• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • God jul

    Jag får nästan be om ursäkt för den dryga tonåringen, haha. Orkade inte försöka fjäska fram en bättre bild. De andra är 👌😍 Jag och A har varit på jultur, de andra gör inget. 


    Jag har på sätt och vis köpt mig en häst i julklapp, för idag har jag betalat klart Latoyahästen. Woopwoop! :D 

    Vila påbörjad

    Latoyahästen gick sitt sista pass innan vilan i skogen. Lät henne tuffa på och kände efter vad jag omedvetet gör och inte gör med min kropp; vilka hjälper jag ger omedvetet. Känner mig positiv och ska väl egentligen bara göra en liten ändring, eller jao, fokus på en specifik sak till att börja med, till nästa år. Men det tar vi då.

    Aleccis gick som sagt över tre timmar i måndags och hoppade igår så idag var planen att hon skulle gå LUGNT. Är faktiskt väldigt nöjd med att jag lyckades hålla både låg energi och låg hastighet och hundra procent höll planen. Det kändes jättebra! Hon blev lite laddad vid två tillfällen men det gick bra ändå. Tror denna turen var väldigt nyttig för oss båda - för att inte nämna hennes kropp.

    Från och med i morgon rids inte Latoya på fyra veckor, men det gör däremot Aleccis. Jag hoppas kunna träna grundridning/dressyr varje vecka ett tag framöver och hoppar gör vi en gång till nästa vecka plus tävlingen. Sedan hoppar hon inte på ett tag, men motioneras som sagt.

    Utöver hästarna så var jag på en intervju idag. Det gick bra och kändes bra. Vi får se vad som händer.

    Lätt fånget, lätt förgånget

    Trodde inte jag skulle jobba igår, så drog mig på förmiddagen och var inte på väg till stallet förrän nästan lunchtid. Får samtal om att jag visst ska jobba... Åh, planering alltså! -.- Får helt plötsligt skitbråttom för på min dagordning står det att klippa två hästar och rida dem. Grattis... Börjar klippa A, och L välter och häller ut tre tjugoliters vattenhinkar i lösdriften så länge. (Älska merarbete! Suck!) A är bäst som vanligt att klippa. Parkerar henne i lösdriften och byter häst. L redan uttråkad men står snällt. Tar något steg hit och dit någon gång, men inget som påverkar mitt jobb eller som ens beror pga detta. Lika obrydd som sist att klippa. Rider sedan L en sväng, och springer på en granne från byn som vi tar sällskap med en stund. Därför tog rundan lite längre tid än tänkt. Red A med, men bara kort i byn. In, hämta pizzor i farten, stressduscha och iväg till grannkommun. Glömde hälften av mina saker jag brukar ha med mig i fickorna dessutom. Oh, happy day. Idag blir det snart hemresa-turen och i morgon ska jag njuta av nyklippta hästar. Bästa som finns vintertid!

    Jag tänkte bara klippa L nu sist (vilket, komiskt nog, var exakt en månad sedan på dagen) och sen en gång till sista veckan i januari som är min standard som jag inte ruckar på då de brukar sätta sommarpäls tidigt. Men eftersom jag inte ställt av henne än och dessutom grämer mig över att 100g är på gränsen till för varmt tackat, så gjorde jag så att jag klippte henne igen. I efterhand känns det som rätt val. Hon går för övrigt p&j i helgen. Hoppas på bättre lycka då, än sist när hon blev dålig.

    Busy doing workworkwork

    I måndags körde jag mjölk, red på kvällskvisten. Både A och L gick på ängen. Trevliga pass med båda! Eftersom Latoya var så "oriden" (det är väl motsatsen till ridbar?) på tävlingen, alltså really, så tänkte jag som så att ska hon backa i utbildning och känsla på tävling så måste vi ta oss längre i vardagsridningen. Det gav mig blodad tand och jag har väldigt konsekvent ridit henne mellan hjälperna på ett mer krävande, och lite vuxnare typ, sätt. Just måndagens pass var ändå lite komprimerat för tiden gick så fasligt. Det var, vad jag vet, även debutturen i mörker. Nu var det ju ingen "tur" utan krumelurer på ängen, but still. Reaktion? Rimlig. Hopptränarn sa en gång att han tror att hon har stort kontrollbehov och vill ständigt ta koll på det som händer (inkl. andra hästar) och att det är därför hon har betett sig som hon har gjort på träningar (för det mesta bra, men en gång var hon knivig att förstå sig på). Jag känner att jag håller med. Nu är ju hästar flyktdjur så det är klart de håller koll på omgivningen, men ändå. Mörker kommer inte heller vara några problem när hon är van sen. Det är en bra unghäst jag har köpt mig.

