• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Från Januari till December; 2014 års tävlingar

    Aleccis och jag började året med en pay & jump, i hemmaklubben VRF, den 1 februari. Tänkte gå ut lite mjukt sådär med att hoppa 90 och 100 cm. Båda rundorna var felfria.
     
     
    I mitten av februari gjorde vi sedan två tappra försök med att starta VRFs februaritävling; två 110 cm, den ena dag ett och den andra dag två. Det gick inte riktigt som tänkt, med bland annat en rejäl tabbe där jag missade tiden för besiktningen vilket, efter mycket om och men, löste sig. Vi kom inte runt någon av dagarna utan redan här började uteslutningarna smyga sig på.
     
    En månad senare, 15 mars, åkte vi till Sävsjö för att starta 90 och 100 cm pay & jump hos dem. Aleccis låg på rejält! Men vi tog oss runt över alla hinder, i rätt ordning och med alla bommar kvar på hållarna i båda starterna.
     
     
     
    I början av april åkte vi till Sävsjö igen för pay & jump, men denna gång första utomhus. Vi hoppade 100 cm två gånger. Första starten resulterade i att hon bröt ut en gång, vi rev ett hinder och det gick så sjukt fort att jag var tvungen att lägga en volt; 12 fel. Andra rundan gick också fort, men då tog vi oss igenom felfritt.
     
    Några dagar senare, 5 april, startade vi en pay & jump hemma på VRF igen, på deras utebana av grus - som inte använts mer än till framhoppning de senaste åren. Första starten var vår bästa så långt under året och den var för det mesta kontrollerad. Andra starten rev vi redan första hindret och efter några hinder började det bli sådär okontrollerat igen. Men vi tog oss runt utan att våra 4 fel blev fler än så. Var så nöjd efter denna dag!
     
     
    I mitten av April åkte vi till Eksjö, för att starta pay & jump även där. Har för mig att vi startade två 110 cm. Och det var här det började, kan man väl säga. Vår svacka som är det jag minns mest från hela år 2014 och hur jag försökte få upp oss från den igen. I första starten fick vi två olydnader (bröt ut) på två hinder på en linje, och i andra sedan så blev vi uteslutna. Har för mig jag gjorde någon omstart också. Gick inte bättre på det försöket...
     
    La upp skiten i tillsammans med Aneby. Bad om all hjälp jag kunde få.
     
     Den 20 april tar jag, optimistiskt nog, med min kära häst till Norrahammar-Taberg för att starta 100 cm och 110 cm. Efter olydnad på första hindret så tar vi sedan om det och fortsätter utan krusiduller över resten av hindren och går i mål på fyra fel plus tidsfel. I 110 gick det verkligen inte bättre. Citat från tävlingsdagen: "Hon stänger av och sen rusar hon. Bredvid." Uteslutna.
     
     
    Sista helgen i april åkte vi till Aneby för att försöka oss på 100 cm och 105 cm. Grejen var ju att hon var klockren när vi tränade, och hoppade själva - därav att vi fortsatte åka ut på tävlingar. Träna på att tävla. Leta efter lösningen på problemet. Vi kom inte runt någon av rundorna.
     
     
    Jag letade febrilt efter lösningen och såg sedan att Sävsjö hade en pay & jump i mitten av maj. Jag fick värdefulla tips som jag läst och tog med mig till denna dag. Framridning, framhoppning och genom banan med fullt fokus på vad som var problemet hela tiden. Men det visste jag inte förrän efter denna dag. Vi startade 80 och 90 cm - gick ner rejält i höjd. Riktigt kände hur jag hade glömt yttertygeln i en sväng till ett hinder där det blev stopp, rättade till det och sen gick resten som på räls. 4 fel i första, toppenkänsla med stöd på yttern genom andra rundan och en felfri runda.
     
     
    I slutet av maj var det dags igen; denna gång pay & jump i Nässjö. 90 cm och 100 cm startade vi. Red i undertempo och det fungerar inte på en häst vars enda chans till självförtroende sitter i hastigheten. Två olydnader, 8 fel i första starten. I andra skärpte jag till mig och ansträngde mig mer. Höll på att gå omkull (var typ halvvägs nere och vände) efter andra hindret men höll oss kvar på fötter och tog oss runt felfritt.
     
