• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från Aneby med Latoya och Sacke

    Gårdagen var ett jävla fiasko - jag och A kom inte i mål i någon av klasserna och "historien upprepar sig" är den korta versionen. Hejhej skitdåligt självförtroende på utebanor. Fortsättning kanske följer, eller inte, jag vet inte. Meeen, idag har det varit nya tag och "nya" hästar.
     
    Latoya och Sacke åkte till Aneby för en dag två där de båda gick 100 och 110 cm. Sacke först ut i 100 cm. Han var superglad, taggad och flög över hindret på framhoppningen! Det tog en halv långsida, hela kortsidan och till hörnet innan jag fick kontroll på honom igen - efter varje språng. Haha, inte optimalt men ytan är stor och det gick bra. Han var däremot lite spooky och kändes tittig. Tyvärr går ju det lite hand i hand, men det är bara att "träna på att tävla" så släpper det med tiden. In på banan och jag visade de hinder som jag tyckte kändes primära att visa. Kombionationen av den anledning att den ändå en gång i tiden har varit ett litet problem och vattenmattan. Det fanns lite plank och andra "pynt" också men precis alla hinder skulle jag inte hinna visa utan att det i så fall hade upplevts stressigt och då hade han ändå inte kunnat kolla/nosa i lugn och ro.
     
    Vi satte fart och flög över första hindret. Sen flög vi över allt i vår väg - och det kändes oförskämt bra - tills vi kom till sexan; blåvit oxer med en planka i mitten. Där tog det stopp, kikade på den, nytt försök och seglade vidare och även över sista hindret. I mål med 4+3 tidsfel = 7 fel totalt men ändå en riktigt bra känsla och jag är väldigt nöjd med honom.
     
     
     
    Därefter ut med Latoya och rida fram henne inför sin start i 100 cm avd b. Hon upplevdes glad och rätt pigg hon med. Men hon är ju rätt annorlunda när hon är pigg jämfört med Sacke. Latoya blir lite luftigare bara och inte jättemycket mer framåt egentlingen. Jag gjorde halter och varierade rätt mycket mellan gångarterna och varje gång vi gjort halt eller skritt - vilket blev halt... Hon är lite konstig. Trav eller halt var det som gällde. Miniminitrav, eller halt. Man ba; kan du skritta? Nej, haha. Men så stannar hon och så driver jag, då känner jag hur hon blir som en ballong och börjar ladda upp och sen "hoppar" hon iväg i önskad gångar haha. (Utom skritt då.) Mot hindren så bjöd hon friskt (till och med accelererade lite) och kändes jättefin. Efter de första sprången så till och med bockade hon litegrann, och efter varje språng så skakade hon på huvudet och kände sig jätteglad och nöjd. <3
     
    In på banan och hon skuttar runt som att hon inte gjort annat. Jag är inte helt nöjd då vi kom nära på framför allt två hinder där jag kände mig dum mot henne men satt upp och höll om, la på ett smack på det vi kom allra meset nära på men vad gör min lilla kära häst?! Alltså hon bara skuttar över. Blir lipfärdig över hur snäll hon är och hur okomplicerat hon löser uppgifterna hon ställs inför. Sååånt bra huvud på den hästen. Big love. Vi tog oss igenom hela banan felfritt (inkl. kombinationen - trodde inte den skulle vara något problem men jag har ändå med mig att hon kanske missbedömmer och tror det är "trångt på två" som hon faktiskt har fått för sig fler än en gång. Men det gick så fint så).
     
     
    Hästbyte igen. Dags för Sacke att hoppa 110 cm. Banan kändes okej, men svängen ett till två var redan den ett test till att lyckas hålla galoppen då det var en U-sväng, dessutom lite åt utgången tyyp. Annars var det väl inte direkt något jag reagerade på utan bruten linje, linje, båge och så. Räcke in, oxer ut i kombinationen.
     
    Sacke hade taggat ner litegrann denna gång, men inte så att han kändes trött eller så, utan han var fortfarande pigg och glad. Kändes superfin på hindren på framhoppningen och nu kunde jag hålla om honom lite stadigare med mina skänklar med. In på banan och igång. Hoppar ettan, men i landningen så håller han höger (utgången) fast vi ska åt vänster och så tappra jag jättemycket galopp. Åt vänster finns även en oxer (hinder nummer sex) men dit ska vi alltså inte. Jag leder mycket för att få med honom och driver och driver. Känslan jag får är att han liksom inte förstår vad jag vill och det känns som att han "men den kan vi ju inte hoppa" och håller blicken mot oxern, så jag "kommer inte fram" till honom riktigt. Vi tappar ännu mer galopp och går ner i trav när han till slut förstår vad jag vill (missuppfattning deluxe) och så travar vi ett par steg fram till tvåan och stannar där. Ett väldigt onödigt stopp men det är sånt som händer. Volt och nytt försök. Jag drev på och smackade rejält och nu förstod han vart vi skulle i alla fall, hehe. Efter tvåan sedan så kom vi igång bättre och han klipper i bra över trean. Jag underhåller galoppen på kortsidan och styr vidare mot fyran. Han känns super (trots lite grind och plank på den linjen, men denna gång visade jag de hindren innna start) men det blev lite mycket framåt på de sex galoppsprången så vi plockade med oss frambommen på femman. Runt och mot sexan och går ner på bakbommen där. Sedan red vi in på ett mellanläge på kombinationen. Inget katastrofmellanläge men jag kan ju liksom inte plocka ihop honom då han inte är tillräckligt stark i sin kropp för det ännu. Och att gasa in var inte ett alternativ, så jag satt upp så gott jag kunde och höll i honom, samtidig som jag höll om med stadiga skänklar. Men där tog det faktiskt också stopp och vi blev uteslutna pga mer än 16 hinderfel. Vände runt och hoppade fyran igen innan jag red ut. Denna runda kändes faktiskt inte alls så dålig som det kanske lät. Han kämpar på och vi behöver rutin så vi måste ut och jaga denna rutin. Det kändes inte ens som en uteslutningsrunda utan snarare som en runda med rätt mycket fel "bara". Inga stora grejer egentligen utan lite oflyt och, jao, orutin. Jag är jättenöjd med honom. Känslan är viktigast och den har ohotat varit på pluskontot hela dagen!
     
     
    Hästbyte igen och denna gång dags för Latoyas 110 cm avd b. Mina förväntningar var att gå in och försöka göra en bra, trevlig runda. Att jaga höjdarresultat är helt orimligt så det är bara känslan som vi kan försöka göra bra egentlingen, men visst vill jag rida både bra och hålla bommarna i sina hållare. Men det kan alltid sluta hur som helst. Ramla bommar, missuppfattningar, problem i kombinationen (som vi hade sist när vi hoppade 110) osv. Men göra ett så bra jobb som möjligt. Planen var att sätta en bra galopp i henne från början och rida henne fram till alla hinder. Tilläggas bör även det faktum att detta är första utetävlingen för säsongen, det är vår andra 110 och det är dessutom en regional 110 ("reg debut" om man så vill). Så japp, göra vårt bästa och även här jaga rutin.
     
    Latoyahästen var fortsatt piggelin, taggad och superglad och fin på hindren. Hon kändes inte ett dugg trött, utan det hade lika gärna kunnat vara första klassen. Hon kändes superfräsch. Om än lite mer sådär "står still och går inte framåt" och så driver och driver jag och hon blir som en uppblåst ballong när hon taggar upp och så hoppar vi iväg, haha. Alltså det är så typiskt Latoya. Det är inte ett dugg tjurighet på något vis, utan det är helt enkelt sådan hon blir när hon är glad. Återigen skitfin på hindren! Finns absolut inget att klaga på. Hon verkar ha längtat till utomhussäsongen känns det som ;)
     
    Går in på banan och strosar runt lite, snirklar runt a- och b-hindret i kombinationen igen för att "visa att hon får plats" typ. Hon är ju inte ett dugg tittig på hinder den här lilla hästapållen så det är ju otroligt skönt. Då kan man fokusera på annat när man väl styr på hindren sen. Startsignalen ljöd och vi galopperar igång mot första hindret. Skuttar över det men snuddar, kommer något lite nära tvåan men inga problem. Tänker framåt och ser ett bra framåtläge på trean. Flyger över och rider vidare mot linjen fyra-fem, hoppar trevligt över dem och rider fram på sex språng lätt som en plätt. Hon får väl backa lite, litegrann i uppsprånget men inget som förstår språnget. Tänker framåt och ser ett framåtläge även på oxern nummer sex. Hade önskat samma framåtläge in i kombinationen men får inte riktigt till det önskvärt så driver ut för att stötta henne och hon hoppar smidigt igenom den (duktig!), och över åttan hur lätt som helst. HUR HUR HUR DUKTIG LITEN HÄST?!!! Jag är sååå glad och stolt över henne. Åh, så fantastiskt duktig och alldeles fantastisk liten häst. *hjärtanögon* Felfri i vår andra 110!! Åh, så överraskad och uppslukad av hennes sätt att bara huuur okomplicerat som helst skutta över det som dyker upp i hennes väg. Fantastiska hästen. Detta ska jag leva på länge. (Typ en hel vecka, hehe, för då är det dags för nästa tävling.)
     
     
    Jag är själv mest nöjd med 110:n då vi hade ett bättre flyt och en bättre galopp i den rundan. Och bara för att jag är så stolt över min lilla päronskrutt så spammar jag med massa likadana bilder. Så stolt över henne :')
     
     
     
     
     
     
     

    Resultat från Vetlanda med Sacke, Aleccis och Latoya (12/3)

    Nattjobb, fyra timmars sömn och därefter pang på med hela styrkan på tävling på hemmaplan. Jag klagar inte! Tvärtom. Jag är väldigt nöjd med att ha möjlighet att starta alla hästarna och extra kul (och smidigt, hehe) när det är på hemmaplan. Dock hade det inte gjort ont att ha fått sova lite mer bara. ;)
     
    Sacke var först ut och skulle hoppa 90 cm. Han vad himla laddad! Taktade fram och var sådär "härligt" brutalt stark som bara han kan vara, haha. I det läget har jag inte en chans att rida ihop honom, men skam den som ger sig. Hoppa gjorde han glatt i vanlig ordning.
     
    90 cm bed. A:0/A:0
    Det var en solkatt på första hindret som ställde till det för flera stycken. Sacke tittade till på den, tvekade men hoppade stillastående. Då räckte han inte över utan vi landade på bakbommen. Sedan flöt två, tre, fyra, fem och sex på riktigt trevligt men så var tydligen sjuan otäck med sitt läskiga plank så där fick vi ett stopp. På andra försöket skuttade han över men då fick vi med oss en bom också. Det kändes mer som "äsch, skit" än egentligen stora problem. Felen strömmade över oss, trots att rundan eller känslan inte var så dålig egentligen. Vi hade vara lite oflyt med första och sista hindret, hehe. 14 fel red vi ihop totalt.
     
    In i lådan med honom och ut med Aleccis. Hon var också sjukt taggad och nog för att hon brukar ligga på, men hon brukar inte bli stark i den bemärkelsen att hon kräver styrka mer än det tydliga stöd som är "standard". Men nu var hon extrem! Och när hon är skitpigg så brukar vi som bekant inte vara som vassast... Så förväntningarna var sisådär... Banan var det inget fel på förutom på en grej, haha. Det var svårt att komma emellan och korta vägarna i omhoppningen. Den kortaste vägen blev lite väl snäv i landningen ur kombinationen men det fanns gott om plats i nästa anridning. Alternativ två hade flera tidtagargrejer "i vägen" som gjorde att vinkeln blev sämre och det skulle kosta tid att "runda" tidtagningsgrejerna innan man kan slinka mellan själva hindren, och tredje vägen var den långa (förutom att följa väggarna då förstås), så den är ju inte ens ett alternativ, hehe. Här ska fan inte ges bort någonting! Däremot var ju tredje alternativet perfekt att rulla på med Sacke. Så på så vis kändes det ändå bra.
     
