• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Förvånansvärt opepp

    Detta blev LÅNGT, och glöm inte att salta innan förtäring. (y)

    Det är rätt konstigt... Vi människor är, precis som många andra djursorter, flockdjur. Vi ska trivas i flock och man brukar gilla att träffa nya människor och umgås med olika typer av människor. Men min "flockhjärna" verkar inte fungera som alla andras?

    Jag är osäker på om det verkligen beror på flockeriet, eller om det helt enkelt bara handlar om att jag är såå jävla klar med skolan. Skoltrötthet, kanske? Men det klingar illa med tanke på hur bra vi har det, och det är ju något jag vill och det bästa av allt; det är eget ansvar som gäller till stor del. Men ärligt talat går det lite småtrögt just nu. Men jag är rätt. Yes, jag har hamnat helt jävla rätt. Så det är inget fel på den punkten.

    Förresten! Nu har vi backat med släp en tre-fyra gånger. (Jag och min kompanjon, alltså. Andra har säkerligen backat mer eller mindre. Men när jag skriver "vi" så är det jag och min poooolare.) För att jag inte ska låta helt handikappad måste jag bara börja skryta om hur jävla kung (höhö) jag är på att backa med personbil och släp = its a fucking piece of cake. Kan säkert göra det i sömnen snart <- liten överdrift. Det sitter, och jag gör det bra. Nöjd, kan man säga. Men nu över till "sju-svåra-år" och "hej-kom-och-hjälp-mig". Det var inte direkt någon "kakbit" att backa med ledad dragstång vill jag lova. Inte när mina armar (aka muskelminnet) vill "räta" - och svänga också för den delen - fel. Fel-fel, ibland fel-rätt och ibland rätt-fel (och ibland rätt-rätt-rätt-rätt-fel.) Lite sisådär gick det allt i början. Alltså; det "rör sig", eller böjer/svänger, både vid dragkroken och mellan axel och skåp (släpets skåp, eller flak eller vilken variant det nu är), dvs på två ställen istället för ett som det är med personbil och släp. Jag kan tillägga att vi av någon idiotisk anledning fick för oss att försöka oss på en av de svåraste grejerna det första vi gjorde: att backa rakt. Nej, det är inte så lätt som det låter. "Rulla, ratta, följa, lagom, rädda, följ och neeeej, nu blev det fel - igen!" (Och sen "sväng, sväng, sväng, svnäääng, MEN SVÄNG DÅÅÅ! Nej, inte så mycket. Och följ, följ, följ, SVÄNG! - åt andra hållet alltså" hahaha, vi i ett nötskal, eller rättare sagt JAG på marken när det går så långt att jag börjar dirigera.)

    Men poängen var att nu börjar det komma! Och det är så himla skönt för första dagen kändes det typ som att de månaderna vi har kvar aldrig skulle räcka. Men så öppnades dörren på glänt och då ska jag så småningom lyckas sparka upp den lite brutalt - helt och hållet. Sen ska det sitta! (Säger inte att det är bra nu, bara att det är bättre än innan och jag har jämt så höga krav på mig med allt vad fordon heter och att köra. För mig är det viktigt. Det ska vara perfekt. Inte mindre, inte mer och definitivt inte sämre. Ju bättre jag blir desto högre krav, större press och bättre resultat kräver jag att det ska bli. Det är en skam att parkera ett släp rakt när framaxeln/axlarna och dragstången är sned. Det får inte hända. Så gör man bara inte. Då är det göra om och göra rätt som gäller. Punkt.)



    Ehhh, hur detta kunde gå från skoltrött till backa med släp vet jag inte. Eller jo, kanske att det borde vara roligare nu när det blir tydligare framsteg, eller inte vet jag. Typiskt nattligt inlägg detta. Spårar.

    Bara för att spåra ytterligare och för att lägga hela denna fordonsdelen i ett och samma inlägg så måste jag nämna lite om "vanlig" körning. Vad som är "att kunna köra". Det är enorm skillnad på vad vissa tror är att kunna köra och vad som faktiskt är att kunna köra. Givetvis snackar vi definiering här, men ändå. Lite grunder sådär. Och nu snackar jag INTE eco-driving där man ska köra snällt för miljön osv. Det gäller inte för oss som kör mer än bara "från A till B".

