• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • TA INGEN SKIT!

    Vi är nog ett par stycken i alla fall som minns Grynet. Den fantastiska Grynet som visade att man minsann kunde bestämma över sig själv trots att man råkade födas som tjej. Man behöver inte alls vara fastkedjad i köket, utan man kunde göra det man vill, när man vill, som man vill, hur fan man vill. Grynet var himla bra faktiskt.
     
    Men då förstod jag inte hur viktigt det var. Hur viktig HON var. Vi, Sverige 2014, behöver Grynet! Det är först nu jag förstår vad hon försökte med, hur hon kämpade och att hon stod för det jag och många med mig står för - TA INGEN SKIT!
     
    Man ska välja sina strider, brukar det heta. Jag är fruktansvärt dålig på det. Jag tar alla strider, och jag går in i dem med stridsyxan i högsta hugg. Det är fan inte alltid bra att göra så, och mycket beror på min oerhört sviniga attityd. Men jag är så trött på att vara den där soffan som framför allt medelålders män (men faktiskt, tro det eller ej, även en del kvinnor!) gärna sätter sin välbakade röv på. Jag är så trött på att vara dörrmattan innanför dörren där skorna skrapas av och sedan blir ståendes på. Jag är så trött på att vara TJEJ i ett samhälle där bara männen räknas. Är man som tjej fnittrig, och slänger med håret och hummar med i sexskämten, drömmer om att laga mat och städa hela dagarna och älskar sitt feminina arbete bland små barn/äldre/vad-som-helst-som-anses-"kvinnogöra", målar naglarna, springer runt i klänning och klackar, och gör det man bör göra, enligt de hemska kvinnostandarden vi har - så märker man inte hur äckligt utsatta vi, feminina SLIDDJUR och FITTSKRÄP (det är ord som används flitigt på internet om kvinnor i allmänhet och kvinnor som försöker säga "nej" och gå sin egen väg i synnerhet) faktiskt är.
     
    Jag hoppas det är allmänt känt att jag inte ställer mig bakom mina vänner när de blir utsatta - jag ställer mig framför. Denna scen ställde jag till med senast i söndagskväll, inne på Maxi, i Vetlanda. Ett par, tror jag det var, men jag la bara märke till mannen, skulle passera oss bakom ryggen på en av oss. "Oss" i det här fallet var jag, en vän till mig, en gemensam vän till oss och en fjärde tjej som är gemensam vän till de tidigare nämnda. Vi fyra möttes mer eller mindre av en slump och hade en del att prata om då alla inte hade setts på länge. Vad som händer är att mitt under vårt samtal kommer detta par (läs denna jävla medelålders man) och knuffar bestämt min vän i ryggen samtidigt som han muttrar något i stil med "måste de stå i vägen". Min vän tar ett halvmeterlångt kliv rakt fram pga balansen hon tappar under knuffen. Jag ser bakom henne att det fanns gott om utrymme för att passera med kundvagn och mannen i fråga var definitivt inte bredare än den kundvagn han förde framför sig.

    JAG KLARAR SERIÖS INTE AV SÅDAN SKIT. Hade denna man gjort samma sak om det var min far och hans tre bekanta som möttes och pratade en stund? Knappast!

    Min reaktion var varken mogen eller "konstruktiv"; utan jag vrålar sarkastiskt "ursäkta oss då så förbannat jävla mycket!" och går mot honom. Han vänder sig och med sitt försök till "skrämmande" uppsyn och härskarteknik ska behandla mig som den lilla skit han anser mig vara: "VAD SA DU?". Jag repeterar det jag sa och fyller i med lite till av mitt hemska beteende: "HUR JÄVLA FET TROR DU ATT DU ÄR?!" (Inte så jävla smart sagt, men jag är i alla fall ärlig när jag återberättar). Han övervägde ett ögonblick, men valde sedan det jag inte gjorde - att välja bort denna strid, varvid han vände på klacken och gick.
     
    De jag stod och pratade med skämdes ihjäl - men det skiter jag i för jag hatar detta hemska vidriga äckelbeteende som så många framför allt medelålders män sysslar med. Och jag gör det många inte gör; JAG SÄGER IFRÅN. Ja, jag är hemskt otrevlig och brusar upp fort som fan, men att gå och tro sig var någon jävla härskare och knuffa runt på folk hur som helst. Nej, jag accepterar det fan inte.
     
    Jag kan inte säga att jag uppmuntrar folk till att vråla huruvida feta folk är eller inte är, men jag ber er alla där ute - som inte är intresserade av att kallas för sliddjur eller fittskräp - att STÅ PÅ ER. Sätt ner foten, säg ifrån! Det är INTE okej att bli behandlad hur som helst!
     
     
    Jessica Wilhelmsson - hästtjejen som jobbar i hemtjänsten och volvoraggaren som kör lastbil. Fuck you, samhället. Jag gör vad jag vill, när jag vill, hur jag vill och som jag vill. Men jag kan vara snäll också.


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.