    Aleccis 100 cm bed. A:0/A:0
    Jag glömde säga till min kära hästskötare att jag inte tål filmer filmade från lilla läktaren för man ser ju fan ingenting, haha. Men det går jag ta på mig! Visste inte att de ställde sig där :) Det syns inte riktigt på filmen att hon var sådär pigg och framför allt stark utan det ser väl lika skruttigt ut som vanligt ungefär. Rundan i sig var väl en medelrunda, stabila distanser och oftast bra lägen men ett sämre på fyran. Ge hand så lyfter hästis på benen ändå, inga problem. Det som grämer mig rejält, och gjorde hela dagen, var att jag blev så jävla slarvig ju längre jag kom på banan. Det gällde med alla hästar i alla starter! Så jävla riktigt uruselt dåligt ridet! Så det är vad som händer efter åttan. Vi drar vänster och jag är sen med att titta på kombinationen så jag upptäcker att vi är på tok för mycket "rakt/längs bredvid" den än vad jag hade önskat och det är därför jag svär. Men då fick jag istället låta henne glida ut lite längre och sedan vända runt och försöka bibehålla så mycket tryck som möjligt. Aleccis är ju omhoppningsmästar så hon fixar <3 Och sedan den där skitdåliga svängen som jag ändå var tvungen att försöka ta. Gick sådär. Vi höll på att krocka med ett hinder, och tappade väldigt mycket tid, men sedan flöt resten på igen och hon är så fin min älskade häst. 0+0 fel och det räckte faktiskt till vinst trots allt. Kul för oss! Jag var därmot inte alls nöjd med vår insats när jag red ut. Jag kunde ha gjort det så mycket bättre. Men att vinna är ju viktigare än att det är snyggt, det vet ju allaaaa ;)
     
     
    Hästbyte, och denna gång dags för Sacke igen. Jag hann knappt upp på honom förrän han travar iväg med mig, haha. Han är så charmig! Framhoppningen är långt ifrån det bästa vi gjort. Jag får jobba rejält för att få med mig honom (och det blir rätt mycket fördröjning ibland, haha) och samtidgt ska man ha uppsikt på andra, hinder och hur många det är kvar till min start. Det är ju inte värre än att det går, men lite kämpigt är det minsann. Sacke däremot var fortsatt pigg och på alldeles strålande humör. (Man tackarrr!)
     
    Sacke 100 cm bed. A:0/A:0
    Jag rider in och visar grinden på femman som han faktiskt backar av lite mot men lydigt nosar på. Vi kollar ävnen lite på fyran och dennes utfyllnad. Resten känns oproblematiskt. Vi sätter igång och ja, vad ska man säga. Han gjorde en fantastisk insats! Ett, två och tre. Mot fyran flöt vi ut lite, stöttar allt jag kan mot femmen men vi går lite, lite nära där så jag är mån om att ge honom mycket hand så fort han inte verkar "behöva" mer stöd pga ev otäckt hinder. Bra distans till sexan, men i svängen till sjuan känner jag hur jag defintivt inte har honom på bakbenen utan där är det 100% framtungt och jag gör vad jag kan men "räknar" med ett nedslg då det inte känns som vi kommer komma upp med fram tillräckligt. Han klonkar i, men den ligger faktiskt kvar. I landningen efter åttan så drar han inåt rejält och tränger för skänkeln så jag har inte en chans att få ut honom. Som väldigt orutinerad i dessa sammanhang så ville jag definitivt inte kapa några vägar, men där blev det ju kapat ändå. Försökte idiottänka framåt i vändningen upp mot kombinationen och kände hur vi tappade galoppen lite där men med smackningar så tog han oss igenom kombinationen utan att känna på bommarna. Vidare över de två sista hindren och han gör det som att han aldrig har gjort annat. Så himla duktig! In i mål med hans livs första 0+0:a och inte nog med det - han knep till och med en placering! Woho! Så jävla nöjd och stolt över honom! 9:a kom vi.
     
     
    Hästbyte igen och denna gång var det Latoyas tur. Hon fick gå in på prisutdelningen och ta emot Aleccis pris. Så det var ett långsamt, vingligt ärovarv med en väldigt frågande häst som undrade vad tusan vi höll på med, haha. Söt. Red sedan igång henne och hoppade fram.
     
     
    Latoya 100 cm avd B
    Hon hade inte en överdrivet pigg dag, men inte heller en av hennes slöaste så mina fötter bankar mot henne sidor i vanlig ordning. (Jag är SÅ trött på att inte få fram henne!!) Men hon skuttar snällt över vad som serveras framför henne och hon sätter en ändå rätt okomplicerad nollrunda. I vanlig ordning rider jag som en påse skit i slutet och vägarna är under all kritik. Kolla bara på sista hindret till exempel. Morr... Ryser av agg mot mitt bekväma jag som är så slarvig! Blir ju inte schysst mot hästen... Men som sagt, noll fel och duktig toytoyponnyskrutt!
     
     
    In med Latoyahästen i lådan och hästbyte igen. Denna gång dags för dagens sista klass. Aleccis var piggelin i vanlig ordning, men jag klagar definitivt inte. Visst, hon var lite väääl på, men hellre det än att man ska behöva driva till förbannelse, haha *pik L* Banan gillade jag! Den kändes skitbra, mycket distanser och en trevlig omhoppning som såg ut att inbjuda till bättre flyt än den förra.
     
    110 cm bed. A:0/A:0
    Herreguuuud. Det blev inte bra det här... Hon är sjukt jävla taggad och ligger på från början. Första distansen gick i alla fall att rida på fem, men nästa skulle ha varit sex galoppsprång. Det blev fem där med. Sedan kombinationen, runt och över sjätte hindret som är VADFANHÄNDEDÄR?! Jag blir liksom övertalad av henne och låter henne gå fast det ser ut som att jag skickar henne som fan. Hon hinner inte ens hoppa ett ordentligt språng utan slänger upp benen i luften och liksom "skjuter" oss över. Herregud, herregud, herregud. Dåligt ridet! Anser där och då att jag ändå försöker plocka ner henne lite efteråt och fick ändå ner min energi lite, men ser hellre att jag gjort en tydligare förhållning där, för hon springer faktiskt bara vidare. Sen syns det JÄTTEtydligt vad jag gör för fel mot sjuan. Jag är alldeles för sen i stödet och där flytar hon iväg åt sidan för mig. Mina händer åker upp lite och när jag leder tillbaka med högertygeln blir hon rädd och stressad av mig. Som att jag ska slå henne?! Alltså jag slår inte på henne när hon stannar :/ Det gjorde lite ont i mig. Tog lite tid på oss och hoppades att hon skulle lugna ner sig lite. Tänker att vi ska avsluta trevligt på den linjen med fem språng ner på vattemattan men hon är knäpp och sticker där emellan! WTF?! Jag riktigt känner hur hon sular oss framåt med rejält tryck bakifrån som att hon typ gräver ner hovarna och skjuter på. Blir lite trångt men inte värrre än att hon hinner upp ändå. Well, det gick ju definitit inte enligt plan. 5 fel red vi ihop.
     
     
    Sista vändan ut med Latoya för hennes debut. Det kändes bra och rimligt, MEN såklart lite oroande med tanke på att det upplevs högt när hon inte svarar framåt. Hon hoppade bra på framhoppningen men lite mer bjudning hade inte skadat.
     
    Latoya debut 110 cm avd B
    Jag försöker sätta en bra galopp i henne och rider mot första hindret. Redan på distansen ner till andra så stoppar vi in ett extra. Försöker få igång mer galopp i henne i landningen igen och rider mot nästa hinder. Kommer lite nära men räcker ändå fram på sex galoppsprång där. Tänker framåt igen men känner att hon står emot lite, litegrann. Inte mot första, men hon siktar bredvid b. Så jag smackar och leder in henne men det finns inte ens chans i världen för henne att räcka fram. Stopp på b och bara att göra om! Tänker framåt och tycker ändå att hon känns bättre denna gång. Hon lyssnar på framåt och backar inte av mot a, men det är som att hon nu tror att det ska bli trångt som fan och står emot men ändå vill, ungefär. Men stopp igen, plus att vi rev a-hindret in. När de byggde upp så funderade jag på om jag skulle utgå, men samtidigt så hade det känts riktigt tråkigt att inte få igenom henne. Jag vill inte ha med den känslan ut, så jag beslutade mig ändå för att ge det ett förösk till - men att nu ta till alla medel. Så jag drev, smackade och la på spöt. Ååh, hon försökte verkligen och vek sig dubbel och hoppad på sniskan för att ta sig igenom. Bästa lilla Latoyahästen <3 Så snäll! Nu hade vi ju ändå bara snälla hinder kvar så jag red vidare. Försökte få igån snurret i galoppen igen men det gick lite småtrögt. Dessutom så drog hon sig intill hindren efter detta, men klippte i rejält uppåt för hon ville inte riva. (Kolla bara bakbenen över sexan!) Sjuan-åttan skulle vara på fem språng men jag fick verkligen inte in det, dels då hon drog sig in mot sjuan och sedan måttade hon även in sig nära på åttan. Avslutsningsvis kunde vi ändå skutta över nian på en helt okej avsprångspunkt och utan att lufta onödigt i språnget. Jag är glad att jag slutförde rundan och resten var faktiskt - eh, inte perfekt, men resten gjorde hon bra. Det var bara kombinationen som ställde till det. Bara och bara... Det är ett nog så stort problem, men ni fattar. Efter att ha funderat en stund så har jag nog kommit på vad problemet kommer ifrån. Kombinationen står ganska långt ner på diagonalen och nära in mot hörnet så att säga. Det känns som att hon upplevde det lite trångt eller så, precis som att de ofta slarvar när de hoppar mot väggar/staket. Frågan är om vi hade kommit igenom på andra förösket om jag hade ridit runt och visat henne att det fanns plats..? Hm, det kan jag bara spekulera i. Huvudsaken är ändå att vi tog oss igenom svårigheten för den gången. Men nu sänker vi hindren igen. Jag är nöjd med hennes insats och att hon faktiskt, efter lite övertalning, vågade försöka. Däremot MÅSTE jag få fram och ihop henne. Det här går inte annars. (Jag vill ha henne som hon var när vi träningshoppade 110 i landsbro. Då var hon helt perfekt!) Vi slutade förresten på 18 fel. Obs, det kändes mycket värre än vad det ser ut.
     
     
    Sammanfattningsvis så har alla hästarna gjort en felfri runda var och alla har fått en rosett var. Hehe, viktigt att det blir rättvist ;) Jag är allra mest stolt över Sackes placering, och är mest missnöjd över min fruktansvärt slarviga ridning. Alla hästarna har gjort sitt bästa och det har varit roligt att ta med dem allihop, även om det har krävts en hel del jobb för att få det att gå ihop.

