• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Sunt bondförnuft

    Jag är bondunge. Och jag vet att man kan inte, får inte och ska definitivt inte dalta med ett djur överhuvudtaget och särskilt inte, om man nu kan välja, ett stort djur. Därför blir jag väldigt bestört över hur den generella djurhanteringen ser ut idag.
     
    Varför kan vi inte lika tydligt vi ger våra djur kärlek, lika tydligt också visa vad vi vill, hur vi vill, när vi vill och ATT vi vill? Varför är det så svårt att bestämma sig för en sak, och hålla det? Varför kommer det inte naturligt, trots många, många år bland djur, att ta på sig den rollen? Fast, ärligt talat, hur orkar man dalta? Jag ORKAR faktiskt inte det. Det är därför jag kräver lydnad. Ska man åka iväg så ska hästen in i transporten, t ex, på ett försök, på max typ fyra sekunder.
     
    Finns det något värre än att bläddra på forum på t ex facebook, läsa bloggar och snappa upp ifrån verkligheten och se hur folk hyllar sjukt konstiga beteenden. Det är så förmänskligande, det är daltande hit och dit och, det värsta av allt, det finns inga alternativa vägar. Bara daltandet är bästa vägen. Locka med godis, pussa och krama, eller varför inte skicka ett brev? (Haha.)
     
    Det är den garanterat inte. Med största sannolikhet är det en väldigt ineffektiv väg att välja. Men å andra sidan, visst fasen kan fjäsk och silkesvantar fungera, men först hos en häst som har fått tydlig uppfostran från början. Jag syftar på hästar som Aleccis. Fjäsk är att ta i, men att vara lugn och stabil med en touch av silkesvantar - det var vägen jag valde att ta när hon kom till mig. Hon behövde det, pga hennes förflutna. Men att använda silkesvantar när Pärla eller Lillis hanteras... Alltså, det blir hästar som man inte vill ha i närheten av andra människor, inte barn eller lösa djur. För man har till slut inget att säga till om. Inte på riktigt. Ger man lillfingret så tar de inte bara handen och armen, utan även ena benet. Och då är Pärla inte en ouppfostrad häst, hon är bara öppen för att ta för sig lite mer än tänkt.
     
    Jag tycker inte att jag kan poängtera det tillräckligt; var tydlig och sätt gränser. Och varför detta är en sådan hjärtefråga för mig? Jag blir så besviken på utvecklingen när till och med de som lever intill bönder inte kan ta den konsekventa, tydliga djurhanteringen därifrån och ta med den in i stallet. De må vara våra ulligullipluttiga små hjärtegull som vi älskar mer än allt annat, för så är det verkligen, men blanda för fan inte in de känslorna, och förmänskliga dem, i de ordrar som ska delas ut. Vi är inte jämlikar - de ska lyda. Det är därför vi har dem, och detta kom bönderna på för hundratals år sedan. Men att inte vara jämlikar och att lyda är inte samma sak som att köra över dem eller misshandla dem psykiskt. Det är inte heller samma sak som att de skulle vara mindre värda, eller något annat dumt. Och definitivt inte samma sak som att vara elak - det är också något som inte kan poängteras tillräckligt. Rak, tydlig, och så massa kärlek på det.
     
     Det enda jag vill, är att se hantering som har en baktanke; jag vill se djur som är tillfreds, trygga och lugna.
     
    Och jag vet, detta är typ hundraartonde inlägget med precis samma sak. Men det är verkligen en hjärtefråga för mig. Mycket behöver ändras omkring bland annat hästarna idag. Det ska vara enkelt, och det blir enkelt när man kräver att det ska vara det.
     
    För mig finns det bara ett sätt att leda en häst på. Inga hemska jag-är-så-osäker-så-jag-håller-på-att-dö-handtag strax under grimman. Tål det inte. Det ska vara okomplicerat och tryggt - och det är två av orden jag väljer för att beskriva vad jag ser i bilden nedan.
     
     
    Vet att jag använder starka ord och fraser, och för en nyförälskad liten ponnyryttare som precis hittat sin nya favorithäst i en hage någonstans eller en ridskola, så förstår jag att det låter skrämmande. Men det är verkligen bara hundra procent av kärlek.
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.