• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Onsdagshoppning med Latoya

    Yeaas, i veckan så hoppade jag igenom Latoya igen. Tanken var att ta med det vi behövde träna på från förra veckans träning, men jag kan inte påstå att det blev så. Senaste tävlingen i Eksjö och denna hoppning gick i lite samma tecken. Latoya blir piggelin och det i sig tycker jag verkligen om - men jag kan inte reglera henne ett jäkla skit! Hon dundrar på och det är ett lotteri hur vi siktar på avsprångspunkterna. Jag kunde inte ens räkna takten i galoppen för när vi närmar oss hindren och jag ser att jag behöver hålla ihop henne lite och backa av henne lite så händer ingenting och jag "vågar" typ inte räkna klart för jag är så rädd för att det ska gå åt helvete. Men hon hjälper till en del själv de sista sprången (vilket är tur i det här sammanhanget då det kan gå illa annars). Dock hade det ju underlättat både för henne och mig om jag fick chansen att kommunicera lite med henne under resans gång. Jag tror detta är övergående, men jag tänker inte räkna med det utan snart får jag ta på mig hårdhandskarna och se till att jag måste få igenom mina förhållningar annars kan vi ju, som synyes, knappt styra på 110. För lotteri kan vi inte hålla på med hur som helst.
     
    Trots missar både här och där, omtramp och två gånger kände jag mig tvungen att smacka fram henne till hindren för att få henne att sträcka ut och "nå" dem, så var väl känslan ändå helt okej. Hon är positiv och lite pigg - och det om något har jag verkligen efterfrågat! Så jag klagar inte, meeeen weeeell, ni ser ju. Hon kastar med huvudet och tycker bara att jag ska ge fan i henne. Hon kan själv, tydligen.
     
    Latoya har väldigt lätt för att korta sig och "sätta sig" (syns två gånger, en gång mot gula oxern och i svängen mot sista sprången vi tar på kombinationen). Detta gör tyvärr att hon lätt som en plätt hinner backa av mellan A och B i kombinationen och då blir det skitlångt om vi inte kommer i bra galopp och på ett bra läge. Men återigen är det itne så lätt för mig att reglera avsprångspunkten så det kan lika gärna bli nära och då blir det såklart ännu längre. Jag har inte lika lätt för länga henne. När jag väl får en större galopp i hästen så går det som sagt inte att reglera (obs, även styrkegrej såklart, men ni ser ju även att hon inte accepterar bettet).
     
    Vi ska egentligen gå på sex galoppsprång på linjerna, men jag vågade fan inte skicka iväg henne på sex utan ville ha in sju. Vi red på sex på träningen men då var det idiotgas för att räcka fram och det känns så framtungt... som ett sämre alternativ. Så när vi nu tränade utan tränare ville jag inte göra något dumt och siktade därför på att gå på sju. Även det syns ju hur det gick det med. Sisådär.
     
    Det som händer nu är att vi börjar med att byta träns till ett annat träns som ska lägga bettet stadigare. Alltså stadigare, men utan att "dra åt/spänna" tränset. Med det vanliga tränset hon har nu kan jag enkelt lyfta bettet några hål, dra åt nosgrimman ett hål och slänga på aachenremmen. Men det gör jag inte. Hon ska bära bettet själv, utan att tränset placerar det genom hårdare remmar. Dessutom tänker jag rida med clipsen som även ska fördela förhållningen delvis över nosryggen - och jajamän, visst är det ett micklem-träns jag kostat på och köpt till hästen. Fyfan vad hon är bortskämd nu. Både ny transport och nytt träns (det är ju ändå 1500 kr bara för ett träns liksom) inom en månad, haha.
     
    MEN, givetvis gör inte tränset jobbet. Jag är bara trött på att hon härjar runt med bettet och inte låter oss "prata" med det (bland annat). 9 av 10 pass fungerar det förvisso, men nu har jag börjat störa mig på det mer än innan. Jag har velat prova ett micklem länge, men varit för snål för att köpa. Det är jag egentligen nu med, men jaja. Det råkade bli ett köp idag ändå. Men nu spårade det ut! Givetvis gör inte tränset jobbet, absolut inte. Antagligen kommer det inte ens bli någon skillnad, men vi börjar där. Och sedan fortsätter vi med att jag, nu när hon piggat på sig en hel del, får bli konsekvent med att varje förhållning ska gå igenom, punkt. Och generellt bli noggrannare med min ridning.
     
     
     
    Ville egentligen ha den fina med ljusa sömmar, men plånboken skrek så jävligt så det gick fan inte. (Plus att det inte fanns i rätt färg och storlek.)

    Ny transport!

    Planen har hela tiden varit att köpa en ny (begagnad ofc) transport denna sommar. Jag har därför sedan ett tag tillbaka kollat en hel del på annonser för att börja sortera i begagnatmarknaden och solla bort vad jag inte vill ha men framför allt snävat in mig mot vad jag faktiskt vill ha. Så det blir lättare att så småningom hålla koll inom ett mindre spann och således lättare hitta vad som är perfekt till mig och mina behov och hästar.
     
    Vad jag har kommit fram till att jag vill ha är följande:
    o givetvis reggad för två hästar så jag kan ta med båda
    o runt årsmodell -10, så jag går upp ett tiotal år från den jag har idag
    o mjuk mellanvägg, så A kan stå så brett hon föredrar
    o gärna extra bred, också så A kan åka så bra som möjligt
    o ljus och rymlig
    o jag vill ha helst en Boj, kort och gott. Mest på grund av att de är de snyggaste transporterna att kolla på ;) Men så är det även kvalitetssläp och ett extra plus är ju att de är svensktillverkade.
     