    På tisdagsmorgonen ringde klockan 08, och hovslagaren kom klockan 09. Jag var lite nojig över vad hon skulle säga om Pärlas fötter (barbacka och endast raspats, lite men ofta, av mig) men hon tyckte dem såg bra ut. Hon tog bara litegrann och snyggade även till strålarna. Aleccis är som vanligt en stilstudie vad gäller hantering och uppfostran. Står som vanligt helt lös, helt still och lyfter fötter när der önskas. Drömhäst på alla plan. Min hovslagare varmskor, och just denna dag - som inte bara är en tisdag i oktober utan även vår "halvårsdag"! Jag har ägt Latoya i ett halvår redan. Say whaaat? Tiden går, tiden går. Dagen till ära provade vi att varmsko henne fram (tidigare har vi valt den kalla varianten), och hon märkte det inte ens. Noll och ingen reaktion överhuvudtaget. Kan dock bero på att hon hade äppelkalas men det räknas ändå, hehe. Bak gick det med bra att sko, men sista hoven började hon tröttna lite. Kul att hon blir mer och mer vuxen (och erfaren) hela tiden :D

    Sedan reds Latoya på ängen. Fokus att ha henne mellan hjälperna. Hon tycker om att springa på ängen och träna på att vara ridhäst, jag också. Aleccis åkte och hoppade. Hon var så jävla laddad och alldeles underbar men jag glömde att andas. Utöver det så var känslan bra. Lite andning på den energin gör susen.

    På kvällen påbörjade jag mitt första pass till Göteborg själv. Man kan väl säga som så att jag nu prickar av alla fel man kan göra; åkte ifrån fraktsedlar, körde fel, fick backa, var försenad - och välte en pall på väg till bytet! Skitockså. Följde självklart med nästa chaufför och plockade korv(förpackningar) i två timmar. Okej, inte bara, kanske en timme för sen hjälpte jag även att lossa vilket säkert tog den andra timmen. Detta var utanför Göteborg så blev ju mer körning med och klockan var 08 för andra gången innan jag äntligen fick sova. Dygnade alltså. Var varken särskilt trött eller grinig utan på rött gott humör ändå. Det är bara att rätta till när man gjort fel, så är det ju. Men nu har jag lärt mig allt på en gång. Jag ska aldrig mer glömma fraktsedlar, välta pallar eller köra fel. (Oookej, det sista kan jag inte lova). Sov tills det var dags att jobba igen. Hemåt på onsdagen gick helt smärtfritt på alla plan. Lesson learned.

    Torsdag, vaknade hemma och red på dagen. Ängen igen för tredje gången den här veckan. Kände mig utmattad/trött i huvudet och allmänt sned och... inte mitt bästa rid-jag. Fick inte "ur" mig någon bra känsla, men båda hästarna blev bättre ön när vi startade och i mitt skick var jag nöjd med det. Även om det inte var någon wow-känsla på någon av dem. Men inget bråk eller så heller så jao, ett sånt pass man inte kommer minnas bara. Ett i mängden. Förresten så var Latoya på bock och spark-humör vilket jag kände redan från början. Jag säger inte till henne utan flinar bara och rider vidare. En upptäckt jag gjorde var att hon upphörde helt när hon kom till lite mer arbete. Intressant, men ändå positivt såklart. Annars känns det ju som att ett bushumör skulle eskalera vid mer krav.

    Nytt arbetspass på kvällen och det har gått bra. Jag körde inte ens fel i Gbg. Bara raka jävla vägen till dit jag skulle. Rött nöjd ändå, haha.

    I morgon/senare idag(natt) tuffar jag hemåt igen. Men innan dess; sova! Planen är att sova så länge jag bara kan. Sounds like a plan.

    Bild från när Latoyski provade på mörkerridning i måndags och på när hon hann lägga sig och vila den stunden jag red Aleccis (därav grimman) tidigare idag/igår/torsdag.