     
    Den 1 juni åkte vi till Norrahammar-Taberg. Denna gång satte vi nollan i grundomgången i 100 cm, fortsatte över omhoppningen men det gick riktigt skitdåligt att svänga så vi tog långa vägar. Red ihop en dubbelnolla och dessutom med en 7de placering. I 110 cm rev vi andra hindret men annars flöt det på hyfsat till bottersta lånsidan. Den anridningen fick jag inte till alls! Efter två värdelösa försök red jag bort, vände på henne och red rakt mot hindret i vänster galopp istället. Då gick det och dessutom fick jag in sex+sex (snarare 5,5) språng vilket var en vinst i sig. Red ihop 18 fel på den rundan, men jag var nöjd ändå.
     
     
     
     
     
     
    Lagom när det började kännas bättre så halkade vi ner igen. I Aneby, på nationaldagen 6 juni, startade vi 105 och 100 cm. Det var totalfelsbedömningen i första klassen (A/A:0) och där tog vi oss runt med 7+18 dvs 25 fel. I 110 kom vi inte runt.
     
     
     Nästa tävling var midsommartävlingarna på hemmaplan. En 110 cm. Hon var rejält stressad av stämningen och gick inte att påverka, stod och skakade på huvudet som hon inte gjort sedan hon precis kom till mig. Djupt, djupt stressad. Det var ledsamt att se henne sådan (efter starten var det hon visade det). Denna uteslutningen var inte som de andra - hon pallade inte tävlingens alla intryck, och jag behövde inte ifrågasätta utan jag vet. Hon är pressad hårt sedan tidigare och tävlingar på VRFs gräsbana ger ett maffigt intryck.
     
     
    28 juni åkte vi till Bråtåkra för att starta 100 och 110 cm på deras pay & jump. Jag tappade stigbygeln och samtidigt precis allt stöd till sista hindret så brydde mig inte ens om att vi tog om det hindret. Resten hade känts bra. I 110n så satte vi en nolla med en relativt bra runda. 
     
     
    Den 18 juli provade vi något nytt! Nämligen att starta pay & cross i Vissmålen! Det var det roligaste jag gjort på länge och det ofattbara var att Aleccis går in och hoppar samtliga hinder utan att blinka! Vågade dock inte välja de högre varianerna ibland pga att de stod åt vänster men ändå! Min tittiga banhoppningshäst går in och sätter en felfri runda över terränghinder! Lyckan var obeskrivlig.
     
     
     
    Nästa starter var i Sävsjö, pay & jump, över 110 cm höga hinder, två starter. När jag ser tillbaka på året och bläddrar bland känslorna av bra rundor så är det denna dag som kommer absolut högst. Första starten var sådär; blev kvar i handen och rev andra hindret och fick göra en volt för jag vågade inte svänga för det gick så fort, haha. Men andra starten. Alltså, wow! Hon var heeeelt underbar. Det jag tänkte när jag red mot första hindret var "håll rytmen" och det var den absolut bästa rundan vi någonsin gjort! ALLT var perfekt; tempot, rytmen, avstånden, hon var lugn, ridbar, det gick att påverka henne genom att bara sitta upp, rätt antal galoppsprång som dessutom var lika stora - ja, denna rundan är så nära perfektion det bara går att komma. Jag kunde inte sova den natten för jag var så glad. DEN RUNDAN, ja, man är rätt bra knäpp ibland alltså. Åkte såklart själv så blev typiskt nog utan film.
     
     
    I mitten av augusti åkte vi till Lenhovda för att hoppa en klass, 100 cm. Vi tog oss till omhoppning och jag var väldigt orättvis. Men det jag kom ihåg var hur svårsvängd hon blev i Norrahammar, så jag försökte verkligen svänga "tydligare" men det jag gjorde var att dra och hur ska hon förstå vad det är jag vill då, när jag annars nästan uteslutande svänger för ytterhjälper? Det var en tragisk omhoppning, men felfri och vi blev tog hand om tredjeplatsen :) 
     
     

     
    Sista helgen i augusti åkte vi till Braås. En tävling som vi hade kunnat hoppa över, helt seriöst. Jag var så himla trött och orkade inte ens rida. Helt, helt slut. Jag orkade nästan hålla ihop hela första klassen, 100 cm, eller i alla fall grundomgången, men till sista hindret tappade jag henne. 6 fel varav 2 för tiden. I andra klassen, 110 cm, tog vi oss till omhoppning men sen orkade jag inte längre utan tappade henne och la någon volt och allt vad det var. Red ihop hela 0+16 fel.
     