    Vad jag inte vill ha är följande:
    o ett lågbudgetsläp (hellre ett kvalitetssläp begagnat än ett nyare lågbudgetsläp - man snappar ju upp vad andra tycker, tänker och varit med om och då känns det bättre att satsa på kvalité, även om det innebär ett lite äldre släp jämfört med att man kunde få ett nyare om man valde ett annat märke)
    o inte frontutlasntning, pga att det stjäl lastvikt och jag behöver dessutom inte den funktionen
    o inte presenning istället för lucka där bak
    o helst inte dörrar (pga måste ju köra hästarna smalt då, dvs finns ingen valmöjlighet till brett)
     
    Ju mer jag kollade desto mer ville jag egentligen ha en sadelkammare, men slutligen så skulle det faktiskt skilja 20-30 000 på utan vs med sadelkammare, så det sket jag i sedan. Hittills har det ju fungerat ypperligt att köra sadeln i bilen, så det ska nog gå bra i några år till, hehe.
     
    Men så är det ju som så att just Boj är skitdyra och har ett sjukt andrahandsvärde, faktiskt. Men så handlar det om tillgång och efterfrågan - och så länge efterfrågan finns och folk betalar så ligger priset stadigt. Så även om jag ville ha en Boj, så är jag inte dummare än att jag fattar att jag kan få "mer transport för pengarna" om jag hade valt något annat märke. Men så sprang jag på en transport som uppfyllde alla mina krav - och lite till!
     
    En Boj, från 2009, extra hög och extra bred, lastvikt 1230(!) kg (vilket är nästan 200 kg mer än vad de flesta liknande har), extrautrustad med två skötardörrar istället för en, två lampor istället för en, två ventilationsluckor istället för en, krubba på vänstersidan, mjuk mellanvägg och lyssna på detta då: bommar bak! Dessutom två olika uppsättningar med alternativet att kunna köra en häst brett! Kind om EXAKT vad jag söker, fast lite till. Dessutom inte mycket använd och endast en ägare.
     
    Men när jag ringde på den så var det ju såklart flera som hört av sig, men jag var en av dem som var mest intresserade så hon skulle återkomma om den var kar efter att  "förstatjing:aren" hade kikat på den. Happ, såld tänkte jag och kikade vidare. Skulle åkt till en firma i skåne och kikat på en men den hade både hård mellanvägg (tänkte få tag i en mjuk och byta själv) och dörrar bak... Men så hörde säljaren av sig och sa att det inte gick att få tag i "förstatjing:aren" och sa att jag kunde komma om jag fortfarande var intresserad. Alltså jag HATAR verklign innerligt människor som inte har vett att höra av sig. Det är så äckligt vanligt att de inte dyker upp när de lovat, slutar höra av sig osv, osv. Ett "nej tack" eller "jag har ångrat mig" eller vad fan som helst räcker ju. Bara att öppna käften och meddela skadar ju liksom inte, utan tvärtom! Men just denna gång var det ju tur för mig. Så i fredags åkte vi tre timmar norröver och hämtade hem mina hästaras nya vrålåk. Jag fick dessutom med en kamera, extra lampar, ny dekal osv.
     
    Har nu låtit båda mina djur (well, Pärla åker ju inte så mycket längre så hon räknas inte) provåkt den. Latoya till hoppträningen i tisdags (dvs bara några kilometer, but still!) och Aleccis till Vaggeryd igår. Latoya var skeptisk, hahaha. Hon är ju nästan knäpp på så vis att hon har ingen som helst känsla för trånga utrymmen utan hon verkar snarare tycka om när det är lite trångt och mysigt. Så den här stora, ljusa, rymliga saken var bara konstig ;) Efter tio minuter så la jag på linan bakom henne och då traskade hon in snällt. Snart kommer hon inte vilja åka något annat, men först behöver hon bara vänja sig lite. Aleccis däremot är ju världens bästa så hon gick in själv, men med lite mer stöttning än vanligt då hon stannade till två gånger på vägen in och blev lite fundersam. Sedan såg hon alldeles supernjöd ut faktiskt. Det gjorde faktiskt inte Latoya, hahah. Hon vill åka trångt och mörkt, hehe.
     
    Den ligger superfint bakom bilen och trots att den väger lite mer än min förra (har ju bara kört en häst en så länge), så upplevs den inte tyngre. Jag drar ju med min rejält slöa 940 GL (minsta motorn) från 1994. Har haft andra både 740 och 940 GL men ingen har varit så slö som den här, haha. Men det gick så bra så. Ska jag däremot köra två hästar så måste jag dra med en v70. Så tanken är att köpa en v70n (andra generationen) senare i sommar. Eftersom jag har BE (fast har ju CE till och med) så får jag dra kärran med typ vilken bil som helst, men anpassa lasten efter vad bilen får dra. Därav att jag kan dra den även med 940in fast att den är reggad på 1990 kg, men då "bara" lasta 840 kg (och mina djur väger typ 500 kg/styck).
     
    Så var det med det. En hel novell om min nya transport *.* Istället för i sommar så hittade jag typ den optimala kärran för mig och mina önskemål redan nu och jag är såå glad att jag kunde slå till!
     
     
     

    GoPro Hero5 Black

    NEW IN!
     
