• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Några sanningar

    o jag kan "spinna" som en katt. Alltså genom att stämbanden vibrerar, men det blir mest "när det går" så det är alltså inte så lätt på kommando då det måste vara rätt "dos" av allt; luft, saliv, mjukhet på stämbanden osv. Jag kan till skillnad fram katterna bara "spinna" när luften förs i en riktning och inte både ut+in/fram+tillbaka.
     
    o jag behöver glaaasööögooon :(:( Åh, jag ser ut som en sträng lärare/tant med glasögon. För att förtydliga har jag alltså inte provat ut bågar än (men måste det snart), så av den erfarenhet jag har av att bäga glasägon (andras) så är jag ganska missnöjd med hur det ser ut... Tycker annars inte det är fult med glasögon (på andra). Det känns som att det blir väldigt jobbigt/komplicerat att ha dem. Blä, vill slippa.
     
    o jag önskar att jag aldrig föddes.
     
    o när jag senare producerar ungar till detta urspårade samhället (snacka om björntjänst för dem) så tänker jag INTE döpa dem till något namn som innehåller bokstaven "r". Varför? För att vi är smålänningar och r-ljudet är bland det fulaste som finns. Simple as that. Jag har två namnfavoriter som jag vill döpa ungarna till, men de är jag inte så öppen med då jag vill ha unika namn = säger jag dem kanske någon annan härmar, HAHA. Vadå paranoid? ^^
     
    o varje gång jag åker någonstans (inte stan, men längre) så "räknar" jag alltid med att inte komma tillbaka. Jag är så äkligt rädd för att dö. Det samma gäller även när andra åker iväg. Varenda gång är jag orolig att något ska hända. Så har det varit från att jag var i runt 10-års åldern. Alltid när vi åkte på semester så sa jag hejdå (i huvudet) till alla djur; hunden, katterna, hönsen, korna, kaninerna osv- då hade jag inte hästarna.
     
    o när jag tog det sista kortet jag tog på vår hund så tänkte jag "tänk om detta blir den sista bilden jag tar på Staffan" och vad jag syftade på var att kameran kanske skulle gå sönder. Men vad hände? Det blev sista bilden då vår hund dog samma höst. Så om min hjärna ("av sig själv") råkar tänka "tänk om de är sista gången jag ser Pärla" eller liknande (vilket min hemska hjärna gör!!) så bara MÅSTE jag titta på henne minst en gång till och tvångstänka "nej så är det inte, jag kommer se henne många gånger till" eller dylikt. Inte fan vågar jag chansa när det en gång "blev så"....
     

    Här är den; sista bilden. Den blev inte ens "bättre" än såhär.
     
    o när jag står still med bilen vid t ex rödljus eller i korsningar så lägger jag i och tar ur första växeln fyra gånger. Det är ingen tvångstanke utan en otålig olat jag har lagt till med. Men jag har ju garanterat rätt växel när jag väl kan ta mig därifrån sen. (;


    Kommentarer
    Olivia Gustavsson

    sv. ja antagligen var det så :)

    Det får nog bli det!

    2012-11-30 @ 19:13:11 | URL: http://oliiviiagustavsson.blogg.se
    sanna

    Jag har också en sån där sista bild på en hund. 2 dagar innan han utan förklaring aldrig vaknade igen, endast 6 år gammal. Fick bara en känsla av att jag skulle ta några nya kort på honom och de andra hundarna. Bilderna blev helt underbara och jag har gjort förstoringar på flera av dem

    Svar: Ååh :/ Tur i oturen att du iaf tog de nya bilderna!
    vinna.blogg.se

    2012-12-01 @ 19:53:12


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.