• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • En barbackatur

    Jag och Aleccis, Ida och Pärla. Vi fyra tog en sväng igår. Barbacka.
     
    I slutet av februari red jag Aleccis barbacka. Hon var vår-pigg och låg på mer än vanligt. Jag provade att rida på tredelat bett, ovetandes om hennes lycka. Det var halt där jag satt, hon var riktigt, riktigt pigg och jag skrattade först åt hennes försök till att få öka farten i frivillig gångart. Men vad jag inte visste var att det inte skulle ta många minuter innan skratten blev till gråt. Smärtan i överkroppen, framför allt rygg och ena armen försvann efter ett par veckor.
     
    Men den mentala skadan är ännu inte läkt.
     
    Det ÄR svårt att sitta på henne barbacka och känna trygghet. Det är svårt att lita på att jag kan bestämma gångart, hastighet och göra halter själv. Det är svårt att veta vad det är som egentligen skaver i mig. Jag tror inte att jag ska ramla av, jag kan inte hellre egentligen påstå mig vara rädd. Men trygg - nej. Inte längre.
     
    Varje hundra meter är en ny utmaning. Jag som sällan i vanliga fall bryr mig om förutsättningar, ser nu till att ha bästa möjliga förutsättningar vid exempelvis en galoppsträcka. Hon är även tittig på omgivningen och det blir genast en större ansträngning barbacka, än med sadel.
     
    Det kommer absolut inga bocksprång eller andra oförutsedda rörelser. Möjligtvis ett par steg åt sidan, men aldrig "elakheter" i form av avbockning eller överlyckliga glädjeskutt. Det enda som finns att skrämma mig är hastigheten. Full fart framåt.
     
    Det var hundra gånger bättre, men nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Igår var ingen bra "barbackadag", men det blir bättre. Det blev bättre under turens gång. Nu finns det egentligen bara en sak att göra; rida mer barbacka. Oftare. Utmana mig själv. Kräva vana barbacka på Aleccis. Att bli van ger tryggheten tillbaka.
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.