• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Vissa veckor är inte lika lata som andra

    Denna vecka har jag jobbat sex av sju dagar, varv de senaste fyra tolvtimmarspass alla dar förutom idag. Idag var det "bara" elva timmar. Ja, jag är liiite trött nu, om man säger så. Var ju dessutom natt de första och dag de sista passen, så inklusive ett snabbt vändning av dygn dessutom. Tur man är ung och eh, frisk. Har bråkat med brutal smärta tyvärr, men det enda alternativet är att bita ihop... Får väl snart ta mig till sjukan och be om kortisonsprutor igen, även om jag helst inte vill det. Vill inte joxa för mycket med kroppen.
     
    I torsdags var det ett annat åkeri som hade lite kris, så jag ställde upp och körde för dem en dag. Får väl ändå vara lite odräglig och påtala att det krävs lite stake ändå. Jag körde alltså ett för mig nytt (tjugofyrameters) ekipage, på en tur jag inte är upplärd på, och i städer jag inte känner till. Nu var det ju inte mitt i smeten i städerna, men ändå hitta rätt, veta vart man ska, backa intill portar som man inte vet var någonstans de finns, och sånt där. Det gick dock över all jävla förväntan och jag är själv nöjd med min insats. Några telefonsamtal krävdes det dock innan jag tog mig igenom hela arbetsdagen, men jag hann(!) och nästa chaufför kunde ta bilen vid avtalad tid (dvs, blev inte ens försenad!).
     
    De övriga dagarna har det varit hundra procent mjölkbil. Älskar det jobbet. Trots dagar som denna när jag egentligen är rätt sleten efter en rätt tuff vecka. Men det är bara att hålla ut. Bita ihop över knäna och hålla ångan uppe så går det bra.
     
    Hästarna har därmed alltså inte gått snudd på någonting dessa dagar. De gick mån, tis och ons men vilade från torsdag tills idag. Förutom Latoya som gick i lördags. Detta enligt plan, då jag kunnat planera efter denna tuffa vecka i förväg. Träningshoppning stod på schemat i lördags och Latoya var tamejfan kung! Berättar om det i ett annat inlägg.
     
    Det har minsann hänt lite med den där kroppen sedan hon kom. Så fort det blir barmark och hästarna broddas ur så ska jag (hemma-)mäta henne igen. Är bergis på att hon blivit högre. Om det så bara är en centimeter (vilket är det enda rimliga, typ haha) så räknas den också ;)

    So light'em up, up, up, I'm on fireeeeee

    Och frågan lyder; LEVER JAG? Japp, fortfarande. Är rätt nöjd med förra veckan faktiskt. Jobb samtliga dagar; sju av sju nätters körning. Därav lite lätt (nåja, rätt mycket) bortprioriterad blogg. Första fyra vr GBG-körning (varav mitt längsta kö-väntande hittills i torsdags. Det var lätt över en timme, i vanliga fall är det 10 till max 21 minuter. Storstad ":)"), och sedan älsklings-mjölkbilen fre, lör och sön. Det är ingen kö på grusvägarna, just sayin'. (;
     
    Tufft med sju nätter på raken kan tyckas, men det har gått riktigt bra faktiskt. Jag har skriksjungit så jag fått ont i öronen, huvudet och blivit hes. Får väl erkänna att jag kind of love it. Finjobb. (85 timmar har jag fått ihop. Japp, är fan stolt. Bra jävla jobbat!)
     
    Var iväg på intervju i dag och sa som det var; "jag tackar inte nej, men jag vill hellre köra lastbil". Fick nummer till där de riktiga bilarna bor. Well, det lät bättre. Jag tänkte ringa efter att jag haft lite helg.
     
    Hästarna då! Det viktigaste ju. De gick varannan dag pga GBG (= inte hemma varannan dag). Så de gick måndag, onsdag, fredag och sen hoppade Latoyahästen P&J på lördagen. Eftersom jag kört natt och sedan var uppe ganska tidigt så fick jag inte ihop så många sovtimmar. Tänkte ändå rida Aleccis också, men hon hade tappat en sko. Tog en promenad i hagen men utan att hitta min skatt, så det blev faktiskt ett rätt lätt beslut när jag släppte ut henne i hagen igen. Jag behövde faktiskt en timmes extra sömn mer än jag behövde rida A. Hon kunde lika gärna gå på halvfart hela veckan. På söndagen slog jag på en begagnad sko så vi kunde rida igen, och jag är så nöjd med vårt pass! Jag kunde verkligen "trimma henne", trots att vi egentligen bara kunde rida rakt fram. Har även kollat med far min, men det enda som är okej att rida på (som ändå ska plöjas t ex) är det för mycket lutning för att det ska ge något, så jag har tyvärr inte någon stans att rida på mer än skogen och byavägarna. Latoyahästen vilade på söndagen, hon hade ändå fått ihop sina riddagar.
     