    Resultat från Värnamo cup 2 med Sacke och Aleccis (18/2)

    Tävlingsdags igen! Aleccis och Sacke kanade iväg till Värnamo för andra deltävlingen i cupen. Det var den mest brutala svartis jag någonsin mött i mitt snart åtta år långa körkortsliv, varav tre som yrkeschaufför. Allt verkade som vanligt, inget konstigt. Det var knappt ens minus, men så var det sjuk isgata på 127:an mellan Vrigstad och Värnamo. Jaja, sånt som händer. Hoppades bara att fler märkte av det och tog det lugnt, men vad jag märkte av så verkade det precis så, för jag har inte hört/läst om några olyckor där och då. Skönt det. Är ju inte direkt hästen som valt att åka i lådan, så finns inget värre än om något faktiskt skulle hända med sitt älskade djur där bak.
     
    Vi anlände ändå lagom; kvart i nio och hade halvsen starttid med Sacke i första tiden, så väglaget påverkade inte särskilt mycket. Plockade snart ut honom och red igång. Stårlande humör var han på. Igen, hehe. Han tycker minsann det är roligt att tävla! Han var laddad till tänderna så det var bara att rulla igång så snart som möjligt. Jag vill ju absolut inte "bråka" (ställa, i sammanhanget, onödiga krav), så han fick trava igång och snart galoppera igång också. Han kändes kanon. Vi börjar så sakteligen bli mer och mer ihopridna, även om det fortfarande är en stor häst med stora rörelser för mig och rätt mycket vingel och oblanas emellanåt. Och stark! Han blir gärna stark. På framhoppningen kändes det super. Fin på hindren med mycket bjudning men inte så fasligt springig utan jag kände ändå att jag hade kontroll (för det mesta). Det blir bara problem när det händer något "oförutsett" - vilket det ändå gör då och då på en småtrång framhoppning med liv och rörelse omkring oss. Generellt så var det mycket taggade hästar i Värnamo i lördags. Det var ovanligt mycket bock, bus, brall och styrningar in i diverse staket. Jag tycker om när hästar visar känslor, men samtidigt så finns det en gräns på antal på samma plats, haha. Man hade fullt upp att försöka minnas alla som var lite lätta i tassarna, så att säga, och ge dem extra utrymme.
     
    Sacke 90 cm bed. A
    Jag hade allt hopp om en trevlig runda, för han kändes som sagt trevlig och ändå så pass ridbar som jag ändå kan förvänta mig. Kom in på banan och japp, där är spökhörnet igen... Som vi hade problem med förra omgången, men denna gång var han ännu värre. Väldigt skeptisk och inte alls sugen på att gå nära, förbi eller ens åt det hörnet. Gissa resultatet då? Ettan gick bra, tvåan gick hyfsat men han började redan stå emot. Galopsprång efter galoppsprång på linjen till trean så saktade han ner och sen gick det trögare och trögare tills vi stod still framför hindret. Hindret mot hörnet, ja. Försökte få förbi honom men han gick inte fram. Gjorde ett halvhjärtat försök att styra mot hindret igen i en ny anridning men jag fick inte ens galopp i hästen. Gav mig inte utan tog mig tid att få förbi honom förbi hindret och bort till hörnet. (Vi var ändå borta vid hörnet även innan start för att avdramatisera.) Ny anridning och kom då över, och resten gjorde han super. Inte i en bom och kanonfina språng. Resultat? Uteslutna pga överskridande av den dubbla maxtiden. Jaja, men huvudsaken i det läget är att ge honom en bra upplevelse och det fick han. Dessutom så avslutade vi kanonfint med en bra runda över hinder 4-8.
     
    Hästbyte. Intag av Sacke och uttag av Aleccis. Skritt vid hand när det var banbyggnation och bangång. Banan kändes okej, inget ovanligt avancerade med tanke på 100-nivån och uppenbara vägar i omhoppningen. Det var nästan bara olika linjer dock, vilket såklart är både bra och dåligt beroende på vad man föredrar och sådär. Det kändes som en bra 100-bana tycker jag.
     
    Red fram min älskade lilla bruna rappa häst och säga vad man vill, men hon var nog allt lugnat sig några hekto. Hon var inte särskilt pigg (okej, långt ifrån slö men inte övertaggad) på framridningen. Jag försökte galoppera henne bakifrån och fram och forma henne lite i innersidan, men mer avancerat (dvs inte det minsta avancerat) än så gjorde vi inte. Hoppade sedan fram och där har man min kära, sprudlande häst igen. Hoppa är kul ;) Hon kan det här vid det här laget. Man behöver inte stressa på förrän det är roligt på riktigt, haha. Hon kändes kanoners på hindren och jag behöver i vanligt ordning inte alls nöta något utan vi tar våra språng oftast 4-5 stycken och sedan är vi redo.
     
    Aleccis 100 cm bed. A:0/A:0
    Jag satte lite mer galopp i henne nu jämfört med sist, och hon var med på noterna. Hon var faktiskt ganska pigg och explosiv framåt med en ned nöffande. Jag skötte min del... sisådär. Det finns bra delar, men även attackridning. Främst redan mot ettan, men även lite mot tvåan. Jag har blivit skitkass/slarvig med att räkna galoppsprången så jag trodde vi red på ett för lite både här och där för det var så jag upplevde det. Hon kändes väldigt framåt, som sagt. Men tycker det ändå, för att vara oss, ser helt okej ut och vi rider på rätt antal språng på samtliga distanser. Gör en miss till kombinationen i omhoppningen där jag uppfattar oss vs hindret totalfel och räknar med att Aleccis ska ta ett språng till men hon är rapp och viker in benen och hinner knappt få oss i luften. Men över hindren tar hon oss, både A och B utan att ens vara i hindren (stolpe in <3) och det gör att jag blir lite sen i vändningen till svängen efteråt (pga lite efter henne i balansen), men till anridningen är vi "ett" igen och där gårdet super. Sista linjen går jag lite för långt och råkar stoppa in sex galoppsprång när det skulle vara fem. Har ju lärt mig att jag måste chilla till sista hindret, men att rida på ett extrasprång är väl ändå att ta i, haha. Snabb och felfri, upp i ledning och så småningom vinst. Visst blev det lite fel vid kombinationen i omhoppningen, men förutom det är jag ändå nöjd. Det kändes inte hetsigt från min synvinkel.
     
     Hästbyte. In med Aleccis och ut med Sacke. Pigg och glad igen och taggad på "revansch"! Han kändes trevig. Vi red igång och hoppade sedan fram. Det gick bra. Skrittade några varv och höll då på att tugga grus när man såg något i underlaget och svarde med att hoppa upp i luften och dra fullt åt höger i landningen. Det var preciiiis att jag satt kvar. Phu, haha. Snacka om att överraska!
     
    Sacke 100 cm bed. A:0/A:0
    Vi gick direkt till hörnet och gick runt där. Kollade, klappade, pratade. Det kändes bra. Han reagerade inte särskilt starkt utan nu tändes hoppet, haha. Fattar galopp och rider mot ettan. Hoppar fint och samma över tvåan. Styr nu mot trean (hörnet) och håller beslutsamt om honom ordentligt. Stöttar i varje steg och däremellan, tänker framåt och det känns som att han har bestämt sig för att hoppa. Men så gör han ett kast med huvudet vilket ger en känska av att jag inte kan påverka ett skit och att han besämt sig. Stopp i sista stund. Maah, så synd! Gör en ny anrdining (utan att gå bakom hindret), och gör samma sak igen; tänker framåt, håller om, smackar, stöttar och så hoppar han! Då blir man ändå glad. Det tar sig, om än är det jävligt synd att han inte kunde göra det på första försöket. Fortsätter och han gör det bra. Råkar gå på framåt och rider på sex bort till femman och river den med bak. Det var mitt nedslag. Vid detta läget är jag hungrig och småtrött i kroppen och jag måste RIDA som fan med hela kroppen för att ens ha en chans att få ihop honom ens minsta lilla. Så nja, han blev lång och jag blev nog allt lite "bekväm" och lät honom gå på istället för att noggrant räkna och inse att jag direkt skulle börja plocka i honom. I kombinationen blir han skeptisk då den också ledde fram åt hörnet, men han låter sig övertalas och hoppar snällt igenom den. Kommer lite nära sjuan men går på fem jämna bort till åttan. 10 fel red vi ihop. Men jag måste ändå, som den optimist jag är, påtala att det finns bra delar och det som är bra känns riktigt bra.
     
    Han är fin på hindren, men tittig på omgivningen. Jag måste dessutom planera in mellanmål, då tredje klassen innan mat blir väk tufft för mig fysiskt. Hade det varit Aleccis som gick tredje klassen hade jag antagligen inte ens märkt av att kroppen var "tom på energi/näring", men nu märker jag det då jag måste använda den så mycket "mer". Aleccis kräver huvud och visst, fysisk ridning också men inte styrka. Sacke kräver liksom mycket sits från mig då jag upplever honom så himla stor och svår att rida ihop pga sin enorma galopp. Sackes rundor lägger vi på bådas rutinkonto denna gång. Jag är ändå tacksam över att vi fick hoppa igenom båda rundorna (väntade på att bli avbrutna i den första klassen pga att vi tog sådan tid på oss), det gjorde att vi ändå fick en trevlig upplevelse och en vacker dag så slutar det spöka i det där jäkla hörnet, haha.
     
    Sacke fick ta emot Aleccis pris och skötte sig alldeles ypperligt. Stod still och väntade snällt under hela ceremonin (haha). Ärovarvet gick väldigt lugnt och sansat, och jag valde att inte ta emot blommor och påse från hästryggen då han är en känslig häst, men alltså. Guldstjärna till honom för hans uppförande! Kul. Det är ju annars sådant som ändå behöver tränas på, men som är väldigt svårt att träna på på egen hand, hehe.
     
     
    Efter detta så väntades äntligen påfyllning med en ordentlig portion käk, även lite värme och nedvarvning. Jag hade lite svårt att komma igång igen efter det, men som tur var så startade jag rätt sent så kunde gå banan i lugn och ro och därefter inta läktaren för en stund. Jag gillar den typen av uppladdning.
     
    Banan i sig velade jag lite redan mot startlinjen. Antingen runda hela kombinationen i anridning eller gå mellan a- och b-hindret. Jag var osäker på om jag skulle få Aleccis helt rak om jag gick mellan hindren, men tyckte att utanför kombin gav "för lång" anridning. Ekipagen jag hann titta på före start varierade. Jag såg däremot att de som gick utanför kom i någon avbackningsvariant mot ettan och det vill jag inte alls riskera och sen slog ju tanken mig att med tanke på hur jag brukar välja att rida i omhoppningar så är "göra hästen rak innan hindret på kort anridning" inte ett av våra problem, haha, så jag valde att gå mellan a och b. Annars var det inga frågetecken från min sida. Snarare en liten lätt oro att glömma banan då jag kände mig så nedvarvad och trött och ändå lärt mig två banor tidigare på dagen. Jag inbillar mig ju att jag har svårt att lära mig banor... Så tredje banan och dessutom trött - hmm. Repeterade, repeterade och repeterade. Den verkade sitta.
     
    Red igång Aleccis igen och hoppade fram henne för andra gången. Finns inget som helst att klaga på. Hon har tryck i tassarna och sprutar av självförtroende så jag tackar och tar emot.
     