    På roadtrip

    På roadtrip

    Igår blev det en lång dag i bil när jag följde med för att hämta en häst. Det är alltid så kul! Hästar, hästar och ännu mer hästar. Just denna var en ung en, bara två år gammal, men stod ändå som ett ljus hela vägen hem. Duktig! För min egen del var jag sjukt trött när jag kom hem och mina egna fick tyvärr lida, då de inte blev ridna. Äpplen, pussar och kli var dock uppskattat, så jag köpte mig fri. 😇

    Jag skaaa

    Jag ska berätta om tävlingen med Sacke, men har inte hunnit än. Eat, sleep, ride, drive - repeat. A gick på ängen idag, kändes både upp och ner. Jag kan inte låta bli att vara besviken på mig. Var är den där fabulösa känslan på ängen? Hmm... Träna vidare, bara. Det är det enda som hjälper. Det blir raka spår imorgon inför tisdagens hoppning. Längtar som fan till (den enda...) träningen på ett tag.

    Crazy horselady

    Nu, eller ja, för ett tag sedan, så har jag faktiskt kommit så långt att jag inte vill sälja Lillis, haha. Fast han ska ju säljas, och "är" ju till salu hela tiden (fast inte officiellt/på annons). Det som är bra med det är att jag tycker om honom. Det dåliga är att det blir jobbigt att sälja - såklart. Haha, vem förväntar sig ens något annat när man köper ny häst?
     
    Tänk vad lätt det är att vara hästsamlare. Bara köpa, hiva in dem i hagen och så TADAA! Bara för att. Eller för att man är egoistisk nog att tro att hästarna har det bättre som hagprydnad istället för att få hamna hos sin alldeles egna människa som dödar ALLT i sin framfart bara för att få umgås med sin häst. Inte för att jag har mina hästar som hagprydnader direkt, hahaha, rätt långt ifrån - förutom ibland, någon/några dagar när det skiter sig tidsmässigt. Helt och hållet ofrivilligt och rejält mot min vilja.
     
    Om jag ska vara ärlig så är jag rejält allergisk mot just hästsamlare. Eller inte samlare i sig, utan det som kommer sedan. För hästsamlare brukar tyvärr vara synonymt med hagprydnader och det är liksom där skon klämmer. Vad har hästarna gjort för att få det hemska ödet? Och hur kul kan det vara att ha hästar (de kostar ju pengar även om de bara går i hagen liksom, så man kommer ju inte direkt "undan") när det enda man gör är att titta på dem lite ibland? Njae, så not my cup of tea. Men vem är egentligen jag att döma..?
     
    Grejen är bara att det inte blir kul att sälja Lillis sen när det väl är dags. Skit också, haha. Det hade varit så mycket lättare om det bara var en pälsklump som andades och gjorde saker per automatik helt och hållet utan egenskaper och egenheter. Men då kanske jag skulle börja sticka istället?
     

    Lill.

    Resultat P&J JFK med Aleccis

    Med en rad stopp och nedslag har vi idag tagit oss igenom en av de segaste P&Jerna någonsin. Var där halv elva och hade precis startade vid tre-halv fyra. Sinnessjukt. På en jävla P&J! Hade inte åkt om jag visste hur långdraget det skulle bli. Faktiskt. Hemma typ halv sju. Och jag som hade tänkt göra massa annat också...
     
    Aja, jag kan ju säga som såhär. Jag kände mig lite rostig och Aleccis var piggelin! Först var hon jättelugn och vi värmde upp genom att rulla på i trav och galopp efter en lång skrittsväng ute, runt en stor del av anläggningen. Sen var hon som sagt jättelugn. Satt mest och njöt när vi åkte runt där i ridhuset. Hoppade lilla fyra gånger och då började det hända grejer! Aleccis körde upp huvudet, gick uppåt i galoppsprången och mer eller mindre stack mot det emellanåt. Hej glad häst!
     
    Riktigt hyperladdad på framhoppningen men hoppade bra! Något stressiga språng, men luftiga och fina. Hoppade väl, både nära och större. Fylld till bredden av självförtroende.
     
    Hoppade två 110. Till första tänkte jag försöka rida på ett mer kontrollerat sätt och plocka tillbaka henne om det skulle behövas och våga påverka, men ändå rida framåt. Red som jag tänkt. Men det gick inte alls över andra hindret. Tog det från höger istället. Kändes hyfsat okej ändå, med tanke på stress- och bråttom-faktorn. Fick inte till ytterligare en sväng sen. Tycker stoppen nästan var snudd på oförklarliga skulle jag vilja påstå. Red inte fläckfritt, men tillräckligt bra med balans, inramning, stöd i yttern, avstånd osv för att hon skulle ha möjlighet att hoppa väl. Men icke. De sa inget om någon uteslutning så jag fortsatte. Sista linjen kändes bra, men höll lite väl mot första av dem så rev det.
     
