• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Fler tankar om gårdagen

    Jag har nu smält gårdagen och ja, haha, nu kommer ett sådant där skitjobbigt inlägg men det är så jag jobbar. En meters rundan igår, ja, det blev inte riktigt som tänkt med svängar och sådär men som ni säkert förstår så satt det riktigt bra med en dubbelnolla samt placering som grädde på moset. Åh, var alldeles för länge sedan sist (september). Men egentligen är det faktiskt 110 rundan som jag "känner mest för", eller hur man ska säga. Hade jag varit skitskitskitnoga med anridningen till fyran, typ bromsat ner till trav i värsta fall och hållt ut och sen fattat galopp igen sett till att hon var rak osv så hade vi faktiskt kunnat gå nolla på hinder (tidsfel må vara hänt, men hellre det i de lägena), förutsatt att jag hade suttit upp mer till tvåan och inte rivit det - man ska inte tänka så, och det spelar ingen roll egentligen. Men känslan att det hade inte varit omöjligt. En 110 igen, efter allt skit vi kämpat (och kämpar) med just nu. I mig känner jag bara WOW och ÅÅÅH - det kommer gå igen! Vi kommer kunna ta oss vidare.
     
    Jag räknade inte med att vi ändå skulle ta oss igenom banan så "enkelt", två hinder gav problem - inga andra. Det är många fel på pappret, men det kändes inte alls som en 18-fels-runda. Sen är fortfarande 110 småhinder, men hoppning är en färskvara och hoppar man bara knähöjd så känns allt högt när man väl höjer lite. I och för sig "ser" jag inte hinderhöjden när jag väl har startat med Aleccis. Om jag bangar ur så är det snarare pga obalans, hastighet, dålig anridning och/eller planering osv, än just höjdskräck. Jag har fullt sjå att försöka svänga och hålla i mig så jag hinner inte tänka på vilken höjd bommen ligger.
     
    Man kan inte klättra i klasserna med sådan ridning som jag och Aleccis körde på igår. Det är helt omöjligt. Finns inget som helst samarbete mest hela tiden. Ska jag leta positivt så är det att jag faktiskt kan hålla henne någorlunda på linjer med längre avstånd genom att räta upp mig och sitta kvar. Sen ser det alltid lugnare ut på film än det var i verkligheten, så det ser faktiskt till och med bättre ut än det var, haha.
     
    Fotad av Emma. Omhoppning, jockeystyle med skitdåliga skänklar.


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.