• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat lokal hopptävling Aneby 9/6 med Aleccis

    Vilken dag! Det är nästan skönt att den är över... Det var alltså lokal debut idag, för min och Aleccis del.
     
    Hade läget under kontroll och började rida fram. Hon var väldigt lugn(!) och fin i början men började röra sig mer framåt allt eftersom. Skulle börja hoppa fram och hon kastar sig åt sidan på räcket, även en andra gång. Kommer över två gånger på raken efter det. Hoppar oxern en gång och ska ta den en gång till. Men där hade det kunnat gå riktigt illa!
     
    Jag ser en funktionär gå från staketet och bort till hindren och jag siktar på att rida bakom henne (dvs till höger från mitt håll), så jag ropar "hoppning oxer!" och då tittar hon såklart upp och mot mig. För att hon inte ska vara ivägen så stannar hon till ett ögonblick och bedömmer det som att vi ska svänga innanför henne, dvs lite till vänster. Men jag hade ju siktat ner mot höger. Först hade jag god marginal, men när jag ser henne backa så hinner min kropp försöka "rädda situationen" och styra åt vänster, men innan det har gått igenom så förstår hon att jag tänkte rida till höger om henne och hon börjar planera för att röra sig framåt igen. Jag försöker såklart gå från planerat höger, till oplanerat vänster till oplanerad tvärnit - vilket inte gick så bra. Så vi red PÅ henne!!! Tyckte så himla synd om henne för det var verklien, verkligen inte meningen och båda försökte ju lösa det med hänsyn till varandra. Hon höll sig på benen men fick såklart närkontakt med Aleccis och av ren chock så skrek hon till lite vilket hon har full rätt till! Vi stannade såklart intill henne sedan och så sa jag förlåt hundra gånger och frågade om det verkligen, VERKLINGEN, hade gått bra, vilket hon sa att det hade gjort med ett litet leende och ett försök till skratt. Men även om det nu slutade väl så kändes det allt annat än bra. :( Vid det här laget skulle jag göra mig beredd för att gå in på banan så jag hann inte göra så mycket mer. Jo, vi tog oxern en gång till under kontrollerade former och drog oss sedan mot ingången till banan. Ingen höjdaruppladdning där inte...
     
    100 cm, bed A:0/A:0: Tyckte jag red på henne bra med en vettig galopp, höll ihop henne bra och presenterade hindret väl för henne. Hon såg hindret i god tid, var rak, hade bra balans, bra galopp och jag vill ju ha lite stöd i henne med tanke på att hon gärna drar på efter hindret. Aleccis bjöd på hindret och började öka mot det, precis som hon brukar, men i samma stund hon skulle hoppa av så slänger hon sig till vänster. Jag, som är noga med att om de ska vägra så ska det ske framför hindret; springa förbi är inget alternativ. Tog i samma sekund ut höger hand i ett stort ledande tygeltag och fångade upp henne ordentligt med min ytterskänkel. Jag bromsade med eftersom hon inte skulle springa vidare, och försökte vända tillbaka henne. Hon kastade huvudet åt höger och vänster några gånger och eftersom jag redan höll i henne så såg det ut som jag slet henne i munnen och sparkade på sidorna (domartornet var precis till vänster) så jag fick givetvis tillsägning för händer och skänklar. Vilket jag inte tycker är fel! De är många gånger för snälla med tillsägningar och säger inte till när det behövs, så jag tar hellre en tillsägning än att låter dåligt beteende gå omärkt förbi. Nu såg det uppenbarligen mycket värre ut än det var/och hur min uppfattning/min mening var, och det tar jag på mig.
     
    Kom i alla fall på hindret igen och hon gör precis samma sak; spetsar öronen, bjuder, ökar och precis när hon ska hoppa viker hon av åt vänster. Sista försöket likadant trots att jag verkligen tänker på allt; galopp, händer, sits, komma rätt, balans osv. Jag gav henne inte SÅ dåliga förutsättningar... När vi var utvägrade så kom vi iaf över hindret innan vi lämnade banan. Uteslutna på första hindret i vår allra första "riktiga" tävling tillsammans. Fan va kul..!
     
    Visst händer det att hästarna vägrar, och 99,9% av fallen har hästen en väldigt bra anledning till det. Det var det som gjorde mig så ledsen/orolig. Medan jag skrittade av funderade jag verkligen på vad jag gjorde för fel eller om hon inte var fräsch. Men kom inte fram till något egentligen... Vet ju även att hon är tittig på omgivningen och det hände mycket omkring, men just då upplevde jag inte det som något problem, iaf inte såpass stort så att hon skulle vägra för det. Jag hörde runt med kompisar på plats och mitt intryck var att de delade min känsla. Men sen, efter ganska lång tid så fick jag höra att det kanske hade gått för sakta. Alltså så var kanske galoppen för dålig ändå, även att det inte kändes så? Jag funderade även på om det hade att göra med mina händer. Bestämde mig iaf för att byta taktik till nästa start och prova igen.
     
    Ställde in henne i transporten och hon stod snällt. Tog ut henne i småregnet och började på'at igen. Efter att hon var framskrittad och framtravad ganska lugnt och fint så lät jag henne rulla på i galopp i ett högre tempo där jag stod i lätt sits. Red henne betydligt mer framåt än tidigare.
     
    På framridningen sen så red jag inte över en enda funktionär - bättring där! Inte heller vägrade vi någon gång och jag mer eller mindre "släppte" henne mot hindren när vi låg bra och det var två språng kvar till avsprånget. Det trivdes hon med, även om vi behövde mer plats (på ett inte-hänsynslöst sätt). Tog väl några språng på vardera hinder och ganska lagom var det vår tur att vara beredda.
     