    I mitten av september åkte vi till Oskarshamn för att starta 100 och 110 cm. Ville ha henne lugn i första klassen, men red i grovt undertempo och då går det inte. En sur uteslutning pga en sådan simpel anledning. Hade bättre tempo i andra klassen samt bestämde mig verkligen för att rida genom hela rundan. Vi tog oss igenom grundomgången men mot första i omhoppningen så tappade jag henne. Gjorde en volt där och gjorde sedan vår lätt bästa omhoppning så långt! Snabbt, effektivt, korta svängar, och snett över hinder. Hon var så fin! Trots en tråkig miss var detta en runda jag bar med mig länge. VI KAN, sen ska allt bara sitta på en och samma gång.
     
    28 september åkte Aleccis, jag och Jennie till Ulricehamn! Återigen 100 cm och 110 cm. Första klassen försökte jag mest bara sikta på hinder och bromsa. Vi hade riktigt roligt där inne på banan och red hem segern i den klassen! :D I nästa klass sedan så rev vi både första och femte hindret, och pga den kassa ridning jag bjöd på mot femman så var jag tvungen att lägga en volt innan vi kunde fortsätta, för att återfå balansen.
     
     
    10 oktober gjorde vi ett försök att starta 115 cm i Jönköping. Jag gjorde bort mig totalt då jag missbedömde tiden rejält och hann inte alls rida fram, hoppa fram eller förbereda oss överhuvudtaget. Det var så jobbigt, för jag satte verkligen Aleccis i skiten. En uteslutning kan jag ta (är rätt van om man säger så), men att förstöra för oss så mycket redan innan... Det satt djupt.
     
    Nästa tävling var Bratteborg strax efter. Vi rev ett hinder i varje klass, 100 cm och 110 cm, men var snabbaste fyrfelaren i båda. I andra klassen räckte det dessutom till femteplatsen.
     
     
    I slutet av oktober åkte vi till Jönköping för att starta en pay & jump. Det var den segaste P&Jn jag någonsin satt min fot på. Vi startade 110 cm två gånger och hade genom hela dagen jättesvårt för hinder efter vänstersvängar... Det var med en rad nedslag och stopp i båda starterna vi åkte hem. Inga höjdarrundor inte.
     
     
    Sedan var det månadsskifte oktober-november vilket innebär Novembertävlingarna i VRF. Första dagen startade vi en 110 cm. Aleccis var hur fin som helst, men jag tajmade dåligt och rev sista hindret i grunden. Andra dagen startade vi en 110 cm igen och även en 115 cm. I första klassen kom vi till omhoppning men väl där glömde jag bort banan och så blev vi uteslutna, 0+ute, HAHA. Till 115 sen så flög jag av på framhoppningen och det satte igång hjärnspöken. Men vi tog oss runt med två nedslag och förutom att jag red iväg henne en del så var det en skaplig runda ändå. Jag efteranmälde oss och så startade vi även en 110 tredje dagen. Jag var obalanserad och sladdrigare än vanligt (jobbade ju dessutom natt denna helg så var väl inte riktigt människa), gav henne inte tillräckligt stöd och red inte genom en sväng till ett hinder så blev ett stopp där. En vettig helg med bra känsla genom hela helgen men lite stolpe ut - precis vad man förtjänar när detaljerna inte sitter. :)
     
     
     
     
     
    Den 19 november åkte vi till Nybro. Hon låg på som fan rent ut sagt. Plockade inte tillbaka henne tillräckligt på en linje i första klassen, 105 cm, så rev det hindret. I andra klassen, 110 cm, red jag noggrannare och vi kom till omhoppning. Men då jag inte kunde behärska mig utan valde att ändå försöka satsa lite så rev vi ett hinder och kom på den "hedrande" första-utanför-placering-platsen.
     
     
    Sista helgen i november gjorde vi något nytt, och något jag faktiskt satt upp som mål - vi startade vår första dressyrtävling! Klassen var LB:2 och vi red ändå ihop ett, för att vara oss, rimligt bra program. Men när jag fick se protokollet sjönk allt som en tung, stor sten. 53,667% stod det längst ner, inte så hemskt ändå kan man kanske tycka, men att läsa all skit är fan inte kul. Men; VI GJORDE DET! Dessutom valde jag att vara med i kombinationsklassen.
     
     
    Den 6 december var det dags för årets allra sista tävling. VRFs klubbmästerskap i hoppning. Förklassen, 100 cm, flöt på bra och även om det inte var så många starter så var det ändå kul att få vinna. Klubbmästerskapet gick över 110 cm hinder och där rev vi två hinder; första då jag inte hade henne på bakbenen och andra av bara farten när jag valde att rida på lite. Hon var trevlig och vi avslutade året med en bra känsla inför den vintervila och det uppehåll som nu pågår.
     
     
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.