• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Sporrar = standardutrustning?

    När fick sporrarna en plats som standard i vår dagliga ridutrustning?
    Varför är de där, och när kan de i själva verket behövas?
     
    Frågar man mig, så är svaret på sista frågan: Aldrig.
     
    Jag upplever att jag rider med energin; bra eller dålig, mycket eller ingen osv. Rätt energi och tryck = lyhörd häst; behövs inga sporrar. Dålig/ingen energi = seg, trött häst som inte "lyssnar"; det hjälper inte att sparka med sporrar. Det handlar om energi.
     
    Ett mycket tydligt exempel är min gamla Pärla.
     
    Jag kan inte "rädda" ett ridpass där jag har svårt att hitta rätt energi genom att slänga på ett par sporrar. Det hjälper inte, blir ingen skillnad. Precis som vi ofta gör med våra hästar (eller djur över lag), så blir det även i detta fall symptomen vi försöker rätta till istället för att göra något åt orsaken. Symptomet är en seg/skänkeldöv häst, medan orsaken är dålig eller ingen energi. Rid igång och hitta rätt energi så behövs inte längre några sporrar.
     
    De senaste tävlingarna jag har varit eller bara tittat på är dessa; pay & jump - klubbnivå, hopptävling för ponnyer - lokal nivå och hopptävling för storhästar - regional nivå. Gemensamt är att alla är där för att starta en eller flera klasser i hoppning. Det sorgliga var att säkert lika många, procentuellt sätt, hade sporrar på sig på alla tävlingar. Alltså likväl en 5 årig liten tjej/kille på en liten ponny som en tonåring på en annan ponny eller en ungdom/vuxen på en storhäst. Sporrar hit, sporrar dit. I vissa fall sitter de mest bara där och liksom "finns tillgänliga" men för det mesta bankas dem hej vilt i sidorna på hästen. I andra fall sitter sporren där, men ryttaren använder skänkeln som om de inte satt där; dvs ryttaren verkar i sin tur inte ha tillräckligt bra koll för att egentligen användas sporrar.
     
    Ja, det finns sega, trötta, döva, lata och till viss del rätt jobbiga hästar där man till vilket pris vill få fram dem. Men min fråga blir; är det sporrarna som gör jobbet? Blir det bättre och i så fall - blir det bättre permanent? Är det alltså lösningen att slänga på sig ett par sporrar varje ridpass?
     
    Vad händer istället med inställningen att idag ska vi leka indianer, vi ska tjoa och hojta, busa och göra explosiva igånsättningar och hela tiden ha hästen vaken - behövs det fortfarande sporrar?
     
    Jag har som jag tidigare nämnt till och med slutat att tävla med sporrar på Pärla. De gör ingen nytta alls, för är jag dåligt förberedd eller har svårt att själv "komma igång" så kan jag inte begära att hästen ska "starta mig" när jag inte kan veva igång hästen. Materiellt förklarat, men ni fattar.
     
    Spola sporrarna, och bli istället medveten om energin!
     
     
     
    Användandet av sporrarna har det senaste året eskalerat. De existerar, och det säger jag inget om - men jag tycker inte längre de ska tillhöra kategorin "standardutrustning vid ridning".
     
    Om jag inte behöver använda sporrar till min gamla, tunga segpropp så behöver ingen det.
    Bli medveten, och förbättra.


    Kommentarer
    Emma

    Sporrar är inte standard för mig, men ett måste på tävling i mitt tycke. För mig alltså, absolut inte alla. Nicke dör på banan, alltid det spelar ingen roll vad jag gör hemma, det kommer alltid att fortsätta hända hur mycket rutin/träning han än får.
    Tycker dock man ser många med superskarpt bett och långa sporrar, kan man inte testa att betsla ned då istället och skippa sporren så kanske hästen blir "lagom"? Det är en tanke som slår mig oftare än vad jag funderar på varför folk har sporrar, dock hade jag testat sporre på en häst som bestämmer sig för att springa jämte ibland, man måste ju inte använda sporren bara för att man har den utan den kan sitta där till den kanske behövs :) Bara en tanke från mig.

