• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • De där tankarna

    Hela dagen idag har jag tänkt, och detsamma igår, och säkert även imorgon och övermorgon. Men har jag blivit klokare... eh, nej. Gubben undrar varför hon (<- icke hästfolk-logiken) gör så. Mitt svar; med största sannolikhet gör jag något som gör att hon gör så, eller så har hon ont. "Ah, men varför skulle hon i så fall bara ha ont vid det hindret?" Bra poäng, jag har också tänkt den. De andra hindren gick bra. Men inte räcket som råkade heta nummer fyra. Varför, varför, varför? Man blir aldrig klok.
     
    Jag tror en grej. Det är säkert inte så, men jag vill gärna hitta anledningen. Hitta vad jag gör för fel så jag kan åtgärda det illa jävla kvickt. Min tanke är då att jag lutar mig för mycket framåt. Jag har nämligen börjat göra det nu när jag har förstått detta med framtung vs baktung och sittben i ryggen och broms vs gas och allt det där. Heta hästar rids så, men jag har väl hittat på min egna väg och så sitter jag som tant agda-lotta, typ.
     
    När vi hoppar, och då framför allt hoppar bana, så måste jag (TYVÄRR) tänka stolsits och luta mig bakåt för att det är bara då jag kommer ner och kommer om Aleccis. Då är det bara att tuta och köra. Jag gjorde väl så vid de hindren hon hoppade, men när vi sedan kommer till linjerna så blir jag väl antagligen dragig istället och lutar mig framåt. Kanske inte mycket, men för mycket. Det är inte heller rätt att trycka ner henne så hon blir ännu mer framtung genom att jag sätter mig i bakvikt, men 110-hinder ska hon lyckas kravla sig över ändå så jag får väl återgå till min tunga ridstil.
     
    Det värsta med allt det här är att hon var så jävlajävlajävla skitfin i torsdags ju... Det är det som dödar mig.
     
    Men efter att ha tittat ännu mer på filmen är jag nästan helt säker på vad jag gjorde i första rundan. Hon såg inte trean i tid och då blev det som det blev. Det kände jag och det tar jag på mig. Men fyran som kom efteråt på en linje var dagens största problem. I och med att hon inte tar förhållningar utan går emot handen så gräsligt så får jag inte igenom det jag ber om, blir kvar i handen, låser den i någon typ av broms-läge och Aleccis regel nummer ett är: ALDRIG under inga som helst omständigheter är det okej att bromsa in i hindren. Så det var nog så det började. Jag tror det. För nästa linje lät jag henne springa (där det blev fem istället för sex) och då var hon så nöjd... Det är andra (och tredje) sedan som jag inte blir klok på.
     
    Aleccis och jag över helvetesfyran som dödar mig inifrån just nu.
     
    Tant agda-lotta drar den stackars hästen (som jobbar på sin biff till ass) i munnen.


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.