    Jag har givetvis inte fått någon GoPro i julklapp haha, den kostar för fan nästan lika mycket som min bil. (Dyr kamera eller billig bil..?) Men jag fick lite pengar, och då jag har velat ha en GoPro så betalade jag nu mellanskillnaden och slog till! Det var tänkt att bli en GoPro Hero4 Silver, men sen såg jag att 5:an bara kostade 100 kr mer - så det fick bli femman! Är väldigt förväntansfull och har stoora förväntningar på bra resulat, med tanke på att den lågbudgetactonkameran jag tidigare använt inte alls har fungerat som headcam och särskilt inte till ridning. Men nu blir det ändring på det!
     
     
     
     
     
    Nu kommer ni få följa med oss inte bara ut på fälttävlansbanorna utan säkert på några vardagsturer också. :D

    Morgonrock är heaven

    Såhär i julklappstider så måste jag dela med mig av, hm, jag tror det var förra årets julklapp(?). Jag har aldrig tidigare ägt en morgonrock, och har inte direkt kännt att jag har det behovet heller. (Jag menar, ridkläder 24/7 är ju det enda som gäller). Men så fick jag denna goding och jag är käääär!
     
    Den är fluffig, mjuk, len, gosig och SKITVARM. Typ döende-varm. Men helt fantastisk. Jag har nu tagit mig tid att gå runt med den och jag måste säga att det verkligen är min grej. Eller well, lite varm kanske, men vem hade kunnat ana att en morgonrock är definitionen av himlen i klädväg?! Så tryter julklappsidérna så kanske en morgonrock kan vara ett förslag? Det är ju inte direkt skitnoga med storlek heller, vilket det annars kan vara i kläder.
     
    Utöver att sicka kärlekstankar till min morgonrock denna förmiddag så är det stalltid som gäller efter fruskort. Sedan ska jag se om jag kan skriva ut papper till morgondagens äventyr. Jag kan ju berätta i korta drag om hur intensivt det närmsta dygnet, eller typ 1,5 dygnet kommer bli:
     
    Jobb ca 16.15 till... 05(?)-ish, är inte i säng förrän 05.30 kanske - som tidigast. Ska till Linköping, så det blir långnatt för hela slanten (vilket jag inte har något emot!). Sedan ska ringer alarmet på klockan absolut senast 07(!!!) och jag måste duscha för man måste vara fräsch på det jag ska iväg på. Klockan 09 ska jag nämligen vara i Jönköping på ett ställe jag inte ens hittar till, men hoppas jag hittar och att jag är där på en timme. HOPPAS. Ska vara där en heldag (lär vara piggast på plats... Typ?) och sedan hem på eftermiddagen. Direkt till djuren för vatten, klapp, godis och det där. Men det blir ingen ridning. Det tänker jag inte kräva av mig själv, det är en sak som är säker. Vad kul det är när livets olika planer klaffar. :)))
     
    Tar väl igen detta med att inte ha något planerat på onsdag sedan, och hoppas på att det kanske går att boka in en träning på torsdag? Fredag heter uppesittarkväll, lördag dopparedan och eventuellt är vi bortbjudna på söndag. Jul, jul, strålande jul. Ge hit lite snö och minusgrader för helvete!

    I fell in love

    Nästa sommar så ska jag uppdatera transporten och mitt absoluta krav är att jag ska ha en transportjävel som är typad för två jävla hästar, haha. Jag är så irriterad över dessa jävla nedtypade as som ligger ute nu. Stora jävlar, men så orkar svensson inte skaffa ordentligt körkort så då äventyras säkerheten genom svagare draghandske men även med en storlek mindre fälgar och vips, så får du inte dra två hästar, men kan glatt stoppa in din häst så den kan åka i en svit. ;) Men vänta nu här va, jajusteja, den åker fortfarande smalt så vad ska man då med storleken till? Haha, nejdå, det är inte så illa som det låtar. Men lite grämer det mig med de träliga siffrorna när man kollar runt på begagnatmarknaden. Det drar iväg duktigt så fort jag hittar något som jag vill ha. Hejhej livet som fattiglapp! ":D"
     
    Men så var det ju Elmia HS nyligen och där stod min fucking drööööm! Kolla här:
     
     
     
    Okej, jag kommer inte undan genom att ljuga. För det första FÄRGEN. Detta är min favofärg all over. (Det var just på grund av att mina glasögon har just denna blå färg som jag valde dem, for your information) och så springer jag på denna. Skjut mig för fan. Snacka om ha-begär..! Nummer två är att om vi snackar hästtransporter ur den rent estetiska synvinkeln så är fd Boj numera Forzab de absolut snyggaste transporterna i min mening (nu har visso detta exemplar lite bredare tak framtill, men ändå). Vi snackar alltså full pott så långt. För det tredje. Nedan är min kärleksbil. Lägg nu ihop 1+1+1 och det blir ett fylligt jävla hjärta.
     
     
    Nu till den lilla detalj som sätter käppar i hjulet. Priset på skönheten där uppe: Etthundrasjuttioniotusen. Och eftersom jag äter upp sex-sjutusen (på riktigt) varje månad så är det ingen raketforskning direkt att det inte riktigt är den budget jag har tänkt mig, hahaha. Livet som fattig ryttare </3

    En förutsättning för tolernas

    När jag var ute och red nu senast så slog jag av tanken att jag är så himla nöjd med min egen "vintergarderob". Det gör att jag alltid har kläder oavsett vinterväder (slask, minus) och detta i sin tur gör att jag inte störs så mycket av just vädret, utan kan fokusera på hur fel alla andra gör med sina hästar hela tiden, HAHA, eller bara ta och fokusera på det viktiga för dagen. Tänte dela med mig av vad jag har i garderoben (lögn, allt ligger i en hög på golvet).
     
