• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat Nybro med Aleccis (9/11)

    Ja, var ska jag börja? Jag har oavsett vad det än gäller; när jag kör bil, när jag ska handla, när jag ska låta bli att äta något jag är sugen på, när jag är arg, ska överraska någon osv, osv ALLTID jättejättesvårt att behärska mig. Det går inte. Och here we go again...
     
    Aleccis var aspigg och blev helt hyper bara av att jag styrde mot det lilla krysset på framridningen, ehm, hahah, trodde vi skulle dö typ. På framhoppningen sedan så gick hon som en klocka. Det kändes ändå okej, fast fortfarande låg hon på mycket och var lite svårpåverkad. Detta eftersom mitt gamla jag kommer fram där jag inte "vågar" ta i henne för jag glömmer (GLÖMDE!) att ge henne stöd med skänklarna förut och då missade vi hindren... Så därför lät jag henne ta för sig.
     
    105 cm A:0/A:0
    Precis det var ju vad jag gjorde på banan sen. Lät henne gå och släppte iväg henne. Tog inte tillbaka henne tillräckligt på linjen 3-4 (tror jag det var) så vi kom lite nära och frambommen på oxern föll. Surt att jag inte riktigt vågade rida henne, men jag litar ju inte på att jag verkligen löser det när hon blir så på. (Och det är bara en dålig undanflykt för jag vet ju att vi kan nu för tiden.) Så 4 fel totalt och ingen omhoppningen där inte.
     
    I nästa klass sedan så hade jag bestämt mig för att grunden skulle var felfri. PUNKT. Eller, man kan ju aldrig veta vad som händer där inne på banan, men jag skulle rida noggrannare, bättre och våga påverka. Det var min tanke, i alla fall. Framhoppningen gick bra. Hon var framme och sög tag i hindren. Hoppade riktigt bra och jag tvivlande på mig själv; kommer jag ens sitta kvar i landningen?! Tyckte jag vinglade förjävligt och kunde inte hålla mig "uppe" i landningen. Hon hoppade så jävla väl och jag har ju erkända problem med just landningarna.
     
    Tanken var även såhär; vi startade tredje sist, och när det var vår tur var det 5 dubbelnollor av totalt 8 placeringar. När jag gick banan tänkte jag att jag antingen "rider här eller där beroende på hur hon känns" - ja, men vem har inte tänkt så? Känns ändå som en någorlunda standardtanke när man har en häst som kan diffa i känsla och lydnad. När jag kom in på banan tänkte jag såhär; "Jag rider bara långa vägar i omhoppningen om vi tar oss dit." Ordagrant! Jag hade ju bestämt mig! För ja, det var ju typ öppet mål  - dubbelnolla = placering.
     
    110 cm A:0/A:0
    Jag hittade inga lägen! Tyckte rundan blev lite smått krystad eftersom jag fick leta, leta och leta avstånd och avsprångspunkter. Hela tiden söka mig fram till hindren. Jag plockade tillbaka henne och red noggrannare. Trots att det kändes som att jag inte hittade några avstånd så kunde jag ändå ge henne framåtlägen genom hela banan (skönt!) och alla bommar låg kvar. Hon var skitpigg och sprang på för allt vad hon var värd. Påbörjade sedan omhoppningen... Och vad fan jag gör sen vill jag bara stryka. Jag hade ju bestämt mig! Ändå börjar jag sedan satsa(!). På en nästan okontrollerad häst - och inte nog med det. Jag tar något jävligt beslut att gå innanför ett helt onödigt hinder och vi är ju liksom på väg dit redan i upphoppet så jag kan inte styra undan för då hade vi haft två språng på oss och sedan varit i ett annat hinder som var mittemellan de olika vägarna. Antingen låter jag henne inte hoppa klart det hindret vi håller på att hoppa eller så är det jag som river rejält. För jag var i en infångare/stöd rejält men minns inte vilket (och har ingen film) men sedan såg jag hindren ligga i en plockepinn-hög när vi red förbi där igen, så jag vet i fan. Rev i alla fall det räcket på diagonalen. Om jag ska vara positiv på något vis så tar vi oss iaf igenom svängen och tar oss över oxern som jag red förbi för att kapa väg (pucko) så det tyder ju på att jag kan få med henne och att jag håller stödet på utsidan genom hela kurvan. Sen var hon så jääävla laddad att det knappt gick att styra henne. Fick hänga i innertygeln (plus ytterben, såklart) för att ens komma runt till nästa hinder - större sväng än planerat. Sista flög hon över. Alltså, hon var inte i en bom (och jag är rätt säker på att det var jag som helt och hållet fysiskt sett rev det vi rev). Så hur missnöjd vad jag inte med mig själv när vi red ut. Jo, jättejättejättejättejätte. Förbannade idiot. Hur svårt ska det vara att bara behärska sig?! Hoppas nu jag lärde mig något av detta. 0+4 fel och den fantastiska "första-utanför-placering-platsen".
     
    Nu är ju inte en placering allt, och definitivt inte efter en dålig runda. Men att ha så gott som öppet mål och göra precis tvärtom jämfört med vad man hade bestämt... Alltså, inte okej någonstans.
     
    Har film på första rundan, men inte den sista (hade velat se den, men såklart kan man ju inte alltid välja).


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.