• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Egoistiskt eller inte att bestämma över någons liv

    Läste precis något som provocerade mig till månen och tillbaka, trots att det egentligen var ett inlägg som inte var menat att provocera; bara en persons syn på liv och död kan man säga.
     
    Först måste jag bara skriva att jag faktiskt tycker att det är hemskt av oss som människor att ta för oss så mycket av andra varelsers liv och till och med bestämma så mycket som huruvida de har "rätt" till sitt liv eller inte. Jag tycker det - men som människa har vi även egenskapen empati = lider någon kan vi vänligt nog avsluta lidandet åt denne.
     
    Ärligt talat. NÄR är man, som djurägare, egentligen egoistisk?
     
    1. När man låter en skadad häst/häst med gamla skador gå och skrota i en hage om den på sin höjd klarar av det?
    eller
    2. När man tar bort hästen för att den med största sannolikhet har ont?
     
    För mig är det glasklart; det ÄR vidrigt egoistiskt att "tvinga" hästen att leva oavsett - bara för att man som ägare inte vill/klarar av att ta bort hästen. Jag anser det alltså mer humant, och oegoistiskt, att ta bort en häst som har ont - aldrig vill man det, det är ju ens familjemedlem! Men då har man hjärta nog att låta djuret få slippa lida. Vi lider, inte hästen = bättre än så kan det inte bli för hästen i det läget.
     
    Jag ser första exemplet som oerhört egoistiskt då man troligtvis låter hästen traska runt för att ägaren inte klarar av att ta beslutet och även de konsekvenser det medför.
     
    Obs; jag syftar inte på att det på något vis är bra att ta bort en häst för att den inte vill tävla, osv. Så fungerar det inte. Sälj istället hästen om den inte passar ägarens/ryttarens ambitioner. Men det hör egentligen inte hit, då jag syftar på sjuka/skadade hästar.
     
    Tankar kring detta?
     
     
    Jag har sagt det förut, men säger det igen; den dagen Pärla blir av med något sinne, faller ur eller allmänt tappar livsgnistan så finns hon inte mer. Aldrig att jag skulle kunna leva med mig själv om jag visste att jag har tvingat henne till att leva när hon inte längre har drägliga förhållanden och vettiga villkor. Det kommer vara det tuffaste jag gör i hela mitt liv och 99% av mig kommer också att fall ihop då och där, men JAG tar det - för Pärla. Jag skulle aldrig proppa i henne massa skit för att tillfredsställa mitt behov av att ha kvar den mest trygga individ jag någonsin träffat. Jag är rädd för döden, men ibland är det den milda vägen, även om det först blir ett berg av sorg.


    Kommentarer
    Emmelie

    Jag håller med dig fullt ut. Jag vet inte hur många hästar vi har fått tagit bort. Gamla/sjuka.. För mig är det självklart att göra slut på lidandet för ett djur som inte mår bra.

    Svar: Eller hur. Det om något är att ta ansvar, tycker jag.
    vinna.blogg.se

    2014-04-09 @ 18:49:39 | URL: http://www.emmelieberg.blogg.se
    Emelie

    Efter att ha skuggat ;) jag håller med om att det är vidrigt att inte ta bort en häst som lider. Samtidigt som jag och en kompis (jaaaa det blir så varje dag när man går i en hästklass med 26 tjejer) diskuterade om att folk ta bort hästar "för tidigt". Jag anser att som hästägare är man SKYLDIG att göra det bästa för hästen. Min kompis ansåg då att hon rider för sin egen skull och slulle inte hästen gå att tävla längre skulle hon först sälja sedan avliva... - men svårt att formulera sig kring exakt vad hon menar. Jag förstår henne inom parantes haha ;) Men samtidig så blir jag super arg!!! För jag hatar att folk har häst för att tävla - samtidigt som jag förstår. Man blir så arg på allt hästfilmer så egentligen funderar man på varför man ens håller på! Hahaha

    Ja, argumentera emot så jag kan skriva mer. Måste skicka innan min mobil dör haha

    Svar: Jag förstår nog vad hon menar. För visst är de så. ALL ridning vi utövar idag är bara för vår egen skull. All ridning frestar hårt på hästarnas kroppar och det enda vi gör är att förstöra dem på ett snabbare eller långsammare vis. Den svenska ridningen ser ut så, och det är bara att acceptera och därefter ut i vida världen och lära :)
    Samma här; det är hemskt att avliva djuren just för att de inte håller för tävling. Det är oerhört fult gjort och då borde man nog fundera över att utöva någon annan materielsport, utan levande varelser. Men om jag inte skulle tävla så skulle jag nog inte ha hästar. Det är tävlandet som driver mig att hålla på, och utan de tävlingsmål jag sätter upp och kämpar för att nå så skulle jag troligtvis inte "orka" rida som jag gör idag och då skulle hästarna bli ledsna hagprydnader och det anser jag inte vara något värdigt hästliv (alltså att ha friska hästar som VILL men istället bara klappa på dem ibland, typ).
    vinna.blogg.se

    2014-04-09 @ 19:26:17 | URL: http://lindblad.blogg.se
    Evelina Blomqvist

    Om hästen har ont av att gå i hagen ska den självklart befrias från det - men VÄLDIGT få av de hästar som måste dö lider av att vara haghäst. Kanske kan de aldrig mer tävlas eller tränas - men att äta, sola sig, störa hagkompisen och rulla sig i leran kan de flesta göra och njuta av ännu en sommar eller vår. Jag tycker det är FÖR JÄVLIGT att hästar ska DÖ för att de inte längre går att använda, dvs rida.