    Muckboot-stövlar. Det är stövlar i neopren som både är täta och varma. Bästa tänkbara vid all form av stallsysslor men lite klumpiga att rida i. Jag använder dessa när det är så mycket snö att jag riskerar att få in snö i skorna annars. Har stövlarna om det är mycket slask. En annan fördel är att de är supersmidiga att ta av/på, men en nackdel är att de är lite hala mot is.
     
    Vinterkängor. Denna vinter (när mina gamla kängor är förbrukade och kastade) så fick jag faktiskt ett par så gott som helt nya kängor, men som var köpa i fel storlek. Tur för mig! De sitter som en smäck, nämligen. Det är faktiskt ett par vandringskängor egentligen, i Goretex. Jättenskön att gå i, men återigen - lite klumpiga att rida i. Dock bättre än Muckboot-stövlarna att rida i, så är det bara kallt (alt. lite geggigt) väljer jag vandringskängorna. Nackdelen är de långa snörena och att det tar sådan tid att ta av/på dem. Dvs hellre stövlarna än skorna på tävling, när man ska byta skor några gånger under dagen.
     
    Undertill har jag olika kombinationer; nollgradigt så är långkalsonger (termoleggins faktiskt, men det är ju samma sak) och ridbyxor vad jag har på mig. Det är betydligt smidigare än termobyxor, men inte lika varmt. Nästa steg är som sagt termobyxor, oftast med bara långkalsonger under. Skulle det vara väldigt kallt blir det långkallingar, byxor och termobyxor. Är det dåligt väder blir det oftast långkallingar och regnbyxor. Långkalsonger är fan underskattat. Fler långkallingar till folket!
     
    Utöver tjocktröja/-or upptill väljer jag antingen en fleecetröja med vår/höst-jacka över när det inte är skitkallt. Fryser det på så åker vinterjackan från Spooks fram (det går inte att frysa i den! Den är bäst!). Däremot om det regnar så har jag två varianter; antingen fleecetröjan och regnjacka/vår-höst-jackan och regnjackan, och om det är allt; alla tre; fleece-, vår/höst-, och regnjacka. Då börjar det bli lite knöligt.
     
    På knoppen då. Är det inte så kallt så använder jag GPA-hjälmen hemma. Men nu när det varit minusgrader är det den kära gula mössan som fått agera livrem. (Falsk sådan, men så jävla skön. En vill ju inte bli förkyld!) Är det svinmegaasjätteskitkallt (eller bara känns så) så har jag kombinerat mössan med huvan på jackan. (Skulle jag ha dödsångest så har jag mössa av rånarluva-typ som jag kan ha under den andra hjälmen, men det är inte samma sak som en tjock, go mössa.)
     
     
     
     
    Regn är ju typ bara ett problem när man inte är klädd för regn, och detsamma gäller kyla. Jag håller iaf humöret uppe mycket bättre när jag är ordentligt klädd för väder.
     
    För min del har jag ett bra facit på om jag klätt mig rätt. Är jag lagom varm på kroppen så behöver jag ha mina händer som "temperaturreglerare" och kan absolut inte ha vantar på mig. Om jag däremot behöver ha vantar på mig - då har jag inte riktigt klätt mig tillräckligt varmt. Jag är "varmhudad", och hatar att vara varm om händerna.

    Hemma från Elmia Horse Show!

    Oj, oj, oj! Vilken tävling, vilken klass, och vilken fucking nivå! Jag, och fler med mig, har precis bevittnat världens bästa sport med ryttare på absolut högsta nivå och i en kvalité de flesta drömmer om! Grand Prixen, över 150 cm's hinder, på en bana 30x70m, byggd rejält utmanande. Hinder, på hinder, på hinder, trippel till räcke på 7,5m, korta väger mot/från sargen, vidare mot trekombinationen och lydnads-räcken med plank som överbom. Nivån var helt enastående och ryttarna (och hästarna!) var helt fantastiska. Standarden på klassen var kanon och ja, vad ska man säga. De har verkligen fått till det. En omhoppning med sex snabba dubbelnollor så spänningen sköt i taket. Segrade gjorde till slut Peder, med Roffe i hälarna och den nya förbundskaptenen Henric Ankarcrona på tredje plats. Mest imponernade därefter var Alexander Zettermans häst Cordalis 8 - endast nio år och gjorde imponerande rundor. Roffes Fru Evi var också imponerande - vilken känsla, vilken sits och det var underbart att se hur hon serverade hindren på bästa sätt men genom att knappt inverka på hästen. Så vackert! Robin Ingvarsson gjorde stack också ut, för som han fick kämpa! De fightade tillsammans, han och hästen Hansson WL.
     
    Det var hög klass idag på ridningen och jao, sporten. Hela arrangemanget. Jag är såå nöjd! Har verkligen haft en fantastisk dag! Dessutom ringde (äntlingen) hästdoktorn, så jag och Aleccis besöker kliniken drygt fyra mil söderut på lördag för att se vad som gör oss fundersamma. Hon motionerades i morse och då var det inget konstigt. Hoppas det är någon jävla dumt placerad skitböld bara...
     