    Ny vecka! Latoya var ute och fick rulla lite i byn och skogen. Pigg och glad! Gjorde lite tempoväxlinar och avbrott för att knacka på i skallen och undersöka funktionen "förhållning". Fick bra respons ibland, och noll ibland. Så det var väl som vanligt, hahaha. Aleccis gick också skogen och byn men lite annorlunda (framför allt en lite längre variant) och roligt nog så kändes även detta pass bra. Jag har lagt mer energi på att ha henne mer mellan hjälperna och vill ha lite respons från ridningen fram till bettet. Känns bra, och jag vill inget hellre än kunna träna nu, för hon känns så fin.
     
    I veckan kommer hovslagaren och gissa vem som kommer vara dö-nervös? Tror ni A blir halt igen? Haha *tragiskt skratt*, skulle fan inte förvåna mig.
     
    PÄÄÄRL <3

    Hästar och bilar

    Med en bankade huvudvärk och dåligt skött kost samt vätska hade jag utan problem saker på min dagordning att fylla ut dagen med. Först stallet; Latoya gick i byn - dahlsedan + flugeby. Vi red nästan den svängen "normalt" idag! Det var inte mycket stanna-upp-och-glo, utan tempo. Kul! Hon kändes trevlig, trots rejäla vindar och snö på tvären. Duktig häst!
     
    Aleccis gick skogen och därefter byn. Försökte hålla henne lugn, och med tanke på gårdagens "klämmiga" ridning som jag inte är så nöjd med, så la jag stort fokus på min sits idag. Jag sitter riktigt illa och faller lätt fram så fort jag inte tänker väldigt aktivt hur jag sitter. Ibland räcker inte ens det, utan när jag anser mig sitta bra och rider förbi ett fönster som jag kan spegla oss i, så ser jag att jag kan sträcka på mig ytterligare lite till. Det kändes ändå bättre och jag ska fortsätta tänka på hur jag sitter!
     
    Vad gäller Aleccis så försökte jag verkligen hålla henne lugn idag. Det gick ändå rätt bra faktiskt. Det var lugnaste rundan vi har gjort på rätt länge, haha. Gick att hålla henne i trav när jag ville trava och så. Hon är så fantastiskt energifull. Bara maaaatar på framåt, med spetsade öron och, ja, det gör henne rent jävla lycklig att få springa. <3 Men ändå under mer kontrollerade former. Kändes bra!
     
    Flyttade därefter runt alla mina fordon (nåja, tre av dem i alla fall) till deras "vinterplatser". Transporten står vanligtvis i lite backe, så den får jag inte loss när det blir halt. Därför ställer jag den vintertid där jag vanligtvis parkerar bilen, men nu har min älskade, kära blå classic stått där, och vinterbilen bredvid. Så efter tvätten i förrgår får jag väl anse classicen som redo för "vinterförvaring" (... om den ens blir kvar. #heartbroken), och den får stå där transporten står. Så nu står transporten där den "ska" stå på vintern, för att jag ska kunna få loss den. Och bredvid får bli vinterbilens parkering när jag är hemma. Hemma ja, home is where the horses are. Jag bytte till vinterdäcken på transporten med, om det nu fryser på och blir vinterväder i helgen. Man kan aldrig ha för många hästar, eller bilar. Just sayin'
     
    FAVORIT

    Varit med i radion

    Helgens sista jobbnatt var rätt sen. På mejeriet var det kö både till att tömma och diska, så tiden gick. Vid klockan tolv började Vaken i P3 och P4 där ämnet var "första dagen på jobbet". På andra gården, medan jag hämtade mjöken, mailade jag in min historia. En kort stund senare dök detta mail upp:
     
     
    Och som den clown jag är så skickade jag såklart numret, haha! Fem minuter senare så var det min småländska dialekt som tog plats i folks öron. Så himla roligt ju, haha :D Finns att lyssna på här (spola fram till 01:28:50) för intresserade, eller här under - om jag lyckats få till det.
     
