• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • PÄRLA 2855

    Nu har jag suddat ut och börjat om tre gånger. Jag vet inte hur jag ska förmedla hur viktig den här hästen är för mig, i bara ord, i ett enkelt inlägg såhär. Men det är inte det som ska stå här, utan här ska jag försöka få till en saklig information. Bara. (Försöka duger.)
     
    Pärla 2855 är ett fjordsto född 1990. Hon är e. Sindarve Tulling 143 (född 1983, död) u. Pia 2429 (född 1986 = Pärla är hennes första föl och senast förra året levde hon i alla fall och jag hoppas hon gör det fortfarande) och ue. Bure 53 (född 1971, död). Hon är född och uppvuxen i Forserum, där bodde hon till fyra års åldern. De hade tänkt att ha henne till att köra med, men hon var alldeles för pigg för det och det var därför hon såldes. Hon blev inkörd, men såldes främst till ridning. Vad som hände sedan, och i vilken ordning har jag ingen kunskap om men hon har gått på ridskola, tävlat i hoppning och även dragit remmalag på Visingsö.
     
    År 2006 såldes hon, och denna gång hamnade hon på en gård utanför Vetlanda där hon var tänkt till turridning. Men riktigt så långt hann det inte, för när jag fick nys om att det på denna gård fanns en häst i min storlek så frågade jag om jag fick låna hem denna. (Jag hade varit privatryttare där i flera år, och även lånat mindre ponnyer tidigare.) Det var inga problem och jag tyckte det var en kul grej att prova att rida fjording för det hade jag aldrig gjort tidigare. I april 2007 köpte vi henne. (Då, som 17 åring, blev hon min tävlings- och träningskompis, skogsmulle - allt däremellan och bästa vän. Och allt det är hon fortfarande.)
     
    Det känns som att Pärla "kan allt". Vad jag än provar med henne så kan hon, i alla fall grunderna. Förutom att ridas varje dag, köras ibland och tävla i hoppning, så har jag testat någon variant av western, och hon älskar att bli tolkad efter vintertid och dessutom passar hon in perfekt i vilken grupp med hästar som helst. Hon är låg i rang och både accepterar/tar hand om alla hästar, även de som behandlar henne mindre bra. Hon är en trygghet såväl som för de tvåbenta som de fyrbenta.
     
    Det är sällan det händer något oförutsett med henne, både på gott och ont. Alla kan åka runt på henne, utan problem. Hon är alltid nöjd med tillvaron. Dessutom är hon väldigt snäll och förut kunde det komma små glada bocksprång, men det har hon lagt av med nu på äldre dar. Hon bjöd gärna på "du-kan-inte-ta-mig"-bus i hagen (och utanför!)  när man tänkte rida, men även det är historia nu. Hon har mognat lite, kan man säga, haha.
     
    Men även om hon är såhär fantastisk på alla sätt och vis, så finns det mindre viktiga saker med henne som inte alltid går under den kategorin. Hon kan få för sig att dra iväg helt på egen hand och då spelar det ingen roll om man har henne lös, i grimma med grimskaft, träns med bett och tyglar eller vad som helst. Hon bara går... eller springer. Det händer inte särskilt ofta längre, och dessutom har jag lärt mig mota henne. Det är på henne, precis som på alla andra hästar, huvudet man ska "vakta" i de situatonerna. Hon kan även vara svår att få ner ensam från hagen eftersom hon inte vill lämna kompisen, men det går om man vet hur man ska göra. Hon är inget ponnyakuten-fall direkt, haha.
     
    Hon var under flera år väldigt jobbig att lasta. Helt orädd och i ren stark tjurighet ville hon inte gå in. Men när vi kom på ett knep där hon inte längre kunde vara starkast så vann vi över henne och sedan dess går hon raka vägen in i transporten utan tvekan och utan trams. Ut däremot jobbar vi på att det ska gå lugnare.
     
    En annan grej som Pärla skarpt ogillar är att bli klippt, särskilt nära huvudet. Hon gör då, precis som när man ska avmaska henne, nickar något fruktansvärt. Det är ordentliga "nickar" där hon för huvudet upp och ner både snabbt och med en ordentlig styrka, och det är jättesvårt att komma åt henne. Men, det är inte värre än att det går.
     
    Vi blev jagade av några (glada) stora, svarta hundar en gång och sedan dess är hon skeptisk mot mörka hundar. Inte alla, men de som dyker upp snabbt eller rör sig mot henne. Hon är även skotträdd och gillar inte blixtar. Men dessa saker är allt. Jag kommer inte ihåg en enda grej utöver detta som är mindre bra.
     
    Vad gäller utbildning och meriter så har vi förr ('07, '08, '09?) startat flera 1m-rundor på träningstävlingar med alla resultat man kan tänka sig; felfritt, 4, 8, 12 fel och uteslutna, som exempel. Sedan höll vi oss upp till och med 90 cm och vårt bästa resultat är vinst i A:1a bedömning, dvs höjd omhoppning. Där vann vi även klassen innan, men annars har vi mest bara placeringar på lokal nivå, men vi tävlade regionalt också. Vi har mååånga felfria rundor (och flest vinster) på just klubbnivå. Hon är en jävel på att svänga (men hon är inte särskilt snabb) och det är en nackdel när det kommer till grundomgång = jag har svårt att hålla ut henne i svängarna. För ett år sedan gick vi omkull på en träningstävling just för att hon drog mot hindret så underlaget gav med sig. Och ja, vi har tagit oss till Fjord-SM två år ('08 och '13), men båda med uteslutet resultat - vilket inte har berott på Pärla. Hon kan, men jag tvivlar på mig själv, fegar ur eller håller bara inte för pressen jag sätter på mig själv.
     
    Hon är alltså inkörd (körd själv/enbet, och i par -> remmalag), gör LA-grejer vad gäller dressyr, men har med mig bara startat LB på klubbnivå med ynka 58% som personbästa. Som högst/vårt höjdrekord har vi kommit över 115 cm. Hon har gått med i flera "jakter" (hubertusjakt, vårjakt), luciatåg, hoppat div II, och även följt med medryttaren på lektion på ridskolan.
     
    Pärla är en väldigt stabil häst, både i psyket men även ordagrant. En ganska grov modell med mycket massa framtill. Att rida är hon rätt seg tills man får igång bakbenen, hon blir lätt framtung men hon brinner för att hoppa och då framför allt i skogen! Trots att hon är så pass tjock och börjar bli lite äldre nu så känns hon fräsch i kroppen. Hon vill arbeta. Ju tuffare hon får gå desto nöjdare blir hon. Arbetshäst ut i hovarna.
     
    Men hur hon än ser ut, och hur hon än är, så kommer hon alltid ha största platsen i mitt hjärta, och hon har bytt ägare för sista gången!
     
    Färsk bild
     
     
     Olika filmer, från 2008 till 2012
     
     
     
     
     
     




    Blandade bilder från vår tid hittills
     
    En av de första ridturerna tillsammans
     
     
     
     
     
     
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.