    Till andra bytte jag taktik och tänkte, med flit, rida lite mer "av och på". Verkligen plocka ihop henne mer för att rida så vettigt som möjligt mot hindren när vi närmade oss dem. Hålla ihop genom svängarna för att underlätta för hennes bakben, typ, få med dem ordentligt och få med balansen. Kändes bättre! Men fortfarande två tråkiga stopp. Började även backa av mot hindren på tok för mycket ju längre vi höll på och plockade för mycket och hittade aldrig något läge. Plockade bort galoppen helt och hållet till slut. Rev just därför. Alltså, rundan blev typ extrem åt andra hållet, med massa extra galoppsprång både här och där... Sista linjen kändes rätt bra, det var nog det bästa på hela dagen till och med. Funderar på om rundan var snäppet bättre än första rundan i alla fall, just på grund av att jag vågade påverka henne tillbaka och behöll stödet med skänklarna, men jag vet inte. Vi har ju gjort bättre rundor alltså, utan tvekan.
     
    Det ser ut som jag är långt ute på kanten och far mot hindret, men så är faktiskt inte fallet. Övervägde noga var "rakt" skulle bli och red just vägen noggrant. Däremot är ju detta med längre anridningar lite av vår svaghet (en till ^^) så funderar lite om det är det som spökar hos mig/oss? För när jag vänder runt lite kvickare så fungerar det betydligt bättre.
     
    Men vet ni vad? Min häst är helt fantastisk på alla sätt och vis. Jag älskar henne till månen och tillbaka, och tvärtom mot många andra ryttare så är jag istället väldigt tacksam över de språng hon bjuder mig på, istället för att bråka osv. Jag vet ju att hon är svår i huvudet ibland, och idag var en sådan dag. Det är inget jag kommer bråka om, eller ens lägga i minnesbanken. Vi får helt enkelt träna på hinder ur sväng för att lära oss att sätta dem framöver. Älskar verkligen min fina vän :')
     
    Känslan jag kände vad gällde min ridning var ändå bra. Jag gjorde vad jag tänkte göra, båda gångerna. Känner att jag i alla fall försökte och gjorde så gott jag kan. Bytte taktik litegrann och höll den. Var noga med ben, ben, ben och även det kommer mer och mer per automatik. Så jag vill inte påstå att jag är missnöjd, för det är jag inte. Men jag behöver verkligen knäcka koden till hinder ur sväng... Kan i dagsläget, uppenbarligen, inte hjälpa henne tillräckligt där. Så det blir något att fundera på.
     
    Alltså, haha, rundorna är verkligen inget att hänga i julgranen. Men däremot passar de bättre såhär i halloween-tider, så varför hänga upp sig på detaljer som att komma runt vettigt osv? Man kan ju inte hålla på och vara känslig ;)
     
     
     
    Lämna gärna kritik!

    "Skillnaden som gör skillnaden"

    Idag ska jag till ett ställe där vi ska se på en film från en föreläsning med en mental coach. Skillnaden som gör skillnaden, heter den. Och det är verkligen så. Vill man utvecklas så kan man inte göra samma sak varje gång - för då får man garanterat även samma resultat! Man måste göra något annat, hitta något som fungerar och som gör att man utvecklas. (Ja, jag har sett den tidigare, men jag är verkligen sugen på att se den igen! Man kan aldrig få för mycket mental pepp-talk!)
     
    Därefter ska vi boka in lite tider för personliga möten och sen, sen ska jag både ut och rida L och rida Aleccis men i vilken ordning det blir vet jag inte än. Aleccis ska mest jogga runt lite mysigt, och L ska vi känna på. Hon har blivit väldigt mycket tömkörd den senaste tiden och nu tänkte vi att det skulle vara intressant att se om det har blivit någon skillnad ridmässigt. Hon var ju väldigt sned tidigare, och hade även väldigt svårt för vänstergaloppen. Så det ska bli spännande! Jag förväntar mig en väldigt pigg ponny, haha. Hon har verkligen fått mycket bjudning den senare tiden, så det ska bli roligt att sitta upp på henne igen nu efter flera veckor.
     
