• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • NYPREMIÄR!

    Tjoho! Som ni ser så är bloggen rejält uppdaterad med sprillans ny design! Så fin och jävlar vad superbra det blev! :D Vi får väl se om jag orkar försöka prioritera den stackars bloggen lite mer tid också, men jag lovar inget. Välkomna hit mina goda, glada vänner och ja, ni andra också! Det här är lite av min kompis i cyberspace som egentligen bara fyller ett enda syfte; min samlarmani som bor i min hjärna vill spara ALLT. Så då gör jag väl det då :) (Denna lilla nypremiär är btw även anledningen till att det poppar upp lite presentations-inlägg.)
     
    Gissa tre gånger om jag har bildbrist på bilder av mig själv, haha!
     

    HORSEMARKET.SE

    Jag vet att det inte bara är jag som kan sitta och kolla på annonser av allt möjligt hästrelaterat. Det är ett vanligt tidsfördriv bland oss hästnördar. Timmarna går och tidsuppfattningen försvinner. Det jobbiga är väl snarare när man hittar något av intresse, än när man inte gör det. Ja, jag vet att ni vet vad jag menar.
     
    Jag vill göra er uppmärksamma och tipsa om en relativt nystartad hästannonssida. Den heter Horsemarket.se och min personliga favorit med denna sida är att man kan förhandsgranska bilderna i annonsen redan innan man klickar sig vidare. Bilden kommer upp om man håller muspekaren över annonsbilden - vilket är väldigt "bekvämt" må jag säga.
     
    Horsemarket.se har även en väldigt rolig tävling just nu som alla kan vara med i, det kostar inget och det är inte heller särskilt ansträngande. De har nämligen gömt produkter i annonser och om man blir den som läser annonsen först och därmed hittar produkten så vinner man den helt gratis! En väldigt rolig idé för vem kan ha för mycket hästprylar?
     
    Jag rekommenderar er Horsemarket då jag själv har blivit stammis på sidan, och jag rekommenderar er att bli detsamma. Kom ihåg att kolla regelbundet så kanske du även vinner något. Varför inte spara sidan som en favorit för att bli påmind regelbundet?
     
     

    Surpla i sig nya kunskaper

    Jag hamnade av en slump i en "ny" grupp på facebook. Helt annorlunda vad gäller ridtänk och detta med att hästen ska gå i form, böjas och arbetas korrekt. Med ens ser GP-dressyr ut som ännu mer djurplågeri än vad jag tidigare har tyckt och jag känner hur svårt det kommer vara att ens försöka mig på att tänka rätt. Ännu mer sedan att göra rätt och rida rätt och långsiktigt "skola om" oss. Men det är verkligen något jag VILL. Svårt bara när man endast har text och filmsnuttar till hjälp.
     
    Egentligen vet jag inte vad det är för ridstil. Det är något helt nytt, men ändå gammalt. Svårt att förklara. Lite westerninfluerat i tänket, men ändå inte westernridning. Akademisk ridning verkar lite "tabu" och vanlig hederlig engelsk ridning är skam = vi rider sönder våra hästar!
     
    Denna ridning bygger på att hästarna ska få använda sina kroppar och röra sig så naturligt som möjligt med oss där uppe med minska möjliga påverkan på kropp och rörelser. Men samtidigt vill vi inbjuda till korrekt ridning så att hästen blir starkare och "orkar" med oss. Jag kan inte förklara det bättre än så, och sen är detta som sagt nytt för mig.
     
    Det är väldigt intressant och det är en tjej som verkligen lägger ner sin själ i att försöka förklara både via bloggen (med hjälp av text, bilder och filmer) men även via fb-gruppen. Stämningen är genomgo och alla vill alla väl, det delas med av konstruktiv kritik och mycket tips främst vad gäller sitsen men även ridningen och hästarna såklart.
     
