Nära bristningsgränsen
Vad ska man ha en blogg till om inte att klaga?
Mår så jävla skitdåligt nu alltså. Orkar ingenting. Verkligen ingenting. Ont tamejfan överallt och mår illa. Fryser och svettas om vartannat och vet att jag måste äta men det går inte. Känns också jättelockande att åka till skolan för att skriva ett stort prov som kommer ta halva dagen. (Åker hem efteråt.)
Sov till 12.30 igår, men låg kvar och vilade till 17.30. Var därefter uppe ett par timmar och fick i mig lite mat. Gick och la mig igen vid 21-21.30 och vaknade vid 01.30 hela utvilad. Gick inte att sova mer. Vände och vred på mig och svettades eller frös konstant. Var uppe och sprang ofta, antingen för att dricka eller snyta mig. Längtade efter morgonen just då för att slippa plågas i sängen. Men nu när det är morgon låter det hela annorlunda... Vill inte över huvud taget.
Blir ju lätt att skriva prov också... Fyfan. Känner mig mer död än levande just nu.
Hoppas, hoppas verkligen det går att rida iaf A senare, även om det känns rätt hopplöst just nu.
Kommentarer
Trackback