    För att vända på steken: jag har svårt att se någon jag känner kasta sig ut för ett stup för att de aldrig mer kan rida eller träna. Istället hade de suttit där i sin rullstol och fokuserat på annat i livet; kanske inte lika fulländade, men fortfarande kapabla att vara glada och lyckliga. Jag tycker det ör fruktansvärt hur hästens liv värderas idag..

    Svar: Man kan vrida och vända på det väldigt mycket, minst sagt. Intressant att du liknar det med rullstol osv. För jag har ordagrant sagt (och anser fortfarande) att blir jag rullstolsbunden så vill jag ha en avlivningsspruta - utan tvekan. Men ja, visst är det så; det ÄR skillnad på skada och skada, eller hur man ska säga. :)
    vinna.blogg.se

    2014-04-09 @ 20:14:09 | URL: http://epicevelina.blogg.se/
    Alva

    Du är så klok! Håller med dig!

    Mina tankar kring det är baserat på egna erfarenheter:
    vår gamla C-ponny Jonna, 36 år, tog vi bort utan att hon självdog. Kanske något egoistiskt eftersom vi helt enkelt tog bort henne innan hon fick ont, men vi ville inte ha ett tragiskt avslut.
    De sista åren la hon sig aldrig ner och det var helt enkelt för att hon förstod att hon inte skulle komma upp igen. I slutet fick hon bara gå på bete i en annan hage själv för att hon inte skulle gå ner i vikt för mycket, men hon led verkligen inte av det. På nätterna osv hade hon såklart sällskap men hon hade verkligen ett bra avslut, har nog aldrig träffat en så nöjd häst. Hon fick ett värdigt liv och för att tacka henne lät vi henne somna in innan hon blev för dålig, självklart märkte vi att det ite var lång tid kvar pga hon blev tröttare och gick ner väldigt mycket och benen var väl lite krassliga. Men det kändes riktigt bra för oss alla att låta henne somna in i det läget - så nöjd som hon kunde bli och att vi kunde ha en fin sista bild av henne. Precis som du skrev, skulle vi aldrig ta bort en häst "bara för att" utan det fanns anledningar och denna avlivning är nog den bästa för både häst och människa faktiskt trots att det är otroligt jobbigt att avsluta någon annans liv.

    Sen med opaline, hon hade kanske gått att rädda. kanske. Men jag tycker det var bra att hon fick somna in. Hon hade säkert ont eftersom hon hade många skador, dock led hon verkligen inte. Men när det handlar om så mycket pengar, så kan man inte alltid lägga ut allt när det inte ens är säkert att det går att rädda. Hade jag haft tillräckligt med pengar för att åka in till veterinärakuten så hade jag nog faktiskt ändå inte gjort det.
    Opaline hade som sagt massvis av gamla skador(kissing spines typ, problem med bakknäna i slutet, senskada fram, överbelastning fram, överansträngda senor bak, något i halsen, manken krånglade ibland enligt vissa equiterapeuter, kotan i nacken och dessutom något i luftrören) och jag vet att förr eller senare skulle jag fått tagit beslutet att ha Opaline som Sällskapshäst eller promenadhäst. Problemet skulle dock alltid finnas där - Opaline HATADE att bara skritta eller stå i hagen. De månaderna jag inte red så var hon så glad när jag red igen och hon var så lycklig över att få komma ut och springa på åkrar. Hon hade inte pallat med att bara stå i hagen för då hade hon tappat livsgnistan, det är jag säker på. Hon blev galen när hon stod i 2 dagar i rad liksom, tänk då flera år! Det känns bra att Opaline är på ett bättre ställe nu, där hon slipper alla sina problem och inre stress, nu vilar hon föralltid och det känns tryggt för mig som ägare att veta att jag ändå gjorde det rätta beslutet trots att det knäckte mig rejält och jag kommer aldrig komma över det.

    Det är viktigt för oss hästägare att förstå att man ibland måste ta ansvaret för en annans liv, vissa dagar tänker jag att jag är en mördare som inte lät Opaline stanna men innerst inne vet jag att jag hade mördat henne psykiskt om hon skulle bli en promenadhäst. Tiden för henne var inne, tråkigt nog i en sorglig situation. Hade önskat att hjärtat bara slutat slå på henne i sömnen men samtidigt är jag glad att det inte var en ännu värre situation.