    Aleccis 110 cm bed. A:0/A:0
    Framåt med lite lätt bomknack till ettan, blev lite svajigt på vägen mot tvåan då jag tyckte henne lite grann, att hon inte var mellan hjälperna riktigt. La på lite ben, hon svarade framåt och jag ville göra en förhållning som inte gick igenom utan vi höll på att gå nära och då hojtade jag till på henne. Gör ju alltid det när jag vill uppmärksamma henne. Sen om det gör någon skillnad eller inte, hahaha, det låter jag vara osagt. Men det känns iaf bättre ;) Sedan flöt det på hyfsat. Lite nära på sjuan. Sen fick vi ett jävla framåtläge plus attackridning mot åttan vilket skulle kosta oss vinsten (och hennes vänstra framsko). Jag var alldeles för långsam efter åttan och kände ju redan innan att vi skulle riva nian - vilket vi ju gjorde. Jag hann få in fem, men det var bara fem hovspår, kroppen ångade vidare och nedslaget kom såklart med bak. Tian kändes fint men sedan ser jag hur hon i ögonvrån är helsäker på att vi ska till vattenmattan igen så jag får inte sväng på henne som jag önskar och den svängen måste jag liksom få till och bibehålla galoppen så det hörs hur desperat jag blir när hon inte lyssnar, haha. Älskade häst. Vill och vill och vill. <3 Hinner ändå rätta till det någorlunda och får bra språng genom kombinationen. Gör sedan det fulaste och flängigaste ever när jag ser att vi måste gå på framåt i attackridning igen över tolvan och så är det det där sista hindret där jag måste ta det lugnt så jag gör fulaste skiten ever och drar i henne. Inte mitt stoltaste ögonblick, men jag skulle ha tänkt lite så mot nian men utan att slita. Går ändå lite framåt på tretton och kapar ett språng där. 0+4 fel och 13de placering.
     
    Nej, denna runda är jag inte direkt nöjd med. Det hemska hetsandet och flaxandet, attackridningen och av-och-på-ridningen är inte något att sträva efter alls. Det positiva är Aleccis fighter-inställning, det är det jag tar med mig av denna runda. Hon är en fantastisk tävlingshäst och jag borde återigen lära mig att inte slukas upp av hennes energi utan försöka andas lite mer och bli lite noggrannare.
     

    Andningspaus, tack. (Novell, igen)

    Från i onsdags har det varit full jävla rulle. För lite sömn varje natt, och välfyllda dagar. Först och främst började jag jobba vid 04 på morgonen i onsdags, och då ringer min klocka kl 03. Efter jobbet så väntade hästarna och jag red båda. Det kan ju tyckas vara en självklarhet - och det är det! Men jag lovar, att efter att ha gått upp vid 03, jobbat ett halvt dygn och sedan rida två hästar. Det är fan ingen barnlek. Det krävs lite pannben för att verkligen få det gjort. Detta pannben är det inte alltid jag har, utan ofta planerar jag in vilodagen efter dessa arbetspass men det beror ju på hur resten av veckan ser ut. Så ibland bara MÅSTE man rida, oavsett hur dötrött man än är. Det gick ändå rätt bra, och båda hästarna gick på ängen.
     
    Torsdagen innebar jobb igen, men denna gång är det "bara" uppstigning vid 05. Vi fick en reservplats på träningen för Lasse på kvällen så mina hästar fick sin vilodag här. Om allt flyter på skitbra dvs bra väglag, inga stoppklossar i trafiken, ingen kö, inget extratmejeri att tömma på, inget haveri och allt verkligen flyter på bra HELA dagen - då kan man vara hemma till 16, men jag räknar inte med det. Annars är man hemma mellan 16 och i värsta fall 18, typ. Det kan alltså diffa rätt mycket. Första förslaget var att vara med i första gruppen; 17.15. Man kan säga att det var en himla tur att vi inte var optimistiska och tackade ja till den (för ja, vi funderade lite), för när klockan var 17.15 var satt jag fortfarande i lastbilen, haha. Fick självklart ett litet haveri och var tvungen att sticka bort till en versktad för att byta ut en grej. Sådant som händer, men vips, så var jag 1-1,5 timme sen. Var dock hemma någon kvart senare, men skulle då ut till mina djur för att vattna dem och kolla läget. De var självklart högst upp, och sedan ner igen på andra sidan berget; längst jäkla bort de bara kan komma, haha. Tog McDriven på invägen och anlängde i lägenheten 18.22, vid 18.40 skulle jag bli hämtad. Var bara att slänga i sig skräpmaten och kasta sig ut i bilen. Men sedan var det lite lugnare tempo. Lastade och åkte lite före utsatt tid och var på plats en halvtimme någonting innan träningen skulle börja. Nu var de lite sena med, så vi var i väldigt god tid. Skönt!
     
    Själva hoppträningen (med Sacke) gick väldigt bra. Det var en nyttig träning! Både lite lydnad i form av studs till en oxer, och på andra tre räcken andra långsidan med tre galoppsprång emellan (som vi ju försökt träna på själva på egen hand, vilket kändes bra för då vet jag redan hur trångt och jävligt det blir plus att Sacke redan sett/förstått vad vi ska göra). Utöver dessa hinder stod ett räcke på diagonalen och en oxer på andra diagonalen och samtliga hinder var med i en sammansatt bana så småningom. Linjerna satt för det mesta bra, förutom första gången då han tittade på oxern och jag red allmänt kasst. Sedan gick han som tåget. Jag fick jobba rätt hårt för han är stor, vinglig, lite tittig och väldigt kär i sin gamla kompis som han bott med när han var yngre. Han kände igen henne direkt och ville inte släppa henne med blicken ibland. Lilla vännen <3
     
    Jag måste bli bättre på att få tillbaka honom, samla honom på bakbenen, och få igenom mina förhållningar. Men jag annars är jag JÄTTEnöjd, både med honom och med träningen. Jag vågar ju inte alltid gå all in med vad jag verkligen vill ibland just av den anledningen att jag inte tror att jag ska få igenom det jag vill (dvs förhållningar) och att vi då ska gå på halvsteg eller ännu värre; krascha. För som Lasse sa så försöker han verkligen och han kämpar HÅRT för att göra det han ska. Han är såå positiv, framåt och tycker det är skitkul. Självförtroendet sitter där det ska och ja, han hoppar faktitskt himla bra. Han är rolig för att han just är så positiv och ambitiös. Det är bara det att jag får kämpa rejält för att ge honom så bra förutsättningar som möjligt. Helst ska han få lite plats före hindren (dvs inte gå attack-stort och inte gå lite nära), får då får han störst chans att vinkla ut sina bakben, som han annars har en tendens att unghäst-knipa lite med. Som sagt, både jag och Sackes ägare var jättenöjda. Träningen började inte förrän 20.30-ish så vi var hemma rätt sent.
     
    Fredagen sedan innebar återigen tidig uppstigning, men ändå senare än jobbdagarna: 06. Ut till stallet och rida mina som gick uteritter på raka spår. Sprang på en vän och även granne nere i byn så jag och Latoya stod där i säkert tjugo minuter och pratade, hehe. När jag sedan red Aleccis var de på väg ut och gå med hundarna, så då hängde vi på och pratade vidare. Så jag var lite sen från stallet sedan då tiden runnit iväg något från mig. Hem och snabbt duscha, på med icke-hästiga kläder och in i bilen för att styra kosan med Kalmar. Anlände ändå i tid; strax innan 13 och firade med en subway-macka. Fikade sedan två gånger på raken (haha, var SÅ mätt! och var tyvärr sjukt jävla trött...) och gick på Eko för att köpa hästgodis. Efter en hundpromenad sedan så var vi redo för att kika på Nour El Rafei (igen, haha). Direkt efteråt åkte jag hem och gick sedan och la mig 21.45.
     
    Sov stenhårt tills klockan ringde idag vid 09, för att hålla en lektion. Skulle vilja ha sovit ett halvt dygn, men har man lovat så har man. Kompromissade ändå med en halvtimme, för att få en liiiten stunds sömn till. Mitt ekipage var skitduktiga och överträffade sig själva! Nu börjar det hända grejer! :D Stammis-McDriven igen för min del för lite friterat skräp till frukost, och sedan ridning av mina stjärnor. Latoya skulle gå på ängen inför morgondagens tävling, men det har snöat ganska duktigt så jag visste inte om det skulle vara för halt eller inte. Red neråt och hon var SUPERGLAD och astaggad. Så vi busade runt en stund men tyvärr var det alldeles för skithalt. Hon halkade till lite här och där men jag tänkte ändå har kontroll på läget och tar stora bågar, trycker ifrån med bakbenen så hon får grepp och tänker på underlaget. Men när hon sedan halkade så jävligt att jag trodde hon var blockhalt(!), dvs hon kanade iväg typ en meter med ena bak i varje steg tre steg på raken(!) innan hon fick grepp - då var det fan inte värt det längre. Så vi sket i ängen och tog en sväng i skogen istället. Synd, men det var inte ens något att fundera på. Tack och lov så halkade hon bara med bak, aldrig med fram - och får man välja så är det ju ändå att föredra den varianten. Hon blev besviken när vi lämnade ängen innan vi var klara och släpade benen efter sig när vi gick mot utgången och så drog hon sig i sicksack. Hon drog inte ens hemåt när vi kom ut till vägen igen utan hade, precis som jag, sikte på att ta stigen in i skogen i stället. Kul att hon inte kände sig klar utan ville springa vidare. Lite tråkig uppladdning får jag väl säga, men hon har varit på riktigt bra humör och det hoppas jag att vi tar med oss i morgon.
     
    Aleccis sist ut och hon gick en sväng i skogen, över på andra sidan vägen och lite där och sedan hemåt igen. En knapp timme. Flippanbettet även idag, och det red jag på igår med och ville ha henne samlad men utan att strypa energin vilket gick skitbra och hon kändes SUPER igår! Idag gjorde vi lite samma sak och hon var fortfarande fin. I väldigt bra balans emellanåt och även om jag lät henne få rulla på lite mer i galopp i två backar så accepterade hon att komma tillbaka rätt bra efteråt igen.
     
    Nu har jag precis kommit in och vill inte göra något annat än att bara dega. Inte göra ett enda jäkla knop till. I morgon är det tävling! Uppstigning 04.30-04.45 någonting och sedan tuffa mot Kalmar för andra gången denna helg senast klockan 06, för att tävlingsdebutera för året med Latoya. Ser fram emot det, trots att jag är dötrött i hela kroppen och huvudet just nu. Den sömn jag skrapat ihop har definitivt inte räckt, även om jag inte sovit "såå" himla lite. Hoppas kunna ladda om nu i eftermiddag/kväll och vara en ny människa i morgon. För nästa vecka blir fan inte rolig, haha. Har råkat ta på mig för mycket - igen. Men sparar därför en av Latoyas vilodagar till nästa vecka så får hästarna gå lugnare då jag måste prioritera om lite. Så får det bli.
     
    ÄlsklingsPärl <3 Hon finns inte med något i texten, men får pryda inlägget som uppvägning.

    Resultat från Värnamo cup 1 med Sacke och Aleccis (28/1)

    Det blev en tidig morgon och vi anlände vid halv niotiden. Det skulle definitivt bli en heldag! Gick banan och det mesta kändes okej, men tvåan stod lite "inbyggd", bakom två hinder, så det kunde vara svårt att få hästen att förstå vilket hinder vi ska rida på.
     
    Vi tog sedan ut Sacke och han var på strålande humör. Pigg och skitglad, lite stark ibland och lite pratig emellanåt. Vi red igång och hoppade sedan fram. När det var typ två kvar innan vi skulle in på banan, så hände en olycka inne på banan och det blev en paus i väntan på ambulans. Det år sådant som händer, men det var lite typiskt att vi var klara och redo att gå in, och avklädda dessutom. Så det hann bli rätt kallt innan de väl dog igång igen. Vid sådana pauser är det dessutom lite svårt att komma igång igen, och även om det kändes okej så var det ju inte som att komma direkt från framhoppningen. Men äsch, det var inte så farligt. Kändes ändå okej.
     
