• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Jag är ofta i vägen

    Detta med att rida fram, och hoppa fram... Jag känner mig bara i vägen var jag än är, vad jag gör, hur jag gör det och ja, allt. Jag försöker alltid ha stenkoll på mina medtävlande för att i god tid se att vi är på väg åt olika håll/bredvid varandra osv. I början när jag skulle hoppa fram höll jag mig alltid framför hindren tills så många ekipage som möjligt var på samma sida ridhuset/ridbanan för att jag vet att jag har problem med bromsen efteråt och Aleccis kan sticka. Planering. Ligga lågt. Vänta. Jag försöker verkligen inte vara i vägen.
     
    Rätt som det är så händer något oförutsett. Det behöver inte vara stort och det behöver inte ens vara baserat på någon miss från min sida - men jag säger ALLTID förlåt. Även om det som sagt är uppenbart att det just den gången kanske inte var mitt fel egentligen. Men det är oviktigt. Det viktiga tycker jag är att visa att det inte var meningen och att jag inte är där för att förstöra för någon annan - aldrig.
     
    Nästa alltid är dessa ryttare trevliga tillbaka och säger något passande beroende på situationen. Men ibland, sällan, men det inträffar, så råkar det vara "fel" ryttare man nästan är i vägen för. Det finns inget i tävlingssamanhang jag tycker är mer otrevligt än att fnysa åt någon som ber om ursäkt. Det är fult, riktigt fult.
     
    Inte för att göra detta till något personligt egentligen, men jag har haft lite oflyt på två tävlingar efter varandra med just en sådan här otrevlig ryttare. Otrevlig är en definitionsfråga, givetvis, som kan vara baserat på nervositet, stress, höga krav, stor press utifrån eller något annat. Men fortfarande otrevlig. Varför är det egentligen så? Att den enda ryttaren på hela tävlingsplatsen ska vara på samma plats, vid samma tid som jag och min obroms-och-styrbara-sprattlande häst som alltid ska ha så himla bråttom och som inte alltid tillåter piloten att sköta sitt jobb? Oflyt. Det är inget jag lägger någon vikt vid. Jag försöker - precis som vanligt - bara hålla mig undan från alla andra och skulle vi råka vara på väg till samma fläck på framhoppningen så tar jag på mig det.
     
    Vi snackar inte direkt något närgånget, men oftast känns det "närmare" än det var och då tycker jag det känns bättre att avdramatisera det direkt istället för att ignorera. Inte lägga mig i uppvärmningen för mycket, men det lilla gör att det går fortare att komma tillbaka till det man höll på med, i alla fall är det så för mig.
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.