    Jag gillar dock inte alla som skickar hästarna till slakt direkt när de går dåligt eller inte passar ryttarens livsstil, alla hästar har egna behov och vissa hästar kommer aldrig bli bättre än en sällskaphäst, men trivs de med att bara vara sällskap i en bra miljö tycker jag man ska låta de leva.

    Låt hästarna leva tills livsgnistan är slut eller lidandet är för mycket, det skulle jag vilja många människor tänkte på. Man ska inte tvinga en häst att leva men inte heller avsluta ett liv för sina egna behov.

    Svar: <3<3 Jag visste inte att hon hade så många fysiska problem i kroppen, stackarn :(Precis, här är det jag som håller med dig helt och fullt i det du skriver.

    vinna.blogg.se

    2014-04-09 @ 22:43:28 | URL: http://nattstad.se/alvawallberg
    Denise

    Håller helt klart med dig. Man måste ta det tunga beslutet att avliva sin vän om den inte kan få ett okej liv. Är den fortfarande lycklig att gå som sällskapshäst, så visst. Men om man märker att hästen hela tiden har ont eller blir ledsen och deprimerad av sina nya arbetsuppgifter pga smärta så måste vi faktiskt avliva den tycker jag. Men som du säger, aldrig avliva en häst i onödan bara för att den inte vill samma sak som ägaren. Typiskt inom trav och galopp tycker jag, vill inte hästen gå på bana på skjuts den illa kvickt för att inte kosta pengar..

    Svar: Ja där är det snarare överdrivet och det hållet istället. Man har ju ett stort ansvar som djurägare.
    vinna.blogg.se

    2014-04-10 @ 18:57:21 | URL: http://flingans.nu
    Anni

    Jag gillar inte det där med att människan ska leka Gud och avgöra vem som har rätt att leva och vem som ska dö.
    Jag vet inte hur en häst tänker, jag kan bara se till hur de lever i det fria. När en häst som lever fritt känner att det är dags, då lämnar den flocken och helt enkelt "går för att dö". Den slutar äta och stänger av.
    Bara för att en häst kanske inte håller för att ridas på, betyder det inte att den lider. Jag hat själv en häst som aldrig någonsin kommer att fungera som ridhäst. Han klarar inte av att springa runt på böjt spår på en ridbana, med extravikt på ryggen. Däremot klarar han utmärkt att gå med sin lilla flock i hagen. Han är ute dygnet runt. Han äter, han busar, osv. Lider han? Nej det tror jag inte. Skulle han lida om han var ridhäst? Förmodligen. Men då väljer jag hellre bort något så onaturligt som att sitta på hans rygg, för ett mer naturligt hästliv - utan tvekan.
    En häst slutar inte att vara en häst bara för att han inte håller för det vi människor vill att han ska hålla för. Jag tycker därför att det är betydligt mer egoistiskt att tro att hästen lider av att få göra det den från allra första början är född till att göra, dvs vandra runt, beta, vila, umgås med andra hästar.
    Det är inte hästen som valt att få ta del av våra liv :)

    Svar: Givetvis. Tycker du har helt rätt, och det är väl den dagen jag väntar på med Pärla med. När hon inte håller som ridhäst, men som häst-häst; haghäst, hästkompis, min bästa vän, pysselhäst, sällskapshäst och allt det där. Men den dagen hon blir av med något sinne (beror väl på omständigheterna också iofs) så anser i alla fall jag att hennes förhållanden för att få ett värdigt liv minskar drastiskt och det vill jag inte vara orsaken till. Man kan dö snabbt, eller utdraget. Men att ta bort ett djur som lever ett gott hästliv anser jag också vara fel. Vet att det var många olika vinklar jag inte tog upp i inlägget och flera av dem är det som jag fått som kommentarera. Men generellt tror jag de flesta nog tänker åt det hållet. Poängen är att det är fel att avliva ett djur som inte håller för tävling, medan den ändå kan leva gott, och det är samtigit fel att hålla ett sjukt djur vid liv som inte vill det. Det senaste exemplet stötte jag på själv för bara ett par veckor sedan och man märker SÅÅ väl när hästen (eller andra djur för den delen, de är så himla kloka!) inte vill längre. Men ibland vill kroppen längre än vad hästen vill, då tycker jag inte det är rätt att envist hålla djuret vid liv. Men återigen, det beror på så himla mycket så att generellt påstå att det är svart-vitt är fel.Som vanligt säger jag emot mig själv, för jag har personligen väjat för en mus så jag nästan körde i diket... Och jag värderar allt som oftast alla djurs liv högre än människors (och även mitt eget, alltså). Men äsch, det är svårt att formulera sig alltså...
    vinna.blogg.se

    2014-04-10 @ 21:56:58 | URL: http://teamoveson.blogg.de


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.