    Sacke 90 cm bed. A
    Han som var så pigg ute hade nu svårt att komma fram i galopp. Inte för att han var slö, utan för att det var så mycket att titta på. Hörnet nere vid domaren tyckte han var extra läskigt och ville inte gärna gå i närheten av det. Så började vi så smått, ettan gick bra, jag ville inte hålla ut vägen extremt utan smyga runt till tvåan just för att minimera risken att han skulle bjuda på fel hinder. Men det blev inte perfekt ändå, utan blev lite vingligt och vi rev det hindret. Vidare ner till oxern, nummer tre på sju språng istället för sex då vi vinglade iväg lite där med, och precis i landningen på trean så drar han fullt vänster så jag nästan hänger lite löst, haha. Finns ju inte en chans i världen att rida vidare, så jag försöker bara bromsa och gör en ny anridning till fyran. Därefter börjar det faktiskt flyta på, men vi kommer lite nära på femman och sedan rider vi på åtta istället för sju på långsidan sex-sju, då språnget över första på linjen blev lite "högt och kort", och jag lät honom bara rulla på. Sista hindret var bästa språnget på hela banan. 8 fel, varav 4 tidsfel, men kändes bra på så vis att han inte tittar på några hinder och verkligen försöker lösa uppgiften han ställs inför och vill inte riva.
     
    Nästa klass! Ny bana och ny bangång. Här fanns en vattenmatta som nummer sju och kombinationen 4a-b var "inbygd" på precis samma vis som tvåan i klassen innan. Det skulle bli den största svårigeheten med Sacke. Omhoppningen var två brutna linjer i ett snudd på symetriskt mönster och en avslutande oxer.
     
    Aleccis var först ut! Hon var väldigt lugn för att vara Aleccis, men när vi så småningom fick komma in på framhoppningen så blev hon sitt vanliga, taggade jag. Hon kändes super på hindren, inga konstigheter alls.
     
    Aleccis 100 cm bed. A:0/A:0
    Skuttade över ettan och river(!!!) sedan tvaån. Vafan?! Aleccis för helvete, man river inte i en meter! Haha, det kom snopet. Jag skulle ha bättre snurr i galoppen, helt klart. Rullade väl på lite väl bekvämt där. Ajaj! Red sedan på åtta istället för sju på linjen av någon jävla anledning. Antagligen av samma som varför vi rev; för dåligt snurr! Sedan började det kännas betydligt bättre och hon taggade själv upp. Fina häst. Är helt okej nöjd från fyran och resten. 4 fel.
     
    Hästbyte och dags för Sacke. Han gav ett väldigt positivt intryck. Inte det minsta trött utan travade glatt och självsäkert iväg med mig på eget initiativ redan direkt när jag kom upp, haha. Han är verkligen charmig, den hästen! Däremot kan han också blir brutalt jäkla skitstark. Det kan man inte alltid tro för han ser inte så stark ut, men jo. Framridningen gick bra och så framhoppningsdags. Han tyckte det var sååå kul! Sprang på och hoppade väldigt glatt över hindren. Bus i blicken och spetsade öron. SÅ. HIMLA. GLAD!
     
    Sacke 100 cm bed. A:0/A:0
    Jag gjorde flera missbedömningar i denna klass, men Sacke har verkligen visat sin bästa sida. Vi kom lite halvkasst på ettan, men jag tar så gott som alltid mantag och framför allt när jag sitter på Sacke så munnen klarade sig. Tvåan tänkte jag inte riva igen så red så noga jag kunde och smackade lite för att få lite extra tryck. Fick jobba lite för att få in sju galoppsprång och försökte hålla igen honom. Det hände inget men till slut fick jag honom ändå att backa av lite. Pust, haha. Det är på väg att vingla mot fyran men han hinner uppfatta vart vi är på väg. Skuttar igenom kombinationen men känner lite på bommarna i a-hindret - som ligger kvar. Jag tänker lite framåt för att komma bra på femman och där hoppar han super! Kommer inte skitbra på sexan utan där räddar han mig verkligen. På grund av den hemska avsprångspunkten så blev språnget kort och vi gick på sju språng bort till vattenmattan, istället för de sex som det egentligen skulle vara. Jag ville rida så balanserat jag kunde mot sjuan så därför la jag inte om några ben och idiotgasade för att räcka fram utan skulle han titta skulle jag behöver kunna stötta. Jag är själv nöjd med hur vi löste det och jag är jätteglad över att han inte tittade ett skit utan hoppade som att det inte låg någon vattenmatta under. (Han kan vara rätt tittig på hinder.) Är på väg att vingla mot åttan men får honom rak och med det språnget skuttar vi rakt in i Sackes livs första omhoppning! Men så blir han sådär jäkla stark och samtidigt hal som en ål så jag kan inget göra utan han tittar och slinker förbi nionde hindret. Jag känner ingen som helst anledning att jaga tiden utan var istället god tid på mig att rätta till stigbygeln och gör sedan en ny anridning. Hade jag hållit ut vägen mer så hade chansen varit större att vi hade lyckats hoppa det, men samtidigt så var det ingen "ovanligt" dålig väg, utan det hade han absolut kunnat fixa. Jag var inte orättvis mot honom. Ny anridning som sagt, vilket gick sådär. Jag fick inte fram honom utan det slutade med att han fick kliva över i en lite lätt motvillig trav och han drog järnet åt vänster igen. Men denna gång fick han ett bättre språng över oxern i hörnet och sedan rullade han självmant på fram på fem galoppsprång till vattenmattan och hoppade glatt. Sedan tänkte jag göra som innan; tänka framåt för att nå fram på ett framåtläge som innan på oxern på diagonalen, men det var en totalmiss av mig och hade varit bättre att inte gasa på utan bara vänta in hindret. Han räddade mig verkligen, för andra gången. 0+10 fel, varav 6 tidsfel.
     
    Jag är JÄTTENJÖD med honom, och mycket mindre nöjd med mina missbedömningar. Men det är ren orutin. Sacke och Aleccis är som dag och natt i sina rörelser och sin galopp. Han är stor (och upplevs väldigt stor), så jag har lite svårt att måtta ibland - vilket verkligen kom fram idag. Men jag har gjort mitt bästa och, jao, hellre ett felaktivt aktivt beslut än att bara sitta passiv och "det blir som det blir". Dessutom! Hans första "vuxna" år och hans första omhoppning! Vilken bra start på året! (Han har fått påbörja en annan omhoppningen men den fick vi inte fullfölja pga att jag ju missade mållinjen i första fasen, maah.)
     
    Sist ut Aleccis i sista klassen för dagen! Grundomgången var egentligen inga konstigheter men omhoppningen hade flera vägar att välja på och det var så svårt att välja då det inte var uppenbart vilken som var snabbast. Ibland är det bättre att gå utanför och rulla på, men ofast går det fortare att hålla sig lugn och gå snävare. Jag hade inte bestämt mig ens när jag fick startsignal... Velade fram och tillbaka in i det sista. Inte bra!
     
    Ut ur lådan och ny framridning och framhoppning. Hon var skittaggad och sög verkligen tag i hindren. Älskade häst!
     
    Aleccis 110 cm bed. A:0/A:0, vmo cup deltävling 1
    Satte bättre galopp från start denna gång och Aleccis var taggad! Hon sög på b-hindret i kombinationen när jag skulle rida mellan a- och b-hindret mot ettan, haha. Rullade över ettan, tvåan och gick på sex galoppsprång mot trean. Hon hoppade trevligt! Drar på som fan mot fyran, haha, börjar bli lite småsvår att reglera och vi kommer för nära sjuan när vi ska rida mot femman så jag drar omkull hela hindret med mitt ben. Aleccis hoppar glatt igenom kombinationen 5a-b och vi påbörjar linjen genom att hoppa 6an. Blir avbruten medan funktionärerna bygger upp hindret igen och skrittar runt. Jag fortsätter fundera på vägarna i omhoppningen. Haha, herregud vad jag velade! Min största fundering var om vi skulle klara det röda räcket, nr 10, om vi gick innanför. Resten hade jag nog bestämt mig för. Fick startsignal igen och fortsatte över sjuan och åttan. Felfri grundomgång och vidare mot nian. Hon hoppar bra och jag är mån om att inte svänga för tidigt (risk för nedslag), men var lite, lite för sen och vi är på väg att krocka med lyktstolpen. Får ingen jämn galopp efter det, men får ändå ett trevligt framåtläge till tian. Vänder runt och hoppar elvan, men Aleccis missförstår mig och bjuder på a-hindret i kombinationen åt fel håll. Så jag försöker svänga mer men gör bort mig totalt och blir, gud förbjude, kvar i munnen på henne. Det känns som att hon ändå får upp alla benen, men vi är alldeles för nära hinderstödet så jag river hela skiten med foten, knät och hela jäkla benet. Det gjorde till och med lite ont, så jag plockade det verkligen ordentligt. Tappade dessutom högerstigbygeln samtidigt och blir i hemsk obalans i svängen till sista hindret och jag vill inte "knipa" om henne, för det tar hon som drivning och då river vi. Men jag försökte ändå göra så gott jag kan, men kom inte ur sadeln ordetligt så vi rev b-hindret också. Åh, jag skulle ha varit väldigt mycket tydligare mot elvan, så vi inte hade missuppfattat varandra där. 0+8 fel.
     
    Jag är, återigen, väldigt nöjd med hästarna och dessutom, som jag skrev tidigare, känner jag att jag har försökt men inte varit tillräckligt bra. Det har inte funnits någon passivitet utan det har varit beslut - dock fel beslut missbedömningar och skit. Men hem åkte jag ändå inte missnöjd. Trots att resultaten var sisådär.
     
     
    Det ser verkligen inte bra ut, och jag tycker det är lite jobbigt att se hur illa det ser ut emellanåt. Men kom ihåg hur stor Sacke är i sina rörelser och dessutom har han bara varit hopphäst sedan i juni, och två månaders helvila pga ägarens operation. Så han gör RIKTIGT bra ifrån sig, men vi måste rida ihop oss ännu mer innan det ser bättre ut. Med Aleccis är det bara "som vanligt" - och det borde ni vara vana vid, vid det här laget ;)

    Resultat från årets första P&J med samtliga hästar

    Planen var utarbetad och klar, så det var bara att börja beta av punkt efter punkt och hoppas på att få så bra framridning som möjligt med varje häst, trots knapert med tid.
     
    Först och främst åkte jag ut och gjorde i ordning mina hästar. Körde in Latoya först. Parkerade henne där inne och svängde hem en andra gång för att hämta Aleccis. Gick banan, och var uppe och betalade. Tog sedan ut Aleccis och red igång henne i trettiofem-fyrtio minuter så att hon inte skulle bli utplockad "kall" från en box och sedan pang bom in och hoppa. Så därför rullade jag igång så pass att hon fått svettas lite och känt av hennes dagsform. Pigg och glad, såklart. Är ju A vi pratar om. Världens bästa. Alltid.
     