    105 cm, bed A:0/A:0: Snirklade runt så mycket jag kunde innan min start så att hon skulle få röra sig längs hela staketet och all spännande omgivning. Sen satte vi fart och ja, det var precis det. Full fart. Inte full som i sken direkt, men fort - det gick det! Två språng innan första hindret så började jag skaka som tusan i benen för jag kände att det kommer gå JÄVLIGT FORT!! Det gjorde det med. Vi landade i fel galopp och fick lite smått problem till tvåan, ett räcke längs staketet högre upp. Hann ändå få henne att se det osv, men vi rev det. Sen rullade det på. Fort, fort, fort... Den brutna linjen tre-fyra gick ändå nästan kontrollerat, sen flöt det på över femman (tidigare klassens första hinder) som nu alltså inte var några problem, vidare över sexan. Men sen blev det lite problem; hyfsat snäv sväng upp tillbaka diagonalt mot en linje på egentligen sex språng räcke - oxer. Hann få ett vettigt språng över sjuan men sen jävlar brände hon på... Jag hann med att räkna till fem språng där mellan och sen hann jag känna tusen olika smärtkänslor i kroppen eftersom vi kom äckligt stort på det hindret. Men Aleccis startade propellern och flög över. Alltså, alla hinder var mer eller mindre mordförsök i den rundan, men det var ändå skönt att exprimentera och känna att det var så hon ville ha det. Sen är det bara en massa finlir kvar innan det blir riktig tävlingshäst av henne. Totalt 4 fel i den rundan.
     
     
    Aleccis är och har alltid varit snäll att lasta, köra och lasta ur. Men väl på plats brukar hon sparka och leva jävel i transporten. Jag håller på att exprimentera med transportskydden just nu. Jag upplever det som att hon sparkar mindre utan dem, men hon verkar inte direkt störa sig på dem för när hon har sparkat klart och står och beter sig som en vanlig häst (haha) och dem är lite hur som helst så bryr hon sig verkligen ingenting om dem. Men som sagt, exprimentering pågår.
     
    Vad jag skulle komma till var egentligen själva lastningen. Hon går på med raska steg, sen har jag givit henne mat medan hon har varit parkerad lös och så har jag gått runt och stängt bakom henne. Men i torsdags så började hon backa ur igen på eget initiativ. Lite störande då jag inte kan vara på två ställen samtidigt när jag åkert själv; dvs framme och bakom. Just då hade jag medhjälpare så det löste sig efter två-tre försök att lösa det själv. Idag gjorde jag på ett annat sätt; jag gick med henne till mitten av lämmen och sen släppte jag henne med kroppspråk att fortsätta och hon fortsatte på själv utan problem. Skönt! Gjorde även så på plats när hon skulle på mellan klasserna. Men när vi skulle hem så begrep hon helt plötsligt inte vad jag bad om (smarta djur, det där höhö) då hon stannade och kollade undrande på mig. Jag provade en gång till, men nej, poängen gick inte fram. Då gick jag med henne in och gjorde på ett tredje sätt (á la Mellonie-vis), nämligen parkerade henne och gick längs med henne ner till lämmen igen och stängde. Det känns som att jag behöver ha ett sätt och därefter hålla mig till det, och inte byta mellan flera olika. Nu fungerade ju alla dessa när de väl beprövades, men det känns inte som något vettigt sätt framöver.
     
    Hon tog iaf några klunkar vatten alla gånger utom en när jag erbjöd henne vattenhinken och det känns ju bra att hon dricker på plats (till skillnad från vissa andra, framförallt gula tanter).
     
    Hemresan gick bra och glad blev Pärlahäst när hennes president kom tillbaka.
     
    Inga filmer från dagen, men väntar på bilder :)
     
    Bilden under är från i torsdags på P&Jn på hemmaklubben. Fotad av Ida/Lovisa. :)


    Kommentarer
    Anni

    Oj, fan vilken tur att det inte gick värre!:/
    Samtidigt så tycker jag att funktionärer och övriga människor som befinner sig inne på framhoppning/tävlingsbana borde bli mycket mer uppmärksamma. Händer nästan varenda tävling att folk går precis framför hindret när man ska hoppa, eller står ivägen inne på banan...

    2013-06-10 @ 16:44:10 | URL: http://teamoveson.blogg.se
    Emelie

    Skickade precis iväg bilder till mailen som står på din blogg :) usch så hemskt att du red på henne ändå (haha var det ända jag orkade läsa, pfft...) men kom på en grej nu! Vet inte exakt hur det gick till, men varför stod hon inte bara still? Jag brukar alltid försöka stå helt stilla, te.x om hästarna busar i paddock/hage och jag ska hämta någon häst eller liknande. Hästarna kommer emot mig, självklart vill man ju inte bli på sprungen och hästarna vill ju inte heller "gå" på en. Då brukar jag tänka på att stå helt still, även om vissa ändå kommer riiiktigt nära... Tänk om man flyttar sig te.x åt vänster medan hästen också tänkte väja ditåt, visserligen har väl både hästen och människan bra reaktion. Men allt går så fort, troligtvis flyger inte hästen in i dig. Men du kanske får en hov eller liknande på dig, och det räcker. Men samtidigt förstår man ju henne, hon försökte ju läsa av er :) Lite skillnad när det sitter ryttare på ryggen, men det är så lätt till missförstånd...

    2013-06-11 @ 20:21:56 | URL: http://lindblad.blogg.se


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.