    Jag tog med mig kameran igår btw, och detta är resultatet. (Alltid lika lätt att ta kort på hästarna. Pärla: "går kameran att äta idag då, tro?")
     
     

    Aleccis är jättejättesmutsig på nosen (men det syns inte så väl på bilden). Det är rundbalarna som smutsar ner henne, men frågan är hur positiv hon är till att tvätta den delen på kroppen framöver när det blir lite varmare? Då snackar vi alltså vattenslang (och inga tillbehör som schampo eller liknande), men hon kanske är lika snäll att blöta ner på huvudet som hon är på resten av kroppen? We'll see!
     

    Måndagskväll

    Kom ut och red Pärlis idag, äntligen! Men det var svårt, väldigt svårt att motivera mig tillräckligt för att ta tag i att rida henne en sväng. Men när man sitter där på världens mjukaste, gladaste, gula häst så försvann det. Hon var verkligen så fantastiskt fin att rida att jag undrar vad tusan jag håller på med när jag inte "har lust" att hålla igång henne. Men så är det. Det är som att träna; det är jobbigt när man planerar, motiverar sig, tar sig dit, byter om, anstränger sig, duschar, tar sig hem - men efteråt är det en av de bästa känslorna man kan känna.
     
    Vi red barbacka, först i skogen, och jag försökte rida upp henne i en lite högre form och ja, hon var verkligen kanon! När vi kom ner mot byn så tappade vi fokus lite så då gick hon inte riktigt lika bra. Men vilken skillnad mot förr! Det känner inte ens som man rider samma häst. Min finis!
     
    Efter en maskin tvätt, lite disk och matlagning styrde bilen till L och jag fortsatte att tömköra henne. Det räckte med att släpa däcket idag för hon var så himla taggad, men samtidigt var hon väldigt uppmärksam och inte riktigt "med" i huvudet utan hon reagerade ganska stark på omgivningen och då finns det ingen som helst anledning att "push it". Men även hon är riktigt fin att tömköra! Uppmärksam, mjuk och hon har fått en helt annan bjudning än när vi började. Synd att hon inte är storhäst, haha!
     
    Nu ska jag njuta av en lugn kväll. En godispåse och en chokladkaka väntar på mig, och jag känner att jag måste ta hand om dem. Usch, jag har fått ett sådant fruktansvärt sötberoende den senaste tiden. Men det orkar jag inte ta tag i än utan jag faller för frestelsen varje gång (läs; varje dag). Men det lugna, och kravlösa denna kväll bjuder på har jag längtat länge efter!
     
    Aleccis vilar (och jag har redan världens abstinens!). 

    Filma, eller inte filma...

    Jag har inte bett någon om en hjälpande hand (och att filma brukar ingå i den sysslan) under dagens start. Detta för att jag var uppgiven och inte vill föreviga den katastrof som (kanske) kan inträffa, när jag beslutade mig. Men efter gårdagens självförtroendeboost så känns det ändå som att kanske, kanske, kanske kommer vi över några hinder och det är ju alltid roligt att ha och analysera? Som jag nämnt tidigare är filmer från när jag rider väldigt värdefulla för mig och jag skulle offra någon kroppsdel i vissa lägen för att få ha film... Så, ska jag fråga någon eller ska jag strunta i det? Fanihelvetesjävlar vad jag ångrar mig om det går bättre än skitilla.
     
    HUR HADE DU GJROT?
    #beslutsångest
     
    Sist det inte blev film så blev det såhär;
    (...inte för att det kommer gå lika bra dagen till ära, men det jag menar är att
    den där kroppsdelen hade jag gärna bytt ut mot en film från just den rundan!)

    Läget just nu

    Nu är han såld. :( Mina bästa bil jag någonsin haft. I nästan två år höll vi ihop, men nu är det alltså över... Jag var rätt snål och tog rätt mycket för honom (med tanke på skick och att det är ombes, bl a), men jag måste ha så det räcker till min och Aleccis licens, medlemsavgift och till årets första starter som förhoppningsvis blir på hemmaplan i mitten av februari. Så nu har jag bara en bil igen.
     
    Hästarna gick igår, efter jobbet. Pärla och jag tog en tur med westernsadeln - mys<3 Aleccis red jag först i byn och sen på LP. Men då det var mörkt såg världen annorlunda ut och det tog hundra år och tretusen vändningar innan vi tog oss förbi en mörk plätt i kanten av vägen. När hon är sådan så går hon mig nästan på nerverna alltså... Red därefter på LP som sagt, men är helt genommissnöjd med dagens pass faktiskt. Vilket inte är så konstigt, för när man sköter sin bit där uppe väldigt dåligt, så får man inget bra resultat.
     
