• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Att vårda det vi har

    Alla vi hästmänniskor begriper att man ska vårda sina djur, och vi gör det med glädje. Det är rätt mat, en bra plats att ha dem på, under så perfekta förhållanden som möjligt, motion av bästa sort för var och en anpassat efter individ och framtid. Allt är noga, noga.
     
    Ur eget perspektiv så får jag själv otroligt dåligt samvete vid minsta lilla extra oplanerad vilodag, minsta lilla lösa sko eller för den delen att ett visst datum börjar närma sig som man hade missat (ex dags för hovslagare, vaccinering el dyl.). Samtidigt som jag vet att många andra (jag skulle vilja skriva "alla" - men så är det tyvärr inte) tar hand om sina djur på bästa möjliga sätt så har jag ändå en stark egoistisk känsla av att "ingen tar hand om mina hästar så bra som jag gör det". Det jag anser är bästa sätt för hästhållning är vad jag försöker ge mina djur. Allt kan jag inte leva upp till, men jag försöker.
     
    Några otroligt viktiga punkter som jag håller stenhårt på är:
    o mycket utevistelse
    o ha minst två hästar
    o fri tillgång på foder
    o regelbunden motion
    o varierat underlag
    o mycket uteritter
     
    Allt detta "uppfyller" min hästhållning. De går ute dygnet runt - året runt. De är två, aldrig färre. Men jag tycker samtidigt att det ska gå bra att lämna dem själva under kortare tider, som t ex vid ridning av kompisen eller på tävling. De får fri tillgång på foder, och det mesta de äter är grovfoder. Här är det inga "mirakelkurer" minsann. Kraftfodret är det enda "komplement" de får, och då av rekommenderad mängd - eller mindre. De behöver inte en massa färdigfoder. Jag vill rida/köra/promenera/tömköra/longera eller på annat sätt motionera hästarna varje dag. Men minst en vilodag är det framöver, på grund av tidigare nämnda (och kommande) anledningar. De rids ut VARJE gång de rids. Det kan jag tycka är lite väl "bra". Jag skulle jättegärna vilja ha en ridbana, men då jag inte har det så får det fungera på detta vis. Men hellre bara uteritter än bara ridning på bana! Dessutom försöker jag blanda olika underlag så gott det går. Men det blir till största delen grusvägar och skogsvägar.
     
    Hästarna är mitt liv. Eller så skulle jag vilja skriva, men jag har ju även en fantastisk kille. Så jag "måste" istället ändra det till; Hästarna är en stor del av mitt liv. Det är otroligt viktigt för mig att de mår bra. Men jag har ju även en annan sak att vårda ömt. Det är mitt och Emils förhållande.
     
    Jag vill inte att det ska bli FÖR mycket häst. Vi är ändå två som delar på allt och jag vill att det fungerar. Det har det gjort hittils. Men det har framför allt den senaste månaden blivit en stor förändring: Jag jobbar dagtid och slutar vid 15.30. Då åker jag raka vägen till hästarna och när båda rids och stallet fixas (obs - sommartid! vintertid med snö och kyla tar det ännu längre tid) så är jag klar runt klockan 20. Då ska jag göra mat, äta, helst varva ner lite och så vill jag gärna sova ganska tidigt. Min Emil jobbar skift; treskift närmare bestämt. Det innebär att han har tre olika slags "tider": förmiddag, eftermiddag och natt. När han jobbar förmiddag syns vi ungefär 2 timmar och natten. När han jobbar eftermiddag syns vi i stort sett bara på natten (vilket inte innebär så mycket umgänge), och när han jobbar natt syns vi ungefär 2 timmar/dygn.
     
    Ni förstår kanske att det inte är så populärt att jag då väljer att sätta mig och uppdatera en ganska värdelös blogg som egentligen är helt utan betydelse. Det jag egentligen borde göra är att visa uppskattning till min fantastiska kille som gör vad han kan för att vi ska ha ett bra hem. Självklart sätter jag mig inte vid datorn det första jag gör när jag har kommit hem, lagat mat (inte denna veckan för det har Emil gjort) och ätit. Men det är inte alls den typen av umgänge som man önskar. Vi hinner helt enkelt inte.
     
    Jag kan inte dra ner på jobbet. Men det blir en annan sak som jag kommer dra ner lite, lite på. För mig är det fruktansvärt att sitta exempelvis i soffan och se minut efter minut ticka iväg utan att hästarna har gått sin motion. Jag KAN INTE koppla av och njuta av att ta det lugnt. Istället fokuserar jag på vad jag hade kunnat göra, hur mycket jag hade hunnit osv. Nej, det är nog inte sunt. Men för mig är det som sagt en stor del och jag är också VAN vid att ha det så.
     
