• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Pengar, pengar, pengar, pengar...

    Alltid detta tjat om pengar! Så är det när man är uppvuxen i en relativt stor familj där det aldrig har vuxit några pengar på träd.
     
    Nu är jag 22 år gammal, jag studerar, bor tillsammans med min sambo sedan snart fem(!) år och sköter givetvis allt själv; allt från ekonomi, till hästar, bilen och hushållet. Det är inget konstigt över huvud taget. Jag lägger mina pengar på det jag vill. Det som ger mig den livskvalitén som är så viktig, det får kosta - och det kostar. Tro fan det kostar att ha hästar!
     
    Men för den som inte har det intresset (livsstilen) jag har, och den som inte är beredd på att lägga de summorna jag gör på hästarna (och bilen t ex), tycker det är hutlöst. Men det är inga summor. Jag kommer lindrigt undan ändå, men visst kostar det.
     
    Därför blir jag uppriktigt ledsen när det ifrågasätts. "Är det verkligen värt att lägga alla de pengarna på Pärla?", eh? JAA, givetvis! Vill jag det, så är det det. För mig spelar det ingen roll om jag lägger pengarna på Pärla eller Aleccis. De rids av olika anledningar, de tävlas av olika anledningar. De kostar av olika anledningar.
     
    Som nu till exempel. Det är tydligen okej utifrån att jag tränar med Aleccis, åker med Aleccis och hoppar och tävlar. Det syns vad jag gör, varför och det är förståeligt vad jag har för mål - utvecklas och bli bättre. Inget konstigt och inte särskilt ifrågasättande. Men att sedan starta en liten sketen jävla programridning för 80 kr med Pärla. DET skulle vara onödiga pengar?! Come on, för fan... Men ingen ser varför. Såhär är det; Pärla är otroligt viktig för mig, och det är väldigt viktigt att hon mår bra. Hur blir hon hållbar och mår bra? Genom ridning. Men inte genom vilken ridning som helst - utan även hon ska spänna magen, höja ryggen, trampa under sig och bära. Inte åka på, det är framtungt, det skadar och det bryter ner henne. Så vad passar då bättre än en programridning med först en bedömning hur det ligger till just nu, och därefter några tips för att fortsätta underhålla hennes kropp på bästa möjliga sätt för bästa tänkbara resterande liv. VIKTIGT. Och inga "onödiga" pengar.
     
    Nästa helg ska hon komma ut och hoppa P&J igen. Och nej, det är inga onödiga pengar det heller. Allt detta ingår i ett värdefullt liv. Hon minns inte tävlingar, hon minns inte några skogsturer - men det ihop blir värdefullt för OSS. Det är sådant som gör att JAG orkar hålla igång henne så att hon i sin tur är fräsch och får ett värdigt liv. Lite lagom mål. Det kostar att genomföra målen, men det är värt det. Det är ingen som tvingar mig att starta med Pärla, dra med henne på något eller ens rida henne varje dag. Ingen. Aldrig. Mitt val.
     
     
    Pengar, pengar, pengar, pengar. Jämt detta tjat om pengar, med pikar om att det är onödigt. Men svara mig då på följdfrågan: VAD ska man då lägga pengarna på? I en jävla hög?! Vem fan blir lycklig av att lägga pengarna på hög och sen snåla vad gäller precis allt - bara för att just ha pengarna i... en hög. Det är väl bättre att använda dem till något som ger kvalité till livet. Så resonerar i alla fall jag.
     
    Hade jag kunnat välja, så skulle jag vilja kunna lägga ännu mer pengar på hästarna ("hästarna" är inklusive Pärla) och samtidigt kunna lägga pengar på hög. Men så ser inte verkligheten ut. Inte för mig.
     
    En sådan här sak kan få mig att bryta ihop. Totalt. Att andra är så trångsynta, och sen lägger sig i mitt liv, Pärlas liv, mina val och allt runt omkring. Jag förstår inte att de inte ser samband istället. Varför syns det inte hur välmående Pärla är? Varför syns det inte att hon trots 23 år gammal fortfarande tycker det är roligt? Hon vill inte stå och förfalla - och det är vad som händer om jag ska sluta lägga ut pengar på henne. Hur svårt är det att förstå att det krävs engagemang för att nå dit. Ett konsekvent arbete bara vad gäller att hålla igång henne. Det kräver mer än vad man kan tro. Se istället min fantastiska vän i hagen. Hon blir inte sådan "av sig själv".
     
    Ska vi sen dra det så långt som hovslagarkostnader. Det är fan plågeri att inte lägga ut de pengarna på henne.
     
    Alla måste inte älska hästar, alla måste inte brinna för att träna och tävla, och alla måste definitivt inte förstå. Men att ifrågasätta och pika... Jag blir så trött! Varför kan jag inte bara få höra "kom igen!" när det går tungt och att någon undrar hur det har gått efter en tävling? Jag har inte det bakom mig. Jag står här själv, men låt mig då för helvete ta mina val själv också. Helt seriöst så får jag höra "varför lägger du ut de pengarna?" istället för  "hur har det gått?" efter till exempel en tävling. Det är ju himla kul...
     
    För mig är det viktigt. För mig är hon viktig.
     


    Kommentarer
    Stockholmsjenna -En del utav HorseSpot

    Känner igen det där då jag har en "sån där värdelös travare" och folk undrar hur jag kan "kasta bort" tusentals kronor på den där värdelösa hästen istället för att köpa mig en annan "bättre häst". Häst som häst, de är fortfarande lika mycket värda.

    2013-08-21 @ 21:26:21 | URL: http://stockholmsjenna.se
    Sanna

    Hej. Jag kände igen mig i din text. Jag hade en gamal travare som jag la de mesta av mina pengar på. Han hade lite problematik som gjorde att han var tvungen att äta ganska mycket kraft + specialfoder varje månad samt åka till en veterinär 4 ggr/år. Ibland blev jag ifrågasatt om det verkligen var värt att lägga så pass mkt pengar på en gamal travare som inte kunde ge mig den utveckling i ridningen som jag skulle vilja ha. Vissa förstod mig när jag brättade att han var allt för mig, Jag levde och andades för honom. Han var min själsfrände i djurformat. Jag sticker inte under stolen att jag gärna ville träna och tävla, men jag visste att min tid för det skulle komma någon gång i framtiden. För med honom var det skogen som gällde då han trivdes där och det gav oss två mer än att vara på en bana. I fyra år levde jag med skräcken om jag skulle få 3 månader till med honom efter ett veterinärbesök eller om det var dags för honom att få somna in. Idag kan jag säga att det var värt alltihop, för det var det verkligen! Våran resa nådde sitt slut i år, men ingenting med honom var varit bortkastat!!

    2013-08-21 @ 23:22:33 | URL: http://teamahlenius.blogg.se


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.