    Ställde sedan in henne i en box, bredvid Latoya. Sen var det igång. Latoya visste ju att Aleccis var bredvid, men kunde nätt och jämt se henne. Hon höll igång jävlar där inne i boxen, och nog för att jag är rätt "bekväm" med mina djur, men idag har jag faktiskt varit lite orolig att hon skulle göra något dum och skada sig. Hon var nere och rullade i den halvsketna boxen precis lagom innan det var dags att ta ut henne. Vilket det var strax efter att jag var tillbaka med Aleccis.
     
    Latoya var HEMSK att göra i ordning. Jag försökte hålla och fick hjälp av min högstadie-mentor att borsta hästjäkeln. Hon sprang över oss båda två (hästen alltså, haha), och var riktigt, riktigt skitjobbig att försöka hålla. Fick på alla grejer och kom upp så småningom och väl uppe är det ju alltid lättare att hantera dem när de är "sådana". Latoya sprang runt och gapade, var lite bångstyrig och visade lite lätt missnöje men var ändå så pass schysst att hon gick dit jag ville och gjorde vad jag bad. När vi kom in på framhoppningen så släppte mycket. Inte allt, men mycket. Hon började lägga fokus på rätt saker, tack och lov.
     
    Hon var lätt i röven och hela bakdelen levde sitt egna liv med byten, sparkar, en kick i en vägg, bakutspark med skruv och allt det där "vanliga". Gick ju knappt att hålla hela hästens kropp i en och samma galopp. Men! Mot hindren så var hon klockren! Bjöd och hoppade fint. Jag vet ju att hon är som hon är ibland med sin bananighet och jag vet att det blir bättre så småningom, så jag bryr mig inte om att hon strular runt utan fokuserar på att hon är fin på hinder och i ett betydligt bättre "mentalt skick" än hon var en stund tidigare.
     
    Latoya 80 cm
    Hon ökar mot hindren och ger en kanonkänsla på hinder; självförtroende, glädje, otittig, kräver inget från mig som ryttare utan skuttar smidigt över, och bjuder på fina språng. Men, helt framför skänkel eller ens mellan hjälperna är hon inte. Utan det blir lite lätt jagande med rätt mycket smackningar. Är ändå nöjd med henne. Hon skuttade enkelt in en felfri liten runda, trots lite stora avsprångspunkter ibland. (Klart allt detta ska vara en piece of cake på 80 för en storhäst, but still.)
     
    Skrittpaus, känna på något litet språng för att "hålla ångan uppe", och så in igen.
     
    Latoya 90 cm
    Andra rundan är jag mer nöjd med än första. Här hade hon bättre bjudning inte bara mot hindren utan mellan dem också. Kändes riktigt trevligt. Något stort språng fick vi, men ändå i helhel bättre. Hon var jätteduktig, och felfri igen. (När jag såg filmerna så ser jag att jag har haft väldigt ledande tyglar över språng flera gånger med alla hästar. Detta då jag uppenbarligen vill rida bättre vägar och försöka göra det bra, men skänklarna suger visst, så då har jag tagit till ledande tygeltag. Hästarna får fortfarande eftergift men att de ändå fått en vägvisning över hindret liksom. Men det som stör mig är att det därför ser ut som att jag vevar med spöt på Latoya flera gånger, men jag har inte använt det alls när vi hoppat. Strax efter galoppfattningen till andra rundan så snuddade jag hennes bakdel för att förstärka gasen, och en gång på framhoppningen så la jag på spöt på baken när hon svarade dåligt framåt. Då visade hon missnöje och drog av en bock och surade med en spark. Men det var också allt. Ska jag ha spö så vill jag ju ha ett långt för att kunna dutta till på röven om det behövs. Är lite allergisk mot att lägga på spöt på bogen. Hm, det bästa hade ju varit att inte behöva rida med spö alls - och att hon därmed borde lyssna bättre på ryttaren.)
     
     
     
     
     
    Snabbt hästbyte och in på framhoppningen med Sacke. Det var givetvis allmänt kaos precis i vanlig ordning när det är P&J's, haha. Ponnyer, unghästar, allmänt gröna hästar och en och annan ovan ryttare (eller flera...) i en salig röra, och så några som ändå tävlat förr som försöker hålla sig till regler så gott det år. Jag är absolut inte ett "ankare", utan smälter in bland de andra ändå. Det blir lätt så, att alla till slut knappt vet vad de sysslar med för att det alltid är någon i vägen, någon häst som får ett utbrott, någon som är mötesskygg, stannar på ett hinder osv, osv. Jag vet ju att det fungerar så, så jag försöker att inte bli påverkad. Men det var lite svårt att "få plats" och kunna rulla igång, men det gick så småningom. Sacke kändes på hugget, och sög in lite av de andra hästarnas energi när de härjade runt, hehe. Men han har utvecklats och jag kände att han ändå, även om det är några månder sedan och är lite rostigt, ändå visste vad det handlade om. Han hoppade glatt alla hinder, och kändes bra inför den kommande uppgiften.
     
    Jag tog av mig klockan och la den i byxfickan (pga ramlade av i Växjö när den "öppnade" sig och störde mig, så försöker komma ihåg att alltid ta av mig den före första start, men hade inte kommit på det förrän nu). Det var bara det att fickan visst var trasig, så klockjäveln åkte ner i byxan, och runt bak mot röven - där jag dels ska sitta mot sadeln, men även ha sadeln mot röven. Både aj i mig och aj i sadeln alltså att ha den där. Så jag var tvungen att försöka leda runt den så den hamnade på utsidan i knähöjd, för att inte ställa till det. Såg väldigt dumt ut och folk undrade vad jag höll på med, hahaha.
     
    Sacke 90 cm
    Efter första hindret så rider jag inte en skitbra väg, trots att tvåan kommer fort efter väggen. Dessutom vet jag att Sacke ofta hoppar stort och det kändes som han var på väg att göra det OM han skulle hoppa. Så jag hade redan tagit ett mantag, och hann inte leda med högerhanden och jao, det blev ett stopp med volt och ny anridning. Då gjorde jag det bättre och Sacke hoppade utan konstigheter. Resten av banan gick bra och kändes bra. Jag är nöjd med rundan överlag, men hade absolut kunnat rida betydligt bättre till tvåan så där är jag såklart inte helt nöjd med min insats. Sacke skötte sig super! Tittade inte ens på vattenmattan, och inget annat hinder heller, för del delen! Så det kändes som en vinst i sig, haha. 4 fel. Sacke var dessutom lite mer försiktig än vad han annars har varit när vi hopptränat. Nu menar jag försiktig på ett bra sätt. Studerat hindret och hoppat över det lite lugnare, och inte glatt slängt sig över i en jävla hastighet utan kontroll som det mest blivit när vi tränat, hehe.
     
    Skrittpaus och bort till framhoppningen för nästa runda. Gjorde samma som med Latoya; mest skritt, men kände ändå på hindren för att hålla ångan uppe.
     
    Sacke 100 cm
    Den här rundan är faktiskt bra. Denna gång red jag bättre väg mot tvåan, men hann inte riktigt få honom helt rak så vi petade ner den bommen. Resten kändes riktigt bra och han hoppade med självförtroende och glädje, precis som det ska vara. Men fortfarande med den där positiva försiktigheten. Dessutom skuttade han igenom kombinatinen riktigt bra. Väldigt, väldigt väl. Det kändes som att han koncentrerade sig jättemycket för att lösa den uppgiften. Så kul! För vi har ju haft lite problem med kombinationer då han inte riktigt förstått dem, men vi har också tränat på dem och denna träning har gett resultat! Han drar på en del efter femman, men jag hinner ändå få rätt bra koll innan vi ska upp mot sexan. Men exakt så (fast ännu snabbare) är han expert på att göra. Hinder på diagonalen betyder tydligen fullt rally efteråt, hahaha! Och gissa om han inte seglar över vattenmattan ytterligare en gång helt utan att blinka. Wow, så bra det kändes! :D 4 fel igen, men det kändes som en felfri runda ;) JÄTTEnöjd med honom och helt-okej-nöjd med min insats. Men det kan ju alltid bli bättre på den punkten.
     
     
     
    Av Sacke och ut med den tredje och sista hästen för dagen: Aleccis, igen, på sätt och vis. Jag ville såklart inte slöa och sega, men inte heller stressa så coolade ner och "tog min tid" utan att för den skull vara dryg, som sagt. Rullade igång henne igen och hoppade så sakteligen fram. Jag hamnade till slut sist på dagen, även efter 120-starterna (det var tre starter efter mig, totalt på hela dagen), men det var på sätt och vis bara skönt så vi hann få vår tid. Lite komprimerad uppvärmning och framhoppning, men ändå så rättvis den kunde bli. Jag är själv nöjd med hur jag löste detta och kände mig inte alls påverkad av den stress som hade kunnat skölja över mig där (mvh stress-majan själv).
     
    Det är ändå såå fantastiskt att rida in på banan med en "gammal" häst. Nog för att både Latoya och Sacke har varit ute så pass att de förstår upplägget. De kommer in och kollar läget, har koll men ändå inte kanske helt 100% av vad som förväntas av dem, utan kanske 70-80%. Och så kommer man in med Aleccis, och känner i hela kroppen hur hon går in i "fight-mode" och hela hästen utstrålar "jag vet PRECIS vad jag ska göra". Fantastiskt.
     
    Aleccis 110 cm
    Rider igång och det går ju som tåget redan från början, haha. Var inte det snyggaste vi gjort, och Aleccis måste ha "läst fel" på bedömningen för i hennes värld var det en "bed. A:0" och inte en "bed. A". Sötnöt. Bråttom hade hon, och skitkul hade hon med. Jag har som sagt lättare för att svänga än att bromsa så varför försöka "bråka" och trycka ut henne mot väggen, när det istället är lättare (obs; lättare, inte bättre) att sitta upp, rida ut svängen, stötta och sikta på nästa, med lite onödigt kort väg med tanke på att det bara är en P&J. I mål med en rätt snabb (det gick snabbare än det ser ut), lite hafsig runda men ändå med uuunderbar känsla. Hon suger på hindren och och hoppar bra, känns skitbra på hindren och ja, jag älskar henne. Felfri runda. På pappret i alla fall, ehm.
     
     
    Jag själv kände mig lite "kvar" i Sackes språng och hamnade lite väl på mage i landningarna ett par gånger. Han hoppar lite mer uppåt, medan Aleccis hoppar mer framåt, och långt. Dessutom var ju klockan nu eftermiddag, och jag hade givetvis inte ätit något (vem hinner ens äta?), så även om jag inte var "trött-trött" så började bränslet och näringen ta slut, och då blir man ju lite seg och fördröjd i det man gör. Precis så kände jag mig. Fördröjning.
     
    Jag är JÄTTENÖJD med alla hästarna, och i helhet nöjd med alla rundor. Det finns att jobba på, men alla hästar känns kanon inför året. Latoya fick gå 80+90 för att dels boosta självförtroendet. Hon hade lika gärna kunnat gå 90+90, eller 90+100, men Sacke "ska" gå 90+100 inför nästa helgs tävling, och Aleccis ska få en runda för att helst inte vara döpigg nästa helg. (En döpigg Aleccis är inte en vinnande Aleccis, that's why.) Så det var för att ändå försöka få ut så mycket tid mellan hästarna som det bara var möjligt och därför försökte jag sprida ut dem så gott det gick i klasserna. Är nöjd med mitt upplägg; alla har bara boostats med bra rundor, språng och självförtroende - jag med.
     
