• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Aleccis är en "Mellonie"

    Angående träningen - igen. Ingen missade väl mina fyrtiofyratusen volter där nere innan oxern. Varför? Jag fick inte till den! Svag häst som knappt kan galoppera bra på volt i vänster varv + slarvig ryttare = ingen bra kombination. Jag tappade henne dessutom utåt så vi kom inte heller rakt och då ville hon inte. Hon ville inte heller när jag tyckte det var "tillräckligt bra" så att säga. Och en gång bjöd hon riktigt friskt, fast nej, då dög det inte heller. Lite kräsen kanske? ;) Nejdå, det hänger på förtroende.
     
    Aleccis "är" en "Mellonie" - vad menar jag med det?
    Jag har sagt det förut, men säger det igen. Den häst jag har störst erfarenhet av är min gamla mycket rutinerade Pärla. Hon kan ridas i skogen ett halvår utan att se ett hinder och sedan kan vi åka och tävla, utan problem. Oftast blir det bättre resultat om vi "tränar"/tävlar regelbundet, men det är aldrig några problem att bara anmäla sig och ka och tävla. Hon kan hoppa och vi vet vart vi har varandra.
     
    Eftersom detta är min första tävlingsponny så blev jag lite instängd i den tanken och trodde någonstans att de flesta hästar fungerar så - men icke. Det lärde jag mig av Mellonie. Hade hon inte hoppat och "tränat" regelbundet så ville hon inte hoppa. Mindre höjder var sällan problem, men på den nivån vi låg så sa hon nej väldigt tydligt. Hon vill ha runtin och vara väldigt förberedd för en uppgift. Det förstod jag tidigt (och det var naivt av mig att tro något annat...) men visst kunde hon vara oförberedd ett par gånger och då, som sagt, hamnade man i botten på resultatlistan.
     
    Aleccis är alltså mer som Mellonie, än som Pärla. (Det verkar faktiskt inte vara många som är som Pärla vad gäller detta - tänk vad man lär sig med åren.)
     
     
    När jag provred Aleccis var hon hoppad mer regelbundet än nu (hon var hoppad inför försäljningsfilmen och när hon provreds minst, antagligen någon mer gång för att känna på henne kan jag tänka mig). Sedan hoppade jag henne runt en vecka efter att jag köpte henne. Så ändå ganska regelbundet. Nu har hon inte hoppat (innan träningen) sedan juli/augusti någongång.
     
    När jag hoppade henne då så bjöd hon friskt mot alla hinder, hon stannde inte en enda gång och det var kaninsprång mot hindren precis alla gånger jag styrde mot hindren. Det högsta vi hoppade var en oxer på runt metern, de andra hindren var lägre omkring kanske 70 cm. De flesta sprången var klockrena och det kändes både kul och lovande.
     
    Så jag lägger inte alls någon stor vikt vid veckans 9 vägringar då jag har klara och tydliga "anledningar" från hennes sida. I vinter ska vi, så gott det går, hoppa helst någon gång i veckan över mina småstubbar med pinnar i skogen med olika avstånd. Inget högt, utan bara för styrka, lydnad och framför allt för att det är kul.
     
     
    Med mängdträning och av att varenda dag få större förtroende för varandra, så kommer dessa fegisstopp bli färre och färre. Jag är inte ett dugg orolig! Tvärtom ser jag fram emot väldigt tydliga och antagligen stora framsteg hädanefter.
     
     
    Vad kan vi dra för slutsats av detta nu då? Brunt är brunt, och gult är helt enkelt gult ;)
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.