• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Hoppträning

    Usch. Blä.
     
    Alltså det vänder fan fort... Det känns som vi (jag) är på väg rakt ner vad gäller mitt mentala. Jag rider som en jävla ringmuskel och får inte till något. Överger min kära häst och kan inte ens följa med i sprången. Och inte nog med det så svajar jag omkring där uppe som ett fån. FAN. Tappar självförtroendet och ridningen nu. Måste, måste, MÅSTE jobba på min balans. Barbacka? BARBACKA! Vet att det är det mest effektiva, men mina knän pallar ju verkligen inte det :( Får väl ta och offra dem då, helt enkelt. För det här går inte längre.
     
    Fortsatt övningar med fokus på att bygga upp hästarna. Ha dem på bakbenen och de skulle hoppa upp sig mer. Saftiga övningar och jobbiga både fysiskt och mentalt för min självförtroendesvaga häst som vill hoppa på fart och längd. Sen hjälper det ju inte direkt att jag inte begriper att en bomjävel inte är ett hinder utan en grej vi ska RIDA över - dvs inte släppa. När jag, sista gången, "fattade" att jag även såg bommen som ett hinder, och istället red hela vägen fram till räcket (galoppbom till räcke med bom även bakom var det) så gick det tusen gånger bättre. Suck. Varför kan jag inte lära mig det på kanske andra försöket, istället för på sista försöket. Trött jag blir på mig själv. Släppte även stödet in i "hög" krysskombination där de måste vara i mitten för att det annars blir väldigt högt (bomhållarna var högst upp på stöden). Begrep inte att jag kunde påverka henne där inne OCKSÅ så vi flöt utåt lite över b-hindret någon gång och jag var allmänt kass där.
     
    Det märks så sjukt väl hur mycket det är som fattas. Det fattas styrka, kunskap och ridning. Det fattas så jävla mycket. Ju mer tekniskt det är, desto mer märks det. Genom att bara hoppa lite enkla hinder här och där och någon linje - pfft, det kan ju liksom en ko göra stillastående. Nej, nu jävlar är det dags att sluta gräva ner mig (snart) och istället se det som en spark i röven. En motivationsspark. Efter den kommande vilan sedan så ska jag bli mer målmedveten. Punkt.
     
    Självklart så oroar jag mig även (surprise! Inget i den där jävla skallen verkar ju fungera som det ska...) för att glömma banan. Okej att det alltid har varit lite knivigt att minnas när det blir längre och längre och byggs på mer och mer efter varje övning. Men ärligt talat. Som det är nu så är det extremt! Jag har även tagit det till nästa nivå och börjar tvivla även på tävlingarna. KUL.
     
    Nej, detta var inte direkt någon av de bättre träningarna. Sen kan det säkert påverka att jag precis gått två dagpass och då är man fan knappt människa. Det är inte mänskligt att gå upp 02 och sen tro att man ska kunna rida som en människa efteråt. Såatteeh, ett tjockt streck med fet spritpenna tänker jag stryka denna dag med. Med ett undantag; RID HELA VÄGEN FRAM TILL HINDRET. <- Remember that shit.
     
    Hon är snäll hon <3


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.