    Sååklart gick det ju inte att lämna mässan tomhänt. Latoya behövde nya tyglar och jag grabbade tag i några av vettig sort (dvs gummiväv), och såg sedan att det var bling längst ut. Bliiiing. Taget liksom. 250 kr kostade dem. Pärlahäst går på glukosamin och det förrådet fyllde jag upp med en ny burk. 350 är billigare än 500, just sayin. Sen kommer det som jag knappt vågar skriva, hehe. Råkade såklart köpa ett schabrak fast att jag inte borde, skulle, eller behöver. Inte heller något billigt, utan ett jävla Mia's för 500 kr. Jag borde bli ekonomipolitiker/-minister, för jag är fan helt fantastisk när det kommer till pengar, hehe. INTE.
     
    Dummaste idag då:
    Jag och Tess kikar på hästtransporter av ett visst märke. Är rätt intresserade och undrar, frågar och ja, är liksom intresserade på riktigt (men ska inte köpa något nu MVH ekonomipolitikern). Jag undrar vad de får lasta, varv säljaren frågar vad jag har för körkort.
    - CE, tung lastbil med tungt släp.
    - Men har du BE?
     
    Alltså jag dog, haha. Sorry, men det är som att fråga typ einstein om han gått i grundskolan, eller någon matte-professor om denne har läst Matte A, eller som att fråga om lägenheten på andra våningen har något under sig, eller varför inte jämföra med att fråga om ryttaren som hoppar fjärde hindret har hoppat över det första. Well, skiter björnen i skogen? Men jag svarade kort och gott "ja", haha, fast att jag egentligen ville göra en dryg facepalm. Alltså ett litet pluttigt BE-ekipage är ingenting jämfört med ett 64-tons ekipage. MVH märkvärdig ekonomipolitiker som råkat definiera sig som professor i matte vid namn Einstein. Hoppsan, gick visst lite fort där. Den var allt lite snobbig den där säljaren, men inte rent otrevlig. Inte mot oss i alla fall, HAHA.
     
    Ska nu dra mig tillbaka för att sova på saken och låta bli att få separationsångest över mitt överjävligt långa (och jobbiga) hår som vuxit ner till röva (och nej, jag överdriver inte ens. Det är LÅÅNGT nu) pga klipptid imorgon på morgonen. Det ska faktiskt bli skönt att bli av med det, men ändå är det lite jobbigt. MVH märkvärdig ekonomipolitiker som råkat definiera sig som professor i matte vid namn Einstein, som dessutom lider av en oroande samlarmani.
     
    Bildresultat för mias schabrak grönt hopp
     
    Typ ett sånt här är det, och NEJ det känns ju inte direkt bättre att det ser pisstråkigt ut på bild, haha. Hejdå 500 kr som jag hade kunnat hoppträna upp istället. Det gäller ju att prioritera. Nya schabrak är det som geeeer, som de säger.

    Dagens besvikelse med stort jävla B-E-S-V-I-K-E-L-S-E

    Fyfan vad taggad jag var i morse! Inviga vår nya dressyrsadel som jag bytte koppjärn på igår. La på den på Aleccis och ba; WTF? Framstroppen var 1-1,5 dm kortare och hålen var inte bara i ojämn höjd sett till varandra utan även olika högt upp på själva stroppen. Blev inte klok på skiten. Min dressyrgjort nådde såklart inte, så min kortaste (och allra, allra fulaste...) grisrosa, svett-missfärgade vanliga gjord på 100 cm fick rycka in. Innersta hålen och fortfarande fick jag rum med en knuten näven mellan gjord och mage. Men jag är inte den som är den utan då fick det bli ridning a la Eamon Hickey dvs utan gjord. Eller ja, så nära "utan gjord" som möjligt fast den ändå rent fysiskt hänger där.
     
    Red ner till favo-ängen; som nu är slagen, pressad och klaaar. Förresten, när jag satt upp blev jag vidrigt jävla skitbesviken. Som att sitta och balansera på en tunne med benen rakt ut, inget stöd och för stor sits och alldeles för bred midja. Vidrig sadel! Det var sådär, men gick ändå bättre än förväntat att rida med otroligt lös gjord. Aleccis var mjuk, lydig, stadig och alldeles jävla jättefin, egentligen. Hade vi startat en dressyrtävling idag hade vi slagit personbästa utan problem - trots obekväm sadel som inte ens satt "åt". Det var så svårt att vara sådär genuint skitglad och tacksam över hur sjukt dressyr-fin Aleccis var för jag var så missnöjd med sadeln och riktigt påverkad av att hela grejen gjorde mig så besviken. Men givetvis var jag glad och positiv mot hästen, även om hon garanterat märkte att jag blev störd.
     
    Jag kortade upp tyglarna och Aleccis accepterade detta direkt och var så mjuk och jao, dressyrfin. Dressyr-tävlings-fin. Så som hade gett oss poäng (om jag träffat bokstäverna). Jag gillar ju inte alls den typen av ridning egentligen, men eftersom jag är vinnarskalle så måste jag behärska den och väver därför inte den - framför allt mer nu när vi har siktet inställt lite högre än förut med tanke på att vi snart går upp en klass i fälttävlan.
     
    Jag rullade mest runt, kände på henne, störde mig på sadeln, men gjorde skänkelvikningar och förvänd galopp i serpentiner innan vi travade av och red hem igen. Hon är så stadig i den förvända nu! Vet exakt vad hon ska göra och kämpar tappert på genom svängarna. Känns helt fantastiskt att sitta på när hon är så himla ambitiös.
     