    En vanlig missuppfattning är att: Kör man bil med manuell växellåda så "räcker" det med att kunna gasa, koppla, stoppa i en växel, släppa kopplingen och köra, samt givetvis kunna trampa på bromsen och även svänga. Helst detta mer eller mindre samtidigt. Men riktigt så simpelt är det inte. (Definitivt inte med släp bakom, med djur inuti.)

    Jag ska passa mig för att säga för mycket, men vad jag tycker är att kunna KÖRA är bland annat att:
    För det första så sätter man sig inte i en äcklig automat förrän man behärskar att köra en bil med manuell låda - det kommer inte på fråga. Men om vi ska snacka körning; (oh my, vart ska jag börja?!)

    Det är strängt förbjudet att slira koppling. Vidrigt. Kan man inte köra utan att slira koppling så har man inte bakom ratten att göra. Tänk dig att du ger bilen brännskador varje gång du ska köra iväg eller till och med växlar om det är riktigt illa. Stackars bilen. (Och stackars plånboken i längden...!)

    Sedan handlar det om att ha rätt växel (syftar framför allt på UR sväng - "tappa inte galoppen" liksom), att växla rätt (helst så fort som möjligt), rätt position på vägen (inga hörnpasseringar här inte, så rakt och effektivt som möjligt ska det va! (inte med LB ofc)), planera (framför allt omkörningar; växla ner i tid om det behövs, gasa innan den mötande har mött framförvarande bil och sen: accelerera!), ha flyt, ha koll på bilens hörn, använd speglarna(!), motorbromsa mot korsningar och så. Alla har vi nog åkt med folk som inte kan köra och det är inte behagligt. Det var svårare än jag trodde att försöka sätta ord på skillnaden mellan att kunna köra och att inte kunna det.

    Jag tänker inte dra det så långt som till alla lagar och regler, men glöm för guds skull inte bort högerregeln! Och slicka inte mittlinjen vid högersväng, precis som man inte slickar högerkanten vid vänstersväng. (Men jag kör lastbil så jag gör så, med den.) Och kör inte ut framför någon som kommer på vägen sedan innan om det är väjningsplikt. Och om du mot förmodan gör det så se fan till att gasa!

    Varning för dubbelmoral men bara för att jag tycker att en sak är "rätt" så betyder ju inte det att jag gör så. Nej, jag sparkar i växlarna och det är högerarmsstyrketräning varje gång jag kör min bil. Tar det emot så får man ta i lite hårdare bara, haha. (Växellådan är snart kass :( buhu) Sen så provar jag mig fram och kopplar upp bilen i rondeller när de är blött osv med, för det är kul. Det är en sak att slita koppling med flit (och förnuft, dvs lite, sällan och när han har en chans att släppa på däcken istället för att slita lameller) och en annan sak att göra det med oflit.

    Men för att göra det lite snällare så ska jag istället ge tips på hur man kan köra snällt mot hästen och effektivt - gäller oss med bilar närmare 25 än 0 och med endast ett par trötta hästakrakar under huven.

    Hade ingen transportbild tillgänglig, så biltransport fick duga.

    Om bilen orkar, eller om man står i lite nedförsbacke; rulla bara igång lite på ettan och stoppa sedan istället i tvåan direkt = färre växlingar och mjukare acceleration. Men slira inte! Sedan handlar det om att "fånga" hästen med rörelseenergin varje gång man växlar. Accelererar man och därefter ska växla så står ju givetvis hästen och håller balansen genom att mota lite mot rörelseriktingen, och när man då frikopplar kan det hända att hästen (läs: PÄRLA) tappar balansen lite eller trampar om och det är givetvis inget önskvärt körsätt. Istället ska man då när hästen "gungar till" (vilket inte känns) eftersom den framåtförande kraften upphör för ett ögonblick, så ska man växla fort och i samma stund hästen gungar till och är på väl tillbaka så fångar man den och tar gasen igen. Lugnt men effektivt. Svårt att förklara, men sätter man det märker man stor skillnad och det är både trevligt och effektivt som sagt. Klarar man inte av att sätta växlingen så snabbt (rekommenderar ju inte prova med häst direkt om man är osäker) så är det bättre att, efter den självklart mjuka accelerationen släppa gasen lite långsammare än utan släp och helt enkelt växla lugnt istället. Det fungerar, och för hästar med bra balans så flyter det lika bra, men det är fortfarande effektivare på det andra sättet.

