• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Visste du att?

    Jag är mer för piercings än tatueringar. Alltså, själva motiven kan vara fina, riktigt, riktigt fina - men! På ett papper, på en tavla, på en vägg - var som helst! Men kroppen, njae. Vissa passar i tatueringar. Men jag skulle nog inte tatuera mig. Man är ju iofs inte sämre än att man kan ändra sig, men i nuläget känns det väldigt långt bort.
     
    Däremot är jag mer för piercingar. Tröttnar man så kan man ta ut dem och så blir det nåra hål/ärr - men thats it. Sedan kan jag tycka att man inte borde missbruka piercingar bara för det. Men det är intressant, detta med "kroppsutsmyckningar". Väldigt intressant hur vi värderar olika och vad vi tycker är fint respektive mindre fint.
     
    När jag var 5 år var första gången jag tog hål i öronen. Första gången ja, för i tredje klass dvs omkring nio årsåldern, lekte vi på en rast och så kom någon åt örhänget på något sätt så det flög av. Jag tog om hålen snart då hålen växte igen.
     
    Men sen var det lugnt rätt länge efteråt. Det var inte förrän 2006 som det drog igång igen. Jag var omkring 15 år gammal och ökade samlingen i öronen genom att ta ett hål till, strax över det först i det vänstra örat. Då var jag mer inne på att ha fler hål i öronen, och liksom fylla ut dem med små silverfärgade ringar. Men det blev inte så sedan.
     
    Istället gjorde en kompis till mig en navelpiercing (inte själv utan hos en sådan som gör piercingar). Jag ville också ha en, egentligen ville jag ha en sedan tidigare men just då låg det på is. Men kompisens drag väckte min piercing-i-naveln-lust igen. Vi var nere hos henne i Skåne (jag fick inte för mina föräldrar, eheh) och bokade en tid. Det är än idag det vidrigaste jag har gjort mot min kropp! Det är dessutom första och enda gången jag ens har varit i närheten av att svimma. Fy tusan vad otäckt det var. Det kändes som jag gick med ett hål på ca 15 cm i diameter rakt igenom mage och rygg. Men så var givetvis inte fallet. Piercingen satt från och med nu på plats.
     
    Men jag var inte nöjd där. Jag ville ha en i ögonbrynet också! (Fick inte det heller.) Nu var det visserligen december 2007, men jag var långt ifrån mydig med mina 16 år. Jag mötte min bästa vän nere vid stora vägen en dag och då gick hon med en ny piercing i munnen. Nytillverkad var den och inte nog med det; hon hade gjort den själv - med säkerhetsnål framför spegeln. Där kläcktes en idé!
     
    Morgonen till den 21 december 2007 stod jag framför spegeln efter att jag hade duschat och skulle göra mig klar inför skolan. Säkerhetsnålen låg framför och jag satte nålen på måfå nedanför ögonbrynet (alldeles för långt ner) mest bara för att se/tänka/känna/prova. Inget var planerat. Men rätt som det var tryckte jag lite och nålen trängde genom huden. Inuti var det enkelt att få igenom den, men ut igen var det svårt. Huden var sjukt seg och det krävdes ordentlig med tryck för att det skulle hända något. Men genom att sitta på knä på golvet med huvudet i riktning mot golvet och pressa nedåt så tittade toppen ut på andra sidan och det gick att stänga nålen. Det gick ju smidigt!
     
    Problemet var bara att jag inte gjorde det så genomtänkt och själva "hålet" blev alldeles för långt och långt ner så jag var tvungen att göra om. Det gick inte att rubba nålen mer än i sidled förrän några dagar senare och då drog jag genast ut den och gjorde om hela proceduren. Men denna gång var huden rejält svullen och öm så det gjorde rätt ont och tog betydligt längre tid. Men det gick!
     
    Efter en vecka ungefär bytte jag ut nålen mot en ring och försökte få skiten att läka. Det tog lååång tid och kontinuerlig tvätt (varje kväll i två år), men sedan dess har den hållt sig fin och jag har inga planer på att göra mig av med den. Så småningom bytte jag ut ringen till ett "smycke" (känns ju inte som ett smycke, men det heter väl så).
     
    Jag vet att jag har skrivit om detta innan. Men för mig har det, konstigt nog, varit en del av min "självkänsla-arbetning". Äsch, det där hittade jag på, men det är en sak som jag klarade av och sådant stärker än som människa. För mig symboliserar den självständighet.
     

     
    Bilder är på "första försöket" när det inte blev så bra. Men så gick jag alltså runt en kort tid. Jag var tvungen att hålla för hela alltet varje gång jag såg/skulle prata med mamma (på hennes begäran) för hon tyckte det såg så otäckt ut och hon kunde inte koncentrera sig annars, haha.


    Kommentarer
    Alva Wallberg

    Åh fyfan va äckligt det såg ut på bilden! Blää :( Ser läskigt nära ögat, fifan haha...

    Jag gillar också piercingar, dock tattoos också hehe. Har alltid velat ha piercing i tungan, läppen, näsan, naveln och höften osv.

    Gjorde på mig själv i läppen, först provade jag med is och nål - kändes lite.
    Blev inte nöjd med placeringen så gjorde igen men utan is och tröck bara igenom ett örhänge så va det klart :D Kändes igenting haha.


    Ska göra naveln ev. nästa vecka, nu blev jag orolig ju haha!


    2014-01-09 @ 21:35:39 | URL: http://zooi.blogg.se


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.