    Idag jobbar jag igen, och efter jobbet ska hästarna skötas. Aleccis ska vila, men Pärla rids innan det är dags för att åka till L.
     
     

    Grovfoder ftw

    Denna artikel vill jag rekommendera. Det handlar om att även högpresterande tävlingshästar klarar sig på enbart grovfoder (av hög kvalité). I och för sig har de väl tidigare varit ganska säkra på det, men nu verkar det finnas studier som styrker detta. Mer grovfoder åt folket! Eller ja, hästarna då.
     
    Läste att toppresterande hästar ofta äter omkring 40% kraftfoder, och utomlands är det så mycket som upp till 50%. Det är vääääldigt mycket! Inte konstigt att hästarna får problem - och vad dyrt det borde vara...
     
     
     

    Hopplektion

    Efter tre mindre bra riddagar tillsammans med Aleccis kändes det himla bra med en bra träning!
     
    Vi hoppade en kombination med fyra räcken med ett språng emellan samt bom före och mellan varje hinder - så det kändes lite som studs innan hindren kom upp några hål. Hon var över förväntan där inne! Väntade ändå bättre än jag trodde, rusade alltså inte och det flöt på bra. Någon gång kom jag i för dålig rytm och tempo in, men annars gick det som sagt bra.
     
    Fokus var sits och position idag och det kom naturligt. Jag tänkte på att "föra fram" skänklarna och att absolut inte hålla balansen i tyglarna, och jag "fick" inte heller ge eftergift utan skulle hålla ett mjukt stöd genom hela serien. Även det gick himla bra. En vettig sits tackar jag för, tacktack!
     
    Vi hoppade även tre hinder; räcke - fyra språng - oxer - fyra språng - räcke och det gick sådär. Eller det gick ändå bättre än jag trodde, men någon gång råkade det bli tre och sista gången blev det rätt ful ridning för jag SKULLE ha in fyra till vilket pris liksom, och eftersom det var oxer i mitten så fick jag problem att få tillbaka henne. Men överlag var det helt okej!
     
    Sedan satte vi ihop dem och gjorde ett byte på diagonalen (#¤&%¤ varför ska det vara så svårt att göra ett vanligt, enkelt galoppombyte för, med ALLA benen, haha?) och så avslutade vi "banan" med en oxer där vi skulle komma i en lite mjuk båge. Det gick, men jag vill gärna plocka ner henne för mycket när jag väl får tillbaka henne. Det samma gällde inför bytet med. Så bättring där!
     
    Jag har problem dels mellan hindren, som vi har jobbar med hela tiden och fortsätter göra det ungefär varje gång vi hoppar. Men något annat jag har svårt för är att tro på MIG. Jag måste lita på att jag kan. För det kan jag! Så fort det blir lite tekniskt så tror jag inte att det ska gå, men gång på gång bevisar vi motsatsen eftersom det går.
     
    Lasse sa återigen vilken otrolig skillnad det har blivit, och jag håller med. Det är skillnad att sitta på henne också, och vad min ridning har förbättras - även om det fortfarande är långt kvar!
     
    Alltså... provridnigen, haha!
     

    Svar på fråga/fundering

    Fick en kommentar som jag gladeligen svarar på. Det är sådana här kommentarer som är roliga! Där man märker att någon faktiskt hajar till och det kommer en fundering och även tar sig tid till att - på ett icke otrevligt sätt - fråga. Och ärligt talat är jag förvånad att ingen har frågat just detta tidigare.

     

    Jag undrar bara en sak: Du har ju ridit och tävlat Pärla på vanligt tredelat, eller? Varför tar du helt plötsligt på henne ett pelhambett? Vad jag ser så går Pärla BRA, på vanligt bett, men du betslar upp henne? Varför? 
    Vill inte verka nedlåtande, bara en undran. Jag vet ju inte heller om du kommer fortsätta rida henne på det bettet, men som sagt bara undrar :)

     

