• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • HERREGUD HERREGUD HERREGUD

    Det var så jag satt och sa högt när jag red Pärla idag, för första gången efter ridkursen. HERREGUUUUD!!!!!
     
    Alltså, Pärla är en gammal trög dam som jag har ridit helt fel de första åren och det senaste har jag börjat hitta till en bättre ridning med bättre känsla och bättre resultat. Men efter ridkursen var det helt sjukt.
     
    Det går inte bara att "ut med ytter häl och spänn inner skinka" när man inte har kommit dit, så att säga. Men det är alltså instruktionerna för att svänga hästarna. Jag skrittade min kära häst på LP, på långa tyglar, låånga stigbyglar så bäckenet var löst, ledigt och var "med". Efter bara 3-400 m alltså på vägen dit så kände jag hur jag hittade rätt. Underbart! Det är som att hästens rygg och ryttarens rumpa blir EN gemensam grej, inte två olika. Helt sjukt, och när man känner det kan man inte förstå hur det var innan när det var TVÅ saker.
     
    Men vi skrittade i alla fall där, och sen provade jag att vrida ut ytter häl och spänna inner skinka; vad gör Pärla? Hon gör klockrena snygga serpentinbågar och volter utan minsta tveksamhet om vad jag ber om även när vi går mot utgången. Hon vände hur fint som helst! Och det var då jag satt där och sa högt: "HERREGUD HERREGUD HERREGUD!" Att det fungerade! Haha, och dessutom på en äldre häst som man har gjort fel i så många år. Det är alltså naturligt för hästarna (men återigen; det är inte bara att hoppa upp och tro att man ska vrida foten och spänna rumpan, nej, nej!). Jag var alldeles lyrisk. WOW! Jag verkade inte heller ha någon tidsuppfattning då vi var ute i 1h 15 min (red i skogen ner, och pratade visserligen en stund med några där nere) men vi skrittade en heeel del då jag ju fått upp ögonen för skritten efter denna helg, haha. Tog lite galopp med och jävlar vad glassigt det var att bara sitta där och njuta. Älsklingshästen <3
     
    (Att ta ut ytter häl är att svänga, och att spänna inner skinka gör dem mjukare i insidan och får dem att böja sig.)
     
     
    Sedan skulle jag rida Aleccis tänkte jag. Men direkt när jag la min hand på henne så tyckte jag att hon kändes varm (visserligen frös jag om handen, men ändå). Så jag vågade faktiskt inte rida utan jag tempade henne (38.0) och kollade allmäntillståndet. Hon verkade lite lugnare än vanligt, men så är hon ju lugn att hålla på med. Dock hade hon öronen framåt och "var med" helt tiden, så jag tyckte egentligen inte att hon verkade direkt dålig heller. Men jag vågade ändå inte chansa, utan vi tog en promenad istället. Direkt när vi kom ut och började gå så sa hon klart och tydligt att det minsann inte var något fel på henne för hon var överallt och ingenstans och frustade, tittade och betedde sig precis som vanligt (iofs mer understimulerad än vanligt). Men vi gick ändå. Gick neråt byn och den kortare svängen. Mötte en lastbil på hemvägen och eftersom hon inte brukar bry sig så höll jag knappt i grimskaftet (inte helt stängd hand alltså, och relativt långt grimskaft), men efter att den passerade så såg väl hon sin möjlighet. Så hon tog ett ärovarv (innan jag hann reagera) på en äng och så sprang hon bort en liten bit sen gick hon och åt lite. Understimulerad, som sagt. Därefter promenerade vi vidare hemåt. Men där vi brukar börja skritta av när vi rider så fanns det en högre kant så jag kravlade mig upp på henne. (Hade redan hjälmen på mig för att det blåste kallt.) Men orkade inte knyta grimskaftet utan lät det hända på vänster sida. Sen skrittade vi hemåt och hade det mysigt. Gjorde några halter längs vägen, främst där hon brukar rycka till och se konstiga saker och flyga i luften och ibland även ta några galoppsprång framåt. Men hon gick så snällt. Sedan lyckades jag faktiskt svänga henne (så som jag skrev där uppe) och så parkerade jag henne vid "banken" och kanade av. Myshäst. En 45 minuters promenad/skrittur blev det.
     


    Kommentarer
    Ellen

    Åh visst är det härligt när allt bara faller på plats sådär!
    Vi hade en sjukgymnast hos oss som vi hade sitsträning för. Plötsligt blev allt så tydligt!

    Svar: Ja det är sjukt egentligen! Vad man motarbetar både sig själv och hästen väldigt mycket, fast utan att man vet det. Okunskapen är nog min största fiende :)
    vinna.blogg.se

    2014-04-02 @ 21:19:16 | URL: http://ecoequus.blogg.se/


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.