• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Häst, häst och häst.

    Har de senaste (typ två) dagarna, plus Pärla ett par dagar till haft lite dåligt samvete. Jag planerade - med flit - inte in någon direkt vila till hästarna för jag tycker inte att de behöver det. Men däremot tänkte jag att de skulle få några dagar här och där istället. Och det hade suttit riktigt fint såhär i den stekheta värmen. Jag har alltså inte haft hjärta till att rida dem, och även om de klarar det så ska ju helt jag överleva också. Så även om det är som jag tänkte, så kan jag inte sluta ha dåligt samvete i alla fall.
     
    Jag är så otroligt jävla skitglad åt den där lösdriften nu. Mer än vanligt, till och med haha. Hästarna står där, från morgon till kväll, allihop och har det svalt och skönt. Det är verkligen svalt och skönt där inne, och eftersom hagen de går i nästan är "skuggfri" så är det mer än guld värt att de kan gå in och stå där. Dessutom har jag vattnet där inne (och saltstenen), så det viktigaste har de tillgång till precis hela tiden under de varmaste timmarna. Skönt för oss allihop.
     
    Men idag red vi igen! Pärla först ut. Det var inte riktigt lika varmt idag, även om det givetvis fortfarande var skitvarmt. Hon stod inne och de andra båda betade sida vid sida i hagen. Jag gjorde i ordning henne och skrittade iväg på vägen bakom huset och bredvid hagen och vidare en bit bortåt. Följde vägen och vände där den tog slut. Hagen är i en sluttning så de andra hästarna såg oss inte.
     
    Det är så gulligt på något vis. Ynglingen och Aleccis har ju blivit rätt tighta, och trivs bra. Pärla fungerar också med dem och alla tre fungerar i grupp med jag är ändå lite missnöjd. Det är nämligen Pärla som fått vara lite själv, och det gillar jag inte. Men när vi hade skrittat iväg så började de andra gnägga efter henne. Stackarna, de kunde inte hitta henne! Ynglingen gick ner till stallet och skrek och skrek. Aleccis gick ner till nedre delen av hagen, men då var inte vi där. När vi kom tillbaka på vägen så att hon såg oss så blev hon så himla glad! Och sprang med vid staketet, och sen kom Ynglingen också och lika glad blev han. Så fint av dem, och även om det blir lite "förmänskligande" så kan jag inte låta bli att bli rörd av att de faktiskt bryr sig om varandra. De är en liten miniflock även om alla inte är på samma ställe precis hela tiden. <3
     
    Travade och galopperade på en äng (andraskörden är slagen och inplastad) och gick sedan in i hagen (de andra fick stå i gången så de inte var i vägen) för att hoppa lite. Passa på medan det är torrt i gräset. Hon var så himla pigg! Tyckte det var skitkul! Det gick inte att rida henne som en normal häst utan efter några försök var jag faktiskt tvungen att skritta och vända henne mot hindren för att ens ha någon som helst anridning, haha. Annars kapade hon vägen direkt och njae, så tänkte jag inte fresta hennes stackars kropp. Så det var kul. Travade av, skrittade av och duschade av henne.
     
    Fortsatte sedan med Aleccis. Vi red på en annan äng. På andra sidan stenmuren höll min lillebror på att stränglägga och min far körde med balpressen. Och så jag och min överlyckliga, skitglada, överpigga skogstokiga häst på andra sidan stenmuren som sagt. Så himla fint, på något vis. Jag ÄLSKAR verkligen detta fantastiska lantliv. Det är underbart. Jag lider verkligen med alla stadsbor som missat det. Alla borde växa upp på en bondgård. Precis alla. Det skulle göra varje mänsklig själv gott.
     
    Ja, alltså, min häst. Känns som jag fick med det mesta angående henne i tidigare stycket. Jädrar vad hon låg på. Vi travade på volt, galopperade på volt, skrittade i fyrkantiga serpentiner med bakdelsvändningar, galopperade på samma kantiga serpentiner för att få henne mer på röven i vändningarna istället för att hon ska komprimera sig och galoppera fler skitsakta språng = kostar tid i framtida omhoppningar. Följde ängens ena sida och körde någon form av "rid-maraton" runt balarna med galoppombyten och svängar. Kul att hon inte gör så stor grej av galoppombytena nu. Det kommer mer och mer! Förr var det värsta grejen och det blev sedan tyvärr stressladdat. Nu börjar det bli "en piss i Mississippi" - och det är precisvad jag önskar. Vi behöver inga stressande grejer i ridningen - det har vi tillräckligt ändå.
     
    Eftersom hon var så himla pigg var hon också rätt spänd och jag vet ju vad det beror på. Sen var vi båda lite okoncentrerade pga värmen och alla satans påfund som flyger omkring och på oss. Så jag gjorde det inte mer avancerat än så. Jag avslutade med att ställa mig upp i stigbyglarna och balanserat försöka ha kvar henne i önskat tempo och lite halvt följa ängen ett varv åt båda håll. Det gick över förväntan! Här och där kom det en och annan smygökning, men det är stora, stora framsteg! Avslutade med att låta henne öka på en sida. Hon gav väl omkring 80% någonting och det var det mest fantastiska på hela passet. Jag stod upp, höll lagom stöd i tyglarna, båda var så himla välbalanserade. Det var liksom som att hon var vår "underkropp" och jag var vår "överkropp". Vi var verkligen EN varelse som sprang effektivt men jättelugnt. Det är ju det som är så svårt med henne. Tempo/framåt i kroppen men lugn i huvudet; precis så avslutade vi. Som om vi skrittade, fast det var i ökad galopp. Bara våra lugna andetag hördes där och då - wow, då njöt vi ikapp <3 Travade av och skrittade hem. Plaskvåt häst - dusch där också efteråt.
     
    Sist och minst stod lillskiten på schemat. Sadel och träns och så ut en sväng. Det är kul att känna hur det tar sig, sakta men säkert, från gång till gång. Gasen fungerar och bromsen ger reaktion, även om han blir lite otålig och vill fortsätta. På med tröjan och ut igen.
     
    Sen tog det inga många minuter innan regnet kom. Så jag hade rätt stor tur ändå. Men jag hade ju tänkt sola efteråt! Blev minsann inget med det. Synd, men det kommer väl förhoppningsvis fler gånger.
     
    Tog, eller rättare sagt försökte ta, lite bilder innan vi red lite. På lillgrabben. Inte så himla skitsmidigt direkt... Samtliga bilder blev mer eller mindre skit.
     
     


    Kommentarer
    Tove

    Skönt med sval lösdrift i värmen!

    Svar: Verkligen! :)Jag läste om dig och din ponny Morris precis och vilken härlig kille! :) Jag provade att hoppa lite terräng (väldigt basic) med Aleccis för en och en halv vecka sedan för första gången och jag trivs verkligen med det! Så tänkte att du som håller på med det, känner du till var det finns banor någonstans? Gärna lite söderut (om man utgår från Stockholm), då jag bor i Vetlanda i Småland :)
    vinna.blogg.se

    2014-07-26 @ 19:13:56 | URL: http://nodemareventing.se


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.