• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Fri dag

    Inget jobb bokat idag, än så länge, och förblir det så kommer jag att frysa några timmar på Aleccis under morgonen och framåt eftermiddagen blir det antingen "lektion" eller körning med Pärla och Ida. Får se lite vad det blir. Jag har ju verkligen tröttnat som fan på att bara rida runt, runt, runt, runt och runt i byn och skogen. KLARAR. FAN. INTE. AV. DET. LÄNGRE. SERIÖST. Vet inte vad jag ska ta mig till heller :( Vill inte flytta hästarna (men tids nog finns det inget alternativ...), men jag kommer snart TOTALVÄGRA att inte ha någonstans att rida. Jag är sååå klar med att bara rida ut jämt och ständigt.
     
    Jag tror inte att hästfolk med tillgång till ordentliga "rid-platser" förstår hur påfrestande det är. Eller jo, de/ni kan nog tänka er hur begränsad man är - men tänk då att ha det såhär ALLTID. Varje dag, varje årstid, varje år i snart 8 år... Det är en sak att vara nöjd med det man har. Leva livet, njuta tillsammans med hästen och blablabla. Uääk. Jag vill bli bättre, jag vill kunna hoppa högre, snabbare och effektivare. Göra det på ett sätt där vi kan ta för oss och få lön för mödan. Kämpa tillsammans och se svartvita resultat på pappret som rimmar med all tid och alla utgifter man faktiskt har lagt ner. Alla tårar, all svett, allt blod, alla minusgrader, snö, hårda vindar, sommaräckeldjur och annat elände. Jag är så klar.
     
    Jag vill inte vara någon skogsmullefjant som tror att det räcker med att drömma sig bort och hoppa lite över några pinnar på en rak väg då och då för att vinna. Jag vill inte vara den som nöjer mig med att "yes, vi kom i mitten någonstans i alla fall", och jag vill definitivt inte vara den som tror att det är något speciellt med att vara på den nivån där jag är. För det är det inte. Inte alls.
     
    JAG VILL FAN INTE HÖRA DETTA LÄNGRE: "Jessica! Tror du inte att du kan hjälpa till som funktionär?" "Eh, alltså jag ska starta." "Jahaaaaa? :O". Man bara; men ursäkta då så jävla mycket för att jag inte har några förutsättningar för att bli bättre än att hoppa klubbtävlingar på min fjording. Förlåt så förbannat för att jag är med i en tävlingsklubb där jag inte passar in, hör hemma eller där folk tamejfan inte ens behaga HÄLSA. Förlåt för att jag kämpar med det jag har. Håller god min, står och stampar utan att komma någonstans, inte har råd att träna eller tar lån för att köpa mig en vettig jävla häst. Jag tar det som finns. Öppnat plånboken och köper det billigaste som finns på marknaden och som är äldre än 3 men yngre än 20. Förlåt för att jag också vill. Men det syns inte. Det syns inte för här står vi. Börjar på 50 cm ett år och skrämmer skiten ur folk i 110 ett halvår senare. Kämpar, sliter och gör fan allt som går - här, där vi står. Läser på internet, försöker filma oss själva, trycker in alternativ träning så pass det går - för att inte vara i vägen för andra, inte ställa till med något och inte ta plats. Helst inte ens finnas. Att åka till en tävling 25 mil hemifrån och vara NÖJD med att vägra ut sig. Fatta hur lågt det har sjunkit och hur långt det har gått.
     
     
    Jag orkar inte med det här. Men det som syns utåt är hur jag drar och sliter i min billiga, fula häst som jag inte klarar av. Ibland går det ändå, men oftast inte. Det är som man brukar säga; "det syns inte när man har städat, men det syns när man inte har det". Det syns inte hur mycket jag engagerar mig, hur väl jag kämpar, anstränger mig, svettas, funderar, analyserar och gör om, gör om och gör om. Det tar så lång tid, så det syns inte när vi faktiskt tar ett nytt, om en litet, men ändå åt rätt håll, steg i rätt riktning.
     
    Men jag tar att vi är smutsiga, inte hel eller tillpassad utrustning, sämre än vi borde vara efter alla dessa år och allt vad det innebär. Jag tar det, för jag är van. Jag är dessutom van att alltid få försöka själv. Fundera och kämpa vidare. Ibland blir det fel, och så blir det lite till fel, och ännu mer fel, trots att det kändes så rätt - och då är det sämre än där vi var från början. Så fungerar det att försöka bli bättre utan hjälp.
     
    Sen måste jag tillägga att jag unnar alla andra allt de har, det handlar inte om avundsjuka eller hästar med stamtavla hit eller dit. Det gör verkligen inte det. Och jag älskar mina hästar över allt annat, hedersord! Men jag hade nog kunnat döda för att få trycka in lite hästintresse i mina föräldrars hjärnor... Jag hade kunnat döda för att ha fötts in i en hästfamilj, på en hästgård istället för en bondgård med mjölkkor (älskar korna och alla andra djur, men just när det gäller vad jag vill!) och jag önskar att det hade funnits mer pengar, kontakter - men framför allt - förutsättningar. Mina suger. Jag sliter lika hårt som alla andra (som givetvis är värda sina framgångar!) men här syns det inte. Det finns inga framgångar och det är tufft att pusha sig framåt mot något som inte "finns på papper".
     
    Tack för mig, nu har jag fått skriva av mig lite. Skrev detta igårkväll, men publicerar det på morgonen.


    Kommentarer
    Emma

    Usch, det här inlägget var typ jobbigt att läsa.. Men du är helt klart en kämpe och dina hästar verkar vara av samma virke. Ni fixar det tillsammans!
    Jag känner hur bara nedbytet från att ha ridhus vägg i vägg med stallet till att inte ha det nära alls tär på mig, så jag förstår dig, lite grann iaf..

    Svar: Ja fytusan, börjar man tänka i de banorna och gräma sig så är det kört. Det är liksom så svårt att tänka "woho, tänk om jag, när jag var tio år, visste att jag har två hästar HEMMA, tävlade och kan rida när jag vill!" - för det är ju så. Mycket är bra, och man får inte glömma det :))
    vinna.blogg.se

    2014-01-22 @ 15:51:10 | URL: http://xoffbeat.blogg.se/


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.