• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Sinnesstämning vid tävling

    När jag tävlar har jag två olika sinnesstämningar. Inget mellanting; det är antingen eller. Jag kan inte heller styra vilket av dem som "dyker upp" och tyvärr kan jag inte heller ändra till det bättre. Det är svårt att sporra sig själv och jag har svårt för att (precis som i andra sammanhang, här i "verkligheten") sätta på mig ett leénde och spruta glädje. Det gäller att stämningen är sådan från start, då det är lättare att hålla kvar den än skapa en ny.
     
    Stressad.
    "På" och positiv. Det som nog faktiskt är den bättre (mindre dåliga) av dessa sinnesstämningar är denna. När vi går in på banan blir jag stressad. Jag driver, driver och driver. Stressa fram till hindren, stressar över och stressar vidare. Minns sällan vad vi gjorde, men minns det som blev fel och andra stora missar. När jag dessutom driver henne på detta sett blir hon ofta framtung men även blir det svårt att få bra språng och det är lätt hänt att hon hoppar genom hindret istället för över. Flackhet, stress, framtung, osv - vad det nu är som gör att det, så är det inget att sträva efter.
     
    Otaggad.
    Ofukuserad och okoncentrerad. Sådan blir jag av att bara "va", det är lite alldagligt och det är lätt hänt att man halkar ner i detta träsk och blir kvar där. Även om man är taggad egentligen så kommer det inte ut! Jag har oerhört svårt för att driva mig själv vilket i sin tur leder till att jag inte kan driva hästen. "Driva" i detta fall innebär snarare mentalt, men även fysiskt. Det blir svårare, och genom att inte hitta en bra bjudning är det egentligen inte ens lönt att gå in på banan.
     
     
     
    Igår när jag hoppade lite med Pärla så bjöd hon på riktigt bra. Anledningen var egentligen för att hagen var åt ena hållet och stallet åt det andra = fart i hästen. Även att hon bjöd på framåt, helt ärligt och utan tvekan eller liknande så hamnade ändå jag i den där första stämningen. Inte som på tävling, men ändå att jag fortsätter hålla om mot hindret och skyndar mot det. Vilket flera gånger ledde till nedslag. Hon blev väldigt flack och vi kom aldrig upp i luften ordentligt. Sen bestämde jag mig för att jag bannemej ska få tillbaka henne lite och ner på rumpan via en ordentlig förhållning ungefär ett galoppsprång innan. Nästan 70% av gångerna så gav det önskad effekt.
     
    Vad har jag lärt mig av detta?
    Jag måste sluta stressa och vänta på hindret.
    Jag måste ha ärlig framåtbjudning på Pärla.
    Jag måste ha kontakt och får inte släppa iväg.
    Jag måste få ner henne på baken innan hindret mha en halvhalt, eller kraftigare förhållning om hon är på det humöret.


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.