     
    Jag frågade om jag fick hälsa, och så hälsade jag till Therese - vad är oddsen att de precis efter samtalet spelar vår låt?! HAHA, så jävla perfekt.
     
     

    Blåbärste

    Nej men här sitter jag och smuttar på blåbärste. Trevligt, trevligt. Och vad hade jag egentligen gjort utan detta kära blåbärste? Det är frågan. Ska snart bege mig då jag även ska posta ett brev på vägen. Jobbet kallar såklart. Ska förgylla arbetsdagen med Christer och Morgan rapporterar samt deras podd, Knyckare i p3, Vakna med NRJ, musik och troligtvis även en skvätt telefontid med Emilia. Låter inte helt tokigt alltså :):)
     

    En vanlig dag på jobbet

    Ni vet när, nej förresten, det gör majoriteten av er inte alls. Men jag ju erkänna att när man parkerat släpet och pumpat över all mjölk och ska hämta sista rundan, och kör iväg, det går nedför, snäv sväng och till och med röven på lastbilen släpper trots att man smyger och alltså utan att ha ett släp som trycker på..! Det är då man typ håller på att dö den 1,5 timmen det tar att hämta sista svängen för att man är så jävla nervös om man kommer dö eller inte (dvs ha sönder grejerna) i just den där satans svängen sen... Men det gick bra. Eller, så bra det kan gå. Kopplade på släpet, rullade sakta, sakta neråt. Spänner driven genom att trycka på 16 ton - för när släpet trycker på och det släpper - då MÅSTE jag ha grepp så det går att gasa. Rullar mot svängen, börjar svänga lite vackert. Och sen börjar det "roliga". Det går så sakta, men när väl släpet trycker på och bilröven drar iväg sidledes, släpet "försvinner" från vänstra backspegeln, och så mjukt men bestämt gaspådrag. Framåt. "När det väl börjar glida kan man aldrig bromsa kraften" - jag snappar upp alla tips jag kan få. Men det är fasen inte så kul när släpet bestämmer sig för att göra som det vill.
     
    Så litet ändå, men det känns vidrigt! När jag rullade ut på stora vägen kände jag nästan för att gråta av lättnad, haha, men struntade i det. Detta var för övrigt bara sista äckliga grejen för dagen. Vägarna var brutalt hala och självklart mötte jag plogbilen två gånger (både ner och upp) på en rätt liten väg, haha, tajming! En backe blev jag först ståendes i, med bara bilen när jag skulle upp från gårdsplanen (tredje gången gillt, för då kom jag upp), och sen var jag orolig att jag inte skulle komma uppför här:
     
    Vägarnas standard kvällen igenom-  PERFEKT för vinterbus, inte så perfekt för jobb ^^
     
    Men jag sket i att hämta gården och körde upp tomt släp, ställde släpet på granngården, pumpade över mjölken i bilen, åkte ner till gården igen och flyttade släpet lite till (beslutsångest delux - var ju uppförsbacke överallt! Om än pyttelite, men man kommer inte iväg om det ens är "pyttelite" uppför...) och pumpade sedan över resten av mjölken och åkte för att hämta sista rundan. Detta jag skrivit nu var iofs bara andra halvan/tredjedelen av arbetspasset.
     
    Alltså vägarna var så jäääävla hala! Var en nedförsbacke = körde sjuukt sakta, sen var man nere i en liten dal och sen gick det uppför igen = behövde ha farten uppe så höll lätt, lätt på gasen. Och röven släppte. Om än lite, men det spelar ingen roll. Det är inte så kul när man sitter i ett tvåmiljonersfordon som man inte ens äger. Tur att jag har rutin av överstyrning, kan man ju säga.
     
    Anyway! Nu har jag haft pannkaksfabrik igen och intagit pannkakor så jag klarar mig ett tag! Nu väntar nästa pass, på de kära, hala vägarna. Blir ju spännande :)

    Ratthållare

    Hualigen, hemma 17.00, stallet 18.00. Bara det allra, allra, allra, allra viktigaste; spola sår, tvätta tröja, tempa - allt är i sin ordning, men det tar tid. En klapp på Aleccis och Pärla (Ida red Pärla idag :)) och sen stressa in till stan igen. Varför går mina timmar så mycket fortare än alla andras för?!
     
    Jag känner inte att jag hinner med. Det ska bli såååå skönt när ynglingen är återställd så man kan lägga hästfokuset annorlunda. I mitten på veckan hoppas vi (vet.s ord) blir sista återbesöket, och ja, det läker både fint och fort, har hållit sig fint hela tiden och han har varit väldigt stabil i temp också. Kan det möjligtvis vara så att man klarar sig så lindrigt undan det bara går, trots allt? Hoppas på det. Han är ju så ung med, så läkköttet borde vara riktigt bra.
     
