• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • En rädd häst är en farlig häst

    "Hästen är så feg ute, så vi rider inte ut själva"
    "Hästen är rädd för kor, så vi håller oss ifrån dem"
    "Hästen gillar inte vatten, så den duschas aldrig"
     
    Detta är för mig helt obegripligt. Är hästen feg ute -> RID UT! Helst själv. Ofta och mycket. Är den rädd för kor -> leta reda på kor och var där, rid där, träna! Det bästa vore ju och kossorna gick crazy så det blir lite mer sport, och ett ännu bättre träningstillfälle. Är hästen osäker vid vatten, samma sak där -> träna, träna, träna.
     
     
    Utsätt den för det "farliga" för att få den van vid det och trygg i de situationerna. Bara för att man håller sig undan löser man inga problem. Tvärt om.
     
    Något jag är äckligt trött på är människor/ryttare som "VET" (tror dem) att hästen är rädd för det ena eller det andra; exempelvis lastbilar, fladdrande plast och vilda djur. Min fråga lyder; VEM sa du var rädd? Det är knappast hästen i många situationer. Det är ryttaren. Ryttaren inbillar sig saker och får på köpet en "rädd" häst.
     
    Min förra ponny Mellonie var trafiksäker. Men jag var ÖVERTYDLIG med att tala om "är ryttaren trafiksäker, är hästen det", när hon såldes om när någon annan red henne. Osäker ryttare = osäker häst. Simple as that.
     
     
    När jag ändå är inne och nosar på vatten och dusch tänkte jag dra lite tips på hur man gör för att duscha hästen; alltså hur man ska föra vattenslangen el dylikt. Jag utgår här från hästar som inte blir duschade ofta och som kanske tycker det är lite obehagligt:
     
    För det första: Ha ALDRIG slangen uppåt, framåt eller mot hästen när du sätter på vattenstrålen. Spruta vattnet bortåt och/eller neråt.
     
    Därefter ska du, utan att göra någon "grej" av det, börja spruta nerifrån. ALLTID nerfrån. Gärna i våg-rörelser fram- och tillbaka. För slangen vidare uppåt; "vänligt men bestämt" som är återkommande i den mesta djurhanteringen. Hästen förstår vad som händer och finner sig i situationen.
     
    Vattnet ska aldrig börja med att träffa hästens kropp - det är alltid hovar och ben först. Alltid, alltid, alltid, alltid. Även med den vana hästen, för att inte uppmuntra till olater/dumheter.
     
     
    Har tyvärr inget bättre, eller mer visentligt, än denna film.


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.