• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Hur jag blev med storhäst

    Det hade hållit på ett tag. Bläddrandet bland annonser på hastnet. Men helt utan mål, bara scrollande, jämförande, lockande, olockande. Alla möjliga sorters hästar. Men ibland lite mer "seriöst" letande, och då i form av att trycka in; Södra Sverige, stora hästar, hoppning och kryssa i alternativet "billigast först".
     
    Det tog några sidor, men där var hon sedan. Bland unghästar och läromästare, blandat med promenadridningshästar och avelsmärrar. Där fanns en vuxen häst. En sådan man kan börja med direkt. Givetvis ett projekt. Det stod även att hon såldes utan tävlingsresultat för att tidigare ryttare inte klarat av henne. Det skrämd inte mig. Jag vet att jag inte besitter hälften av vad den ryttaren garanterat gjorde. Men jag vill inte ha en läromästare - jag har redan haft det; Pärla. Och det finns inget värre än att "komma ifatt" utbildningsmässigt och bli hämmad av hästens kvalitéer. Och jag ville inte rida in en unghäst - det hade jag precis redan gjort; Mellonie var ju helt orörd när jag köpte henne. Jag villa ha något jag kunde börja med direkt. Då fanns det en enda häst på hela annonssidan som uppfyllde mina krav. Inte så höga krav, men vi snackar lågbudget. Lågbudgethäst, och då får man ta det som erbjuds. Vad får man för de pengarna en ponny (utbildad LB) kostar? En storhäst i samma utbildningsnivå är så pass mycket dyrare. Därav ekvationen.
     
    För att klargöra; Mellonie skulle säljas. Hon köptes för att säljas. Men var, när och hur fanns inte med på kartan. Men jag kände att det började bli dags. Det är jobbigt att ta tag i sådana saker. Därför provade jag att börja i den andra änden; storhäst först, försäljning av ponny sedan.
     
    Annonsen.
     
    Men jag skulle ljuga om det var så smidigt... Trodde aldrig det skulle bli något ändå. Men jag ringde och bokade provridning, för att börja känna hur det skulle kännas att sitta på en storhäst. Jag tror jag började med det. Klockan 13 dagen efter skulle vi rulla in på gårdsplanen. Avförd klockan 11, för resa söderut.
     
    Även om det skulle lösa sig rent teoretiskt; sälja en häst - stoppa in pengarna i nästa häst, så blev det ett glapp däremellan som jag inte kunde lösa med min sommarjobbslön. Jag ringde min mor, behövde låna halva summan. Hon sa "jajajaaa, vi pratar om det när jag kommer hem". Fan i helvetes jävla skit. Det var inget "ja", det var inte heller ett "nej" - och hon var inte hemma. Skit. Och jag som hade bokat provridning. Jag var 21 år gammal och gör vad jag vill, ja. Jag nämnde inget om någon provridning. Jag nämnde bara hästen.
     
    Detta var en tisdag. Tisdagen den 24 juli 2012. Jag ringde alltså. Dagen efter ramlade det in lön. Jag tog med mig en kompis och så åkte vi söderut. Det får bära eller brista, så enkelt var det.
     
    Aleccis stod färdigsadlad och klar och när vi kom tränsade de henne. Jag provred henne. Hade noll kontroll at all. Hästhandlaren var inte hemma, utan istället blev vi mött av en trevlig tjej som jobbade där. Denna tjej visade henne först och när jag red satt hon på en pall och kollade ner i ridbandeunderlaget. Tänkte väl att det var slöseri på tid när jag ändå inte hade en suck att säga till om på den där hästens rygg... Efteråt spolade de av henne, och tog på henne ett flugtäcke. Släppte ut henne i en liten hage, utan knappt något gräs att äta. Varmt var det, dammade gjorde det och blinningarna och bromsarna var många och på hästarna något fruktansvärt.
     
    Från provridningen. (Filmsnutt här)
     

     
    Jag sa att jag ville ha henne. Betalade för att de skulle reservera henne. Tjejen gav ett litet förvånat intryck men vad nog glad att jag tog henne. Vi åkte hem. I bilen hem avrådde min kompis mig för att köpa henne; "du klarde ju inte av henne", "hon var dessutom oren vänster fram" och "jag hade inte köpt henne om jag var du...". Det finns ingen mer välmenande människa än henne. Hon är ärlig och jag värderar det jättehögt, men detta är en ekonomisk fråga och oavsett hur det skulle ha gått så hade jag redan bestämt mig. Jag skulle ha den där hästen. Så jag avfärdade bara vad hon sa. (Och ja, hon var säkert oren - inget jag kände för jag hade fullt sjå med att försöka bromsa - då hon hade förskräckliga hovar! Höger framsko och vänster baksko satt kvar, de andra båda var tappade, och långa ojämna hovar på det. Tro fan hon inte var ren.)
     
    På hemvägen stannade vi och så köpte jag ett gummipelhambett. Min nödbroms.
     