    När man ser en backe (uppför eller nedför, men nu syftar jag på uppför) så börjar man direkt bedöma hur man ska göra för bästa möjliga resultat. Dvs inte sacka för mycket uppför och inte rulla på alldeles för mycket nedför. Jag må ha en bil med 115,6 hk och som är 24 år gammal och rätt fyrkantig = stort luftmotstånd, och dessutom allmänt sleten, slö och hårt körd med, men jag har hittils ALDRIG behövt gå ner på trean. Det är femman och fyran som används. Och är backen lite brantare eller längre så växlar man ner INNAN det säger "ööööööh" på femman, för då är han liksom "slut" där, och medan man växlar och stoppar i fyran så är redan fyran körd också. Man har passerat fyrans styrka, så då blir det ett ryckigt körsätt om man istället ska rädda genom att stoppa i trean. = FAIL. Min bil är starkast på 2000-2500 varv och då låter jag honom givetvis dra där så mycket jag bara kan. Kommer vi till en backe och jag märker att jag behöver växla ner, så gör jag det innan femman är "slut" för att ha HELA fyrans register. I vissa fall stoppar jag i fyran redan strax innan backen för att det ska flyta och vara bekvämt.

    Jag måste bara nämna en vän som nyligen bytt dragbil och hon sa att de förvisso var bättre än hennes förra men att den fortfarande var sämre att dra med. Men så följde hon med på en tävling och jag tänkte inte så mycket på det, men när vi nästa gång möttes på en tävling där hon drog igen så sa hon: "den var mycket bättre att dra med när jag växlade som dig!". Och DET är kul. När man, utan att man vet om det, kan "hjälpa till"(?) och visa hur olika körstilar ger bilen olika förutsättningar.

    Jag som har en bil med sämre förutsättningar måste ju göra det bästa av situationen och ge bilen en ärlig chans att dra. Jag måste nyttja varvtalet och växlarna optimalt. Jag låg bakom en audi (betydligt nyare än min) med husvagn en gång och den mannen kunde inte växla. Och när han var framför kunde jag i min tur inte ge min bil rätt förutsättningar utan hela körningen blev så mycket jobbigare och sämre, så sen när det var dubbelfiligt i en backe så drog jag om - utan problem. Jag skojar inte om ha hade dubbelt så mycket effekt som jag, men det handlar om hur man använder den. Jag kan växla, och inte han. Då blir min bil gladare än hans, thats it.

    Vad detta inlägg handlar om är lite avreagering (heter det ens så? tror inte det), lite vad-händer-just-nu, lite ajabaja, lite hylla-mig-själv och lite tips för att få oss att behandla djuren bättre där bak. Dålig körning kan ofta leda till svårlastade djur efter ett tag, och det vet nog alla hur tråkigt det är. Happ, det spårade lite där i mitten men jag låter det stå kvar och nej, jag har inte och kommer inte läsa igenom det så stavfel och felformuleringar bjuder jag på. Jag skyller på klockslaget.  



    Jag älskar min bil. Har haft honom sedan början av februari 2012 och det är länge för att vara bilintresserad ungdom (framför allt för att vara volvonörd, av de rätta modellerna)! Dessutom har han bara gått sönder EN enda gång under hela tiden och då kör jag dagligen med honom, och det var 28 juli 2012. Men han har sina skavanker så snart är det knappt lönt att bry sig om småfelen längre... :(


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.