    Det blev bara någon halvtimme aktiv ridning, men å andra sidan var hon ju oväntat fin att rida så skit samma. Jag hade en tanke på att ta en tur till på kvällskvisten men sket i det. Istället gör vi om samma sak imorgon - för gissa vad?!
     
    Ibland är man glad i forum på internet, hehe. Jag gnällde ut över mitt stropp-problem och fick bra tips från dressyrryttare. Men en i gruppen var mer till hjälp än de andra; hon sa att framstroppen kan "fastna" lite när man bytt koppjärn. Alltså HUR PINSAMT var det att hon hade rätt?! Haha, jag behövde bara fiska ut framstropparna så såg det betydligt bättre ut ;) Mina djur kom självmant in i stallet efter ett rull-race efter att de bruna fått varsin dusch och hade redan torkat så jag sopade av dem den värsta skiten och slängde på sadeln igen. Satt som en smäckjävel och inte bara det utan nu passade även dressyrgjorden! (Fast att den bakre stroppen var lika lång som tidigare utan att dressyrgjorden hade räckt då. Hmm, jag borde inte bli hjärnkirurg i alla fall, haha.) Slängde på dressyrsadeln på Latoya med och den låg bra där med. Alltså oväntat bra. Nu rider jag ju bara henne i hoppsadeln än så länge, men det blir intressant att "belasta" sadeln med min vikt också och se om den fortfarande ligger så bra. Visst är de rätt lika med ögat mätt; ganska raka ryggar (fast A är lite överbyggd), och inte jättemycket manke. De har inte så "svåra" ryggar helt enkelt. Aleccis är lite fylligare än Latoya såklart, men i grunden är de rätt lika. Blir intressant om jag får detta bekräftat av sadelutprovare i framtiden också eller om det är önskeseende, hehe.
     
     
     
    Hade inte jättemycket till rygg-bilder att komma med men aja, haha.

    D-R-Ö-M

    Aleccis var en dröm att rida idag! Vi höll till på ängen. Först rullade vi runt i alla gångarter och värmde upp. Red henne fram till en "egenburen" (ytter)hand, och flyttade för innerskänkeln. Rullade på böjda och raka spår, och höll varje gångart en ganska bra stund. Hon gjorde bra galoppombyten med - förr blev de stressande för henne och hon föll iväg i obalans efter dem, men de är betydligt stadigare nu även om det finns både obalans- och "härja-iväg"-tendenser kvar emellanåt. Skrittpaus.
     
    Sedan började vårt lydnadspass på riktigt. Övergångar och tempoväxlingar till förbannelse! Hon var helt okej, eller nej, bättre än så, större delen och gjorde vad jag bad henne, i mitten blev hon lite småstark men med kosekvent fokus på mina händer (att jag ska "bära" dem själv, mjuk stadig ytter, osv) så var hon heeelt fantastisk i slutet! Vi gjorde som sagt väldigt mycket avbrott och igångsättningar, och i slutet red jag på en oval åtta där vi hade enkelt byte-tänk när vi bytte varv. Det tog lite många travsteg ner till skritt ibland, men fyfan vilka fina galoppfattningar hon gjorde! Så lugn, stadig, balanserad och noll i handen! Jag höll bara tygeln åt henne. Så jävla, jävla fin! Känslan idag alltså. Och att se, känna och uppleva hur hon positivt bara kämpar på och gör, gör och gör. Världens bästa häst <3
     
    Sedan satte jag mig och skulle tvätta och smörja utrustning. Lite i taget. Dagens plan: Latoyas träns, hoppgjord och sadeln (A's sadel egentligen), mina stövlar och två mögliga (nya!) lädergrimmor som jag hittade. Plockade ner tränset i molekyler och påbörjade sedan projektet. Tvättade tränset, tvättade sadeln, tvättade stövlarna, tvättade hoppgjorden och den vanliga sadelgjorden, och tvättade slutligen grimmorna. De behöver minst en omgång till med tvål, men det blev en fantastisk skillnad redan på första omgången. Någon timme tänkte jag var rimligt. Jag hade fel! Sadeln och stövlarna ska användas imorgon så jag var tvungen att göra klart och smörja dem efter tvätten. Men resten gav jag fan i. Tre timmar, kallt, regnigt ute och hästarna som stod och ugglade i boxen för att göra mig sällskap började retas med varandra och sa klart och tydligt att det var dags att gå ut. Tog ut dem och sen blev det cirkus i hagen. Latoya (som alltså ska VILA (obs, görs ej i full speed) i fyra veckor, höll i cirkusen. A hakade på. Pärla tog sig friheten och käkade buffé utanför hagen - därav cirkusen från början.) Jag åkte sedan hem och möttes av lagad mat, färdig att micra. Lyx. :)
     
    Ska ta tag i mer av smörjandet under morgondagen. Och ge grimmorna en rejäl omgång till med svamp, tvål och vatten - och därefter fett. Under sommaren är tanken att arbeta mig igenom hela lagret med prylar, pö om pö. Ser fram emot det - not.
     
    Cirkus i hagen. (Den är full av stubbar, stenar, stenrös, träd och ojämn hal mark. Perfekt för att halka och slå sig, sträcka sig, bli halt, och krocka med träd(!) <- Var riktigt, riktigt nära att hon gjorde en faceplant med en äkta "planta" så att säga. Är glad att hon missade!)
     