    Den som läst hela vägen hit ner är värd en medalj. Puss.
    PS. Latoya är, tacktacktack och lov, fortfarande hel efter denna dag med de idiotiska (och onödiga!) utbrott hon haft i boxen. *puh*

    Sacke i lördags

    I lördags så byggde vi fram lydnadshinder till Sacke för att nu börja "träna" på ett nytt plan. Nya hinder är fortfarande lite otäcka tycker han, men det har släppt så pass att jag känner att vi måste fokusera annorlunda (eller ja, fokusera vidare) för att bli starkare i år. Mer lydnad och mer kontroll!
     
    Men det gick väl... som väntat, haha. Han drar iväg med mig och tycker att det är skitkul att hoppa och våra lydnadshinder gjorde inte riktigt så mycket nytta som jag önskade. Jag kunde inte ge honom ett dugg eftergift för jag var tvungen att hålla genom hela långsidan för att inte riskera en katastrof. Ändå så lyckades han gå på två språng mellan de sista hindren mer än en gång. Shit, vad jag hade att göra! Men han tycker det är såå himla roligt, och känslan han ger är, trots rätt kass kontroll emellanåt, väldigt trevlig. Jag älskar positiva hästar! :D
     
    Filmsnutt från instagram. Från och med nästa helg så smygstartar vi säsongen, och helgen därefter är den officiellt igång.
     
     

    Ett tappert försök till lydnadshoppning med Sacke i lördags. Det var inte vår starkaste insats, haha, och detta på filmen var typ enda gången det blev någorlunda jämna tre+tre. Han hade inga problem att gå på tre+två, just sayin' 😂 Men han tycker det är skitkul och det är ju huvudsaken 😀❤🏇💨 #happy #horse #knabstrupper #showjumping @haukkaanne

    Ett filmklipp publicerat av Jessica Wilhelmsson (@jagheterjessica) Jan 16, 2017 kl. 12:30 PST

    Planer januari och februari

    Jag har fått en plats på träningshelgen nu i helgen! Känns skitkul och givetvis är det Aleccis som ska träna. Längtar som en liten barnunge, hehe. Latoya ska få hoppa ett vanligt hoppass i veckan.
     
    Därefter börjar det dra ihop sig!
     
    21/1 - P&J med alla tre hästarna
    28/1 - Värnamo med Aleccis och Sacke
    5/2 - Kalmar med Latoya
    11 el. 12/2 - träningshoppning med Latoya
    18/2 - lokal Värnamo med Aleccis (kanske även Sacke?)
    24 el 25/2 - hoppas innerligt att jag kan åka till GHS!
     
     

    B1, B2 och Sackehästen

     
     
    Såhär ser Aleccis broddar ut. Jag tycker inte att det är okej över huvudtaget. Hovslagaren kommer om två veckor - mer än så ska de fan klara! Liksom inte ens en skoperiod... Det ser nästan ut som jag broddat henne med gräsbrodd (dvs utan kärna) och ridit bara jävlar på asfalt, men icke. Det är granngårdens broddar, med kärna - men där inte ens kärnan har pallat slitaget. ILLA!
     
    Jag kan inte heller brodda om henne, eftersom de inte går att få bort. När det var plus så spelar det ju ingen roll, men nu när de behövs så är det inte så himla roligt. Hon kommer stå lördag, och eventuellt söndag. Sedan hoppas jag det blir plusgrader och barmark igen, annars får jag väl köra in henne och rida henne i ridhus typ varje pass tills skoningen om två veckor. Aja, det löser sig.
     
    Jag och lillasyster Becka red idag. Hon fick givetvis ta Latoya, haha. Jag sa för något år sen typ att "när jag skaffar nästa häst så kommer jag inte kunna rida med ovana ryttare som jag kan nu" = Pärla och Lillis kan vem som helst rida. Men så var visst Latoyahästen av samma skrot och korn, så det är bara att slänga upp första bästa så kan man ta sig en tur ändå. En timme och fyrtiofem minuter var vi ute och halkade. Nejdå, det gick bra emellanåt, men visst tappade hon greppet ibland, Aleccis. Latoya, som vilat hela december, har fortfarande broddar som actually works kvar i sina broddhål.
     
    Sedan fick Sacke åka till ett ridhus och hoppa. Han var rejält laddad idag! I vanliga fall är han en typisk "även om han är pigg så gör han ju liksom inget" - men idag var det bock och bus flera gånger, haha. Sötnöt! Han tycker att det är såååå himla roligt och nu börjar tittigheten släppa också. Kul! Det gick som tåget och han var klockren! Känns väldigt bra och lovande inför kommande planer. Duktig kille! Jag börjar äntligen också bli mer och mer sammansvetsad med honom och hans stora rörelser, men det syns att jag får jobba lite. Skitnöjd med honom idag!
     
     

    Sacke får 5/5 🌟 Jättefin! 😍 @haukkaanne #showjumping #horse #knabstrupper #sackumraikou

    Ett filmklipp publicerat av Jessica Wilhelmsson (@jagheterjessica) Jan 6, 2017 kl. 10:06 PST

    Mål 2017 och utvärdering av 2016 års mål

    Ja, här kommer inlägget som är ett av mina favoritinlägg att läsa hos andra, och på sätt och vis är väldigt roliga och inspirerande (men lika skrämmade mvh här har du några kilo extra press) att skriva.
     
    Jag ska börja med en ny typ av mål detta år. Dels de vanliga målen - årets mål. Men eftersom jag inte är så "lättmotiverad" (inte korrekt, men hittar inget bättre ord, överlag - det beror snarare på noll tro på att jag kommer ta mig någonstans i hästsporten :)) - så kommer jag detta år även ha delmål i form av halvårsmål.
     
    Men vi börjar i rätt ände:
    Målet för 2016 var att rida två felfria 120 cm med Aleccis. Detta då det är kvalet för 130. Uööh, vänta lite här nu. Aleccis är sjutton år i år, rätt feg och jag är allt annat än konsekvent i min ridning (tyvärr), så nej, det är inte aktuellt att starta 130. Men jag satte det för att det är ett konkret mål; lätt att pricka av. Kvala till 130 = två felfria 120.
     
    Nåtte vi målet? "Nej och en halv". Typ så. Vi har bara genomfört ett kval; en regional 120 cm. Och tre med fyra fel. Och många med mer fel än så, och säkert allra flest med uteslutningar, antar jag. Har inte räknat, men det känns så. DOCK, har jag en tröstande input. Och det är att vi faktiskt har hoppat en till 120 felfritt. Men bara P&J. Så den räknas givetvis inte. Men lite tröstande, som sagt, haha.
     
    Målet var inte orimligt. Kanske tufft, men jag trodde inte det skulle vara svårt att nå. Helt ärligt. Jag trodde det skulle gå, och ja,vi hade en fantastiskt början på året, men sedan dalade det:
     
    Två vinster i januari, två vinster i februari, en vinst och vår 120-placering i mars, tre vinster i april, en vinst och en placering i maj, inget i juni och juli, en vinst i augusti, två placeringar i september, inget i oktober, en placering i november men inget i december.
     
    Hade inte den där svackan kommit, som vi sedan dess kämpat skithårt med, så hade vi kunnat rulla runt på 120 och ändå känt att det är där vi hör hemma. Men här och nu så känns det långt ifrån så. Men vi fortsätter helt enkelt där vi slutade:
     
    Mål för 2017 är därför, med A:
    - "att kvala till 130", dvs sätta den andra nollan i 120. Men samtidigt är jag inte helt nöjd med det. Jag tycker att vi borde kunna sätta inte bara en, utan flera, nollrundor i 120. Så jag önskar att vi blir stadiga på 120 år 2017.
    - "att kvala till enstjärnig nivå i fälttälan". Vad som krävs då är två H100-rundor med max 20 straff (dvs t ex ett stopp, eller rätt mycket tidsfel - typ en minut över optimaltiden) och två felfria H100. Om jag fattat det rätt så "räcker" det med enbart två felfria H100..? Jag menar, man kan ju inte satsa på att rida på "max 20 straff" om man har möjlighet att gå nolla? Hm, jag har inte tillräckligt med kött på benen. Och dessutom, för att nå detta mål, så måste vi ut på fler fälttävlingar. Frågan är bara var, när och hur det skulle gå till pga orkar inte åka fyra timmar till en tävling och kommer jobba varannan helg sen. Så jag vill inte kalla detta för ett mål heller. Snarare ett önskemål, en riktlinje och... ett hopp, haha. *snälla, lilla häst begrip någon gång hur smalhinder fungerar* (Enstjärnig nivå är givetvis svårare i alla moment, och utöver svårigheterna i dressyren så är hinderhöjden i banhoppningen 115 och i terrängen 110 cm.)
     
    Eftersom målen med Aleccis är lite flytande så har jag inte satt upp några delmål/"halvårsmål" med henne. Vi kämpar på och tar det som det kommer. Men till att börja med så går Aleccis 100+110-klasser - i år igen, och vi börjar fälttävlanssäsongen med en H90 i Udden. Därefter är tanken att fortsätta i H100-klasserna. Jag kände ju förra året att det absolut är rimligt. Mer dressyrträning och mer träning på smala hinder så kommer det gå som en dans! *hoppet lever*
     
    Men så har jag ju två till hästar att träna, tävla och "jaga mål" med! Eftersom Sacke inte är min så tänker jag inte sätta upp stenhårda mål hit och dit. Däremot har jag helt klart lite tankar och önskemål att pricka av vissa steg i utvecklingstrappan.
     
    Sacke
    - har alla möjligheter att sätta en dubbelnolla i 110 cm innan juni är slut - dvs halvårsönskemål,
    - och borde kunna gå 115 cm i år med bra rundor.
     
    Latoya, Latoya, Latoya. Jag känner för det mesta "screw all press på unghästarna!" och vill bara glatt rulla på och göra vad som känns bra. Nästan för bra, och typ alldeles för lätt. (Om det ens kan bli för lätt.) Men hur mycket jag än vill, så är jag inte sådan. Det går inte att starta 80 cm när man vet att man kan göra det lika bra i 100 cm. Sen är det en optimist som ofta tycker att "man kan lika gärna prova 110..." typ och så är det igång. Det där jagandet av att få klättra i klasserna och SE utveckling. Men att ha hästen "i fas" (som jag egentligen tycker är för mycket. För mycket, för fort, för en ung liten stackars häst), är lika lite av ett mål, som det kan vända och vara ett mål.
     
    Därför känner jag mest att är hon lydig och mellan hjälperna så kan hon säkert gå 110-115, och möjligtvis 120 i slutet av året, men det kan lika gärna vara så att vi harvar runt i 100 cm hela året för att det är det som känns allra bäst långsiktigt.
     
    Vad jag vill? Att hon ska gå 120 i typ februari och vara med på allt en 5-åring kan vara med på. Men så är jag en glad amatör som OCKSÅ vill ha en häst i många år, och då betyder det absolut ingenting att höja hindren när hästen är fem år gammal. Maah, hemska sport till att utnyttja djuren maximalt utan baktanke/samvete.
     
    Nej, vet ni vad. Jag vågar inte sätta några mål med Latoya. Jag skiter i det. Tar det som det kommer. Sliter mitt hår om jag väljer fel väg, och klappar mig på axeln om jag lyckas stå emot hetsen. Där har vi det.
     
    Tråkigaste "mål-inlägget" ever. Men så blir det ibland. Jag tror jag vet mer vad jag vill till nästa år. Just nu känns mycket så avlägset.
     
    Den är ju bara en bäbis! (Försöker jag intala mig att hon INTE är... Går sådär.)