    Nu väntar jag på att få äta.
     
    Alltså shit, jag är så himla trött! Men det beror till stor del på att det är slut i bränsletanken så att säga. Hoppas få sova gott sen så jag är pigg imorgon igen. Då är det samma visa igen, fast extrahästar på kvällen och så ynglingen (typ tidigare 21-tiden) och så hoppas jag hinna/orka rida Aleccis också, typ efter det. Dvs absolut allra tidigast 23... Till och med jag förstår ju att det inte är rimligt efter att jag har varit vaken sedan 02. Men drömma kan man. Fullt ööööös!
     
    Men jag klagar inte på jobbet - för det är det bästa jag haft och jag trivs skitbra!
     
    (Och från och med nu ska jag inte ha uppsatt hår längre, hahaha)

    Abstinens

    Jag har världens abstinens. På fredag kommer jag äntligen få köra lastbilen igen och då är det dags för de sista rundorna - så sedan är jag fullfjädrad sommarvikarie/extraschaufför! Skitbra ju! Men det var hundra år sedan jag fick köra sist så jag klättrar nästan på väggarna. Det är verkligen så himla roligt och jag älskar varje sekund i den där lastbilen. Sjukt svårt för någon oinsatt att förstå säkert, men wow det är verkligen "hemma".
     
    I april förra året började jag med CE-utbildningen och det är det bästa valet jag gjort hittills. Fy fan vad glad jag är att jag tog det steget och följde den drömmen. Då kändes det annorlunda och på ett vis ganska långsökt. Men det tog inte många dagar innan jag kände hur helrätt det var!
     
    Står ni i valet och kvalet mellan att göra något eller att inte göra det. Ta steget! Varje val och varje steg kan i slutändan leda till toppen av det där berget som blivit av diverse drömmar i livet. Varje litet val man gör, varje dag. Det är så sjukt egentligen, hur otroligt mycket val man gör varje dag. Vissa små, andra stora.
     
     

    Vilken dag!

    Gårdagen var verkligen i en klass för sig. Först körde jag mjölkebilen från 03.30-16.45, och sedan skulle jag vara, med häst, i Sävsjö senast klockan 18 för då började P&Jn där.
     
    Först och främst så var det jätteroligt att äntligen får köra lite igen. Det var allt stor skillnad på att köra fullastat ekipage på 60 ton, jämfört med den vikt vi hade i skolbilarna på 40 ton. Det trycker på lite, kan man säga. Tar verkligen hundra år innan det händer något när man trycker på bromsen, och lika lång tid att komma upp i hastighet, och ännu längre tid att komma uppför backarna - men allt sådant är ju givet, såklart. Sen kör vi en hel del på smala små både grus- och asfaltsvägar. Men jag gillar det. Det är verkligen jätteroligt att köra. Det blir lätt mitt bästa sommarjobb det här!

     
     
     
     Åter i Vetlanda 16.45 alltså. 17.39 rullar vi mot Sävsjö (tack och lov för att det flöt på bra i trafiken för en gångs skull i rondeller, korsningar och vad gäller trafiken på vägen!), anländer 18.12 och skrittar av 18.59. Det var snabba puckar med andra ord! Men starterna tar jag i ett annat inlägg.
     
    Lite kul att min (yes, det har ju blivit "min" nu) mjölkebil åkte förbi ridklubben när jag precis lastat in hästen, haha. Visste iofs att den skulle förbi omkring den tiden, men ändå, fortfarande lite kul.
     
     

    Att man kan längta så

    Igår kväll blev jag väldigt sugen på att springa idag på morgonen, men det var inte lika lockande i morse. Efter lite motivationsletande tog jag ändå en kort sväng innan dusch och frukost - och gissa vem som ska träffa en "gammal" klasskompis idag?! ÅH VAD JAG HAR LÄNGTAT!
     
    Jag och Emilia var ju de enda tjejerna i gruppen som gick yrkesförarutbildningen förra året, men då vi bor en bit ifrån varandra (hon bor i Jönköping) så har det inte blivit att vi har träffats sedan vi gick utbildningen. Men nu har vi bokat in en "repris" av hur det kunde se ut en vanlig vardag då vi åt lunch på stan. Eksjö blir det alltså, precis som "förr", och vi kommer dels äta lunch men säkerligen även gå på stan. Vi klickade så himla bra och vad vi har skrattat under hela utbildningen!
     