    Jag tycker mig ha hittat något som skulle kunna passa! Är ju egentligen väldigt glad i både western och akademiskt (även om jag nu har fått lite mer hum om AR - akademisk ridning - och blivit medveten om nackdelar), men ändå är det ju engelsk ridning jag sysslar med, mot hoppning. Det är svårt att ändra ridsätt, men vilken skillnad det gör genom att bara bli medveten!
     
    En sådan simpel sak som att skritta är en hel vetenskap. Ridskolan lär ut på ett sätt (FEL SÄTT) och så lägger man lite fokus på hästens naturliga rörelser och begriper att man hämmar den. En annan grej är när vi tror vi "böjer" våra hästar - det enda vi gör är att rotera deras rygg vilket i nästa steg leder till skador. Makes sense.
     
     
    Skickar med en film på något som egentligen är väldigt grundläggande men ändå svårt. Ekipaget på filmen har inte ridit jättelänge för den här tjejen men tillräckligt länge för att ta dessa steg och jag som har sett första filmen ser tydlig skillnad. Jag vill också kunna rida mina hästar rätt...
     

    Det är skillnad på bloggare och bloggare, och läsare och läsare

    Det här blir inte lätt att formulera, men jag ger det ett försök...
     
    I sjuan började jag blogga. Det började med att min vän gjorde det och jag hakade på. Samma blogg har jag fortfarande kvar och använder ibland, men det är oregelbundet. Måååånga hundra inlägg är raderade och tanken är att snart radera de flesta gamla igen. Med tiden ändras man och då vill man kolla igenom och "möblera om" lite, kan jag tycka. Jag snackar om www.nogg.se/jagheterjessica
     
    Jag minns inte exakt när jag började "hästblogga", men den största anledningen var att ha alla tävlingsresultat med information om känsla med mera och gärna biler och filmer, samlat på ett och samma ställe. Det gick i vågor, kan man säga, det där med att blogga.
     
    Nu försöker jag ändå hålla det på en bra nivå och jag tycker det är kul. Inte varje dag, men det är kul att blicka tillbaka och det är även kul att ha allt sparat. Jag är en sådan som sparar på typ allt, (förutom pengar); trasig utrustning, utrustning som inte passar, gamla förpackningar och gärna hundra olika kopior av de flesta bilder så de verkligen, verkligen finns kvar - det är bara exempel. Men jag tror blint på att jag någongång vill ha saker och ting dokumenterat och därför driver jag denna blogg dagligen. En annan anledning är för att jag inte har någon som "bollplank" att diskutera och analysera med efter tävlingar och då är det bra att skriva här, precis som en egen liten analysdagbok.
     
    Jessica Wilhelmsson 15 år, Pärla 16 år, september 2006 - där började vi vår gemensamma resa.
     
    En tjej som satsar helhjärtat på ridningen och även driver min favoritblogg nämnde någonting för ett ganska bra tag sedan. Jag minns inte ordagarnt hur hon formulerade sig men det handlade om att bloggen känns "pinsam" i vissa samanhang. Som sagt, inte ordagrant men det var något i den stilen. Jag håller med om det! Det är inte bekvämt att sitta och prata om bloggen. Jag säger hellre att jag "vill skriva/skriver" istället för att säga "blogga/bloggar". ("Vad gör du?" "Jag... skriver".) Det är inte bekvämt och känns ganska... "smutsigt"/inte riktigt okej på något sätt?
     
    Vet ni vad jag tror det beror på?
    När jag var yngre och för det mesta skrev om mina hästar så läste jag även ganska mycket lokala bloggar. För det mesta handlade det nog om att "ha koll", nyfikenhet och vet vad som hände/hänga med i svängarna vad gäller det ekipaget eller den hästen. Det var väldigt, väldigt hemlighetsfullt(?) att man följde en blogg och att lägga en avslöjande kommentar var väldigt opassande. Det var som sagt en liten hemlighet. Hur det nu kan vara hemligt att läsa vad någon frivilligt delar med sig över internet?! Helt sjukt, egentligen. Men det satt i, och sitter nog i ibland.
     
