• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Konsten att ha ett starkt psyke - jag kan inte den gåtan

    Hoppade med Aleccisen idag. Ida var på marken och agerade hästhållare, hinderhöjare och fotograf; det tackar man inte nej till! :D
     
    Aleccis var så grymt jävla fantastiska underbar! Gick som på räls när vi hoppade fram. Höjde upp och kände på samtliga hinder - hon var underbar! Därför bad jag Ida filma när jag tänkte hoppa bana... Behöver jag ens nämna att det gick skit?! Som om någon skalbagge hoppade in i skallen och gjorde så att hjälperna inte gick fram längre. Signalerna stannade halvvägs och det gick bara inte. Inte ett enda språng blev bra. Inte ett enda! Missade på avståndet till två hinder så trodde vi skulle krascha rejält i oxern :( Ni vet när man kommer i det läget där man ber till högsta makterna att hästen SKA stanna för det blir livsfarligt... Men hon laddade och hoppade rakt upp för allt vad hon var värd och kom över och fick bara med en bom. Sjuuukt hur det ens var fysiskt möjligt med tanke på vilken skit jag satte henne i. Och den andra gången blev det slidstop mot hindret - alltså hon stannar ju aldrig framför hindren utan antingen bredvid eller springer förbi och fortsätter. Så då märker man vilken skitmiss det var... Inga bra språng alltså. Och så ett antal klantmissar med askass anridning så utbrytningarna kom liksom som ett brev på posten. Skärpning! All ridning bara försvann och kvar blev fiasko. Blä. Jävla klent psyke man har alltså..! Tur vi är uppe i träningsmånaden nu med flera veckor till framtida tävlingstarter. Det känns bra.
     
    Ärligt talat. När det gick så bra ville jag givetvis se hur det ser ut. Jämföra, kolla och lära mig. Se utifrån vad som fungerar, hur det fungerar och framförallt ATT det fungerar. Men bara för att det ska filmas så blir det pannkaka. Rent konkret tror jag att jag fegade med skänklarna igen - like "the old days", men samtidigt blev kvar i handen. Och så var den där rumpan, som ska sitta kvar i sadeln, uppe i atmosfären och hade party eller något, inte vet jag. Skit blev det i alla fall. Hoppade några lägre hinder och avslutade sedan. Tappade ridningen totalt och eftersom hon började bli trött med var det inte aktuellt att hoppa hundra språng till och leta. Jag vet hur jag ska göra, det är att göra det permanent i precis alla sammanhang som är det svåra. Och det viktigaste. Det allra, allra viktigaste. Lugnet. Jag hade inte med mig det genomlugn jag hade när vi hoppade sist (förutom P&Jn, men då var jag tillräckligt lugnt).
     
    Besviken. Det är jag på mig själv. Jävla sopa! Men jag behöver lära mig, och då finns det ingen bättre lärare än min fantastiska häst som jag älskar så mycket. Otroligt mycket. Jag är så glad att det blev just den hästen som flyttade hem till mig i slutet av juli för snart två år sedan. Fina, underbara, goa häst.
     
    Då backar vi lite igen - men denna gång bara för att ta sats. Pusspå'rej!
     
    PS. Det där med att matcha är verkligen min starka sida, som synes (Y)


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.