    I vinter skulle jag nog helt ärligt helst bara velat ha en häst. Sedan om det är "en häst" eller om det är "en häst igång" är jag lite osäker på. Visst hade det varit skönt med mindre press, mindre krav, mindre utgifter och att slippa känna skuld pga att en häst bara får "stå". Men samtidigt är det ett privilegium att ha två. Jag tyckte faktiskt SYND om alla dem som bara hade en häst innan. Jag tyckte de missade så mycket. Nu säger jag inte att jag bara vill ha en häst. Men just i vinter hade det varit skönt att bara ha en häst igång. Men min verklighet ser inte ut så... Jag ska ha ansvar över TRE hästar och deras motion. Jag vill, jag vill, jag vill! Jag vill så mycket!
     
    Ni hör ju hur det låter. Hur det kommer fungera i praktiken är fortfarande oklart. Men i teorin ser det ut såhär: mina hästar går MAX 5 dagar varje vecka. Det kommer svida i mig, men jag måste tänja på det lite. Framför allt Pärla mår inte sämre av att få återhämta sig lite oftare nu när hon inte är ungdom längre. Samma sak gäller egentligen A, men inte av samma anledning. En paus sitter inte fel. Dock vet jag att hon, mentalt, inte kommer må bättre av det. Men hon går inte i taket. Det är en lugn häst som lätt skaffar sig överskottsenergi. De andra dagarna i veckan kommer gå till hingsten.
     
    Jag vill även så himla gärna ge tillbaka så mycket till Emil som han har givit mig framför allt den senaste månaden, men också det jag har fått under våra snart fyra år tillsammans. Det är mycket häst, det tycker han. Men han vet också hur viktigt det är för mig och även om vi har bestämt då och då att hästeriet ska bli lite lugnare så har det i själva verket blivit tvärtom: nästa växel har stoppats i och jag har trott att det inte har märkts. Men jag märker själv att det är bara mig själv jag lurar. Det går inte att låtsas, det går inte att stressa och rätt som det är kommer vi hamna vid ett vägskäl.
     
    Ett vägskäl jag inte vill hamna vid. Så därför kommer jag numera försöka fokusera på att umgås med min sambo och låta mig ta en minipaus under vintern för att släppa på lite krav vad gäller mina hästar. Samtidigt ska det bli kul att blanda in lite nytt "blod" så jag kommer få min del så att jag blir nöjd.
     
    Det blev mycket text. Jag vet inte ens om det har hållt någon kvalité. Jag vet bara att bloggen överlag inte har gjort det tyvärr, pga stressinlägg som utfyllnad. Men min poäng är alltså att jag även vill vårda vår relation och det på bekostnad av hästarna. Det är min plan. Allt för att jag ska orka med allt vad vuxenlivet innebär med arbete, hushåll, ekonomi och ett livslångt förhållande.
     
    Vi har det inte dåligt nu, absolut inte! Vi har det väldigt bra. Det fungerar och det rullar på, men jag känner att detta inte är en permanent lösning för då kommer tålamodet tryta osv. Den konflikten som hade kunnat uppkomma vill jag gräva ner innan den ens är i närheten. Jag vill visa att jag är mogen för att kämpa för att vi ska fortsätta ha det så bra som vi har det nu. Men att ha ett bra förhållande bygger inte bara på att den ena ska arbeta för det - vi måste båda göra det. Och just nu är det jag som flyter med och låter mig "bäras". Det är inte okej. Jag har nog aldrig sagt min allra högsta önskan. Men det jag är beredd att göra nu är ett steg i rätt riktning för att nå den önskan. (Nej, jag skulle aldrig göra mig av med hästarna, men det blir en perfekt invänjning nu under vintern att lära sig leva ett delvis annorluda liv. Framåt våren när tävlingarna drar igång är tanken att även hästarna ska vara helt igång också. Då är det dessutom både lättare och tar lite mindre tid än vad det gör nu på vinterhalvåret.)
     
     
    Ha nu förståelse för en ännu kassare dokumentering av mitt liv och mina djur. Tänk på att jag faktiskt vårdar något mycket mer betydelsefullt än ett tangentbord. :)
    (Men jag tycker fortfarande om att skriva så helt och hållet bli ni minsann inte av med mig! Och jag är en sucker for att spara massa hela tiden - därav "dagens ridning" och kontinuerlig uppdatering av tävlingsresultat.)


    Kommentarer
    Julia

    Sv; Okej:) VAd händer i helgen?
    Kram

    2012-10-18 @ 21:22:15 | URL: http://juliaroz.blogg.se


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.