    Numera har jag passerat det stadiet. Många av de bloggarna minns jag knappt, minns bara att de som drev dem för det mesta var i samma krets som jag höll till i och även tävlade; kunde gälla både skola och hobby. Men de enda bloggarna som jag läser nu är helt och håller baserade på att jag tycker OM dem jag följer. Inget missunnande, inget "snokande". Dem jag har valt att följa är sådana som är duktiga på det de gör och som jag ser upp till på ett eller annat sätt. De jobbar och står i, kämpar i vått och torrt och kör sitt eget race!
     
    Nu kan jag bara hoppas att detsamma gäller dem som har valt att följa mig. Att vi har passerat den omogna stalkingen och att vi numera ser varandra som jämlikar. Nu menar jag inte att alla ser upp till mig eller något liknande, det är bara min anledning till att följa andras arbete, men jag menar att det kanske är med en mer öppen attityd och ett trevligare intryck än vad det kanske var från början.
     
    Det var inte kul att skriva om motgångar, eller medgångar för den delen, inför de nio första (men oerhört trogna) läsarna jag hade för några år sedan. Aldrig fick man någon kommentar, och inte heller någon som vågade nämna att de läste. Det komiska är att man ändå känner den lätt otrevliga stämningen och att man TYVÄRR även är 90% säker på vilka de är - allihop.
     
    Men det är fortfarande en konstig känsla när någon säger: "jag läser din blogg". Via en kommentar är det lättare, men live blir det liksom... *ehm, hur ska man reagera? Är det bra eller dåligt?* Haha, nej men det är ju fortfarande väldigt nytt att någon står för det liksom. Såklart är det kul att det äntligen börjar lätta upp lite, att vi har passerat det "hemliga", men oj, vad obehagligt det kan vara på ett sätt.
     
    Även om jag skriver vad jag vill, och framförallt hur jag vill (allt kommer givetvis inte ut), så känns det förvånande att någon faktiskt har läst det och vet om det när man väl träffas. Precis som med facebook, på sätt och vis.
     
    Avslutningsvis vill jag nog bara tillägga att TACK för att ni finns där ändå. Ni blir som mina bollplank och det blir lite roligare att dokumentera hästeriet. Dessutom är stämningen helt annorlunda numera och det känns ännu bättre! Kul att det ändå har utvecklat sig på detta vis, även om det har tagit några år.
     
    Ni har fått vara med mig från B-ponnytiden (om än om det var väldigt oregelbundet), vidare mot Pärlas och mina första mil, vidare med ett tiotal olika lånehästar, vidare till köp av min allra första egna ponny; full att okunskap men med en helt perfekt insida! Därefter tog det några år innan det "hände något" drastiskt i hästväg och nyligen sålde jag min fina ponny och köpte mig en storhäst istället. Det har ändå hänt en del sedan jag började med detta. :)
     
    Mirja, min första låneponny, WM -99, bild från april 2006

    Bloggskillnader

    Jag har den här bloggen (99% hästblogg) och det är den mer "seriösa" av dem båda. Men så har jag även en annan blogg som jag har haft sedan i sjuan (dvs typ åtta år i år, hahaha, shit inte konstigt att jag är blogg-skadad!). Jag vet inte vad jag ska kalla den, men den är rätt störd (haha). Det spårar ofta (oftare förr) ur där och den uppdateras inte dagligen. Det är mer en vardagsblogg eller egentligen en klago-blogg eller "har-du-tänkt-på-det-här-blogg". Men det jag skulle komma fram till är att där skriver jag inte ens ett inlägg om dagen och här blir det ofta runt 4-6 inlägg om dagen - men där har jag mer än dubbelt så mycket läsare? Jag vet inte vilka de är för de är tystare än musen men de håller uppenbarligen med mig i allt jag skriver just eftersom det aldrig är någon som har något att säga, tillägga eller kommentera. Lite större besökssiffror är det i alla fall, jämfört med här.
     
    www.nogg.se/jagheterjessica

    TACK!