    Så det ser jag verkligen fram emot. Därefter ska min systers "bonusdotter" komma förbi och prova lite kläder för att se om hon kan ha något av det jag ska göra mig av med. På kvällen blir det en tur med Pärla. Vi kommer köra henne idag, för att lyckas få in hennes motion och även få det att klaffa med andra saker. Så det passar bra.
     
    Det blir en annorlunda dag idag, men det blir absolut uppskattat att se något nytt!
     
    Bilder från utbildningen.
     
     
     
     


     

    CE-KÖRKORT!!!!

    Nu är det i hamn! Från och med idag har jag CE-körkort (vilket även inkluderar BE). Woho! :D
     

    Tuff dag

    Det känns som att det kommer bli en tuff dag idag. För det första vet jag inte ens om jag lyckas ta mig hela vägen till skolan... Min bil står fortfarande och är halvtäppt då min to-do-list inte kommer överens med dygnets alla timmar. Jag har helt enkelt inte hunnit ta tag i det än. Prioritering, prioritering, prioritering... Och idag så behöver sambon använda bilen (har haft hans bil i veckan). Så då får jag helt enkelt prova och se om det går att köra väldigt lugnt och på låga varv ut och se om han får fram tillräckligt mycket bensin för att rulla. Spännande!
     
    Förutom det så väntar ju skoldagen. Sista riktiga, japp. Uppkörning med släp och snökedjor är två av dagens punkter. På lunchen ska vi försöka hinna kolla efter någon present till gubbarna som har lyckats stå ut med oss under dessa månader. Bara det är ju en bedrift att fira. Vilken gäng vi har varit! Shit, vi har haft våra stunder om man säger så...
     
    Lyckas jag komma hem efteråt så blir det att fortsätta åka utåt och rida sen. Det är ju tanken i alla fall. Får se om bilen håller med. (:
     
    Älskling :'/ Jag vill inte att det ska vara över snart. Knappt två år har vi hållit ihop <3

    Livet under en sten

    Im back!
     
    Nej, jag har verkligen inte (tyvärr, tyvärr) legat under en sten och haft det bra den senaste tiden. Tvärtom. Full gas, och huvudet på snurr konstant. Hela den här veckan har varit skit. Jag har varit i ofas hela tiden och liksom aldrig heller kommit ifatt. Dålig planering och en stor dos lathet är det som ligger bakom. Men drar lite för skojs skull.
     
    I tisdags hade vi kranprovet som jag nämnde, och ja, jag blev godkänd trots att frågorna inte var baserade på boken. Men något som var extra roligt var att jag var bäst i klassen, woho! Im home.
     
    Onsdagen bestod av skola, släpbackning all day. För att ha koll på tiden så bad jag Emilia ta tiden medan jag backade de "övningarna"/testen som vi ska kunna. Man får maximalt 10 minuter på sig/test. Jag hade 3,5 min på två av grejerna och 1,5 min på en. BOOYAH! :D (Sen kan vi ju låtsas att det inte alls bara var någon form av "nyvaken-tur" eller något, för senare på dagen gick det inte riktigt lika klockrent. Det gäller att inte tänka för mycket (vilket jag gör när jag ska försöka hjälpa/visa någon och liksom tänker högt = för mycket tänk, för lite/fel verkstad och ett resultat som inte matchar de vanliga... Blä!) Själva provet/"uppbackningen" har vi i början på nästa vecka. Nej, jag är inte orolig, för jag vet att jag kan - MEN jag vill vara bäst och man är inte bäst om man inte alltid sätter dem helt perfekt. Så det är i så fall det jag grämer mig över...
     
    Något jag verkligen är tacksam och jätteglad över är att det klaffade så bra med Pärla i onsdags. Ida hade studiedag från skolan så hon (tillsammans med en kompis) kunde ta Pärla själv, vilket gav mig värdefull plugg- och kompistid. Hämtade ju Jennie i måndags och förutom en bilresa och McDonalds i måndags kväll var det bara onsdagen vi hade att umgås. Sedan var det bara att sätta sig och läsa till nästa prov. Åkte bara ut och gjorde det viktigaste hos hästarna.
     