    Ja, jag har ridit och tävlat henne på tredelat i säkert de senaste 4-5 åren. Och ja, det fungerar. Det har även fungerat bra och vad jag då syftar på är att det är inga problem att gasa, bromsa eller svänga (förutom att hålla ut henne i svängar där hon bara kapar när hon är på väg till hinder, men där spelar det ingen roll vad som sitter i munnen). MEN däremot kan jag inte rida henne i korrekt form. Hon är en väldigt framtung häst och jag lyckas inte få henne där jag vill ha henne på detta bett. Det har väl gått till och från, någorlunda, men aldrig till 100% och i och med hennes ålder vill jag göra allt jag kan för att få henne att hålla så länge som möjligt. Hon har dessutom en gammal knäskada som gör att jag vill göra mer än vad jag kan idag, i alla fall vad det gäller med tredelade bettet. Hon behöver "mer hand" eller vad man ska säga, men på ett mjukt och stadigt sätt. Det kan jag inte jag ge henne. Jag kan rida henne mjukt och trevligt, men inte så att hon bär upp sin kropp och mig. Vad som händer när jag ska försöka ge mer stöd till henne leder bara till att jag blir hård/stark och då blir hon starkare och ännu mer framtung.

     

    När jag fick hem henne gick hon på gag, och därefter på pessoa innan jag klarade av att... ja, bromsa helt enkelt, på vanligt tredelat bett. Både gag och pessoa är ju hissbett, medan pelham är ett helt och hållet hävstångsbett. Det är enkelt så långt; jag kan ha mjuk, följsam hand medan hon får "mer hand" och stöd i munnen. Hela "pelhamgrejen" var egentligen ett experiment. Helt enkelt se OM det var som jag misstänkte och med facit i hand kan jag säga att det stämmer. Hon går BRA på detta, om man utgår från formen. Dessutom kan jag underhålla bakbenen mer samtidigt som jag inte tappar henne framtill. Hoppas du förstår vad jag menar. Jag känner att hon är annorlunda (till det bättre) att rida. Det ger mig "wow-känsla" och jag har fått fler än en aha-upplevelse.

     

    Sedan är det en annan grej med detta pelhambettet och det är att eftersom det givetvis är skarpare än det tredelade så kommer medryttaren som både är kort i rocken och rätt ung, ha en förhoppningsvis annan och bättre kontroll med detta bett. Idag är Pärla för stark med tredelat. Eftersom vi rider tillsammans blir hästarna givetvis extra glada, då de sällan går samtidigt, och Pärla blir extra stark redan som det är.

     

    Nej, det är inte, och har aldrig varit, meningen att det ska bli ett permanent byte till pelhambett. Senast i söndags tävlade jag henne återigen på det tredelade. Jag vill däremot prova, känna och se vad som händer/hur hon reagerar och vad som händer med kroppen osv. Kommer det hjälpa oss till en hållbar häst är jag öppen för förslaget att blanda in det i den vardagliga ridningen. Gör det däremot inte det så blir det bara en "nödbroms" till medryttaren.

     
     
    Framtungt, dålig bakbensaktivtet och även om ryggen har varit sämre, så ska den upp mer. Bild två av dessa är bättre vad gäller ryggen, men kolla bakbenen - "vilka bakben?" Men jag kan ju självklart ha fel.

    Detta är ändå två bilder som förskönar hur det faktiskt kändes. Och sen måste det även läggas till att underlaget inte var optimalt vilket också givetvis kan kopplas till varför hon inte tar för sig osv. Men en bra dag är det ungefär så här jag kan rida henne. En BRA dag, de inträffar kanske 10 ggr på ett år, högst.

     

    Bakbenen är med i detta ögonblick, likaså ryggen och det är där det tar stopp. Visst handlar det om styrka osv, men det är inte tillräckligt bra. Dessutom blir hon ruggigt stark så fort jag får med bakbenen och då var vi där igen med starka händer = starkare framtung häst.

     

    Sen är jag alltid öppen för förslag, tips och konstruktiv kritik. Jag strävar efter att bli bättre och ibland (ganska ofta) är erfarenhet mer värt än utbildning. Nu låter det som att jag vinklade hela inlägget att pelhambettet är bra, och ja, det har fungerat bra hittils, men jag vill återigen påminna att det inte ska användas dagligen framöver. Helst inte alls till slut, men det är trevligt att få känna hur det ska kännas som omväxling. Förhoppningsvis ger det nytändning på det tredelade bettet. Målet är alltid så milt som möjligt i munnen (oavsett häst), men inte på bekostnad av hästens hälsa och hållbarhet.

    RSS 2.0