    Jag minns inte exakt hur det gick till, men jag har ett svagt minne av att jag pratade med min mor någon gång mer innan hon kom hem. Typ att jag skulle få låna pengar men inte göra något förhastat (precis det jag gjorde ju). Men i alla fall. Aleccis skulle skos dagen efter, alltså på torsdagen. Hon skoddes fram, inte bak. På fredagen skulle hon besiktigas.
     
    Nervositeten som infann sig den fredagen. Usch och fy! Jag minns inte vilken ordning detta hände, men jag tog med min dator till min mor när hon kom hem på fredagen och jag tror detta var innan hästhandlaren ringde.
     
    Jag satt där i trappuppgången och kunde inte hantera situationen alls. För mig var det så jävla viktigt. Vad skulle jag göra om det inte skulle bli någon häst? Som jag både provridit och reserverat utan att kolla hundra procent om det fanns pengar? Dumt gjort, oja, en rejäl fet chansning. Men jag kände att det var tamejfan nu eller aldrig. Bättre än såhär blir det inte. Denna häst är den enda som uppfyller "kraven" och ska jag bli med häst så är det NU. När hon kom hem så kunde jag inte hålla mig längre. Tårarna sprutade. Mamma fattade ingenting.
     
    Så fick jag erkänna mina dumheter. Att hästen var provriden och reserverad. Skodd under gårdagen och skulle besiktigas under dagen. För en gångs skull kändes det bara som jag lyckades få min mor att förstå vilken jävla chans det var. Det är en stor ekonomisk fråga att ha häst, att köpa häst. Och är det något som är uteslutet så är det att lägga pengar på hästar. Så enkelt är det. Jag hade redan en skuld på två bilar hos henne... Så det var en jävla chansning.
     
    Jag låter så himla bortskämd när jag skriver detta, men det SISTA jag kan göra är att gråta en skvätt och få pengar. Aldrig, aldrig, aldrig att det fungerar så i vår familj. Vi är en relativt stor familj med fyra ungar, bönder. Matematiken är enkel. Så det var helt sjukt att jag vågade göra något så dumt. Egentligen.
     
    Aja, jag fick låna pengar mot att varenda krona skulle betalas i samma sekund som Mellonie skulle säljas - och hon skulle säljas omedelbart, typ. Ut på annons på direkten.
     
    På eftermiddagen ringde mobilen. Jag tänkte hundra gånger och hundra gånger till; är hon anmärkningsfri hämtar vi henne, annars inte. Låt besiktningen avgöra om det blir något eller inte. Hästhandlaren sa; "besiktingen gick bra. Hon visade lite orenhet på vänster fram (blablabla) ..." och jag sa; "kan vi hämta henne imorgon?". Det gick bra. Aleccis var alltså inte ens ren, men i det läget så vägrade jag att höra det. Vägrade redan där lyssna på vad det faktiskt hade kunnat "kosta" oss. Att köpa en icke-frisk häst.... Ojojoj. Vilket pucko. Egentligen.
     
    Dagen efter åkte vi söderut igen. Denna gång med tom hästakärra bakom. Några kilometer innan vi var framme så gick kopplingswiren på min bil av så vi blev ståendes. Men det hör inte hit. Det löste sig. Nästa bil var på rullning hemifrån med pojkvän och under tiden blev det några timmars väntan. Vi kollade när tjejen red några hästar (en kvart ridning styck, blandad kvalité #nohate) Vi har aldrig varit "sådana", utan vi undrade och då frågade vi. Fick höra historier (sanna eller inte? Men hon gav ett intryck av att inte hitta på alldeles iaf) om varför de hinkade hem massa importer osv. Sen skulle hon åka och jobba, så vi blev kvar själva. Jag borstade, klappade och sprayade min nya häst med flugspray.
     
    Snart dags för lastning. Jag fick stå och locka, locka och locka hur länge som helst för att få en enda ynka liten bild med öronen framåt. Så detta är den bilden. Den enda som finns med öronen framåt.
     
     
    Fler bilder från när vi väntade.
     
     
     
     

     
    Detta är alltså samma häst som jag idag kallar "Gladis" för att hon jämt är glad. Hur sjukt är inte det? Och hästen jag köpte var allt annat än glad. Andra hästar trivs säkert med livet hon hade, men inte Aleccis. Absolut inte.
     
    Helt annan blick i transporten <3
     
    Min pojkvän rullade in, min bil parkerade vi för hämtning nästa dag (det var ett jävla farande där ett tag...), och så kopplade vi om så släpet var bakom rätt bil osv. Det stod ju i annonsen att Aleccis skulle vara lättlastad, men man kan ju faktiskt aldrig lita på något sådant förrän man själv provat att lasta. Men det var inga som helst problem. Jag hade dessutom tagit med egen grimma hemifrån för att inte ta något från dem. Aleccis sprang på transporten och jag överdriver inte! Det tyder förvisso på att hon är lastbilsåkare = då tar de sats och halvspringer uppför lämmen pga lutningen. Aleccis hade väldigt bråttom in i transporten i alla fall. Skönt det. Vi var rätt trötta efter flera timmar i solen av att vänta.
     
