• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Sa någon "ledig"?

    Mellan arbetspass är man ledig - eller? Jag har inte riktigt känt av det, utan här är det fullt upp. Sex hästar ridna idag, vilket är nytt personligt rekord för min del. Alla kategorier (eller nästan). Två storhästar, en d-ponny, två c-ponnyer och en b-ponny. Riktigt kul att variera så mycket, faktiskt.
     
    Inridningsdressyr varvat med hoppass, varvat med dressyr och inridnings-åkande. S först ut och det får jag väl kalla någon form av "inridningsdressyr" - start, stopp, sväng = basic. L och M next på tur - hoppning med båda. Sen lunch/middag, vafan - MAT, och därefter mina krokodiler/dinosaurier/duracellkaniner.
     
    Aleccis först på tur. Dressyr på LP. Jag red med graman idag och såklart tredelat bett. Men, men, men! Jag tänkte berätta lite kort varför jag rider med graman. Graman är en HJÄLPTYGEL som jag har för att hjälpa mig, som ryttare. Med graman litar jag på att Aleccis "gör som jag vill" (enkelt uttryckt) för att jag "vet att hon gör det". Alltså jag litar på att hon lyssnar och då är jag lugn = hon är lugn och lyder. Rider jag henne på vanligt bett litar jag inte på att hon lyssnar = jag blir omedvetet "olugn" vilket gör att hon inte heller blir lugn och då fungerar det inte. Men genom att hålla i gramanen också så ger det mig det där "lugnet" då jag vet att jag har kontroll på henne och då blir hon lugn. Ja, störande upprepning men jag orkar inte formulera mig bättre för det är fullt ös här och jag hör inte vad jag tänker... Aja, såhär enkelt är det iaf; Håller jag i gramanen så har jag fullt sjå att hålla i två tygelpar och då har jag per automatik stilla händer = hästen blir glad! Poängen är att jag har gramen för att hålla mina händer stilla och inte av någon som helst annan anledning. Mellan mina händer har jag ca 1-2 dm "överbliven" tygel vilket innebär att det hänger och slänger något fruktansvärt mellan hennes framben och mellan mina händer och bettringarna. Jag tillhör inte dem som drar ner hästens huvud med våld med denna hjälptygel utan återigen begriper jag att den behöver hjälpa mig och just i detta fall med mina händer. Otroligt dåligt skrivet, men som sagt. Orkar inte anstränga mig bättre.
     
    Aja, vi värmde upp med att skritta och trava ner till LP. Skrittade, travade och galopperade på en större volt och plockade sedan bort gramenen då jag borde kunna hålla mina händer vettigt även med ett tygelpar. I början gick det verkligen riktigt bra, men sen blev det inte så bra längre. Först när vi tog en skrittpaus märkte jag hur starka vi börjat bli mot varandra tyvärr, och det problemet sitter bara hos mig, för om jag inte "sätter emot" något, så finns det inget för henne att gå emot. Jag tänkte på det sen. Och även om det inte gick så bra fortsatt heller (höger galoppen var okej, vänster INTE okej. Fick verkligen inte till det alls.) Men sen avslutade vi med klockrena skänkelvikningar. Eller inte 10-poängare, men det gick att rida henne som en normal häst! Normalt stöd i munnen, mjuk, avspänd häst och ja, det var så trevligt! Sen får jag inte riktigt med hennes bakdel åt ena hållet men hur ofta gör vi skänkelvikningar då? I alla fall så blev jag motiverade till att fortsätta traggla med detta. Jag har ju ett litet drömmål att (kunna) starta någon klubbdressyr och varför inte jobba lite mer aktivt mot det målet? På hemvägen var hon guld! Hon blir alltid trippig och spänd i samma sekund som vi går ut från LP. Jag lät henne skritta, men sen plockade jag ihop henne och travade lite. Åh, kärlek på hästen! Hon är som en riktig, typ normalt utbildad, så välriden som möjligt, vanlig häst. Jättetrevligt att sitta på henne där och då. Gjorde några skänkelvikningar på vägen och hon flyttade så vackert. Sen kom vi till den obligatoriska "sista-galoppen-backen" och då var hon i det blå. Fick faktiskt ta tag i henne rejält, men möta upp med mycket ben såklart, och det tog väl halva backen ungefär innan det blev häst av henne igen. Sen relativ lugn trav sista biten innan vi skrittade hem. En timme och en kvart var vi ute.
     
    Därefter Pärlhästen. Alltså, det är nog tröttsamt att läsa men hon är så fantastisk. Det tragiska är bara att jag inte "märker" det förrän jag suttit på många olika hästar... Som idag, då kunde jag bara njuta av henne. Vi känner varandra sååå väl - hon bra dansar fram. Flyttar för minsta lilla, fattar galopp/bryter av för ännu mindre och ja, hon är bäst. Hon är så stadig, smidig, lätt och på alla sätt och vis är det HON OCH JAG. Men jag har svårt att uppskatta henne för det. Jag uppskattar henne men hon är inte den häst som är roligast att rida. Antagligen just för att hon är så nära perfekt (med tanke på hennes ålder, utbildning och allt slitage i kroppen) det bara går. Hon gör det hon ska, hon är alltid nöjd med tillvaron och hon bara "är" och "gör". Sen är det svårt att rida henne "bara för att". De andra hästarna rids ju av fler anledningar; man tränar inför något eller bara lär de något, eller vad som. Pärla rids av en anledning: för att hållas igång. Vi red iaf ner till byn, ett varv runt flugebyrundan, LB:1an och lite mer på LP och sen hem igen. Jag kan inte ösa mer beröm över den hästen än jag gjort. Men vi är så inridna i varandra och det är som sagt först när jag ridit flera andra hästar som jag faktiskt känner hur välriden hon ändå har blivit den senaste tiden. Vi var ute 55 minuter.
     
    Sist ut för dagen var lillskiten. Sadel, träns - promenad ner längs grusvägen. Uppsittning, skritta hemåt, svänga höger och vänster på vägen, halt och några travsteg med avsaktning till skritt. Det tar sig! Han var väl ute en kvart eller något men mer avancerat än så behöver han inte ha det just nu. Han är ju bäbis och allt, precis allt jag introducerar är helt och hållet nytt och fruktansvärt onaturligt. Så ja, en kvarts åkande på med lite gas, broms och försök till sväng är precis lagom. Vi styrde även in några meter på oljetorpsvägen, gick en bit och vände. Snart kan vi nog ta små korta skritturer för att även börja träna på annat, så småningom.
     
    Sen åt vi sådant där som ska anses vara fint men vi känner bara att "vafan sitter vi inte på McD för?!". Det där med "fint", "finmat" och "fin restaurang" är inte riktigt vår grej. Fisk med ben, skitliten portion (kul att gå hem hungrig...), senigt kött och papper på maten, alltså - hahaha. Njae, tacka vet jag typ Caramellfrappés och dylikt. Blev i alla fall en vända på godishuset innan vi gick hem. Vi är för övrigt mig och min gubbe, samt syster med gubbe.
     
    Nu har jag ordbajsat färdigt. Bara låtit fingrarna rinna över tangenterna och egentligen inte lagt ner ett uns i det som står. Väldigt ointressant för utomstående - så, grattis till alla som tog sig hit ner!
     
    My love. Dessutom är hon en riktig ögontjänare. "När katten är borta.." Yes, hon har stenkoll på 1. var jag är och 2. var godiset är. När dessa både inte är på samma ställe så. Ja, ett plus ett blir två.


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.