    Torsdagen bjöd på uppstigning i ottan, närmare bestämt två timmar tidigare än vanligt för att fortsätta läsa i boken inför nästa prov som var direkt på morgonen i skolan. Målet är att va bäst i klassen igen. Vi får se hur det blir med det. Resultaten får vi inte förrän nästa vecka. Godkänt lär det bli för jag skrev inte så dåligt. Blandade ihop lite siffror dock, så full pott blir det inte (skitocksååååå).
     
    Vi fick tack och lov sluta tidigt på torsdagen, redan efter lunch faktiskt. Men jag var så äckligt trött att jag inte kunde pallra mig ut till hästarna, utan däckade flera timmar i sängen direkt när jag kom hem. Strax innan fem ringde dem och frågade om jag kunde hoppa in och jobba omedelbums då de hade glömt att sätta in tillräckligt med folk. Så var bara att stressa ut och mata+vattna djuren och sen skynda in igen och byta om för att ställa upp och jobba. Känns extra bra (inte bra att det blir fel givetvis) när de är så tacksamma, och jobbet i sig rullade på bra. Så trots halvdan stalltid (vilken stalltid?!) så fick det bli värt det i slutänden.
     
    Nu hoppas jag "vara ifatt" igen och nu väntar bara ett enda teoretiskt prov innan vi är helt klara.

    Har tänkt en hel del på Mellonie den senaste tiden. Saknar henne <3

    Uppdatering om läget

    Vi har inte gjort våra praktiska prov än (suck, vore skönt att ha det gjort...), men däremot är kranprovet avklarat och godkänt - tack och lov! Det var ett av de konstigaste proven jag någonsin gjort, inte för att det egentligen var provet det var fel på. Men jag läste liksom igenom HELA läroboken på två dagar och frågorna (som var färdigtryckte från TYA = rikstäckande och samma för alla som ska ha kortet) var inte ens baserade på boken. Inte så himla roligt att inte känna veta vad de skrev om när man till och med har ansträngt sig och läst allt. Aja, sånt som händer. Jag blev ändå godkänd så egentligen är det inget att bry sig om.
     
    Under dagen hoppas jag faktiskt att vi "backar upp" (bra formulering?) med släp och sen har manövreringsprov på kranen och även hjullastaren. Det är dags nu! Nästa vecka är sista, och inte vill man ha något eftersläntrande då inte.
     
    Vad jag känner till så har vi två skriftliga prov kvar, ett imorgon och det sista nästa torsdag. Sen ska allt vara klart!
     
     

    Godmorgon kompisar!

    Jag kan inte låta bli att räkna ner, men nu är det alltså näst sista måndagen och därmed även näst sista veckan på utbildningen! Feels great! Ska verkligen försöka plugga lite till morgondagens prov och förutom ett vanligt skriftligt prov så ska vi ha lite andra prov i vecka. Släp-provet till exempel. Hoppas slippa publik då, höhöhö. Inte för att jag är den som är den, men det går alltid lite bättre utan publik - ibland till och med helt jävla perfekt. ;) Men då är det ju ingen som tror på en, hähä. Troligtvis ska vi ha provet med en lastbil från åttiotalet som man inte kan ställa in varken speglar eller säte (BRA att va kortväxt japp... inte så mycket, nej.) men hoppas jag får dispens och använda en mer inbjudande variant. Anledningen är att det inte är något överhäng på den lastbilen och sen nämnde han något med att backa med ett tvåaxligt släp - för den kombinationen är den svåraste de kan få ihop av de fordonen de äger på skolan. Blir spännande, japp. Själv föredrar jag antingen R-bilen som är en krokbil (med sju speglar<3) eller möjligtvis en den med skåp (som dock saknar vidvinkelspegel på en sida = inget kul att sidoförflytta med) och så ett ordentligt fyraxligt släp med storlek. Men vi får se. Vi ska även ha praktiskt prov i fordonsmonterad kran. Där sitter jag lite på pottkanten då jag inte har "orkat" köra dem så mycket för det är roligare att backa med släp. Så ja har bara mig själv att skylla om det inte blir riktigt så bra som jag vill att det ska bli.
     
    Efter skolan blir det häståkning på en eller två kusar. Första är jobbhästen och den andra är den som är gul. Förresten, nu går vi in på andra och sista hela veckovilan för Glada Brunis! Skönt att det snart är "över". För hon vill ut och jag vill prova det nya bettet!
     
    Och sen, mitt i natten om det så vill, så ska jag umgås med en av mina absolut bästa vänner! Skitsnack och halkigt lär det bli, för vi ska ut och promenera. Ser fram emot det!
     
     

    RSS 2.0