    Ni är så underbara! Goa och snälla, och hela stämningen är så himla trevlig. Jag känner tacksamhet och glädje över att det just är så bra stämning. Det känns kul och även riktigt bra!
     
     
     
     
    Men anledningen till att det slog mig är att det har varit lite tjafs och en av mina favoritbloggar kommer läggas ner. :( Jag tycker det är så ledsamt att man inte kan få köra sitt race utan att folk ska tolka hejvilt och förstora upp grejer. Många ÄR tyvärr väldigt bra på att både analysera, nedvärdera, kritisera och tolka som de vill. Det är inte det som är det värsta, utan det värsta är att dessa även har en otrolig känsla av bekräftelse och måste dela med sig av ALLT de tycker och tänker. Det där med konstruktiv kritik har de helt och hållet missat. Hejdå, isabellanilsson.se.
     
    Denna tjej Isabella är den ungdomsryttare jag tycker rider bäst och som jag försöker snappa upp bra saker. Hennes tävlingsfilmer har jag sett många gånger för att jag vill ta efter hennes perfekta ridning. Hon är alltid lugn, stilla och rider både snyggt och effektivt. Oavsett om hon väljer att vara offentlig (troligtvis inte) eller inte, så hoppas jag i alla fall att hon fortsätter tampas bland storhästarna med sin D-ponny Black Trump och jag önskar henne all lycka till med både Becki, men även hennes stora storhäst Prins Miro.
     
    Black Trump
     
    Prins Miro
     

    Jonatan (R.I.P)

    Vardagsblogg, eller något

    Jag är väldigt kluven. Sedan jag gick i 7an har jag haft min andra blogg, som även är den första. Väldigt, väldigt mycket (bland annat allt innan dec 06) är raderat, men en del finns kvar. Ibland är jag taggad som fan att skriva där, men ibland inte; som nu. Det händer inget där. Står still. Men jag vill ändå ha kvar den. Så mycket av mitt liv står där.
     
    Jag som sagt kluven. Ska jag ha kvar den, ska jag ta bort den, ska jag fortsätta skriva eller ska jag bara låta den... va? Vet inte. Men jag tror jag ångrar mig om jag raderar den helt och hållet, så den lär väl iaf finnas kvar. Ett tag till.
     
     
    nogg.se/jagheterjessica är adressen. Även på instagram (som jag inte är världens mest aktiva på kanske) heter jag jagheterjessica. Follow if you want to.

    Fantasias.blogg.se

    Av alla bloggare där ute, så har många hästar för (för mig) väldigt stora summor, deras garderob närmar sig samma prisklass och det tränas hit och tävlas dit. Det är absolut inget fel med det - tvärtom, jag läser det ju och är intresserad! Det är kul att få en inblick i hur andra har det.

    Men så fann jag Josefine och Fantasia - tjejen med ponnyn som är... som oss andra? Vi med begränsade tillgångar; oavsett om det handlar om ekonomi eller andra förutsättningar. Det sätter helt enkelt stopp. Men arbetet och målen - de är samma.

    Jag följer dem för att de just är "vanliga" (misstolka inte!) och för att de visar oss sin sida; hon står för deras motgångar, hon gör vad hon kan för att komma vidare och Fantasia ger inget gratis. Och dessutom gör hon himla underhållande videor! Det är fascinerande och ärligt talat rätt skönt ibland när man kan känna igen sig så mycket.

    Sedan tycker jag att en välgjord design är rätt viktig för en bra blogg och på fantasias.blogg.se får man alltid se välgjorda designer - det är därför jag är med och tävlar om att vinna en header. Den här tjejen; hon rockar i mediabranschen!

     

    RSS 2.0