jag har ridit och hållt igång och så har jag även funderat som fan rent ut sagt. Funderat på rundorna i JFK. Jag har kommit fram till detta; "framåt och håll ihop". Ja, vart fan tog det vägen egentligen?! Det måste vara stödet. Ju mer hon går av sig självt, desto mindre stöd ger jag. Det är något passivt val jag gör att ge henne högre förtroende i form av mindre stöd - vilket inte alls fungerar i verkligheten!
     
    Eftersom jag missade hoppträningen igår då jag som sagt jobbade, så ville jag ta några språng som ett form av "genrep". Detta för att checka av (läs: bekräfta) min teori. Drar vårt lilla pass samt tankar lite snabbt.
     
    Först lät jag henne gå på studsen; tre stycken. Jag plockade ner henne för mycket och lät henne knappt galoppera. Så kändes det. Inget tryck alls. Första gången gick hon hur fint som helst, andra med mer tryck. Tredje började hon orma sig, dock ytterst lite, och jag riktigt hörde henne "säga": det blir ju så himla jobbigt! Men jag höll om. Återigen ökade hon genom dem. Fjärde gången hade vi bättre rytm in.
     
    Sen hoppade vi hindren lågt, sedan ett "varv" på metern och därefter la jag upp dem på 110-115 cm. Hoppade ett "varv". Startade sedan kameran på mobilen och rullade två-tre gånger/hinder i samma minibana. För att flyta på. Det kändes så lätt. Jag missade dock lite på något avstånden ibland, men inget stort utan bara en lätt irriterande känsla när det ändå diffar på så lite. Klonkade i någon bom när vi (jag) inte riktigt hade rytmen med oss.
     
    Men hörrni! Hur jävla fin är inte min underbara häst?! Alltså ÅÅÅH. Det är kärlek i en brunvit förpackning. <3 Hon var PERFEKT. Bjöd på hindren, reglerbar, ville ha mer av tyglarna men utan att dra, slita eller ens öka. Hon var såååå underbar. Detta är min häst, och så länge jag kan hålla alla mina delar; fysiska och psykiska, i schack så kommer vi ha en trevlig helg tillsammans.
     
    Jo, alltså, det var ju detta med vänstersvängar, hinder ur sväng/diagonalt och då framförallt oxer. Det var precis vad som satte stopp för oss förra helgen. Min tanke var att hoppa ett sådant hinder och som tur var var det vad som fanns sedan träningen kvällen innan. Jag gjorde som jag tänkte; framåt och håll ihop - och då gick ju min kära häst som en klocka. Känslorna hon bjöd mig på idag var känslan av ärlighet och helt och hållet tveklöst. (Och ja, jag lägger allt i hennes "händer", men visst är det till 99% bara jag, jag, jag - mig, mig, mig. Men ändå! Vi är ändå ett lag, jag och min häst. Och vi måste "make it work". Tillsammans!)
     
    Filmsnutt finns på instagram (@jagheterjessica) men eftersom de tekniska asen inte vill sammarbeta så slipper dem, dvs ingen delning här inte.
     
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.