• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Hoppteknik - vad är önskvärt?

    Vad är önskavärt när man pratar om hur hästarna hoppar? Nu syftar jag inte på den känsla man får eller hur arbetsvillig, hoppglad eller andra individuella detaljer i ridningen, utan en fysisk teknik. Jag delar upp hästen i tre generella område; fram, mitten och bak, men även huvudet.
     
    Framdel:
    Hästens framben är nog vad de flesta kan relatera till och även känna igen en "bra hoppteknik" i första steget. Då pratar man i regel om jämna framben, dvs hästen håller båda frambenen lika högt upp. Bra framben är när hästen för frambenen uppåt-framåt, och för halsen och huvudet utsträckt framåt i språnget. Motsatsen är när hästen är hög i nacken och gör mer av ett kliv över hindret, än ett "rent" språng. En del hästar hoppar tvärt om med bröstkorgen först, och frambenen hamnar "bakåt" in under hästens kropp. Detta innebär att hästen måste ta i betydligt mer för att ta hela sin kropp så pass mycket högre upp än en häst med en mer ekonomisk hoppteknik behöver göra, som i första exemplet. Många piggare (framför allt yngre) hästar med försiktig ryttare som håller för mycket i hästen brukar omedvetet uppmuntra till denna typ av teknik, såvida hästen inte sedan innan hittat sin hoppteknik. Man önskar även kvicka framben. Hästen ska lätta från marken fort, hinna upp med frambenen i god tid och ta kort tid på sig från marken och upp i "ändläge" i språnget, och segla över hindret. Motsatsen är när hästen är långsam och då finns ofta risken för frambensfel. Man river helt enkelt hindret med frambenen om hästen inte fått tillräckligt med plats framför hindret.
     
     
    Jag hittade två bra bilder, så tar med båda som exempel. Övre bilden är ett exempel på bra framben (men inte extrema). Ibland är de inte helt jämna (men Lillis är fortfarande ung), däremot är de alltid välvinklade. Både Aleccis och Pärla har också bra framben (inte OS-bra), eller ja, i regel men ibland går det lite för fort med Aleccis. Bilden nedan är från när anridningen och avsprånget inte blev optimalt och visar hur det kan se ut när frambenen inte är i önskad position.
     
     
    Mitten:
    Man önskar att hästen nyttjar hela sin kropp i språnget. Rörelsen går genom kroppen och hästen använder sin rygg. Det finns hästar som hoppar med "mycket rygg" och även hästar som nästan inte alls låter rörelsen flyta som en våg genom ryggen. Det är stor skillnad att sitta på en häst som hoppar med rygg, med mycket rygg eller mer eller mindre utan rygg. Att hoppa med mycket rygg ger ett otroligt runt språng, med "många faser", ofta är hästen kvar längre i luften. En häst som hoppar med mycket rygg är bra när hindren är stora, nackdelen är att det tar lång tid att fullfölja varje språng, sätt till om man rider en speed-klass (annars spelar det givetvis mindre stor roll). En häst som inte alls hoppar med ryggen ger känslan av att man lämnar marken, och sedan landar man igen; upp-ner. Det går fort att fullfölja språnget och det är lätt att hänga med i sådana språng om man är orutinerad, men det blir jobbigare för hästen att ta sig över stora hinder, och är inte den optimala tekniken om man letar hopphäst för det ändamålet. Däremot brukar man vilja ha den typen av ponnyer till sina små ryttare! Där emellan har vi hästen som använder ryggen men varken är extrem åt något håll.
    Aleccis t ex hoppar med rygg, medan Lillis hoppar med mycket rygg. Pärla har mer av en "upp-ner"-teknik, men inte riktigt så "rygglös" ändå.
     
     
    Bilderna i detta stycke är tagna i olika faser, men man ser däremot tydligt hur Lillis använder hela sin kropp genom språnget, medan Aleccis inte alls är lika "extrem".
     
    Bakdel:
    En bra bakbensteknik innebär att hästen, som man brukar säga, "öppnar upp" bak. Det finns många olika varianter på bakben, en del för benen åt sidan, andra tar benen mer "under" sig och vissa sticker ut rejält med sina fantastiska bakben som verkligen är vinklade bakåt och uppåt. Det är svårare att påverka en hästs bakbensteknik, än vad det är att påverka frambenstekniken, vilken går att träna upp relativt smidigt. Viktigt är däremot att hästen i avsprånget sätter bakbenen tätt ihop. Detta ger mer styrka vilket leder till att hästen kan hoppa högre.
     
