• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Oh happy day

    Det känns som att jag "vardagstränar" just nu. Det där man gör när man varit sjukskriven och ska se om man orkar/håller för att arbeta igen. Arbetsträna, fast jag provar huruvida jag orkar med min vardag.
     
    Idag började jag med en tur till L, fast det var bara M på schemat idag, pga mig och mitt huvud. Det är så roligt att få hjälpa till och faktiskt även att få rida en annan fjord lite och det är så maffigt att känna vilken skillnad det blir varje gång. Riktigt, riktigt häftigt! Men det var inte bara hästeriet som gör det så skönt att äntligen få åka ner igen, utan vissa människor bara klickar man med, och så är fallet här. Det var så himla härligt att träffas igen (även om det "bara" var en vecka sedan sist), ta en fika och snacka skit, kolla på omgivningarna och ja, jag uppskattar det verkligen. Man kan aldrig få för mycket fantastiska människor i sitt liv. <3
     
    Direkt efteråt bar det av till Tranås för att hämta en bil. Gubben tänkte uppgradera vinterhäcken till en vettig dragbil - sagt och gjort. 11 år "nyare" bil, dock driver den på fel ände men det är ju fortfarande rätt bokstäver i grillen så jag klagar inte. Även om han hellre kände för en automat just eftersom han vill dra med det (orka med en sådan inställning, haha! Våga vägra automat!) men det blev en manuell i alla fall. Vilket jag tycker är mycket bättre. Vet ju vad det är för klent skit med automater, haha. Nej men den dagen jag åker på att köra (har ju BE) så gör jag hellre det med manuell låda, alla gånger. Nu var det ju inte min bil och jag har ju en manuell så inte klagar jag, men det är så lätt att tycka, höhö.
     
    Efter en kort vilopaus så bar det ut till mina djur. I snöregnhagel och hårda vindar. Älska livet som bondryttare ibland alltså. Fick ju ridhjälp av Ida i alla fall, så det kändes inte riktigt så tung. Båda mina stackare gick ju bara två dagar förra veckan (hatarmigsjälvfördet. Ångeeeeest), och dessutom ingen än så länge denna vecka. Så gissa hur taggad en viss brun galenpanna var? Och så blåste det ju som sagt en del, och så är hon tittig som fan i vanliga fall. Ja, hon kollade läget en hel del i början, men sen skärpte hon till sig.
     
    Jag satt ändå på en ganska lyhörd häst som lyssnade tillbaka bättre än förväntat. Så himla roligt att det lilla vi gjorde förra veckan ändå gav något (syftar främst på måndagens pass förra veckan, lydnad med mycket halter). Jag har den senaste tiden även fått känna på hennes skillnad på galopp. Tryck vs mindre tryck. Stor galopp vs mellandassig galopp. Jag kände direkt hur mycket "större" hon blev, och det är denna galopp jag ska arbeta fram mer och mer nu med bibehållen lyhördhet (om det ens heter så). Jag är taggad på det! Jag har den senaste tiden (pass innan olyckan och de få passen efteråt) lagt mycket fokus på att rida med mer ben och tillhörande bålstyrka och -stabilitet. Även mycket fokus på min sits och då syftar jag på att vaddera sittbenen. Det har gjort sååå stor skillnad och det är verkligen jätteroligt!
     
    Ett problem jag har börjat störa mig mer och mer på och som jag numera har börjat ta tag i så smått är höger galopp. Eller egentligen är det inte (bara) galoppen, men det är då det märks tydligast. Jag liksom skjuter ut hennes rumpa åt höger på ett omedvetet sätt. Det är framför allt jobbigt då jag inte får henne rak, men rent fysiskt är det otroligt störande då vi galopperar väldigt nära kanten på vägen med en väldigt brant, rätt djupt dike och väldigt ofta är hon halvvägs nere i diket när hon övergår till den piggare delen i galoppen. Jag har väldigt svårt att få upp hennes rumpa - fortfarande att få henne rak - och ibland ger marken vika när vi missar vägens kant. Men högergaloppen är även ett problem i övrigt. Hon vill gärna byta om man inte ger henne mycket stöd och på volter känner jag att hon inte är där jag vill ha henne riktigt. Men det är samtidigt motiverande med ett så pass tydligt problem som vi nu ska lägga fokus på och förbättra.
     
    När vi skrittade av flyttade jag hennes bakdel en hel del; vänster, höger, vänster, höger. Gjorde även en del halter och någon ryggning. Hon gjorde det bra!
     
    Ida red Pärla barbacka och det var inga problem. Pärla fixar biffen, haha och den hästen kan man alltid lita på! Hon var inte det minsta berörd av den längre vilan de har fått nu pga min skada. Inga läskiga stenar osv, med andra ord. Vi tog bara en kort sväng runt dahlsedarundan men det räckte. Det var ändå skönt att sitta på min lilla häst igen!
     
    Efter ridturen stod Maxi på dagordningen och därefter datortid följt av våffelförtäring och Ryttareliten. Dagens avsnitt tyckte jag nog var bäst hittills faktiskt. ...Och jag vill så gärna leva det liv de lever!
     
    Grattis till den som orkade läsa allt.


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.