• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Got ya!

    Rundbalen var slut i fredags och de skulle få en ny under lördagen, men för att de inte skulle behöva vara utan under natten åkte jag ut efter jobbet för att slänga till dem två påsar hösilage. Dessa hann jag aldrig göra ordning innan jobbet, utan fick springa ner till lagården och göra detta vid 21.30-tiden = mörkt.
     
    Jag lämnar ofta (typ alltid) både boxdörren och stalldörren helt öppen när jag ska göra något, och så även i fredags. Inga konstigheter, och eftersom mina utedjur är just utehästar så går de väldigt sällan ner till stallet. De kommer ner när jag ropar (= mat), men annars bara i stort sett för att dricka. Anyway, så gick jag ner i godan ro och fyllde påsarna.
     
    När jag kom tillbaka tyckte jag det var lite geggigt i "gången" men det var inte såå mycket så tänkte det var jag och det jag dragit dit. Släpade upp påsarna genom den geggiga gången med mina vita gympa-adidas tänkandes "tur jag bara behöver gå här en gång upp och ner...".
     
    Ropade på hästarna. Svart var det. Ropade igen. Inget gensvar i form av silhuetter eller steg. Ropade igen, och igen och igen. Prasslade med påsen. Tänkte ju slippa traska runt mer i den där hagen! Men se nu hände det grejer! Hovdunder i marken och två glada hästar ute på äventyr på fel sida stängslet. CRAP.
     
    Å mina skors vägnar gav jag det ett hopplöst försök till att ropa/locka igen för att möjligtvis få dem att begripa att de skulle vända tillbaka till stallet, upp genom gången och därefter festa loss på maten. Men se sådär fungerar det inte i verkligheten. I alla fall inte hos mig. Nej nej, den nyfunna friheten och trädgårdsgräs lockade betydligt mer.
     
    Så var bara att slaska ner till stallet, hämta havre att locka med (tänkte inte på att ta med varken grimma eller grimskaft - smarthead!). Sprang bort till dem och skramlade och hade mig. Ingen respons. Alltså INGEN alls. Skramlade lite till och började snart fundera på om det ens var mina hästar ute på vift?!
     
    Skämt å sido, snart kom Aleccis och bakom min rygg hörde jag snart hårda, tunga Pärlafötter. Snart kom en gul näsa in i hinken bakifrån på ett nästan brutalt sett. Sen är hon inte dummare än att hon trycker ner för att komma åt maten = svårt att dra undan hinken igen. Aja, sen var vi på språng tillbaka igen. Började springa och de hängde på. Försökte tvinga ut dem i hagen men det var inte så himla enkelt. Se det är ju en hel vetenskap det där med att man faktiskt kan göra något i hagen när de inte är där..! Efter ett par vändor traskade de upp och jag hängde med genom gyttja och hästskit för att tömma även påse två (som var kvar) och ta med påsarna ner igen.
     
     
    Detta var historien om... inte vet jag? Hur mina fd vita skor blev betydligt mer naturfärgade? Hur mina, kan tyckas, tröga hästar faktiskt egentligen lurade mig? Eller bara en helt vanlig hästar-på-rymmen-kväll? MAt fick dem i alla fall och nöjda blev dem.
     



    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.