    På hemvägen stannade vi och åt. Aleccis stod snällt i transporten och väntade. Sen rullade vi hem. Home sweet home. Ut lastade vi en häst som kom till en helt ny värld! Kameran glömde jag givetvis i bilen nere i försäljningsstallet så bilder är det dessvärre dåligt med.
     
    Jag hade mycket intressenter på Mellonie och framförallt två familjer som var väldigt intresserade varav den ena ännu mer ändå. Det är inte det mest optimala att släpp ihop en ny häst med två andra hästar varav den ena är till salu och dessutom inte när det bara för sig om så kort tid. Mellonie blev i alla fall halt pga det. Så jävla typiskt. Det var då de ringde, de som köpte henne. De ringde och jag sa som det var; jag har köpt ny häst, de är ihopsläpta och Mellonie är halt. Jag fick världens bästa reaktion tillbaka. Typ att "oj vad tråkigt, bus i hagen? Men sånt kan hända jag hör av mig nästa vecka." Jag tänkte att nu är väl det kört, de lär inte ringa igen men jag är ärlig. Alltid öppna kort och inga krusiduller. Mellonie var snart ren igen, och hade ridits ett par dagar innan det ringde och det var samma familj i andra änden av luren. Provridning, besiktning och försäljning - pang bom. Ponnyn lastad, pengar på kontot och två hästar i hagen. Och en jävla massa tårar igen. Min fina lilla ponny! Hur skulle jag klara mig utan henne?!
     
    Pengar till mor; både Aleccis pengar och gamla bilpengar. Så skönt. En hjälm och ett par stövlar blev det också. Men det var allt, haha. Och så en alldeles egen storhäst i hagen, förstås!
     
    Nya möjligheter. Ett nytt ryttarliv. Det var där och då det började. Vi började. Sen har ju vår historia givetvis inte varit en dans på rosor, men det visste jag att det var vad som väntade...
     
    Vår första ridtur hemma, söndagen 29 juli 2012. Jag ville inte ta kort när gramenen satt på plats, men även det hade jag på henne. Gummipelham, martingal och graman (genom stora ringarna) - ifall att det skulle behövas. Men inget behövdes "användas", men än tyglarna, då. Skritt runt dahlsedarundan. Hon var hur snäll som helst, men vågade inte gå över järnvägsövergången så där fick jag hoppa av och leda henne.


    Kommentarer
    Emma

    Så roligt att läsa såna här historier! Vilken chansning! :)

    Svar: Ja, jag tycker också att sånt är kul. Man lever sig liksom in och får en annan förståelse för andra/deras resor osv. Sen är inte jag så himla kinkig, utan jag tycker det är lite mesigt att "hyscha" om pengar - men det ÄR ju en ekonomisk fråga att köpa häst, och som om inte det är uppenbart ändå. För det tänkte jag på efteråt att jag kanske gnällde över dessa jävla pengar för mycket, men så är det ju :P Alla har inte föräldrar som skiter pengar, och då får man göra så gott man kan ^^
    vinna.blogg.se

    2014-07-26 @ 23:05:26 | URL: http://xoffbeat.blogg.se
    Ester Häggfors

    Så kul att läsa :)

    Svar: Kul att du tyckte det :D
    vinna.blogg.se

    2014-07-28 @ 12:03:26 | URL: http://www.limellonie.blogg.se
    Linn Strelin

    Men titta! Så du har köpt häst från Oprahs uppfödare och Mels fd ägare! Känner igen stället!

    2014-07-29 @ 22:01:48
    Martina

    Fin historia tycker jag! :) du räddade henne.. Precis som jag räddade Zeo :)

    Svar: Ja, men det känns ändå lite "dumt" att säga räddade :P Finns ju hästar i betydligt sämre skick som faktiskt blir räddade på riktigt. Men ja, hon är en helt annan häst och detta liv förtjänar hon verkligen :') Så himla häftigt att vi köpt häst av samma försäljare :))
    vinna.blogg.se

    2014-07-30 @ 18:46:57 | URL: http://martinaauren.blogg.se
    Emma Malm

    Vilken underbar berättelse! Lite så var det när jag köpte min treåring. Jag borde inte köpt häst då... Jag skulle "bara" titta... Sen var det kört! Haha! Men ibland så ska man låta hjärtat tänka=) Härligt att fler än jag gör det"

    Svar: JA! Och så är det ju denna ekonomiska fråga hela, hela tiden. Man vill ju kunna passa på att slå till när tillfälle ges (:
    vinna.blogg.se

    2014-08-04 @ 21:04:33 | URL: http://emmamalm.com/


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.