    Mina små ministövlar i strl 36 blev som nya. *hjärtanögon*

    Från tredelat till tredelat

    Jag köpte inte bara en rosa grimma nu senast, utan även en ny flughuva (japp, Latoyahästen fick feeling och kvaddade hela huvan häromdagen. Logiken är följande; Aleccis får ny huva och Latoyis får ärva Aleccis förra (dock 100% hel!) huva.
     
    Det tredje och sista jag köpte var ett nytt helt vanligt 14 mm tjockt/tunt 11,5 cm långt tredelat tränsbett till Aleccis. Jag hade ett sådant till henne ett tag. Det var bland annat det som hon hade i munnen när det gick rätt duktigt åt helvete den där gången barbacka osv, osv. Jag provade henne istället på ett anatomiskt tredelat (men tyvärr lite för stort, därav acavallo bettskivorna = utfyllnad) och har varit så nöjd som jag har kunnat vara på tränsbett i munnen på den hästen. Aleccis är inte svår med utrustning direkt, hon är sig själv och säger inget oavsett vad jag provar.
     
    Men sedan köpte jag Lillis och han övertog bettet. När han såldes så skickade jag med tränset och ville givetvis att det skulle var komplett. Därefter köpte jag ett exakt likadant bett till Latoya och det har hon gått på sedan jag köpte henne. Nu då så ville jag återigen rida Aleccis på detta klassiska alternativ igen men alla vet ju att det är sååå jobbigt (hehe) att byta bett på olika träns, så därav att jag nu köpte ett tredje.
     
    Detta bett red jag Aleccis på idag. Hon vilade igår, och jag slängde på gramanen för att hålla oss på jogg-nivå i byn och skogen. Det egentligen efterlängtade regnet gjorde att ängen inte var något alternativ idag, tyvärr. Men hon gav en bra känsla och jag är väldigt positiv att fortsätta rida henne på detta bett. Gramanen hängde som vanligt bara och slängde, men den är helt fantastiskt till att få mig att hålla mig till planen och fokusera. Så jävla effektiv för mitt "inre". Vi rullade byn och skogen, och hon var riktigt fin till en början. Sedan eskalerar det när hon får springa, men hon var trevlig hela tiden och jag kunde hålla mig till ridning och bjöd inte upp till dragkamp. Nöjd!
     
    Anatomiskt tredelat bett med bettskivor i silikon från Acavallo. (De bästa bettskivorna, helt klart!)

    Ligg ner

     
    Jag rycker ju inte manen, eftersom jag inte kan det. Därför görs det väldigt sällan, men rejält! Jag tar hjälp av en kompis ;) För en månad sedan blev Aleccis friserad, och hennes man är minst sagt lite klen, så den ska ju alltid hålla på att ställa sig upp när den blir kort! Den står inte superstadigt, men den ligger definitivt inte ner. Jag vill bara hålla ner den och skrika: LIGG NER! (Det verkar inte fungera så, höhö.) Stiligt va, med stubbman? (Äsch, en skönhet klär i allt, men nej tack till permanent svaj.)

    Inköp från Göteborg Horse Show

    Det första jag sprang på, och som jag faktiskt kände att jag behövde (... vi har alla varit där, haha) var detta schabrak från Eskadron. Ganska simpelt, och i rätt mycket färg. Grejen är att jag köpte ett lila pannband i rätt ljus ton i somras (eller var det till och med förra sommaren? Minns inte), och har uppenbarligen inget att matcha det med. Detta schabrak är för mörkt, men ändå, försöka duger. Det är mer lila i verkligheten än vad det är på bild (där det ser ut att vara i en mer ceris ton). Äsch, även om det inte matchar så är det ändå roligt med mycket färg! Fick sedan släpa runt på fetaste påsen (eftersom schabraket låg "slätt", ovikt) resten av vistelsen - praktiskt. 250 kr kostade det.
     
     
    Magic brush-kopior var nästa inköp. En för trettio eller två för femtio sa skylten och jag tog en. Therese tyckte att jag ändå behöver två snart - man kan tydligen inte blanda borstar till hästarna, eller hur var tanken där? ;) Hahaha, så köpte två ändå.
     

    På samma ställe sa en annan skylt "två par vita ridbyxor för 500 kr". Att köpa två par, som man kanske inte egentligen behöver, så är ändå 500 kr en del pengar, även om det är prisvärt för två par byxor. Men sen kom vi på att vi var två och tog ett par var. Helt okej med helskodda, rätt snygga, vita ridbyxor för 250 kr. Catago är märket, så duger men är ju inte det mest exklusiva. Rätt nöjd med dem. Har ju bara fula billiga annars, så dessa är snäppet roligare. Varför jag ens var intresserad trots att de är helskodda är en annan femma... (Jag hatar helskodda ridbyxor!)
     
     
    Börjes hade tävlingstoppar från Kingsland i ett funktionsmaterial för 200 kr. Jag behöver verklingen tävlingstoppar men kombinationen av kräsen och snål har gjort att det varit glest i garderoben på just den hyllan. Inte för mycket, inte för lite, inte si och inte så, och framför allt inte en jävla massa pengar - när skiten ändå inte syns, liksom. Köpte dock en långärmat spetstopp från Star Rider nyligen som jag använt två gånger. Duger, men vill ha en kortärmad, bekväm jävel med. Perfekt med en tvåhundring i pris och tillverkad i ett funktionsmaterial. Jupp, det blir bra det i sommarvärmen senare.
     
    Köpte även en påse hästgodis i Börjes. Var rätt besviken på att de inte hade banan. De är så goda! Och ja, jag äter dem också. (PS. Hästarna tycker också om dem.) Det fanns bara morot så fick väl duga med det då, men jag tog bara en påse.
     