    Svar: I efterhand kom jag på att du kanske skulle ta åt dig - vilket inte var min avsikt! Det är inget personligt mot någon, utan mest en iakttagelse från tävlingar detta år. :)
    Jag har ju haft en "nicke". Pärla är en väldigt seg häst, hon är inte lat på så vis att hon inte vill arbeta men hon rör sig långsamt och vill man hoppa behövs det iaf tillräckligt med fart. Så jag har också varit där. Sporrar och spö. Fungerar det, så varför ändra på ett vinnande koncept? För min del tog det många år innan jag förstod bakomliggande orsak. Just energi. För alltid när jag är glad och "busig" själv, så blir Pärla det och vips blir det betydligt bättre resultat. Jag märkte även att sporrarna inte hjälpte oss egentligen, utan fick jag inte igång henne så var det kört - oavsett utrustning. MEN, sen är ju faktiskt jag även en av dem som både hade sporrar OCH pessoabett de första åren. Varför? Jo, när hon väl piggnar till och vaknar och börjar ge lite - så blir hon så satans stark. Man vill ju ha mellanläget. Det ser dumt ut (och som du vet så är ju pessoat historia, liksom även sporrarna, men istället vill jag ha min dressyrpisk<3 = lika illa kan tyckas, men det är en liten extra hjälp och skärp-till-dig-jag-menar-allvar-rör-på-fläsket.

    Jag har ju sett er både live och ett tag via internet och ja, jag hade garanterat också haft sporrar om jag hade haft nicke. Men vilket du nog förstår så behöver ju inte ALLA sporrar, definitivt inte barn, de med känsliga hästar, nybörjare och de (även rutinerade) som inte behärskar dem dvs vet när eller när de inte använder dem utan det blir mest ett slumpmässigt redskap alternativt ett permanent bankande.
    Sen håller jag absolut med i det fallet med både sporrar och skarpt bett - det ser vidrigt ut. Faktiskt. Jag ogillar även sporranvändandet på unghästar. Där ska de inte behöva finnas, samt även dem som använder dem dagligen. Då måste man nog gå djupare i "problemet". Men varken du eller jag är ju där :P

    Aleccis sen ja. Visst, hade problemet med förbispringningarna berott på dålig/svag skänkel så absolut, då hade man kunnat prova. Men nu känner jag oftast (inte alltid) när hon drar förbi, alltså redan innan det händer och oftast är det för sent då. Det beror på så många olika saker; som t ex för hög fart, fasta i någon tygel, jag balanserar på insidan och skjuter ut oss osv. Hon lyssnar på min skänkel, men inte om den inte finns. Och när jag "glömmer den" så tror jag inte att sporrar hjälper - men vem vet? Jag har ju faktiskt aldrig provat :)
    vinna.blogg.se

    2013-11-04 @ 18:49:36 | URL: http://xoffbeat.blogg.se/
    Emma

    Vilket bra och långt svar haha ;D Önskar man fick ha dressyrpisk på hopptävling och inne på dressyrbanan, då hade jag inte behövt sporrar hehe..
    Håller med dig om att användning av sporrar är överdriven, kan man inte använda dom eller som du säger inte ens vet när man använder dom så ska man icke ha det.
    Jag har bara "snälla" sporrar, eftersom Nicke är en porslinshäst egentligen så går det hål på honom om man inte har någon variant av rullsporre. Sen tar inte jag så lätt åt mig av vad folk skriver eller säger heller så det är lugnt. Tänker jaja, det handlar om alla utom mig för jag vet ju bäst, lol ;)

    2013-11-05 @ 07:18:17 | URL: http://xoffbeat.blogg.se/


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.