• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Den berömda bristningsgränsen

    Att idag har det varit nära... Igår kväll (natt) avslutade jag stallarbetet vid 01. Och sen uppstigning rätt tidigt för att göra morgonsysslor i morse. Därefter in och sova en kort stund (i vanliga fall brukar jag sätta igång med ridningen då). Jag somnade, men drömde hur jag försov mig(?) och inte vaknade förrän sent på kvällen. Så sömntimmarna var inte helt rofyllda, tyvärr. Upp igen. Kände verkligen hur det är mycket just nu. Press, krav, dåligt samvete - de slåss inom mig. Det var till och med så "illa" att jag frågande bad min syster om inte hon hade möjlighet att ta på sig Pärlmotionen. Det fixade hon + lite stallarbete - så himla snällt! Då, just då, var det värt hur mycket som helst.
     
    Tog det därför lugnt en stund. Eller lugnt och lugnt. Har ni någon gång känt hur det börjar trycka på och man känner att minsta lilla grej kan göra att det rinner över, och skulle någon sedan fråga varför man är ledsen så är svaret; "jag vet inte"? Så kändes det. Det var på väg, liksom "wait for it, wait for it..."
     
    Men jag styrde ändå ut till gården, la mig på baksidan i det som skulle ha varit solen men det blev mest molnigt. Försökte sola lite, med headsetet i öronen och låg där en stund. Tror jag slumrade till lite, för jag vaknade till när grillen tändes. Satt sedan och pratade en stund och blev faktiskt mig själv igen.
     
    Ut på hästen (hoppade skogshindren - hon var så jääävla fin! Räcke - ett galoppsprång - räcke - tre galoppsprång - oxer. Lite trångt så det ramlade pinnar ibland, men så klockren och det kändes ändå lätt. Rätt känsla!) och fortsatt stallarbete, därefter L och sedan upphämtning av kompis för kvällsstallarbetet.
     
    Det är så jävla tufft alltså. Jag har verkligen varit skonad från sådan här skit, så det var väl dags nu. Det allra, allra värsta är min Pärla. Hon står inte med öronen i standard-läget rakt fram, utan bakåt. Hon som aldrig har öronen bakåt. Hon är inte sig själv. Hon finner sig i det, men jag lider med henne. Hon måste tyvärr vara inne. Dock får hon morgonbeta när jag gör morgonarbetet och så får hon kvällsbeta när det är dags för kvällsarbetet, plus ridningen då. Så det blir några timmar utomhus trots allt. Då blir hon genast sig själv igen. Men det är så himla jobbigt ändå. Hon är också en utehäst.
     
    Skit och elände. Ibland har man det så, men det går över och det kommer vara värt det.
    Så det är bara att hålla ut.
     
    Har varken tid eller något intressant lagrat i hjärnan för att förgylla bloggen heller, utan det blir sådan här asboring uppdatering med läget bara. Inte ens presentera nya hästen kan jag göra. Men så fort det bjuds på utevistelse tillsammans med kameratid så ska jag presentera ynglingen tillsammans med första målet - som är satt!
     
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.