    Tredje också bra

    Även dagens tredje häst, Sacke, har varit bra. Vi hoppade som jag nämnde tidigare, och på schemat stod små tittiga hinder och lite studs. Lite tittig, men han tycker det är sååå himla roligt att hoppa! Kul! :D
     
     
     

    Sacke idag 😍👌 @haukkaanne #sacke #knabstrupper #showjumping #horse

    Ett filmklipp publicerat av Jessica Wilhelmsson (@jagheterjessica) Jan 1, 2017 kl. 9:21 PST

    Hej då 2016 - Välkommen 2017

    År 2016 har varit mitt mest framgångsrika, men även sämsta, tävlingsår hittills. 10 vinster och 5 placeringar med Aleccis. Det största vi gjorde var när vi vann i Borås, men även vår första, och hittills enda, placering i 120. Dessutom har Latoya och Sacke bjudit på flera felfria och trevliga rundor. En rejäl självförtroendesvacka har följt mig sedan utesäsongen började. Den vill jag inte ha med nästa år, haha. Mål för 2017 är fortsatt utveckling av S och L på respektive nivå och fler fälttävlansstarter för A där jag hoppas kunna kvala henne till enstjärnig nivå. Önskar henne dessutom stadig på 120. ✊🎆🏆 Gott nytt år alla vänner! ❤
     
     

    Hästarna

    Började min stalldag hos Sacke. Han var mer laddad än sist, och lite ofokuserad när vi skrittade fram. Men SKITFIN på ängen sedan. Kändes jättefin och lyssnade bra. Laddad men inte det minsta stark. Kul! I helgen börjar vi hoppa igen.
     
    Sedan ut till mina hästar för dressyrridning med A. Dressyrsadel på och ängen som underlag. Orkade inte byta bett så red faktiskt med flippanbettet. Det var nog likabra för då kan jag fokusera på mitt och rider med en självklarhet som inte alltid infinner sig. Hon var också fin! Dessutom känns det som att jag är på god väg med sitsen, för även det kändes bra. Jag föll inte fram, och när jag påminde mig om hälarna så var även skänklarn okej. När jag rider med sitsen så går A bra, men jag orkar inte riktigt göra det. Jag orkar nog längre än vad jag tror, men jag byter liksom taktik mitt i passet och kommer på mig själv att rida mer med händerna efter ett tag. När jag återfår kontrollen över sitsen och rider med den så blir det genast bättre. Jag behöver någon på marken som påminner mig ;) Vi red igenom ett påhittat dressyrprogram i slutet som innehöll delar som jag minns från LB och H100, och när vi skulle öka galoppen så blev hon lite uppvarvad och lägger sig i handen och älgar iväg. Sen var hon lite uppvarvad, men det var i stort sett det enda. Generellt var hon fick och vi gjorde ett bra pass. Kul!
     
    Lasttränade Latoyahästen efteråt och just nu så funderar jag på hur jag ens ska få in henne i lådan själv. Det har hon glömt bort igen och jag måste komma på något nytt sätt, haha. Hon följer med in utan att blinka så länge jag går först, men eftersom det är jag som ger godis så är hon helt enkelt där godiset är: godis i lådan = Latoyahäst i lådan. Godis utanför lådan = Latoyahästen utanför lådan. Nästa gång ska jag göra som jag gjorde med Lillis. Uppenbarligen får hon ju plats även om hon går in med sänkt huvud... *muttermutter* Det är så typiskt att jag inte lyckas knäcka koden som får henne att förstå. Hon står för övrigt kvar tills jag ber henne backa numera, och hon backar för det mesta ut ett steg i taget, och jag kan stanna henne och gå in igen halvvägs så det är absolut inga som helst problem att lasta. Det är verkligen bara den detaljen att jag vill ha in henne utan att jag följer med, som är "problemet". Som sagt, hon stannar där inne, men bara så länge jag står kvar. För går jag ut, så går ju godismaskinen ut, haha. Kanske provar jag "Lillis metod" redan i morgon.
     
    Sacke idag. Fin häst!

    En första inblick på det nya tävlingsåret

    Nästa år kommer börja ganska mycket som det här slutade. Det låter kanske dramatiskt, men det är inte så jag menar utan bara glädje, mål, planer och utvecklingsdoft. Utöver mina så kommer jag fortsätta hoppa och tävla med Sacke. Sacke är en väldigt trevlig valack född 2010 som mest går dressyr och i skogen med sin ägare men jag får den stora glädjen att hoppa, och som sagt även tävla, honom. Sedan går Aleccis och Latoya också, så jag är väldigt tacksam att jag har tre olika individer på olika nivåer med lika olika mål och utvecklingsplaner. Det känns fantastiskt!
     
    Som det ser ut nu så kommer jag starta med två av hästarna på årets första tävling i Värnamo i slutet av januari. Det är Aleccis och Sacke som går där. Min än så länge lite flytande tanke är att Latoya eventuellt går i Jönköping i början av februari, men det förutsätter ju att allt känns "grönt" nu efter vilan. Innan Latoya går lokalt så vill jag att hon ska gå en låg och lätt P&J utöver den vanliga träningen. Så hoppas vi på att vi tar vid där vi slutade sist och att frågetecknet i Kalmar var något ytterst tillfälligt. Men jag har med det i minnet och ska se till att komma ihåg det framöver så jag inte lägger henne i en knasig sits som inte känns helt och hållet genombra. Är det något frågetecken så är det givetvis inte aktuellt att åka och tävla.
     
    Tanken med Aleccis är att hon ska gå fler fälttävlingar i år, så det ska jag verkligen försöka sikta in och se till att åka på. Nackdelen är att det ofta blir betydligt längre att åka, men samtidigt är tanken att vi ska hålla en högre nivå (framför allt i dressyren!) som vi lägger ner mer fokus på nu i vinterträningen. Då blir det helt plötsligt mer befogat att åka längre också.
     
    Jag vill även starta Latoya på någon pay & cross om det arrangeras i närheten. Det finns asolut inga förhoppningar om att det skulle finnas talang (tyvärr - hon är tittig), utan är snarare kul att se hur hon ställer sig inför uppgiften. Men man får inget veta om man inte provar.
     
    Det är ett jobberbjudande i luften som jag suger på just nu och gärna vill ha, och då försvinner helger igen. Så dessa planer jag nämnt här är ju innan jag vet hur det ser ut med jobbhelger. Men drömma får man ;)
     
     
     
    (Foto: xoffbeat.blogg.se)
     
     
     
     

    Resultat från Värnamo med Sacke

    Säsongens första inomhustäving med Sacke och han första inomhustävling i livet. Så det var mycket nytt, annorlunda och han var väldigt "spooky" tyvärr - men skötte sig ändå så bra han bara kan! Han var egentligen väldigt lik sig själv hur han var när hah startade sina första tävlingar ute. Så med facit i hand kunde man ju ha förutsett det lite.
     
    Han var väldigt lugn och sansad på framridningen. Det var typ rekord, för vi kunde värma upp som en normal vuxen, tävlingsvan häst - i först skritt, sedan trav och slutligen galopp. Så det tar sig! Både jag och hans ägare är väldigt glada i honom och nöjda med hans beteende på tävlingsplatsen även runt omkring. Han står snällt i släpet, snällt att sadla och sitta upp. Äter och dricker bra.
     
    Att hoppa fram gick med bra, även att jag verkligen hatar framhoppning i ett varv. Det är en relativt ny idé med tanke om en säker framhoppning - men i praktiken är det helt värdelöst! Bara en ryttare kan hoppa fram i taget, och råkar någon få innevarv så kommer ingen annan intill hindren - för det är alltid någon i vägen. Helt uruselt är det. Men hoppandet gick bra och han kändes bra. Pigg på hinder men inte "idiotpigg". Gick in på banan och visade honom runt. Han var rätt tittig och "spooky". Liksom slingrade sig i sin kropp lite.
     
    100 cm bad. A:0/A:0
    Styrde mot ettan och det kändes bra. Men lite stort kom vi och jag kände ändå hur vi tappade balansen litegrann redan där. Styrde på linjen två-tre, fem galoppsprång lite framåt. Vinglade till och han valde att lägga in ett extra. Red på fram men det vinglade rejält och jag "hann" liksom inte stötta så som jag annars vet att jag behöver om han skulle titta. Han illstirrade på grinden och stannade. Tog om och efter detta kändes det ändå helt okej. Spooky, vingligt, slingrande, men ändå bättre och bättre efter varje språng. Han hoppade kombintionen bra och resten av banan också. Vi red ihop 5 fel.
     
    Dötid, vilotid, mat och drickpaus. Han upplevdes lite slö och loj inför andra klassen. Försökte pigga upp honom lite och fick önskat resultat. Jag tänkte väl på min sits och ridning på nästa framridning; långa skänklar och stabil bål. Det kändes bra, men jag kände ändå att han började blir lite trött. Tyvärr var det nu framhoppning i höger varv = hans svagaste galopp. Det sög verkligen i hans kropp att hoppa runt i bara den galoppen. Men mot hindren var han sitt vanliga, glada, taggade jag. Han kändes kanonfin på hinder.
     
    Jag hade bytt plan och taktik till nästa start. Rida honom lite mer "som förr", anpassat till att han kan titta och vara slingrig. Men så var han så slö, trött och gav liksom inte så mycket reaktion. Försökte hålla honom alert och glad, det gick hyfsat men han var ändå liksom lite långsam.
     
    105 cm bed. A:0/A:0 avd B
    När vi kom in på banan "hände något". Han började kännas som innan, och det kändes ändå bra för där hade jag ju en plan. Men sen vände han tvärt och blev sviiiinstark och fattade självmant galopp och sprang runt med mig..? Red runt och satte galopp. Han satte verkigen iväg, men det var inte sådan där galopp. Nivet, hopp-galopp. Det kändes snarare som han varit på gymmet, pumpat upp luftmuskler som bara syns men som inte "fungerar". Han galopperade, men det var ingen galopp att hoppa med. Han sprang för mycket och jag såg att vi var på väg till ett stort läge så jag satt upp och höll i. Sa faktiskt tyst till honom: "Du vet att det kommer hinder där framme va?" Försökte för mitt liv få igenom en förhållning - helt utan resultat. Han tar av(!) och vi landar mer eller mindre på bommarna. Suck, så tråkigt. Försökte rida vidare och det kändes bättre över tvåan. Linje till trean, sex galoppsprång. Närmar oss och han stelnar till, tittar, men lite för sent och hoppar stillaståendes och river grovt. Rider vidare och får en betydligt bättre och mer "hoppvänlig" galopp mot kombinationen som han hoppar fint och nu började det ändå släppa lite. Fem till sex var samma linje som vi hade problem med i första klassen, nu satt den - vilket ändå kändes bra. Sjuan gick med bra och till åttan tappade jag lite galopp i svängen. vi hade god balans men lite för lite tryck för att ta bakbommen så den petade vi. 12 fel landade vi på och precis över mållinjen var jag... inte helt nöjd. Lite besviken. Mest över att jag räknade med att han skulle vara på ett visst sätt, och la upp en plan efter det. Denna höll inte alls när han nu har annorlunda. Men samtidigt så var det helt nytt för honom och han är en känslig individ så han har verkligen kämpat väl. Dessutom är han fortfarande unghäst, och så var vi där igen - han har bara varit hopphäst sedan 28 juni i år.
     
    När jag har smält dagen lite så har han faktiskt gjort en bra inomhusdebut. Och härifrån kan det bara bli bättre - med mer rutin!
     
    Bild från Kinda.

    RSS 2.0