• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Back in business

    Jag och syster var ute med Aleccis och Pärla i en timme och femtio minuter här om dagen. Mycket galopp och en hel del trav. Några skrittpauser men annars högt tempo mest hela tiden. Det bästa var att det var mulet och betydligt svalare än dagarna tidigare så ett sådant pass satt som en smäck! Klart de blev svettiga, men när vi kom hem igen var båda torra (förutom under sadeln). Känns som man lyckades med ett bra upplägg då, även det var oplanerat och vi red så vi var sugna - dvs denna längre rundan som kommer vara en av några som troligtvis inte kommer bli ridbara efter de har förstört vägen klart :( Förbannade vägbygge! Staket, wirear och elände. De fattar ju inte att de stänger ute oss! Men jaja, bara till att passa på. Så troligtvis en av de sista gångerna (eller sista) som vi red den rundan.
     
    Dagen efter red jag och Aleccis återigen ett dressyrpass på det tredelade anatomiska bettet. Det går bättre och bättre vilket är motiverande. Jag har stora brister i min kunskap så jag vet inte riktigt hur jag ska få upp henne, men bara det att hon kan gå avslappnat i en lägre form är ändå enorma framsteg! Och någonstans måste vi börja, både vad gäller just kunskap/utbildning och muskler som inte är använda på de sätten, eller hur man ska säga. Kan jag bara känna att jag kan rida henne med full kontroll och i ett lugn kan man därefter gå vidare och kosta på sig någon dressyrträning då och då framöver.
     
    Sedan är det så att det kommer ske en större förändring snart, men det tar jag i eget inlägg.
     

    Lillis och jag var inte kompisar idag. Jag stödfodrar hästarna och när jag kommer med matpåsen så blir jag "överfallen" av tre hungriga hästar, typ. Nej men mina vet vad som gäller. Pärla väntar på avstånd och Aleccis tar en försiktig tugga. Men den ouppfostrade 400 kg's klumpen springer fan över en. Idag så illa att jag föll. DET ÄR FAN INTE OKEJ NÅGONSTANS! Jag blev förbannad. Viftade och jagade runt honom. Det är dags att han får veta vad som är HANS utrymme och MITT utrymme. Vi snackar säkerhetsfråga. Jag accepterar inte ett steg till in på "min mark" när han inte är inbjuden till det. Nu räcker det. Tanterna fick äta och han sprang in i gången och stod där. Jag stod längre bort och plockade med mobilen. När han tänkte gå framåt sa jag "öpp" typ och så var det inte mer med det. Så han fattar ju bara man säger till på skarpen. Jag vaktade "min mat" och mina tanter en stund, men gick sedan och hämtade honom så han också fick äta lite. När jag ville det.
     
    Det är stora djur och när det kommer till sådana lägen att de kan skada mig så har jag nolltolerans. Olyckor händer, men detta är inte en "olycka". Hästar är smarta djur och har stenkoll på vad som händer runtomkring dem.
     
    Vad hade ni gjort i liknande situationer? Tycker ni jag är för tuff? Jag personligen är gärna tuff. Men tuff är inte samma sak som hård/elak utan det finns tydliga gränser och dem ska hållas. Så ja, jag är tuff men jag är otroligt noggrann med att överösa med beröm och kärlek när det är rätt/önskvärt beteende.


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.