• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Hoppträning med Pärla!

    Eftersom Aleccis är obrukbar (tappsko alltså) och därför även har fått semester, så fick Pärla agera reserv på dagens hoppträning. Vilken toppenidé det var! Önskar nästan att hon borde ha en permanent plats - så givande tycker jag att det var.
     
    Det är ju detaljerna som gör att man blir bättre och det är just detaljerna som är ovanor eller på annat sätt inte lägger märke till. Men det gör en bra tränare!
     
    Vi hoppade linjer och avslutade med att lägga ihop det som en bana. Värmde upp över ett räcke där vi skulle komma rakt, hoppa rakt, landa rakt och rida fyra språng rakt fram innan vi skulle svänga. Bara det var ju ett helt företag, haha! Nej, men jag har ju en tendens till att luta mig och lägga vikten så att Pärla svänger och hon svarar riktigt kvickt på att svänga så det var lite annorlunda att behöva "mota" henne för att rida rakt efter hindret.
     
    Sen hoppade vi en linje med bom - ett galoppsprång för storhäst - sju eller åtta (frivilligt) språng för storhäst - räcke. Problemet uppkom ju redan när bommen gav oss taskigt avstånd till oxern som ändå låg på ca 80 höjd - dvs det räcker inte att "kliva över" utan det behövs ändå ett språng för att ta sig över bra. De båda första gångerna kom vi i någon typ av "halvsprång" fast ändå stort (låter sjukt ologiskt, men så upplevde jag det iaf - svårt att förklara) men hon klippte det ändå på ett rätt bra sätt. Jag grabbade tag i manen så jag hängde med vettigt. Vi red på nio språng, fick tio när vi kom alldeles för nära så hon hoppade mest rätt upp och då blev det lite långt fram. Tränaren ville att jag skulle "göra si" (orkar inte ta detaljer) medan jag "gjorde så", och då sa jag även att i de lägena som vi kom i så händer det att hon stannar. Han sa att det beror på att jag gör "si" istället för "så". Då tänkte jag att det ändå vore "bra" om hon stannar för att helt enkelt få mer hjälp i just de situationerna... Detta såg väl min kropp som något jag bad om så den tredje gången (då hoppade vi hela banan) så hade jag väl det i bakhuvudet, men egentligen så ville jag försöka få in ett helt språng till mellan bommen och hindret. Det gick inget vidare och denna gång kom vi ännu sämre. Men hon hoppade stillastående, rätt upp! Jag red vidare till räcket längre fram till linjen men där sa hon stopp. När jag då koncentrerade mig och stod emot min egen "vilja" för att istället föra RÄTT så blev det skillnad - FÖRBÄTTRING alltså. Så himla coolt/häftig känsla! Så jag försökte rida så resten av träningen även om jag kom ur det till och från.
     
    Vi hoppade alltså banan två gånger (linje oxer-räcke för oss 9 språng, linje räcke-räcke för oss 6 språng, bruten linje för oss 6 språng) och första gången var det bra, andra gången blev det som jag nämnde tidigare. Eller ja, vi hoppade ju linjen oxer-räcke några gånger innan banan, och då gick det också bra (missade nog det i texten?). Skit samma. Sen gjorde vi om den något och red den på sätt och vis bakåfram, men lite ändrad. Började med räcke-oxer och avslutade med en solfjäder med tre räcken, med ca 6 språng mellan (böjt spår).
     
    Sista gången där så började hon bli lite småtrött men genom att rida så som han sa så hoppade hon ändå klockrena språng och jag kände även hur det blev lättare för henne när jag inte "tvingar" fram henne för varje språng.
     
    Poängen var att när jag "tvingar" fram henne så som jag gör ( vilket är mitt hemmalärda omedvetna ridsätt), så bestämmer jag ett exakt galoppsprång som hon ska hoppa av ifrån och om det inte stämmer när vi är framme vid hindret (vilket händer allt oftare på senare dar, grrr - det är inte bra att blanda fjordgalopp med storhästgalopp! *måste ju skylla på något, höhö*) så lägger jag henne i ett vråltaskigt läge. Istället ska jag rida mer som en ponnyryttare (haha) och låta henne välja när hon ska hoppa av. Det låter enklare än vad det är! Men detta ska jag absolut tänka på framöver!
     
    Om vi istället övergår till min one and only Pärlahäst.
    Hon var så himla fin idag! Framme, svarade bra och där jag vill ha henne när vi hoppar/tävlar. Dessutom tyckte hon det var roligt! Bjöd friskt mot hindren, men utan att rusa och bli tung/stark, hoppade av stort flera gånger och klippte alla hinder utan att blinka resten av sprången. (Dvs allt utom det jag beskrev innan.) Vi hoppade upp tom metern ungefär, vilket något räcke låg på, men annars var det framförallt 80-90 höjd.
     
    Är så verkligen så himla nöjd och glad! Dels pga bra träning som gav mig något, dels pga att det var roligt, dels pga tränaren Lasse som utgick från OSS och gör OSS bättre - även om Pärla är en fjording på 23 år = det var liksom inte väsentligt! Men framför allt så är jag glad över att Pärla tycker det är så kul fortfarande. Den hästen är lycka för mig!
     
     
    Tänkte precis skriva något i stil med "ikväll somnar jag glad" men sen kom jag på att det kan likagärna sluta i tårar. För nästan varje gång jag är glad och tänker på henne (vilket är ofta) så övergår det i tankar som att hon en dag inte längre finns. Alltsååååååå orka med min hjärna ibland. Nej men ärligt. Idag ska jag förtränga det, idag har Pärla evigt liv och idag ska jag njuta av nutiden.


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.