    Ny häst betyder ju ny grimma. Haha, hästen borde ha en grimma osv - ja, det fattar jag också, men jag vill ha en speciell grimma. Och inget jävla gulligull och bling-ploj, fluff eller dylikt. Jag är jättenoga med exakt vilken typ jag vill ha på grimma. Det är antingen läder (men jag tänker inte köpa fyra hundra nya om det är så att de lär gå sönder) eller som dessa nedan. Enkla och med super-knäppningen i nacken. BÄSTA som finns! Sliter sig hästen så håller grimman men hästen kommer ändå lös. Verkligen den enda typ av grimma jag vill ha, utöver lädergrimmor. Tre för hundra, sa skylten. Jag behövde en, så tog en och kassören ba; 30 kr. Jag ba; WIN. Blev ju för fan billigare med en på alla sätt och vis, höhö. Snygg färg dessutom! (Den är lite mörkare IRL. Och jag är ju en sucker för brunt, och dessutom även för borstat stål.)
     
     
     
    Jag tänkte aldrig köpa något träns, för jag hade fan ingen lust. Var egentligen mest inne på Micklem, som jag nämnt. Men när skylten uppenbarar sig och det var Lippo-träns för 399 kr dvs 100 kr billigare på billigaste stället (Eko-hallen) och 200 kr billigare än på typ Charlies m fl, och jag dessutom varit sugen på ett sedan tidigare så slog jag fan till. Två modeller fanns att välja på, så jag valde den som inte var av platt modell (typ Hööks Hunter och Dyons (som kom med originalet) vad-det-nu-heter). Det fick bli "Fancy"-modellen, eller typ mustach-modellen som jag nog själv valt att döpa det till om det vore min uppgift här i livet.
     

     
    Det är så fint med ljusa sömmar på mörkt läder (och tyg)!
     
     
    Är egentligen inte så mycket för fransk knäppning, men whatever.
     
     
    En stooooor nackdel med dessa träns är att man typ inte kan använda det utan nosgrimma för då hänger en flärp ner och vill hoppa in i hästarnas ögon. Men å andra sidan så är det ju bara att låta nosgrimman sitta kvar då, tills vidare. Snokremmen ska jag däremot använda till annat. Så jupp, det löser sig. Och det blir nog bra till slut. Jag behövde ändå ett träns. Förresten, exakt 1000 kr billigare än Micklem var det - så just där och då var inte valet så svårt. Får se vad det blir i framtiden dock. Allt utom remont och div. hemska dubbelnosgrimmor-varianter kan vara av intresse. Well, då är det inte så många kvar iofs, haha.
     
    Jag kollade på rätt många tredelade tränsbett men antingen var de för tjocka, eller så fanns inte rätt storlek eller så var det något gudomligt(?) märke så den lilla metallbiten var värd sin vikt i guld. Nej tack, kände jag. (Och hej Ullared!) Ett par tyglar hade jag också gärna köpt för att ha tränset komplett, men det var svårt att hitta exakt det jag vill ha. Gummi, RÄTT sorts gummi. Och rätt storek. Så det blir väl också ett Ullared-projekt, alternativt första bästa Hööks typ.
     

    Bara en enda sak i huvudet

    Som ni vet är jag en förespråkare för så lite skit som möjligt; hiva iväg allt vad sporrar, martingal, nosgrimma och spön heter om det ändå inte behövs (vilket ju är - eller borde vara - allas mål). Jag behöver såklart (ja, såklart) ett nytt träns till min nya häst, och jag tänker inte börja med att rida utan nosgrimma. Jag känner ju inte hästen, och jag får inte vara optimistisk och rent av dum som i farlig i mina beslut när jag ska lära känna henne. Så jag är faktiskt inne på att köpa ett Micklem. Detta för att kunna koppla bettet till nosgrimman via clipsen och på så vis ge bästa förutsättningarna för en trevlig mun redan från början. Sen om jag är sugen på att lägga typ 1500 kr på ett rätt fult träns som jag förhoppningsvis inte ska använda mer längre fram (då blir det nosgrimmsfritt, förhoppningsvis - det är målet i alla fall. Trevligt ska det vara.) Å andra sidan är det hyfsat andra hands-värde på Micklem-träns, så tja, jag blir nog av med det om jag önskar det.
     
    Micklem till unghäst - ris eller ros?
     

    I am home!

    Alltsåååå, min älskade htc. Ja, jag är hemma. Htc är hemma för mig. Det är jag och htc - inte iphone, inte samsung, inte sony, och inte någon av de andra sorterna heller. Och gissa vad?! Min bön(?) har hörts och besvarats! För på nedervåningen i kartongen så låg ett silikonskal/skydd! Origianl, smalt - mmmh! Så jävla bra! Jag som är så klantig och tappar mina grejer jämt och ständigt. Nu borde den hålla betydligt längre. (Borde...) Så himla nice ju. Jag är nämligen lite bekväm av mig och orkar inte ragga tag i skydd, men skickas det med så är ju saken biff redan innan det hunnit bli ett problem. #hög-på-mobil-livet
     

    Bajsphone

    Yes, som jag skrev igår så blev det äntligen en ny mobil igår! Detta betyder att jag har en Iphone 5, vit, 16 gb, till salu om någon vet någon som vill ha något att spotta på ;) HAHA! Det är bara att hutta iväg en kommentar eller något så är den din för några kronor.
     

    RSS 2.0