     
     
    Aleccis har en lite sämre bakbensteknik än frambensteknik, den är dock inte urusel eller sticker ut på något vis. Den är mer medelmåttig, skulle jag vilja påstå. Vi får nästan uteslutande bakbensfel (om jag inte tabbat mig totalt och lagt henne illa så hon inte hinner upp med frambenen), detta beror till största delen på att det går för fort och att hon inte hinner lyfta dem innan vi är nära bommarna. Jag har inget typexempel på en riktigt bra bakbensteknik (eftersom ingen av mina hästar har det) så därför lånade jag en bild till detta:
     

    Nu vill jag inte svartmåla hit och dit, men ser det däremot ut såhär, så bör det ringa i varningsklockorna. Detta är ett praktexempel på teknik hos en häst som blivit barrerad. (Hästen kommer från ett känt "barreringsstall" i Holland där det finns bevis i form av självaste barreringshindren. Ägarna har dock inte bemött detta.)
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
    Huvud:
    Oavsett vad hästen har för teknik finns det en enda sak som är allra, allra viktigast: det är hästens huvud. Vad man menar då är vad hästen har innanför huvudet. Man söker en försiktig häst som är rädd om sig - den ska inte vilja riva, hästen ska vara modig - våga utmana sig och hoppa. Att ha en bra hinderuppfattningsförmåga är också en stor fördel. Det handlar om att hästen läser av, förstår, tar beslut. En häst som vill och älskar det den gör är en bra häst, oavsett disciplin.
     
     
    De fem faserna:
    Oavsett hur hästen hoppar så består ett språng av fem faser. Dessa är följande:
     
    1. Taxerar = hästen bedömer avståndet till, och höjden på, hindret. Den använder huvud och hals för att hitta balansen och det är därför man behöver lätta i handen den/de sista galoppsprånget/-en.
    2. Eleverar = hästen påbörjar ett språng genom att sätta under sig bakbenen och lättar i frambenen men har alltså kvar bakbenen i marken.
    3. Accelererar = hästen trycker ifrån med båda bakbenen och skjuter sig upp över hindret. Här viker hästen in sina framben och länger ut hals och nacke.
    4. Baskulerar = hästen är högst upp i språnget, och vinklar upp bakbenen för att inte riva. (Detta kallar min tränare för utväxling. Större hinder ger större utväxling. Något man som ryttare behöver träna på och få rutin på när man inte är van.)
    5. Landar = hästen tar upp sitt huvud och fäller ut sina framben igen för att landa (vilket den gör med endast ett ben). Huvudet tar den upp för att hitta balansen. Det första galoppsprånget efter ett hinder kan man dessutom som ryttare inte påverka, utan det innebär bara att återfå balansen.
     
      
     
     
     
    Jag läste/hörde en intressant iakttagelse angående ryttarens följsamhet under dennes utveckling. En orutinerad ryttare kommer i regel efter i språnget, en mer rutinerad ryttare kommer istället före i språnget medan en ännu mer rutinerad ryttare återigen börjat komma lite, lite efter i språnget. Detta var en erkänd svensk hopptränare som sa (minns inte exakt vem men kan ha varit Sylve, eller var det Pether? Låter det vara osagt.) och jag tycker det är väldigt intressant!
     
    En teknik handlar om hur lätt hästen har för uppgiften. De hästar som blir allra, allra bäst har nästan uteslutande en bra hoppteknik, men man får inte glömma bort att det finns många tappra hästar där ute som älskar att hoppa och som tar sig över hindren snabbt och felfritt även om de har en sämre, = mindre ekonomisk, teknik. Att ha en ekonomisk teknik innebär att två hästar som använder samma kraft kan hoppa olika stora hinder eftersom den ena använder sin kropp fördelaktigt, och den andra inte hoppar enligt "boken" och därmed får ta i mer. Den första hästen behöver alltså använda mindre energi för att hoppa samma hinder. Hopptekniken går att förbättra, dels med övningar men även av rutin om/när hästen har ung ålder eller är orutinerad. Generellt skriver de flesta under på att det som faktiskt är viktigast är viljan. Hästar som hoppar med hjärtat - där har vi det. Men man ska alltid komma ihåg att huvudsaken är att man älskar det man gör, har roligt, tränar inför uppgiften och älskar sin häst. Det föder framgång!
     
     
     

    RSS 2.0